Morse

Kom på ett litet tillägg till Guillou och hans Hamilton. Följande personer figurerar i Vendetta (och vissa, såsom Sorman, även i Fiendens fiende): Samuel Ulfsson (Hamiltons chef, OP 5) - Ulf Samuelsson (kommendör 1. graden Chef OP 5) , Anders Stensson (utrikesminister) - Sten Andersson (dåvarande utrikesminister), Peter Sorman (kabinettsekreterare) - Pierre Schori (dåvarande kabinettsekreterare). Lars Kjellsson (statssekreterare) - Kjell Larsson ( dåvarande statssekreterare).

Tja. det påstås ju att TV-serien "Fiendens fiende" med Carl Hamilton (Peter Haber) är en väv av verklighet och fiktion. En intressant detalj är att kataktären "Samuel Ulfsson" i serien sitter på en post där det vid denna tid (1990) satt en person som hette Ulf Samuelsson i verkligheten. Sedan skall ju Leif GWs filmer "I lagens namn" och "Mannen från Mallorca" avspeglar verkliga händelser, men med fiktiva karaktärer. "I lagens namn" handlar om den så kallade "Basebolligan" och "Mannen från Mallorca" påstås handla om Geijeraffären (även om GW naturligtvis förnekar detta, med tanke på vilka konsekvenser det skulle få för honom).

Ja, den känns tyvärr långsam. Jag saknar en dialog, någoting som bryter av musiken. Förlåt mig, men den känns lite naiv och ytlig. Men å andra sidan har jag aldrig gjort något bättre själv heller.

Ja, den filmen minns jag nu! Han är allt bra läskig den mannen. En annan läskig karaktär är ju han i "Röd drake", en av filmerna om Hannibal Lecter, där en kille som redigerar hemmavideor på uppdrag av familjer sedan bryter sig in och mördar hela familjen. Också en läskig "stalker". Jag tackar dig för din positiva kommentar. Är det någon som tycker att något saknas? Naturligtvis måste jag tänka till lite kring "medborgargardets" planer, hur man planerar att hjälpa damen i nöd här. Sedan har jag en allmän fråga: Hur lång tid bör man ägna åt att bygga upp själva intrigen, alltså mannen som mår dåligt? Jag siktar på cirka 90 minuter film här. En tanke är att kanske först dramatisera händelsen när han slår ihjäl sin fru i några minuter och sedan köra en såndär "20 år senare". Hur låter det?

Vid sidan om mitt andra manus (tack för alla kommentarer!) så har jag lite löst skrivit ned en filmidé jag fick och tyckte var så pass bra att jag ville få ned den i skrift. Det är fråga om en thriller denna gången, jag börjar med den tänkta handlingen: "Vid lekplatsen i det lilla villaområdet ligger ett slitet hus, med flagad färg och övervuxen trädgård. I huset bor förtidspensionären Sverker Lundman, som 20 år tidigare slagit ihjäl sin fru och sjuåriga dotter, när hans fru tänkt lämna honom för en annan man. Efter några år i den slutna vården friskförklarades han och sedan dess går han omkring i villan och pratar högt för sig själv och ångrar sin handling. Och hela dagarna sitter han med en kikare och spanar på alla som leker på lekplatse utanför hans hus och drömmer om hur det skulle ha varit egentligen. En dag ser han Caroline Svensson och hennes dotter Lisa vid lekplatsen och drabbas av en plötslig ömhet. Det där är hans familj. Han är säker på att ödet, eller ” vem fan det nu är som bestämmer”, har skickat dit Caroline och Lisa som en kompensation. Han börjar planera för ett liv tillsammans med sin nya familj, tar reda på var Caroline bor och att hon är ensamstående. Han börjar göra iordning hemma, städar för första gången på flera år och börjar måla om fasaden. En dag när Caroline tar med sin dotter till lekparken kommer kvarterets spillra gående. Alla vet att han har haft ihjäl sin familj. Hon känner ett obehag när mannen går mot henne. Han kommer fram till henne och talar om att hon är hans nya familj. Han försöker omfamna henne, men hon springer därifrån med sin dotter och hör bakom hur han skriker att hon är en svikare och skall dö. Nu börjar en hård tid för Caroline. Telefonen ringer konstant, hon får konstiga brev och ibland kan hon svära på att han står utanför huset och tittar nattetid. Polisen kan inget göra, de har inte ens intresserat sig tillräckligt mycket för att komma dit. Allting verkar vara helt nattsvart, till en dag, när hennes granne ringer på och ber om en kopp socker, bara för att mötas av en människospillra som är så oerhört rädd. När psykologen Erik Wallinder ser sin granne på detta vis och får historian berättad för sig bestämmer han sig. Han måste hjälpa henne. Han engagerar flera av grannarna och tillsammans bestämmer de sig för att Sverker Lundman skall bort från området. Frågan är bara hur. Helt plötsligt ställs grannarna inför ett moraliskt dilemma. För hur långt är man egentligen beredd att gå för att skydda en medmänniska? Och var går egentligen gränsen mellan gott och ont?" Som den uppmärksamma kanske märker så är det dels lite samhällskritik inblandat här, kritik mot polisens tidsbrist och närpolisens försvinnande samt psykiatrins brister, men det är också en hyllning till något som håller på att gå förlorat. En hyllning till den typen av villaområden jag själv har vuxit upp i, där alla känner varandra och ställer upp för varandra när det behövs. En sak som blir alltmer sällsynt i antisociala Sverige 2011. Tanken är också att detta skall vara en renodlad psykologisk thriller. Inte en massa onödigt våld. Det blir betydligt mer spännande, tycker jag, om den äldre mannen kör med "mind games" istället för att helt sonika slå ihjäl Caroline direkt. Kanske tvekar han ändå och kämpar emot sina inre demoner för att verkligen låta bli att slå ihjäl henne? Jag vet att idén förmodligen innehåller någon brist och en del stereotypa saker och kan förbättras rejält, så var inte rädda för att föra fram lite kritik, både positivt och negativt.

