En tågresa

[Fågelström]

Hej!

Har skrivit ett 8 sidor långt manus som jag själv blev väldigt nöjd med. Men det är långt ifrån perfekt så jag vill ha mycket negativ kritik, men så klart även possitiv.

 

Manuset handlar om ett par (Jennifer och Mårten) och deras 1,5 år gamla son (John) som bestämt sig för att åka ut på en tågresa. Jennifer är före detta estet och gillar ta kort med sin gamla polaroidkamera. Mårten är några år yngre och är en riktig rocker. Eftersom Mårten är väldigt osäker när han är i Johns närhet så blir det att Jennifer får göra det mesta när det gäller John.

 

Mårten skulle egentligen velat åka på Sweden Rock Festival i stället för att tågluffa, men gick till slut med på en lugnare resa med sin flickvän och son. P.g.a. att han inte fick åka på festivalen så är han väldigt grinig, mest hela tiden. Saken blir inte bättre av att Hotellet dem tänkte bott var fullbelagt och vandrarhemmet stängt p.g.a. kompledighet. Till följd av det så blir det mycket gräl, men på något märkligt sätt så gör det att dem svetsas samman...

En tågresa.doc

[Emil91]

God förmiddag:) Ja jag vet egentligen inte riktigt va jag ska skriva om det här manuset, men det negativa är väl att det inte händer något speciellt spännande;) Karaktärerna är väl dock ganska välskrivna och replikerna passar in nästan jämt tycker jag:) Men det händer som sagt inget spännande som gör att man vill kolla vidare men du skriver bra och korrekt tycker jag och om du hade fortsatt och kanske lagt in en spännande händelse eller nåt så hade det kunnat bli rikigt bra! Och är det nåt filmen vill nå fram med? Tex budskap?

[vilcans]

Jag blev nyfiken på det här manuset eftersom jag har en son på 12 månader. Tyvärr tycker jag precis som Emil att det saknas handling. Det händer inte så mycket förrän i sista scenen då Mårten förändras. Innan dess är konflikten statisk. Mårten går bara runt och surar i princip.

 

Titeln "En tågresa" är inte bra, utan direkt missvisande faktiskt eftersom det inte alls handlar om en tågresa.

 

Det som är intressant är karaktärerna. Dem skulle jag vilja veta mer om. Hur kommer det sig t.ex. att Mårten verkar så rädd för att ta hand om barnet? Det finns säkert många män som är sådana, men jag önskar en förklaring till hur det kommer sig att han har blivit sådan. Är han feg? Har Jennifer lagt beslag på John och inte låtit eller vågat låta Mårten ta hand om honom? Om du gör karaktärerna mer levande och gör en mer intressant handling så kan det säkert bli bra, för du skriver ju bra för övrigt.

[Fågelström]

Tack för era åsikter!

 

Det är ett medveten val att inte ha för mycket handling. Jag vill att själva handlingen ska kretsa kring karaktärerna. Det intressanta i detta manuset tycker jag inte är att dem åker ut och reser utan det som är mest intressant är kontrasterna mellan Jennifer och Mårten och Mårtens svårigheter med John. Men har ni något förslag på händelse som ni saknar så får ni gärna skriva det.

 

Titeln. Jag tycker det alltid är svårt med titlar. Jag döpte den först till "Train, music and one fucking baby", men jag tyckte inte det var ett passande namn så det blev i stället "En tågresa" efter inspiration från Roy Anderssons regidebut "En kärlekshistoria". Tar emot förslag.

 

Jag tycker inte att man som tittare ska få veta ALLT utan man ska själv börja ställa sig frågor varför det är som det är. Det gör att varje tittare får tolka den på sitt sätt.

 

Mina inspirationsfilmer för detta manus är Aki Kaurismäki och Jim Jarmusch, två herrar som är kända för att skapa rätt så långsamma och händelsefattiga filmer.

