In Motion

[DavidUllgren]

Håller för tillfället på att jobba med ett kortfilmsmanus som skall heta In Motion. Det skall bli en film som bygger på ett antal sekvenser som skall flätas tillsammans till en längre kortfilm. Den röda tråden i filmen skall vara människor och våra brister så att säga. Hur kompromisslösa vi egentligen är. Tänker mig att varje sekvens skall dessutom utspelas i någon form av fordon, eller rättare sagt något som rör på sig. Till exempel en taxibil, båt, hiss mm. Poängen med filmen skall dessutom vara att karaktärerna rör på sig hela tiden så att säga, där av namnet på filmen. Tänker mig nästan att titeln skall kunna tolkas både bokstavligt och symboliskt. Alltså att karaktärerna gör någon form intre resa.

 

För tillfället har jag ett antal sekvenser som jag tror skulle kunna passa in i filmen, men är orolig över att jag tappar den röda tråden. För tillfället är det det jag har, men jag kan fylla i mer som till exempel scener i filmen, men de är ganska vaga just nu.

 

Så vad tror ni? Är det något att fortsätta jobba på? Tacksam för svar!

 

Tack på förhand :)

/Dawid Ullgren

[Ladiesman]

Håller för tillfället på att jobba med ett kortfilmsmanus som skall heta In Motion. Det skall bli en film som bygger på ett antal sekvenser som skall flätas tillsammans till en längre kortfilm. Den röda tråden i filmen skall vara människor och våra brister så att säga. Hur kompromisslösa vi egentligen är. Tänker mig att varje sekvens skall dessutom utspelas i någon form av fordon, eller rättare sagt något som rör på sig. Till exempel en taxibil, båt, hiss mm. Poängen med filmen skall dessutom vara att karaktärerna rör på sig hela tiden så att säga, där av namnet på filmen. Tänker mig nästan att titeln skall kunna tolkas både bokstavligt och symboliskt. Alltså att karaktärerna gör någon form intre resa.

 

För tillfället har jag ett antal sekvenser som jag tror skulle kunna passa in i filmen, men är orolig över att jag tappar den röda tråden. För tillfället är det det jag har, men jag kan fylla i mer som till exempel scener i filmen, men de är ganska vaga just nu.

 

Så vad tror ni? Är det något att fortsätta jobba på? Tacksam för svar!

 

Tack på förhand :)

/Dawid Ullgren

 

 

Jag gillar grundidén

[DavidUllgren]

Tack, tack. Förstår att det inte är mycket mer man kan säga om det i detta stadiet. Nu har jag i alla fall börjat skriva på manuset på allvar! Den röda tråden har ändras lite, men annars är det samma idé jag skriver på.

 

Nu har jag dock en fråga som är väldigt konstig. Håller på att skriva om en man som skall köpa sex av en prostituerad kvinna. Så min fråga är helt enkelt vad är det mest realistiska en prostituerad tar i betalt? Allt från en "vanlig" avsugning till hela paketet? Konstig fråga, men själv vet jag inte vad som skulle vara det mest realistiska. Tacksam för svar! :)

[DavidUllgren]

Nu har jag skrivit ett första utkast av en sekvens till In Motion. Scenen utspelar sig i en bil. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om sekvensen än. Läs och kommentera!

In Motion - Bil (Första Utkast).doc

[H.Sanchez]

Du får ursäkta mig om jag har uppfattat dig fel. Men jag tolkar din ide som något i stil som "Paris, je t'aime". Olika historier men med samma ämne. I vilket fall så gillar jag din tanke. Vore även häftigt om du skulle vilja samarbeta med andra manusförfattare och regissörer. Just som i Paris, je t'aime. Om du inte har sett den så är det en film jag kan rekommendera att ta en titt på.

[DavidUllgren]

Förstår hur du tänker, men det kommer inte bli så stora likheter mellan denna film och Paris, je t'aime. Det som kommer skilja är bland annat filmens stil så att säga. Jag känner inte att filmen färdas i den riktningen i alla fall.

 

Har du läst sekvensen? :)

[Shelly]

Nu har jag dock en fråga som är väldigt konstig. Håller på att skriva om en man som skall köpa sex av en prostituerad kvinna. Så min fråga är helt enkelt vad är det mest realistiska en prostituerad tar i betalt? Allt från en "vanlig" avsugning till hela paketet? Konstig fråga, men själv vet jag inte vad som skulle vara det mest realistiska. Tacksam för svar! :)

 

Sök på Flashback, där finns det säkert en tråd i ämnet.

