Filmidé: De Välsignade

[Morse]

Jag har en slags filmidé som jag tänkte få nedskjuten/kommenterad/granskad av någon som vet något. Jag börjar väl med själva idén:

 

"Oscar Johansson är präst i en mindre församling på landsbygden dit folket har slutat komma för länge sedan. Kyrkbänkarna gapar tomma, sånär som på Eva Persson som driver caféet i församlingshemmet, kantorn vid sin orgel och kyrkans vaktmästare som mestadels håller efter gravar som ingen besöker. Oscar tycker livet är skönt, han har länge tvivlat på Gud och har istället funnit sin mening i flaskan. En dag kommer ett brev från kyrkorådet. Eftersom kyrkogården inte längre är i aktivt bruk och besökarna inte längre kommer till kyrkan befrias Oscar från sin tjänst, då kyrkan tas ur bruk. Detta innebär också att den alkoholiserade prästen inte längre är präst vid Svenska kyrkan. Det innebär dessutom att Evas församlingscafé definitivt går under. Kantor Johan Åsberg och vaktmästaren Egon Lundin blir också uppsagda från sina tjänster och nu börjar läget se riktigt illa ut för alla.

 

Oscar finner dock på råd. Han har inte trott på sin Gud på länge, vilket inte heller folket gör. Människor tror bara på sprit, spel och otrohet ändå. Så varför inte förse mänskligheten med det? Han får tillstånd av kyrkorådet att ideellt fortsätta driva kyrkan, dit ändå ingen kommer. Man slipper i så fall skicka ut en tillsynsman och uppvärmning och underhåll måste ändå ske av den k-märkta kyrkan.

 

Nu är ruljangsen i full gång. Evas café byggs om till krog och i församlingshusets källare anordnas en spelklubb, som sköts av Johan och Egon. I kyrkan drar man också igång en bordellverksamhet, där betalningarna sker via kollekten vid en gudstjänst, sedan dyker den person man beställt upp vid avtalad plats. Allting går bra och man börjar också smuggla in sprit från Tyskland som säljes till församlingsmedlemmarna.

 

Allting är frid och fröjd, tills en dag då en person från kyrkorådet dyker upp en söndag för att höra Oscar predika. Han blir oerhört förvånad när kyrkan är fullsatt av alla möjliga personer som dessutom ger så generöst i kollekthåven. Han meddelar kyrkorådet om förändringen som beslutar sig för att utreda om kyrkan skall återöppnas igen, samtidigt som polisen har fått ett tips man har svårt att tro på. För inte skulle bygdens värsta kroggangster vara pastor Oscar Johansson?"

 

Tanken är alltså att detta skulle vara någon slags komedi. Håller detta alls? Eller är det inte värt att skriva ett manus på detta?

[Tolin]

Du har absolut något på gång här, men det känns bara inte som att allt sitter ihop på ett konkret - Den röda tråden saknar liksom lite. Säg att Oscar Johansson mitt i allt hittar tillbaka till gud - Då har du plötsligt något som binder ihop det hela (Pastor förlorat tro - Återfår tro - Syfte med film slutförd). Det är bara ett exempel på vad jag menar, inte direkt ett väluttänkt förslag :D Men en film behöver den här "Resan" som huvudkaraktären är på, där han eller hon går från ruta ett till ruta två :) Själva huvudkonceptet är däremot väldigt intressant :bire

[Morse]

Tackar för det positiva!

 

Du har helt rätt i att Oscars "resa" saknas. En tanke skulle väl kunna vara att jag låter honom få ett slags moraliskt uppvaknande och finner någon slags mening i sitt liv, utanför kyrkan. Kanske att han och Eva Persson fattar tycke? Något som får honom att lägga ned verksamheten och ställa ned flaskan igen.

 

Ett lite dolt budskap jag försöker ha med mitt manus är att visa samhällets moraliska förfall, där vi ständigt testar gränserna och gör värre och värre saker. Symboliken i att en präst blir någon form av landsortsgangster tycker jag själv är klockren.

[Salieri]

Att en liten by helt plötsligt fyller en kyrka känns lite långsökt såvida de inte gör reklam eller något på internet (du förstår; inte facebook, men någonting). Och hur ska de hitta alla kvinnor som glatt ställer upp som horor? (så länge det är en komedi kan man ju aldrig visa upp trafficking; såvida det inte är en nattsvart komedi).

 

Kan tycka att det är lite övertydligt med en fd präst utan tro som helt plötsligt blir kriminell. och jag tycker det finns risk att filmen bibehåller den romantiserade synen av prostitution som sedan länge är föråldrad.. Men med det sagt tror jag det kan vara en schysst ram för komedi utan större pretentioner.

 

Moraliskt förfall kopplat till sex, droger och alkohol? Visst, om du tycker det. Själv skulle jag snarare koppla samman det med företag som gör vidriga saker för att du och jag ska kunna köpa en hamburgare för 10 kr. Människor är reducerade till sitt bankkort, "I consume, therefore I am". Religionens roll är utspelad. Coca-Cola, Converse, McDonalds osv; där har du de moderna ikonerna. Moralens förfall är inte individuell dekadens, individen är sedan länge överflödig; moralens förfall är att skapa en produkt du själv aldrig skulle förtära och sälja det billigt till miljoner av människor.

 

Jag är inte troende, vill jag bara tillägga. Eller politisk.

