Manus: Game Over (8 sidor)

[Wallin]

Titel: Game Over

Voodooversion: 1

Genre: Drama/mörk komedi

 

Göran har uppfostrat sin son till att bli en vinnare. Men kan han hantera den ofrånkomliga situationen när lärling besegrar mästare?

 

Tips och förslag på hur storyn ska fördjupas, breddas, spädas ut etc mottages tacksamt!

 

 

/"Wallin"

[vilcans]

Bra manus! Det ger ett genomtänkt intryck, från inledningen med de vita bollarna som knyter an till slutet. Det finns några riktigt smarta grejer, som blippljudet i slutet (borde dock förtydligas att det ljudet fortsätter in i sista scenen så ingen missar det geniala i det, som jag gjorde vid första genomläsningen). Jättebra också att det inte är så mycket dialog, utan den dialog som finns är så koncentrerad att man fattar. Handlingen går raskt framåt, vilket är bra. Den ska absolut inte spädas ut. Däremot kan den säkert fördjupas, men jag kan inte på rak arm säga hur.

 

En sak jag inte tycker håller riktigt är tvålen i slutet. Att lägga ut en tvål på golvet är ett lite väl osäkert sätt att få någon att halka. Kanske ska han sparka in tvålen under Steffes fot när han går istället?

 

Sen är jag inte så förtjust i slutet. Jag antar att du tänkt dig att det ska verka som om Göran har lärt sig att inte vara så tävlingsinriktad och unna Steffe segern, men att han ändrar sig precis i slutet. I så fall borde det vara lite tydligare. Till att börja med kan det bli svårt för tittaren att förstå att Steffe vann över huvud taget eftersom Göran ler (det är inte lätt att se vem som styr vilken pong-platta). Sedan går det väldigt snabbt från att han unnar Steffe segern till att han blir tävlingsinriktad igen, och jag ser inte hur du tänkt dig att det ska gestaltas. Använd lite fler ord för att beskriva den här passagen, och låt det gärna ta lite mer filmtid också.

 

Och så funderar jag på titeln. Med "Game over" associerar jag till att spelet är slut, d.v.s. det är ingen lek längre. Någon sådan utveckling sker inte i filmen, utan det är på blodigt allvar hela tiden. Eventuellt går det tvärtom åt andra hållet i slutet, d.v.s. Göran har lärt sig att inte ta spelet på sånt stort allvar. Med en sådan titel associerar man ju också till elektroniska spel, vilket det inte handlar om så mycket, utan det viktiga är ju att det handlar om tävling.