[vilcans]

Kanske skulle titeln vara "A couple, a baby, a train, a camera, a hotel, a cigarette, a closed hostel and a church". :-)

 

Men allvarligt så bör titeln ha något med barnet att göra, eftersom det är honom som handlingen kretsar kring. I alla fall tror jag att filmen handlar om barnet. Som sagt så är handlingen lite vag. Jag kan tänka mig massor av saker som händer de här karaktärerna: Tjejen kan överge killen och låta honom ta hand om barnet, tjejen kan försvinna med barnet, barnet kan bli kidnappat, barnet kan bli sjukt, killen kan få ett erbjudande att spela någonstans så att han måste avbryta semestern, tjejen kan vara otrogen, etc. etc. etc. Det jag är ute efter är någonting som händer som skapar en tydlig konflikt. Klassisk dramaturgi. Men behövs det inte för Kaurismäki så är det inget krav för dig heller. Det väljer du ju själv.

[Fågelström]

Du har nog rätt i att titeln på något sätt associera till barnet.

 

Alternativt slut:

Kanske kunde det vara så att hon sticker iväg när han sagt att han kunde sluppit henns irriterande skratt. Hon lämnar barnet hos honom och han får för första gången försöka ta hand om barnet själv. Han avstår ifrån att röka, får byta blöjor och vaknar flera gånger på natten, men han kommer sammtidigt sin son närmre. När hon kommer till honom i kyrkan morgonen efter så har han fått mer förståelse för hur hon har det. Samtidigt misstänker han att hon varit otrogen med mannen på hotellet (det fanns ju inga hotellrum?), vilket hon inte har. Det blir ett stort gräl angående otroheten. Mårten laddar för att slå henne, men avbryts av John som säger sitt första ord, Pappa. Mårten mjuknar, börjar gråta och säger förlåt.

[_nemo_]

Hallå.

 

Håller med föregående postare att handlingen är för tunn, det händer ingenting.

 

Sen reagerade jag på att hon ammade sonen, självklart finns de dom som gör det en längre tid. Men 1 och ett halvt, ja, de känns som att barnet är för stort då, speciellt så öppet. Kanske inte behöver ändras, men de var iaf något jag reagerade på.

 

Sen något småfel som att du skrivit vandrarhem i scenrubriken till hotellet.

 

Förslag till titel: Pappa

[vilcans]

Jag håller med om amningen. Även andra saker gör att jag får uppfattningen att barnet är yngre, kanske 9 månader.

 

Å andra sidan, om en mamma ammar ett barn som är 18 månader så betyder det att hon har spenderat all sin tid med barnet under den tiden, och antagligen har pappan inte fått/kunnat/velat/behövt ta hand om barnet. Det passar alltså bra ihop med historien.

[Camus]

Jag säger som de andra att handlingen var lite väl tunn. Men det går att ändra på ett relativt enkelt sätt. Vi ser att Mårten uppenbarligen har svårt att ta hand om sin son, låt det under handlingen lopp framkomma att han fått veta att han inte alls är far till pojken men ändå valt att vara far till honom. Då blir denna resa en slags prövning om Mårten menar allvar med detta.

[Fågelström]

Tack för era åsikter!

 

Jag gillar Camus förslag om att det framkommer att barnet egentligen inte är hans. Det är ett sätt som möjligen förklarar Mårtens beteende.

 

Jag funderar över barnets ålder. Nu står det i manuset att han är 1 år och 6 månader. Jag vill att han ska vara i en sådan ålder att han fortfarande ammar och kan ta några stapplande steg. Han ska även vara tillräckligt gammal för att säga sitt första ord. 1 år och 2 månader kanske?

 

jag tycker att det är viktigt att amningen finns med eftersom det är ett sätt att visa att barnet tyr sig till mamman. Kan det inte vara så att det tar lång tid för vissa att vänja av det? Håller med Vilcans om att det är ett sätt att visa att mamman spenderat mycket tid med barnet.

[SonyNilsson]

Jättebra skrivet (jag är inte proffs men det kändes så) :)

 

Men jag tyckte ändå att det var ganska så tråkigt. Tyvärr.