[Morse]

Tja, det är ju ganska löst ihopskrivet, men det där med landsort fungerar. Det är ju skillnad mellan landsort och landsort. Låt oss anta att det finns flera små byar i församlingen, till exempel. I till exempel Norrland har man dessutom ofta långt till närmaste stad. Dessutom underskattar du ju "mun till mun", det vill säga ryktet som sprider sig, jag menar ju naturligtvis inte att det blir fullt redan första veckan. Sedan beror det ju också på hur stor kyrkan är. Bra poäng, det får jag förstydliga.

 

Ja, hur man skall hitta kvinnorna är ju en manusteknisk fråga som blir svår att lösa. Just där var jag lite osäker från början. Låt oss antaga att vi byter ut kvinnorna mot knark istället? Det borde ju vara lite lättare att få in i en komedi.

 

Att romantisera prostitution är jag naturligtvis inte ute efter. Själva meningen skall ju vara att prästen efter hand inser vilken moralisk botten han har hamnat på, annars blir det ju inget lyckligt slut.

 

Religionen är överspelad, dess moraliska regler likaså, men däremot fungerar en präst fortfarande som symbol. Och vad gäller förfallet så ser jag tydligast bland mina grannar, bekanta och andra hur älskarinnorna avlöser varandra, hur man blir beroende av nätpoker och lottospelande och hur man dricker allt mer. Jag är ingen moralkärring på något vis, ateist ut i fingerspetsarna, men när man lever ett liv balanserande på klippans yttersta kant har det gått lite för långt. När hundratals decibel av "musik" och stora mängder alkohol behövs för att helgen inte skall betecknas som misslyckad, då är samhället fel ute.

 

Filmer som talar om storföretag och deras makt finns i överflöd. Dessutom är min så kallade "dolda agenda" extremt sekundär, i första hand tycker jag det är en kul idé som nog skulle kunna underhålla. Det är lite på samma sätt som att TV-programmet "Pensionärsdjävlar" har lockat publik, man förväntar sig inte att vissa människor skall göra saker, såsom att präster begår brott. Anledningen till att jag valde en präst beror på ett nästan färdigt men skrotat revymanus jag skrev en gång om en präst som började stoppa kollekten i egen ficka. Så när jag ville skriva ett manus till en komedi utgick jag lite från det.

[Salieri]

När det gäller komedi så brukar människor acceptera mer. Egentligen skulle ett simpelt tidshopp fungera, allt är i full rullning och man helt enkelt tvingar publiken att acceptera att det blev så. Slappt kanske, men det fungerar antagligen... Jo; människor hittade ju faktiskt saker innan alla dessa elektroniska medier. Jag har alltid varit fascinerad av hur...

 

Ja kanske. Det är nog lättare att göra honom till en knarklangare än en hallick utan att publiken helt förlorar sympatier för honom. Kanske ska han bygga ett labb? Jag tycker verkligen om idén att han tar betalt genom kollekten, men hur ska han deala så att säga? Nattvarden?

 

Man måste väl nästan göra det om man ska kunna göra det underhållande? Åtminstone gällande "heltidshoror"; om vi säger att någon blir erbjuden en ganska saftig summa för en engångsgrej, då är det kanske annorlunda. Jo, och sen kommer frågan hur han ska bryta sig ur det...

 

Ändå tror jag många människor behöver religion. En präst ska symbolisera mycket, det är ju en av anledningarna till att det blir extra upprörande när de är innvolverade i pedofili osv... Jo jag tror många mår dåligt av hur det är, och som sagt, jag tror människor skulle behöva (minst) en timme i veckan när de kliver in i ett stillsamt rum där de får stöd och tröst. Det är ju vad religion är när det är som bäst och vackrast; en gemenskap som ger kraft och vilja att ta sig igenom prövningarna vi utsätts för. Att ha ersatt det med lugnande tabletter är inte ett bra byte.

 

Jo det gör det kanske. Fight Club är bland de bästa. Men allmänt så är det svårt att påverka människor med film; eller rättare sagt, det är jävligt svårt att få människor att faktiskt förändra sig... Det är en kul idé. Det tycker jag verkligen.

[Morse]

Jag kom just att tänka på hur det är i Scarface. Man får ju inte se hur Al Pacino bygger upp hela sitt knarkimperium, det spelas lite musik och man får se klipp med hur han bär in större och större penningsäckar på banken. Fungerar det i en sådan film, som ändå anses av många vara väldigt bra, så borde det fungera i en svensk komedi.

 

Ett labb kanske är bra, eller också kan man slänga in en person som är distrubitör eller liknande och som hjälper att "putta" prästen över kanten. Fast en kul idé skulle väl kanske vara en canabisodling i prästgårdens köksträdgård... Tja, ett enkelt distrubitionssystem skulle ju kunna vara att han har ett antal preparerade psalmböcker med ett litet dolt fack i? Där man helt enkelt öppnar boken, tar ut en liten käck påse och stoppar den i fickan.

 

Jag tror att kvinnorna får stå tillbaka mot knarket istället. Om delar av församlingen är påtänd så blir det säkert ändå lite roligare att leva där.

 

Jovisst behövs religion. Och därför fungerar det som symbolik. Sedan, med risk för att jag underskattar pubilken, så förstår en majoritet av publiken oftast inte symbolik om man inte är extremt tydlig. Många ser film som ren underhållning och ingenting annat. Och då är det bästa man kan göra att bygga på människors fördomar. Sedan anser kritikereliten att en film absolut inte får göra det, men det struntar jag i.

 

Jag tackar för att du tycker det är en ku idé, då var jag inte helt fel ute.