Salieri

Tyckte om både första och tredje. Andra blev jag inte så jävla pepp på, kanske var det formuleringen? Alltså, rädd för barn eller rädd för att få barn? Sen ser jag alltid hellre en drama som är underhållande än en dramakomedi - det är en dålig film som inte tillåter dig att skratta brukar min lärare säga. Farväl Las Vegas är ett bra exempel på en drama som är tillåter dig att skratta trots att ångesten är total.

Svårt att säga utan att veta någonting utöver åldern men jag vet att SR köpte hela SF:s journalarkiv... det kan ju inte kosta någonting att höra av sig till svtsales.se. Eller bara svt. Dom kan säkert hjälpa dig vidare om inget annat.

Fy fan vad pissigt...

Det kan bli jävligt ostigt att blanda fiktivt och dokumentärt också; lite informationsfilm man fick se i skolan där man skulle visa dramatiskt hur faligt det är att göra egna fyrverkerier. I nian var jag med och gjorde en skolmassakerfilm; vi hade lite för höga ambitioner och ville göra en storfilm. Den blev ca 20 minuter lång. Satsa istället på att göra en kärnfull 3-5 minuter lång film. Hitta en infallsvinkel som låter dig berätta hela skolmassakern genom en liten del eller situation... Vår film klipptes i Pinnacle så du ska inte klaga!!!

Finland har ju råkat ut för det också; kanske är det något att "inspireras" av... Det har dock gjorts väldigt mycket. Jag kände själv att Elephant var den ultimata skolmassakerfilmen och att försöka sig på det själv skulle vara ungefär som att göra en remake av Psycho...

G är Canons bästa konsumentkamera tror jag om jag inte missminner mig... Men M36 ät inte den senaste i M-serien.

5d markiii snart? jag vet inte; men det känns som att den borde komma snart...

Är inte det lite overkill?

Okej! Jag ville bara veta. Hoppas allt går bra med din film!

Jag är ganska kvinnlig? Är det du som inte skulle känna dig trygg att jobba tillsammans med man (så att säga) eller är det dokumentären i sig som helt enkelt gör det opraktiskt med en manlig medarbetare? Jag personligen är väldigt oerfaren (än så länge) och vet inte hur mycket jag skulle kunna bistå med; och jag försöker inte hoppa på dig med några sorts anklagelser, jag blev bara allmänt intresserad av din mycket hemliga och gåtfulla text.

Tja! Man har alltid större ambitioner än möjligheter. Jag brukar försöka tänka på allting runtomkring mig som rekvisita, och hur jag ska kunna förvandla det till en film. "Okej, min kompis ser inte ut som en hemlös pundare; då sparar jag den idén". Jag försöker helt enkelt skala bort det som den tillgängliga miljön och de tillgängliga skådespelarna inte kan sälja... Sen är tiden alltid en aspekt man måste respektera och förhålla sig till. Bad Taste tog väl 4 år att spela in? Har jag 4 år? Nej; antagligen inte. Så jävla torrt och tråkigt och oinspirerande förhållningssätt; men för mig är det alltid en kreativ stimulans i att försöka levandegöra ett trivialt anti3d-scenario...