Drömländare

Får och får, enligt tryckfrihetsförordningen får man skriva lite vad man vill så länge man inte gör sig skyldig till t ex hets mot folkgrupp, förtal eller annat straffbart. Däremot hör det väl till allmänt folkvett att i en recension inte avslöja delar av handlingen som riskerar att förta filmupplevelsen för de som inte sett filmen. Man läser ju inte en recension för att få veta hur det gick, utan för att få veta vad man har att vänta sig rent kvalitets- och upplevelsemässigt. Om man vill diskutera en film så kräver det förstås att diskussionsparterna vet vad det handlar om, och om recensionen fanns med en särskild festivaltidning så kanske det är mer motiverat att avslöja handlingen. Men fanns den i en lokaltidning tycker då i alla fall jag att man får tänka till lite som recensent. På min blogg, MariaMyhr.se | Film, musik och annat kulturellt., recenserade jag nyligen Apflickorna. Där ville jag diskutera mer än bara hantverksdelen, och fick verkligen tänka till hur jag skulle formulera mig för att inte avslöja något om viktiga vändningar och hur det hela slutade. Döm själv om jag gjorde det bra eller dåligt. För övrigt barnsligt av tidningen att svara på det sätt de gjorde, både i sina surmulna formuleringar men också hur de drar upp tryckfrihetsförordningen (som de inte ens ger rätt namn) och gör stort martyrnummer av att de tagit bort recensionen trots att de anser att de gjort helt rätt och att ni varit otydliga med era önskemål. Av ert brev framgår tydligt att det ni vill ha är ändringar så att överraskningsmomentet inte förstörs för dem som ännu inte sett filmen, eller åtminstone en spoilervarning. Att förväxla detta med någon form av censurförsök är bara larvigt. Det stämmer visserligen att de som sett filmen kan prata om den hur de vill och var de vill, men bara för att man som tidningsrecensent åtnjuter samma rätt behöver man för den skull inte utnyttja den. (Sen får du vara försiktig med att referera till liknande filmer - nu vet ju jag vad det är för typ av vändning du har i dina filmer ;) )

Ta det lugnt. Du hinner plugga, du hinner göra film, du hinner välja. Jag håller med om att studier är bra - de ger en grund att stå på senare i arbetslivet, och det kan bredda din egen horisont. Men jag tror å andra sidan att studier är mindre bra om allt de ger en är ångest och dåligt självförtroende. Det kanske går att kombinera - fortsätta göra film på fritiden och försöka fixa standardbehörigheten i skolan, utan att tänka allt eller inget. Allt har sin tid, och det som känns tungt nu kanske går lättare om ett år. Själv är jag trettio, har gått natur på gymnasiet, dramakurs på folkhögskola, lösryckta högskolekurser med filmrelaterat innehåll, jobbat inom omsorg och skola och nu med mediepedagogik - och jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. Kanske blir jag filmare, kanske författare, kanske fortsätter jag med det jag jobbar med just nu resten av livet. Hade mina val vid sjutton års ålder varit avgörande för mitt liv hade jag varit yrkesofficer i Flygvapnet och vad jag skulle ha tyckt om det idag har jag inte en aning om, bara att jag just nu inte vill vara det. Så, vart vill jag komma...? Tja, ge pluggandet en chans, någon nytta har du alltid av det någon gång i livet. Låt ditt filmande utvecklas i lugn och ro samtidigt. Lita framför allt på din inre röst. Du kommer att göra "felaktiga" val, var så säker, du kommer att ångra att du gjorde si istället för så, men det är det som är livet. Det brukar bli bra filmer av sånt, har jag hört ;). Oj så gammal och klok jag är... -.-

Längesen det skrevs nåt här, men jag vill tillägga en sak som ännu inte skrivits. Jag spelade in en kortfilm i somras och tänkte att jag skulle spela in till exempel dialoger med två kameror för att underlätta vid klippningen och spara tid under inspelningen. Från ett håll fick jag höra att det blir ju svårt med ljussättning och att kameror syns etc. Detta hade dock säkert löst sig alldeles utomordentligt, särskilt som de flesta scenerna skulle spelas in utomhus. Argumentet som dock höll var att olika kameror ger olika bild, även om de är av samma märke. Och detta problem hade jag ju, när jag tänkte efter, stött på tidigare då jag filmade en annan kortfilm med två kameror samtidigt. Bilden från ena kameran var grusigare och beigare än den andra. Alltså blev det en-kameratagningar, trots att kamerorna jag lånade var av samma märke. Att bildkvaliten ändå skiftar har med utomhusljuset att göra, så frågan är om det inte blivit bättre med två kameror ändå - speciellt i scenerna som vi var tvungna spela in på kvällen, då ljuset försvann i stadig takt... Dessutom var vi tvungna att byta kamera mitt i en scen, eftersom den fuktiga gruvluften fått ena kameran att gå ut i strejk.