[DavidUllgren]

haha, tack för svar! skall kolla om man hittar något där! :D

[H.Sanchez]

Jo jag förstår att du vill göra något annorlunda. själva ämnet och iden är ju redan mer annorlunda och mörkare än Paris, je t'aime. Ja, jag har läst första sekvensen och gillade den. Tyckte dock tyvärr att det med horan verkar lite orealistisk för att utspela sig i Sverige. Om man får lov att ge ett litet tips så skulle du kunna flytta karaktärerna till ett annat land. Den manliga karaktären kan ju vara en svensk affärsman. Skulle ju vara ganska passade eftersom affärsmän är kända för att resa en del (In motion).

[DavidUllgren]

oj, har aldrig tänkt på det visset! Det var ju jättesmart faktiskt! Det anspelar ju både på titeln, och så blir det som du säger mer realistiskt! Dessutom skulle man kunna göra det lättare för publiken att förstå hans ensamhet! Ett problem jag ser dock är att jag vill inte att det skall vara någon skådespelare som pratar halvkass engelska när han säger dessa monologer med mera. Känns som att det lätt kan bli löjligt då. Så frågan är om man flyttar hela historien utomlands så att säga. Alltså att de båda inte är svenskar. Skall fundera på detta! Tack!

 

Men vad säger du om dialogen? Vet själv inte riktigt vad jag tycker om den, har problem med att ibland blir det för mycket av teater. Jag vill ge en realistisk "filmkänsla" i det så att säga, så när karaktärerna håller sina ganska långa monologer är jag orolig för att den känslan försvinner. Vad tros?

[H.Sanchez]

Ja, funderade lite på det också. svengelska har ju en tendens att få situationer bli löjliga. Men han är ju en affärsman och kanske bättre på engelska. att hitta en svensk som kan bra engelska kan ju inte vara så svårt. men det är kanske inte så viktigt att han är svensk.

 

Dialogen är något som jag tyvärr inte riktigt vågar kritisera. Har aldrig använt mig av dialoger i praktiken. Min första och enda film hade knappt några repliker. Men när jag läser det så tycker jag inte att monologerna känns långa. Kan verkligen se situationen framför mig. Och det borde ses som något positivt. Tänk på att det kommer ju att uppstå pinsamma pauser när den kvinnliga karaktären inte får svar på sina frågor i början. Det är ju ganska realistisk.

Det jag gillar mest är ironin i att han vänder sig till en prostituerad för att prata om sina problem. Något som säkerligen händer i verkliga livet. Som om inte de prostituerade redan har nog med problem. Kanske ett tecken på egoism? att han inte stannar upp och inser att det finns fler med problem. det är ju något som inte behöver uppstå direkt dialogen utan upptill publiken att tolka fritt.

[DavidUllgren]

jo precis. Det var lite det jag ville få fram. Att människan är egoistisk. Jag menar, det visar ju sig att kvinnan har en dotter hon har fått träffat på flera år, och ändå fortsätter mannen att ge sina tankar och reflektioner om vad han tycker om samhället typ. Men får man känslan av att de båda är ensamma? Det är ju ganska klart att mannen är ensam med tanke på att han inte har någon annan att vända sig till än en prostituerad kvinna. Men känns kvinnan ensam, eller vad får man för tankar av henne?

 

Just nu vet jag inte en fortsättning på sekvensen. Jag känner att den kan ju inte vara slut där, utan det måste ju komma något mer. Vet bara inte vad haha.

 

Tack så mycket förresten!

/Dawid

[H.Sanchez]

Kanske funkar ifall hon i början verkar vara en rätt så trevlig tjej. men förändras mer och mer medan han babblar om sig själv. Kanske att hon till sist får ett utbrott. Tänker lite på det du nämnde i början. Att karaktärerna skulle uppleva en inre resa. Kanske att karaktärerna får gå igenom något tillsammans? en olycka kanske? något som får dem att komma lite mer närmare varan.

Jag förstår att du kanske vill avluta det hela med ett öppet slut. att den inte har en klassisk slut som att de skulle bli förälskade. Inte heller skulle det vara roligt eller realistisk ifall han helt plötsligt börjar inse alla hans brister. Utan att det slutar med att han har kvar saker att lära. Jag tycker att din story är rätt så allvarligt men kan även vara lite rolig. Kanske lägga in lite mer humor. Inte så det blir löjligt men med lite svarthumor så man skrattar lite åt det absurda. Det kanske bidrar till ett litet mer unik story.

