Ikväll 20/1 kl 21.20

[almi]

Filmkrönikan Special.

 

"Att stå för den man är"

"Hur hittar man sitt personliga uttryck och hur slåss man för det i filmens värld".

 

Kan ju bli ganska intressant.

 

Ha det!

[final_cut]

När sänds repris av Filmkrönikan nuförtiden? Skulle gärna se det idag men får nog ingen tid över...

[D_Odell]

Var helt klart sevärt!

Måste säga att jag hyser stor respekt till Kay Pollak.

 

Det bör dyka upp på SVTs webb.

[Munthe]

Om det hade varit en arbetsplats och dom där människorna hade suttit i fikarummet och jag hade klivit in hade jag frågat om nån dött. Ruben Östlund och Peter Possne ska ha heder för att dom verkar gilla det dom håller på med och dom utgjorde undantaget.

 

Svensk filmbransch i ett nötskal. Inte konstigt att dom gör fantasilösa filmer.

[jernby film]

Kay Pollack nämde det mest tragiska för svensk film, avundssjuka. Danska filmare stödjer varandra. Ja tror t.o.m vi märker av detta på voodofilm-forum. AVUNDSSJUKA. Svenskar har en jävla förmåga att hellre ge dålig kritik åt andra, anonymt, än att erkänna sin egen svaghet.

Jävligt tragiskt för svensk film.

/nils

[almi]

och tänkvärt!

 

Om man kunde få bukt med den där otäcka svenska jantelagen, avunsjukan, hur gör man!?

Ingen verkar för den delen gilla just den biten i den svenska mentaliteten.

 

Det är synd att den får härja i media och konstnärsvärlden, det borde få vara någon frizon där, tycker man, av alla ställen.

 

Gillar också Kay Pollack. Vis man.

 

Och PS

Ikväll ska jag se Beckman, Ohlson och can, Kulturmagasin.

"Är det männen det är synd om?"

Ska bli intressant att se vad Maja Lundgren (Myggor och Tigrar) har att säga om det!

 

Go kväll

[Munthe]

Dubbelsant.

 

Man ska nog komma ihåg att det är jantemänniskor som tillsatt och plockat fram jantemänniskor. Innan SFI fanns hade vi massor av filmare som kunde vara tuffa, hårda och öppna med varandra. ta bara Bergman och Hasse Ekman (vars "gräl" och ömsesidiga respekt för varandra var välkänd) eller producenten Lorens Marmstedt som sträckte upp en ung och uppstudsig Bergman med hård och konstruktiv kritik som Bergma efteråt har sagt att det räddade hans filmkarriär efter den första filmen som var ett jättefiasko. När SFI skapades så började man elitisera kring film och ägna sig åt att dömma vad som är värdefull kultur. Det är jante i ett nötskal. Självklart spårade branschen ur efter det.

[16kolon9]

Dubbelsant.

 

Man ska nog komma ihåg att det är jantemänniskor som tillsatt och plockat fram jantemänniskor. Innan SFI fanns hade vi massor av filmare som kunde vara tuffa, hårda och öppna med varandra. ta bara Bergman och Hasse Ekman (vars "gräl" och ömsesidiga respekt för varandra var välkänd) eller producenten Lorens Marmstedt som sträckte upp en ung och uppstudsig Bergman med hård och konstruktiv kritik som Bergma efteråt har sagt att det räddade hans filmkarriär efter den första filmen som var ett jättefiasko. När SFI skapades så började man elitisera kring film och ägna sig åt att dömma vad som är värdefull kultur. Det är jante i ett nötskal. Självklart spårade branschen ur efter det.

 

med ovanstående analys. Det finns fler än en skräckhistoria som jag hört dryftas under åren guldbaggarna premierats. Guldbaggegalan konkurrerade med CSI och förlorade stort i min zappning. Kunde ha härdat ut prisutdelningarna om den så kallade konfransierissan hade proklamerat humor och avstått från teatralt talmanér och gester.

 

Till slut läste jag om en del vinnare på nätbilagan. Om fel filmer vann vet jag inte, och det är kul för dem som vann - vad det nu är de vann i vilka klasser.

 

Politiskt korrekt är polityr och saknar lidelse. Film lyfter när passion, tempo och undertext passar i bildspråk och ljud. Ibland funkar det och i början funkar det om man har tur att träffa rätt med sin passion i sin historia.

 

Med andra ord - det som är gjort ligger där medan det du ska göra fortfarande har chansen att springa till liv.