Underbart när så här gamla trådar lyfts upp på nytt. Jag undrar om det är möjligt att få ta del av resultatet?
Sedan kan jag passa på att svara på den andra frågan, såtillvida någon annan är intresserad.
Generellt sett finns det två sätt att gå: större styrning eller mindre styrning av produktionen. Personligen föredrar jag att skriva manus med mindre styrning, jag anser att det är skådespelarnas ansvar att själva bestämma hur saker och ting ska sägas. Detta brukar dock oftast förfelas på grund av att regissören kniper ganska hårt och ger punktregi i stor omfattning. Fast jag skriver iofs för scen (amatörteater) och inte för film.
Men för att komma tillbaka till fråga, så ska man inte vara rädd för att ge specifika instruktioner till skådespelarna. Det är deras uppgift att se till att utförandet är ok. Och har du duktiga skådespelare kommer publiken inte att märka något. I film har man dessutom klipptekniken som är fantastiskt för att skapa kontext på ett annat sätt än på scenen.
I de fall fem minuter ingenting är viktigt ska man kanske laborera med hur man framställer det. Vautier hade nog inga specifika manushänvisningar i sina fluxfilmer, men då spelade han ju skådespelaren själv. Annars tänker jag på Satantango; kolla in filmen och kolla in manuset (det går säkert att göra en kackig översättning med google translate) för där finns massor av scener där "ingenting" händer men jag tror nog ändå att Tarrs manusbearbetning av romanen innehåller direktiv (även om han mycket väl kan ha infört dem på reginivå).