Är det inte lustigt? Jag tyckte att Resident Evil också hade rätt bra kvinnliga hjältar. Nästan lite samma sak med Doom - egentligen kass film, baserad på tv-spel, schysst hjältinna. Vad är det frågan om här egentligen? :)

Ang. kvinnlig hjälte har det, som tidigare sagts, att göra med den tecknade serien då en omhändertagen predator blir vän (typ) med en kvinnlig läkare. Finns en roman också om detta. Problemet är just att filmen baseras för mycket på serie- och bokuniversat som är väldigt inriktat på fans. Till exempel får man där veta att i predatoruniversat är kvinnliga predators mycket större än manliga, varför predators automatiskt antar att människokvinnor är män och därför krigare. Därför är det också logiskt att Scar får någon sorts respekt för Lex när hon (råkar) döda alienen (hur sjutton böjer man "alien"?!) - han tror att hon är krigare och man. Det här har den normala publiken ingen aning om, därför är det kanske inte speciellt spännande och/eller trovärdigt. Att byta ut Lex mot en man hade i mina ögon varit ett riktig dåligt val. Lex är ingen traditionell kvinnoroll - hon blir för det första inte av med några kläder (jfr Amidalas jävla ärm i Star Wars II), hon hetsar inte upp sig i onödan, hon kör den säkra vägen men när det behövs så skjuter hon. Sen får hon iofs vissa repliker som bäst sägs av herr Schwarzenegger. Hon blir aldrig ett riktigt offer, hon bara inser när hon behöver hjälp. Hon blir aldrig mesig, bara mänsklig. Hon genomgår heller inga suspekta personlighetsförändringar som att gå från vän och timid hemmafru till motorsågsbärsärk, som ju annars är vanligt bland åtminstone den manliga delen av filmhjälteskaran. Till synes en tråkig karaktär som egentligen inte utvecklas, men äntligen en riktig och trovärdig kvinnlig hjälte (Ripley är dock en större hjälte, även om hon har lite bärsärk i sig...). En liten feministådra mitt i allt action, skulle man kunna säga. Personligen gillar jag att Lex och Scar blir kompisar, men jag förstår varför andra inte gillar det. Det är ju att mjuka upp den där ultratuffa, stencoola, utomjordiska jägaren. Samtidigt ger det en smula perspektiv, man får se att även predators har någon form av social sida. Filmen i övrigt är faktiskt rätt dålig, åtminstone dramaturgiskt. Den känns mer som en grund att bygga datorspel på än som en riktig film. Vissa detaljer är jättehäftiga, som när Scar skär halsen av aliensen som ska bita honom, och drottningen är också riktigt ond och härlig. Men mest är det konstiga logiska hopp, värdelös klippning (ofta är det som om de fått med den där stunden av stillhet strax före regissören säger "action"), och malplacerade "häftiga" repliker. Jämförelsen mellan pistol och kondom är dock riktigt kul. Som AVP-fan gillar jag på sätt och vis den historiska tillbakablicken, men den hade ingenting i den här filmen att göra och var egentligen rätt fjantig. Sen kan man undra vad de hade på Antarktis att göra, när man i Predatorfilmerna fått veta flera gånger att de kommer till jorden under extremt varma år. (Eller var det så att Antarktis låg vid ekvatorn när de först om hit...?) Som tidigare nämnts har regissören och dräktmakarna helt missat poängen med predatorernas kroppsbyggnad. Den första var en över två meter lång basketspelare i en tämligen slimmad dräkt, vilket gjorde att han såg lång och smidig ut, som en jägare borde göra. Nu har filmmakarna återigen tagit en massa toklånga basketspelare, men vad gör de? Jo, de sätter på dem dräkter med dubbelt så mycket muskler och lägger dessutom på en massa rustning. Med resultatet att de ser ut som spejsade versioner av Gimli... Det blev ett långt inlägg. Nu är jag tyst ett tag.