Gå till innehåll

krockis

Medlemmar
  • Inlägg

    502
  • Blev medlem

Inlägg postad av krockis

  1. klart att man kan leva på det om du arbetar proffesionellt. klippare, ljussättare och framförallt ljudläggare har inga problem att hitta kontinuerligt arbete. B-foto, c-foto och castingledare brukar kunna fixa regelbundet jobb rätt lätt de med. sen regissörer, fotografer och manusförfattare har det lite svårare men är du duktig och etablerad så är det inga problem.

  2. det är sällan någon tjafs om maktförhållanden då oftast alla i ett team strävar efter att berätta historian så bra som möjligt. regissören har ett övergripande ansvar för att hans/hennes vision kommer fram i slutändan. I Sverige, Norden och Europa så är filmerna i stort sätt regissörens vision, I USA är det producentens. Producenterna i sverige har oftast ett mer admionistrativt ansvar än kreativt även om båda delarna är att föredra för filmens bästa. Du talar även om tv-producenter som är en HELT annan sak än filmproducenter och bör ej blandas ihop. TV-producenter är i stort sätt regissörer i tv världen om man ska dra det lite långt. man ska inte dra ner regissörens vikt, det är trots allt denna som drar det tuffaste lastet som inte är mätbart på samma sätt som andra roller är.

  3. han visade 17 min ur sin nya film (Du levande) under sthlms filmfestival. sen fick man ställa frågor efter det han visade. det han visade var riktigt bra och det såg lovande ut. han räknade med att filmen skulle ha premiär under cannes festivalen 2007 som går i April om jag inte har helt fel...

  4. Olssen, jag skulle rekommendera att du skicka in en spelfilm istället för en dokumentär eftersom vi endast sysslar med spelfilm på skolan. =)

     

    /sebbe

     

    enbart spelfilm... vad är det för filmskola? film är film, oavsett om det är spelfilm eller dokumentär... du kan ju söka alla andra skolor med dokumentärer

  5. DIs dokumentärlinje e ihopslagen med radio och tv nu men det den är fortfarande riktigt grym. klart det inte är omöjligt komma in på DI, krävs en del men omöjligt är det inte. som dokumentärfilmare så behöver du inte mkt till utbildning, snarare en massa erfarenhet, gå ut och filma och sök stöd. historian är alltid viktigast. det är mkt lättare få loss pengar till dokumentärfilm än för spelfilm.

  6. pd 170 tar även den ENBART små band, sen finns ju små band i både miniDV och DVCAM, skillnaden är att DVCAM banden är dyrare, säkrare tidkod, stabilare och 40 min långa medan miniDV är oftast 60 min. ärligt så har ja inte märkt någon skillnad på miniDV och DVCAM på de små banden.

  7. TomSac> de tar in både höst och vår och det är lättare att komma in på våren då det är färre som söker. förra våren sökte runt 70-80 st, 25 kom in om ja inte minns helt fel. man kan gå bara en termin om man känner så. underviningen är i stort sätt varje dag och det kräver en hel del arbete utanför utsatt skoltid då man ska klippa och filma/planera. sen är det ju så med filmskolor att det blir vad man gör det till. utrustningen finns där, kunskapen med så det är oerhört individuellt hur mkt du får och framförallt VILL få ut av utbildningen.

  8. beror ju helt på person och film osv. vissa får du berätta för hur de ska andas medan andra visar det du vill se direkt. det är oerhört individuellt det där så det finns inga klara riktlinjer. du ska kunna ta folk och kunna styra de mot ett gemensamt mål, det är regissörens viktigaste uppgift enligt mig.

  9. teknik är så överskattad bland amatörfilmare. en kamera är alltid bara en kamera och du kan gripa med vilken kamera som helst om du är duktig på resten. nu skriker säkert alla att ett bra foto höjer filmen så oerhört mycket....ja ett snyggt foto höjer filmen, men ett dåligt manus/ljus/regi/ljud sänker den ännu mer. många amatörfilmare verkar gå i fällan att tekniken är avgörande. vilket jag anser vara fel.

     

    ps. håller med tuco, med lite experiment och ordentliga storyboards behöver du inte en kamera länge. ds.

  10. finns ju uppenbara fördelar vid experiment och upplärning men kan man vitbalansera på en kamera och ställa in de funktioner som finns är det i stort sätt samma sak på alla semiproffs kameror. jag tycker att utvecklingen går så snabbt fram att det är mer lönsamt att hyra kameror när man ska spela in en kortfilm ett par dagar än köpa en egen kamera i samma klass.

  11. nu var frågan vilken utbildning ger ett mervärde i form av bättre meriter och seriösare approach. om det avgör vilken skola är bättre så anser jag stockholm vara mkt bättre.

  12. Jag håller med dig delvis men håller inte med om att åldern skulle vara något av en avgörande faktor. Det finns hundratals andra attribut som påverkar en människas "mognadsnivå", för att inte börja med att det finns minst lika många faktorer hur en individ bedöms som mogen eller inte beroende vem du frågar. Ponera att en människa läser vidare direkt efter gymnasiet och umgås med äldre under denna tid samt har haft en skiftande barndom, denna ligger säkerliggen på en mognadsnivå som är 10 år äldre. Personligen tycker jag inte att DI har så himla hög medelålder på intagna som människor får det att framstå. Finns få regissörer som gjort sin första långfilm under 26år åldern. De flesta debuterar runt 30. Det krävs att du kan ta människor och det är inte många som kan utan att ha träffat en massa människotyper. För det krävs en viss ålder, ja.

     

    Sen är den en stor och väsentlig skillnad på drömma och göra någonting åt det. Efter man har slutat drömma så kan man inse att det krävs enbart hårt arbete för att lyckas och man lär sig anpassa sig efter förutsättningar. Där kommer det viktiga ordet ödmjukhet som du nämner. Många runt 20, förstår inte att man inte kan klaga och vara kaxig utan att ha position för det. Sen så tycker jag fortfarande att om man är seriös med sitt filmande så ska man ha en film att visa upp precis som en tecknare ska en bild att visa upp när man söker utbildnigar.

     

    Jag fattar moment 22 läget också:

    "för att göra bättre film måste man ha pengar/stöd/teknik och för att få pengar/stöd/teknik måste man ha gjort något bra" men detta betyder inte att man sätter sig ner och lägger energi på att klaga på orättvisor. Alla har samma utgångsläge, vissa har haft lite tur andra inte lika mycket men det utjämnar sig i slutändan och det hårda arbetet och kämpandes är det enda som består. I mina ögon är det bara bestämma sig, ska jag drömma eller ska jag kämpa och filma. För att lyckas måste man vara drivande, annars är man helt ärligt i fel bransch.

×
×
  • Skapa nytt...