sluten_cell_nr13

oh, kom på att jag bara måste tipsa! Perfekt filmmusik till något sånt här: Sigur Rós Nästan alla låtar funkar men i huvudet fick jag speciellt Vidrar Vel Til Loftárása Ladda hem, lyssna och köp!

Blir nog svårt att filma, men jag gillar idéen! Varför tar hon livet av sig själv? Det borde visualiseras mer. Att de bråkar är oftast inte själ nog (man kan ju inte höra vad de bråkar om). Är det samma människor på alla våningarna eller ska olika familjer få spela up hennes liv för henne? Både är ganska spännande, de senare lite mer vågat men jag tror att det skulle vara mest effektfullt. Ska man se några reaktionsbilder på kvinnan? Över huvud taget känns det som om det är för lite fokus på upptrappningen till självmordet. Fjärde våningen med pappan skulle kunna tas väck och tredje och femte skulle kunna slås ihop för att ge mer plats. Men som sagt; schysst idé! ps.... kom på precis innan jag skulle posta: Ett annat alternativ är att man vänder upp-och-ner på manuset (njae... nästan i alla fall) och låter händelserna börja på första och att filmen slutar längst upp med kvinnan som hoppar. Eller kanske till och med så att den först går upp för att åter följa henne ner och nya personer är i fönstren. Jaja, många tankar och liten text =D

Håller på med att arbeta fram en idé och synopsis till en film, men skulle behöva folk att bolla idéer med. Ska göra filmen som slutproduktion på min utbildning till våren så det är lite brådis med allting. Hur som helst, om någon är intresserad så maila mig på gammalpuma@hotmail.com så får ni min ICQ (har inte msnm för tillfället då jag inte har en egen dator utan snålskjutsar på min rumskamrat). De två filmer som stått som förebild hittills är Roy Anderssons "Sånger från andra våningen" och Paul Thomas Andersons "Magnolia". Temat för filmen är hur vi inte längre lyssnar på varandra, hur stadens buller dränker alla försök till kommunikation och gör oss osäkra i vårt misslyckade sökande efter bekräftelse som värdefulla individer. Det egocentriska är snarare regel än undantag och uppmuntras av en företagsvärld som har ett enda ansvar: Tjäna pengar. Lycka är att komma så långt upp på karriärsstegen som möjligt, samtidigt som människan innerst inne bröjar ifrågasätta om någon verkligen älskar henne. Varför hjälper inte Gud människan? Skulle han finnas så skulle han väl inte tillåta det här? Dessa frågor ställer sig människan utan att se att hon inte gör någonting år det (snarare förvärrar situationen), men hon existerar ju. Betraktaren får se olika personer med helt olika livssituationer som lever sitt vardagsliv. De problemen och tankarna som tas upp exponeras med hjälp av liknelser, t.ex. karriärskvinnan som fastnat i hissen och när teknikern genom larmtelefonen säger att hon måste trycka ner den för att komma ut så vägrar hon. "Hon var ju på väg upp, upp. Hon var ju så nära." En massa scener har flugit genom tankarna men allting har blivit för mycket Roy Andersson helt enkelt. Skulle behöva prata med någon utomstående om det så man kan tänka i nya banor. Mycket av arbetet ska göras på jullovet så om du är intresserade av att hjälpa till, ta då kontakt med mig så fort som möjligt är du snäll. MVH /Tobbe

Point of no return inträffar väl egentligen i sista akten. T.ex. när Elin och Agnes är inlåsta på toaletten i Fucking Åmål (som följer den anglosaxiska händelsekurvan till punkt och pricka). Alla står där ute och nu blir de tvingade att handla. Det finns ingen återvändo helt enkelt :-)