Antagligen tänker jag på hemvärnet som det såg ut innan, ja, med ett antal skjutglada pensionärer och ungdomar som var med för att få leka krig med jämna mellanrum. Okej, stryk yrkessoldat. Ta en kille som gör såndär "frivillig värnplikt" eller vad det heter numera då. Men att en ung student som är med i hemvärnet skulle ha ett sådant uppdrag har jag fortfarande lite svårt att köpa. Och vi är många som tänker som jag när vi hör ord som hemvärnet och student. Det är inget fel på idén, snarare på publikens fördomar. Men om du nu är emot yrkesförsvaret och ändå gör en film som handlar om en kille som gått med i hemvärnet frivilligt så... Ja, någon militär ambition måste han ju ha. Men om han skulle ha blivit yrkessoldat av den anledningen att han var arbetslös då? Skulle det kännas bättre? Att han inte fick något annat jobb utan tvingades in där? Okej, PTS var att ta i, jag erkänner. Men någon form av psykisk påverkan borde han väl få av att strida? Alltså, detta med student. Det känns som att en sådan film enbart kommer tilltala andra studenter. Och det med att han missat studieperioder, jag hade suttit och retat mig på att han inte tagit ett enkelt studieuppehåll och om han blev utkallad med kort varsel borde universitetet ha en slags lösning, det gäller ju ändå freden i landet. Och det där med en tjej som han varit hemligt förälskad i känns lite... Hur skall jag säga utan att låta otrevlig? Det känns som att det inte hör hemma här och lite tonårsaktigt om man gör det på fel sätt. Jag bara testar idén på dig nu: Ponera att en ung man på grund av arbetslöshet tvingas in i försvaret, genomför uppdrag, tar sig hem på det viset som du mycket snyggt tänkt ut, mår dåligt och möter sina studerande vänner (man kan ju ha vänner som är studenter trots att man inte själv studerar). Sedan istället för organisationen för högskolans soldater så skriver han en bok och genomför en föreläsningsturné där han föreläser för människor på skolor och annat om hur verkligheten egentligen ser ut för soldaterna. Om du ändrar dessa detaljer kan du till och med kritisera yrkesförsvaret lite mer och tydligare. Jag vill dock vara tydlig med att själva grundidén är kanon, det är bara lite detaljer som jag hakar upp mig på och som jag tror blir svåra att övertyga publiken om.

Jag kom just att tänka på hur det är i Scarface. Man får ju inte se hur Al Pacino bygger upp hela sitt knarkimperium, det spelas lite musik och man får se klipp med hur han bär in större och större penningsäckar på banken. Fungerar det i en sådan film, som ändå anses av många vara väldigt bra, så borde det fungera i en svensk komedi. Ett labb kanske är bra, eller också kan man slänga in en person som är distrubitör eller liknande och som hjälper att "putta" prästen över kanten. Fast en kul idé skulle väl kanske vara en canabisodling i prästgårdens köksträdgård... Tja, ett enkelt distrubitionssystem skulle ju kunna vara att han har ett antal preparerade psalmböcker med ett litet dolt fack i? Där man helt enkelt öppnar boken, tar ut en liten käck påse och stoppar den i fickan. Jag tror att kvinnorna får stå tillbaka mot knarket istället. Om delar av församlingen är påtänd så blir det säkert ändå lite roligare att leva där. Jovisst behövs religion. Och därför fungerar det som symbolik. Sedan, med risk för att jag underskattar pubilken, så förstår en majoritet av publiken oftast inte symbolik om man inte är extremt tydlig. Många ser film som ren underhållning och ingenting annat. Och då är det bästa man kan göra att bygga på människors fördomar. Sedan anser kritikereliten att en film absolut inte får göra det, men det struntar jag i. Jag tackar för att du tycker det är en ku idé, då var jag inte helt fel ute.

