Gå filmutbildning respektive nollbudgetfilma

[ghijohansson]

En liten jämförelse mellan två olika sätt att lära sig skapa långfilm.

 

Själv försöker jag lära mig genom att göra långfilm, för 5,000:- per styck. Just nu avslutar jag min andra långfilm, och har börjat ta itu med manus till min tredje långfilm. Mycket lärorikt, men än är jag inte nöjd med hur mina långfilmer ser ut.

 

Av oss som skapar nollbudgetlångfilm så är det en märkbar minoritet som senare får tillfälle att regissera med normal budget. Hur stor minoritet? Nja, frågan är hur man ska räkna. En del bor i de delar av landet där det är svårt att få kontakt med filmbolag, och vägrar flytta. En del saknar planer på att söka pengar till framtida projekt. Andra vill göra sådana filmer som det är svårast få pengar till. Tar man hänsyn till dessa faktorer så är det tydligt att skapande av nollbudgetlångfilm är en mycket bra merit om man vill få pengar till sina projekt.

*

Samtidigt finns 3-årig regiutbildning i både Stockholm och Göteborg. Varför jag inte sökte in där? Jag är 30 år äldre än de som blir antagna, och så vill jag göra humor i st f drama.

 

Nackdelar med att gå regiutbildning :

 

Att gå regiutbildning förutsätter att man blir antagen. Men det är en rätt liten del av de sökande som blir antagna.

 

Om man inte bor på utbildningsorten så måste man skaffa bostad, och regiutbildning finns i de två städer där det är svårast att hitta bostad. Dessutom ska man ibland offra pengar på att åka hem och hälsa på släkten.

 

Efter att ha levt på studielån i 3 år så lär man ha en dålig ekonomi, vilket i sin tur betyder en dålig förhandlingsposition gentemot arbetsgivare.

 

Att genomgå utbildningen är ingen garanti för att i framtiden kunna regissera med normal budget. Bara 1/3 av dem som genomgår regiutbildning får senare möjlighet att filma med normal budget. Av dessa är det i sin tur 1/2 som bara regisserar en enda långfilm.

*

Som nollbudgetfilmare kan man bo kvar där man redan bor, och behålla sitt nuvarande jobb medan man filmar på fritiden. Visserligen får man inga betyg att visa upp för framtida arbetsgivare, men att ha färdig långfilm att visa upp är snarast ännu fördelaktigare.

 

Arbetsinsatsen för mina filmer har varit begränsad. Snarast något mindre än arbetsinsatsen för att gå en enda termin på regiutbildningen. För att undvika missförstånd, mina båda långfilmer är 104 respektive 102 minuter långa, och då jag haft extremt få medarbetare så har jag tvingats att själv stå för det mesta arbetet.

 

Då bristen på resurser gjort att jag själv stått för större delen av arbetsinsatsen så kan jag ej skylla filmernas brister på någon annan. Det gör det lättare att inse vad man är bra respektive dålig på.

 

När jag frågade STDH så fick jag svaret att på regiutbildningen består 1/4 av studietiden av verktygskurser. Så den som gör några stycken nollbudgetlångfilmer ägnar alltså mer tid till det praktiska än den som går 3-årig regiutbildning.

*

Nåväl, allt är inte positivt med att göra nollbudgetlångfilm.

 

Den som går regiutbildning får lättare kontakt med befintliga produktionsbolag.

 

Av dem som planerar för att skapa nollbudgetlångfilm så är det bara en minoritet som blir färdiga. Av dem som blir färdiga så är det vanligt att andra tycker filmerna är dåliga. Så man får räkna med att efteråt bli missnöjd med resultatet. Man bör alltså redan från början ha inställningen att se det hela som övning. Inte kul.

 

Man får vara beredd på att betala allt själv. Att sälja visningsrättigheter är nästan omöjligt, så det blir till att skänka bort visningsrätten till föreningsdriven lokal-TV. I och för sig kan man i efterhand försöka tjäna pengar på att skriva om sitt manus till pjäs, men att sälja spelrättigheter till pjäser är heller inte särskilt lätt.

 

Så där ja, nu överlåter jag på er andra att säga vad ni tycker om olika sätt att lära sig skapa långfilm.