 

Du får ursäkta ifall jag bara vräker ut med idéer och åsikter. Men tycker att din idé har ganska mycket potential. :)

[DavidUllgren]

nej men herregud, det är ju precis det jag vill! Ge mig mer feedback bara! :D

 

Jo, jag kan hålla med om att man kanske skulle kunna föra karaktärerna närmare varandra på något sätt, som till exempel en olycka eller nått. Men jag har mer och mer börjat forma ett slut till filmen. Jag ser det lite som att mannen vill ha ett avslut av hans egna liv så att säga. Jag menar, man har inte en pistol i handfacket om man inte tänker använda den eller hur? ;) jag tror att det kommer sluta med att mannen känner sig nöjd med att fått lätta sitt hjärta, men han känner ju fortfarande samma känslor. Så därför skjuter han sig. Jag är inte riktigt säker på att det är såhär slutet skall bli, men jag känner att det är åt den riktningen filmen ligger åt! Dock så stämmer det att jag lite strävar efter ett ganska öppet slut. Gillar att man ger publiken en möjlighet att fundera lite mer över filmen. Ser det lite som att filmen skall kunna fortsätta när den är slut om du förstår vad jag menar. Alltså i en film som typ Die Hard finns det en tydlig början och ett tydligt slut. Jag vill mer sträva efter att ge känslan av att man avspeglar verkligheten. Så därför är det egentligen inte viktigt vart man börjar eller vart man slutar. Så tänker jag i alla fall :)

 

Jag har svårt för att skriva humor, och jag vet inte om detta är den rätta historien att skratta åt så att säga. Det jag vill ta upp med filmen är att vi som människor har gått från att vara något form av flockdjur till mer av individer. Vi separerar oss från varandra, vilket inte är riktigt bra. Så jag vet inte riktigt vad jag känner om det. Jag förstår mycket väl vad du menar dock, och det stämmer nog att man behöver lätta upp stämningen lite då och då. Men jag vet inte riktigt hur det skall gå till bara :)

 

Detta är ju som sagt bara en sekvens, och jag håller på med ett par till. En sekvens som jag håller på att jobba på handlar om en kvinna som är döv, och hur detta påverkar hennes sociala bit så att säga. Jag menar, alla vill ju känna närhet av någon form, så när man ofrivilligt isoleras från omvärlden kan man väl inte riktigt leva ett lyckligt liv... eller? Leker lite med tanken av att sekvensen skall utspela sig på en spårvagn dessutom!

 

Ha, det blev ett ganska långt inlägg. Hoppas det inte gör nått ;)

 

För övrigt tar jag gärna emot fler kommentarer från andra medlemmar! Som sagt är detta bara första utkast, så jag har många ändringar som jag kommer vilja göra. Så snälla hjälp mig! :)

[DavidUllgren]

Sådär, nu har jag skrivit ut ett kort utkast av en till sekvens till filmen. Den utspelas i en hiss. Den är mycket kort, men är osäker på om det behövs sägas så mycket mer. Den slutar dessutom väldigt abrubt, men det beror på att jag kommer skriva ett slut där alla sekvenserna vävs samman så att säga. Så slutet kommer först senare. Men säg gärna vad ni tycker! Vet själv inte riktigt vad jag tycker, är osäker på om den tar upp ensammet på det sättet jag vill, och om det är tillräckligt tydligt. Men läs gärna och kommentera! :)

In Motion - Hiss (Första Utkast).doc

[H.Sanchez]

Den är intressant men väldigt kort. Den första känns mycket mer djup. Beror nog på att man kommer mer in storyn även om det är kort. Känns lite som den andra sekvensen behöver lite mer.

 

Hur många sekvenser hade du tänkt ha med i filmen ?

[DavidUllgren]

Håller verkligen med! har jobbat mer på den första. den andra behöver lite mer djup tror jag, mer behövs sägas. tror att den skulle må bra av att få ett par till sidor. tror att slutet kommer alldeles för hastigt bland annat.

 

jag har ingen direkt siffra på hur många jag vill ha, men tänker mig runt 4-5 st kanske, men det kanske till och med blir för många. det jag är orolig över är att upprepa mig för myclet. jag ville skildra olika former av ensamhet, och inte berätta samma historia i 5 olika miljöbyten.

 

Just nu jobbar jag MYCKET på den första delen. försöker få den mer komplex. har funderat mycket på varför kvinnan verkligen stannar kvar i bilen. jag menar, hon behöver verkligen inte stanna, så varför gör hon det. visst, pengar är en orsak, men det förklarar liksom inte varför hon känner ett behov av att berätta om hennes dotter. funderar på olika lösningar till detta "problem".

 

har funderat på att avsluta filmen med en ganska lång monolog som skall lappas över alla sekvenserna, och på så sätt försöka lappa ihop alla delarna. men är osäker om det verkligen är ett bra slut. vet att det inte är många som tycker om voice-over :)

[H.Sanchez]

Aa det gäller ju bara att få in det smidigt. Då kommer det säkerligen att fungera. Tycker du även ska inleda filmen med en liten monolog. Så det inte bara dyker upp från ingenstans i slutet.