Tja, det är ju ganska löst ihopskrivet, men det där med landsort fungerar. Det är ju skillnad mellan landsort och landsort. Låt oss anta att det finns flera små byar i församlingen, till exempel. I till exempel Norrland har man dessutom ofta långt till närmaste stad. Dessutom underskattar du ju "mun till mun", det vill säga ryktet som sprider sig, jag menar ju naturligtvis inte att det blir fullt redan första veckan. Sedan beror det ju också på hur stor kyrkan är. Bra poäng, det får jag förstydliga. Ja, hur man skall hitta kvinnorna är ju en manusteknisk fråga som blir svår att lösa. Just där var jag lite osäker från början. Låt oss antaga att vi byter ut kvinnorna mot knark istället? Det borde ju vara lite lättare att få in i en komedi. Att romantisera prostitution är jag naturligtvis inte ute efter. Själva meningen skall ju vara att prästen efter hand inser vilken moralisk botten han har hamnat på, annars blir det ju inget lyckligt slut. Religionen är överspelad, dess moraliska regler likaså, men däremot fungerar en präst fortfarande som symbol. Och vad gäller förfallet så ser jag tydligast bland mina grannar, bekanta och andra hur älskarinnorna avlöser varandra, hur man blir beroende av nätpoker och lottospelande och hur man dricker allt mer. Jag är ingen moralkärring på något vis, ateist ut i fingerspetsarna, men när man lever ett liv balanserande på klippans yttersta kant har det gått lite för långt. När hundratals decibel av "musik" och stora mängder alkohol behövs för att helgen inte skall betecknas som misslyckad, då är samhället fel ute. Filmer som talar om storföretag och deras makt finns i överflöd. Dessutom är min så kallade "dolda agenda" extremt sekundär, i första hand tycker jag det är en kul idé som nog skulle kunna underhålla. Det är lite på samma sätt som att TV-programmet "Pensionärsdjävlar" har lockat publik, man förväntar sig inte att vissa människor skall göra saker, såsom att präster begår brott. Anledningen till att jag valde en präst beror på ett nästan färdigt men skrotat revymanus jag skrev en gång om en präst som började stoppa kollekten i egen ficka. Så när jag ville skriva ett manus till en komedi utgick jag lite från det.

Helt fantastiskt! Jag tycker, tvärt emot vissa andra, att videohyraren var en riktigt bra karaktär. Detta känns lite som en sketch GAS (Galenskaparna & Aftershave) skulle kunna ha gjort, kan mycket väl tänka mig Claes som videohyraren. Och i min värld är det jag just skrivit stort beröm.

Det verkar finnas en hel del redan på manussidan, men... Jag är från Göteborg ursprungligen, bor idag strax norröver (fortfarande kvar i VG-län) och tänker snarast möjligt flytta närmare igen. Veckopendlar för tillfället till ett arbete i Göteborg också. Jag är amatör, men ganska hygglig på att skriva manus. Jag är ganska bra på små kortfilssketcher. Det positiva med mina sketcher är att jag inte krånglar till det, så behovet av specialrekvisita och skådespelare är minimalt. Som exempel kan nämnas en sketch med en Tv-kock som enbart kräver ett kök, köksutrustning som kan gå sönder samt en skådespelare som kan vara TV-kock. Huruvida det finns något intresse alls får ni avgöra, jag finns här i alla fall. (Och om denna grupp växer så är jag inte helt främmande för att släppa ett långfilmsmanus förmånligt, förutsatt att allting fungerar väl och intresse finnes. Vilket är långt ifrån säkert med tanke på att jag släppt i princip nada förut.)

Ja... Både ris och ros får du av mig. Inledningen är klockren, titeln är jättebra, själva idén i grunden är inte illa. MEN för mig känns det som att vissa saker kunde bli bättre. En "student och hemvärnsman" får nog inte delta speciellt operativt i någon strid, särksilt inte vid någon form av front. Om jag skulle gjort det skulle det snarare vara en yrkessoldat från till exempel förläggningen i Karlsborg som skall ta sig hem från Stockholm. Det blir en bit att åka för honom ändå, så pass lång tid att du inte kan köra filmen i realtid. Han kan ju likväl gå ut på valfri krog med vänner ändå, även fast han inte är student. Det där med olika människor och deras reaktioner är väldigt bra. Däremot skulle jag nog stryka allt vad som gäller studier och studenter, ett tips kan vara att fokusera lite på PTS (Post Traumatiskt Syndrom) istället. Han får gärna känna av det även under resan och känslan blir värre och värre. I stort gillar jag din idé, med mina små invändningar. Jag skulle personligen inte tro på storyn med det upplägget, tyvärr. Med reservation för att jag är amatör.

