Batteriet är slut.

[D_Odell]

I brist på vart jag ska lägga denna tråd så blir det i videoredigerings delen.

 

Har hållit på med ett dokumentärprojekt i snart ett år.

Projektet föddes förra sommaren och har blivit större och större.

Det började på folkhögskola vilket sedan blev större och en producent

gick in och bidrog med budgeten mm.

Så från början har gått bra med planering och ansökan för pengar mm

(projektidén välkomnades mm.).

 

Men jag befinner mig nu sen 2-3 månader tillbaka i redigeringsstadiet,

och har jobbat på ett sådant sätt som jag enklast kan förklara som

Roy-sättet. Alltså inte en helt färdigt idé utan ständig påbyggnad under tiden.

Filmen är ett personporträtt på mig själv och handlar om en folksjukdom

som är väldigt vanlig i Sverige.

 

Men det jag vill be er om är hjälp till att finna tillbaka till tankeflödet.

Har inte känt det härliga flödet på flera veckor-månader och har nästan tappat

kontakten med mitt material. Som tur är har producenten inte bråttom utan är

öppen för förskjutningar mm. Men med material med 12 intervjuer samt en

gruppdiskussion och unika händelser där sjukdomen visar sitt klimax så är jag

mer eller mindre bara rädd när jag sätter mig med materialet. Ett ord som

passar är väll: Ångest.

 

Det som flyter på är delar som jag har knåpat ett längre tid med,

mer eller mindre färdiga delar (kan ses som kapitel), dessa delar skänker

ro så att säga då det är något man kan känna sig nöjd med.

Men vad det gäller råklippningen av det stora så är det STOPP!

 

Jag antar att många av er här som har jobbat med ett större projekt

på egen hand? kan känna igen sig. Och om någon vet ett sätt att finna

krafttag är jag intresserad av att höra detta.

 

PM, går givetvis bra också.

 

Tack.

David

[Team_fagott]

När vi gick in i väggen på dokuskolan brukade vi alltid se "På sista versen En liten film om döden" (säkert sett den 20 ggr) Perfekt mix av ångest och humor (Den handlar om en sjukt pretentiös dokumenärfilmare som ska göra en film om sin fars död). Väldigt förlösande och kan ge välbehövlig eftertanke om självdistans.

 

Ett bra tips är att släppa in andra personer i redigeringen. Både nära vänner och personer du känner ytligt. Dom kommer se saker du inte ser och leda dig in på nya vägar och spår. Man blir lätt blind av sina egna bilder. Små självklara saker blir omöjliga att se. Så ta in alla. I synnerhet personer som ionte själva jobbar med film.

 

Se mycket film, i synnerhet personporträtt. Det är inget fel och inte fult a att låna idér av andra. Carl Johan De-geers filmer rek varmt. T.ex "Med kameran som tröst"

 

Men ibland hjälper bara en sak. Att släppa skiten en vecka eller två. Helt.

 

Jag yrar nog mest..

[Vandraren]

Stäng av datorn och rör inte projektet på flera veckor.

Gör något helt annat under tiden, då kommer iden tllbaka.

[Johankan]

Håller med tidigare talare.

 

Du beskriver ångesten i två delar. Dels att uppgiften är stor samt att materialet dessutom är "jobbigt" att arbeta med rent mentalt.

 

Min erfarenhet (inte bara från film där jag har begränsad erfarenhet, men ändå i dagsläget sitter med ett stort projekt att redigera) är att du kan portionera ut arbetet. Ta det bit för bit och koncentrera dig på den enskilda biten just för stunden. När du kontinuerligt börjar lägga små färdiga bitar bakom dig så får du upp ett flöde som inte är beroende av alltför stor portion inspiration och möda. Dessutom skänker det en skön känsla (vilket du redan upptäckt) av att just avsluta saker hela tiden även om de är små. Att skyffla litegrand men ofta är viktigt och inte i det läget kanske försöka greppa över hela stycket. Det kan du göra sedan när hela materialet är färdigredigerat och du vill upp på en högre nivå och se den större bilden. Du verkar arbeta själv med detta. Sätt realistiska tidsramar. Det är ett hästjobb, och kan du få hjälp att bolla idéer med folk du känner så är det såklart jättebra. Vänner, släkt, läkare.

 

När det gäller den andra aspekten med att materialet är "tungt" att arbeta med kan jag inte hjälpa dig egentligen. Kanske ovanstående kan mildra de intryck som materialet ger också.

 

Lycka till!

 

Johan