Tragedi

[jns]

Jag har en tragedi i tankarna.

Stycket inehåller endast en rollfigur.

Protagonisten är hans förflutna

Antagoniusten är hans framtid

Den tredje kraften är jag osäker på men troligtvis i form av hans föredetta kvinna, på ett fotografi.

Nu är jag osäker på hur jag skall ampassa de dramaturgiska dragen till

ett manus som slutar i tragedi, mannen tar sitt liv - lämnar livets sfär.

 

Nån som har några tips?

Var ju länge sedan man såg en tragedi nu för tiden.

[Opus]

Men vaddå, du har ingen story du vill bara göra en tragedi för tragedins skull? Känns väldigt basic det du tänkt ut, och aningen pretto.

[jns]

Jo visst har jag en story, men som alla vet slutar alla filmer som följer dramaturgins regler lyckligt och nästan alla filmer följer ju dessa.

Jag undrar bara hur man ska ro iland en tragedi på ett bra sätt, så att åskådaren får sympati för karaktären osv, lite tips bara.

[Opus]

I see, men först måste vi ju veta storyn för att veta ett bra slut, och det ska du ju helst känna själv. Sedan så verkar du inte speciellt insatt i dramaturgi, för att den slutar lyckligt eller sorgset det har inget med dramaturgi att göra. Det som gör det till dramaturgi är att konflikten löser sig. Men konflikten löser sig lika väl genom att killen blir kär och lycklig som att han dör.

 

Få höra mer om storyn nu :).

[jns]

Okej, bara ingen snor den :)

Mannen känner sig ansvarig för sin frus död, då han glömt att dra åt handbromsen och bilen rullat ner i vattnet med hans kvinna i.

Mannen bor ensam kvar i deras lägenhet tillsamman med sig själv.

Han försöker behandla sina tankar och hindra sig själv från att göra det han så länge har velat, ta sitt liv.

Han funderar över meningen med livet och meningen med att leva.

Liv, död och kärleken. Vad vore livet utan döden? Allt vore inget utan dess motsats, eller?

Filmen slutar med att hans livlösa lekamen hänger i halvblodsknuten.

 

Nu kanske det lät lite konstigt men men.. :)