Tackar för det positiva! Du har helt rätt i att Oscars "resa" saknas. En tanke skulle väl kunna vara att jag låter honom få ett slags moraliskt uppvaknande och finner någon slags mening i sitt liv, utanför kyrkan. Kanske att han och Eva Persson fattar tycke? Något som får honom att lägga ned verksamheten och ställa ned flaskan igen. Ett lite dolt budskap jag försöker ha med mitt manus är att visa samhällets moraliska förfall, där vi ständigt testar gränserna och gör värre och värre saker. Symboliken i att en präst blir någon form av landsortsgangster tycker jag själv är klockren.

Jag har en slags filmidé som jag tänkte få nedskjuten/kommenterad/granskad av någon som vet något. Jag börjar väl med själva idén: "Oscar Johansson är präst i en mindre församling på landsbygden dit folket har slutat komma för länge sedan. Kyrkbänkarna gapar tomma, sånär som på Eva Persson som driver caféet i församlingshemmet, kantorn vid sin orgel och kyrkans vaktmästare som mestadels håller efter gravar som ingen besöker. Oscar tycker livet är skönt, han har länge tvivlat på Gud och har istället funnit sin mening i flaskan. En dag kommer ett brev från kyrkorådet. Eftersom kyrkogården inte längre är i aktivt bruk och besökarna inte längre kommer till kyrkan befrias Oscar från sin tjänst, då kyrkan tas ur bruk. Detta innebär också att den alkoholiserade prästen inte längre är präst vid Svenska kyrkan. Det innebär dessutom att Evas församlingscafé definitivt går under. Kantor Johan Åsberg och vaktmästaren Egon Lundin blir också uppsagda från sina tjänster och nu börjar läget se riktigt illa ut för alla. Oscar finner dock på råd. Han har inte trott på sin Gud på länge, vilket inte heller folket gör. Människor tror bara på sprit, spel och otrohet ändå. Så varför inte förse mänskligheten med det? Han får tillstånd av kyrkorådet att ideellt fortsätta driva kyrkan, dit ändå ingen kommer. Man slipper i så fall skicka ut en tillsynsman och uppvärmning och underhåll måste ändå ske av den k-märkta kyrkan. Nu är ruljangsen i full gång. Evas café byggs om till krog och i församlingshusets källare anordnas en spelklubb, som sköts av Johan och Egon. I kyrkan drar man också igång en bordellverksamhet, där betalningarna sker via kollekten vid en gudstjänst, sedan dyker den person man beställt upp vid avtalad plats. Allting går bra och man börjar också smuggla in sprit från Tyskland som säljes till församlingsmedlemmarna. Allting är frid och fröjd, tills en dag då en person från kyrkorådet dyker upp en söndag för att höra Oscar predika. Han blir oerhört förvånad när kyrkan är fullsatt av alla möjliga personer som dessutom ger så generöst i kollekthåven. Han meddelar kyrkorådet om förändringen som beslutar sig för att utreda om kyrkan skall återöppnas igen, samtidigt som polisen har fått ett tips man har svårt att tro på. För inte skulle bygdens värsta kroggangster vara pastor Oscar Johansson?" Tanken är alltså att detta skulle vara någon slags komedi. Håller detta alls? Eller är det inte värt att skriva ett manus på detta?

Underbart! Jag gillar särskilt delen där man "hänvisar till gamla styrelseprotokoll". Om du får ut det visuellt så blir det precis lagom med ledtrådar, blir du tydligare så kommer det inte kännas lika roligt. Styrkan, som jag ser det, ligger i att det ligger så nära gränsen, att det är nästan så att man inte förstår. Jag tror det kan bli bra, med rätt skådespelare. Möjligtvis skulle du kunna spinna vidare och utöka manuset lite, få med lite mer av Lucas som förklarar hur illa det är.

Jag tror nog du kan få till något riktigt bra ur det. Undvik bara alla stereotypa skräckfilmsgrejer så skulle jag nog faktiskt se filmen. Och då är skräck ingen genre jag brukar uppskatta.

Den tredje idén gillar jag skarpt faktiskt! Med reservation för att jag tillhör vulgus profanum (det vill säga "de okunniga"). Men den kan man faktiskt göra någon slags sci-fi/komedi utav. Särskilt om man som jag har lite "crazy-humor".