[WiP] 2 Minuter

[Senap]

Hej, detta är de första 11 sidorna av mitt manus som jag än så länge kallar 2 Minuter.

 

Ni som läst min topic på det andra manus-forumet känner nog igen den här idén; Den handlar om tre ungdomar vars liv och upplevelser ska påverka varandra. Jag hade tänkt att de skulle träffas kort på en spårvagn av en ren slump (Let's face it, spårvagnar är coola :D) och skulle då påverka varandras liv till, förhoppningsvis, det bättre :)

 

Det finns en förklaring till vilka ungdomarna är på första sidan, har dock valt att inte "avslöja" den tredje personen då jag inte riktigt vetat vad jag skulle göra med honom. Först var det tänkt att han skulle vara en nörd som skulle bli en värsting och därigenom prata om sina upplevelser, men det fick jag stryka eftersom det blev lite för löjlig handling för honom. Han ska nu vara en brottsling från början och ha en annan story, skriver därför om allting om honom förutom det som är i introduktionen.

 

Okay, det där var kanske lite för långt.. :D men läs gärna de första 11 sidorna och säg vad ni tycker :) Varna gärna om det är något på tok, som till exempel klyschor, hehe :D Allt för att förbättra!

2 Minuter -- Manus.pdf

[Henrik.Andersson]

tyckte det var bra, ser ifram imot fortsättningen.

[Senap]

tack! :)

[vilcans]

Intressant. Det kan säkert bli bra.

 

En sak som du bör tänka på är att inte skriva för mycket sådant som inte publiken ser. T.ex. "Hon stänger av klockan och inser snabbt att hon är sen till sin tid hos sin psykolog." Det ser vi ju inte i den färdiga filmen, så ta bort det. Det ser oproffsigt ut. Eller "...får Martina, som vanligt, inget svar på den frågan." Hur ser man i filmen att det är "som vanligt"? Sen är det lite märkliga scenbeskrivningar som "Det är hennes pojkvän, ANDERS SÄRÉN, som vill träffa henne på ett café." Det framgår ju av dialogen som följer direkt efter att han vill träffa henne på ett café. Det är lite som att skriva såhär i en roman: "Kalle skakade på huvudet och tackade nej. 'Nej tack', sa han." :-)

 

Var också försiktig med för mycket personregi i scenbeskrivningarna. "Martina börjar känna sig osäker", "Även om hon inte får någon respons från Annie visar hon ändå en viss entusiasm för sin patient" osv. Lite förklaringar till hur karaktärerna tänker kan vara bra för att leda läsaren på rätt spår, men blir det för mycket så blir det bara övertydligt och lämnar inget utrymme för egna tolkningar.

 

Över huvud taget tycker jag att scen 3 inte känns trovärdig. Det känns inte äkta att psykologen kommunicerar på det sättet med sin patient. T.ex. tror jag inte att hon skulle säga "Idag är det ju väldigt populärt att vilja vara en misabel, depressiv ungdom." Scenen saknar också konflikt eftersom Annie är väldigt öppen. Psykologen behöver inte dra ur henne några svar, utan hon berättar allt självmant. Det skulle bli intressantare om Annie inte var så pigg på att berätta. Ett Hollywood-knep du skulle kunna pröva är att aldrig låta någon karaktär svara på en direkt fråga. Typ: "MARTINA: Har din mor återhämtat sig efter olyckan? ANNIE: Jag pratar inte med henne." Det kan funka i andra scener också: "MARKUS: Hur gick det hos psyken? ANNIE: Tanten tror att hon känner mig så väl."

 

Men det här är detaljer. Historien är ju det viktigaste, och jag tror den blir bra. Lite svårt att säga såhär tidigt bara.

 

[Senap]

Bra synpunkter.

 

Om psykologen, tror du det vore bra om man i scen.3 lät Annie vara helt sluten och att hon, vid ett senare tillfälle, skulle öppna sig för henne?

 

Ska tänka extra noggrant på det där med att vara övertydlig och inte skriva det man inte ser.

 

Tack för hjälpen :D

 

EDIT: Jag använder mig en del av flashbacks i manuset, dvs att historien inte kommer berättas i kronologisk form. Jag kom att tänka på American History X, hur de har gjort där. Tycker ni det vore en bra idé att använda sig av svart-vita bilder när det handlar om dåtid och använda sig av färg när det är i nutid? Hur skriver man in sådana markeringar i manuset isf?

[vilcans]

Ja, eller så kan du pröva att låta Annie vara helt sluten hela tiden. Psykologen kan ju säga saker som gör att man förstår hur hon tänker ändå.

 

Angående flashbacks tycker jag inte du ska skriva att det ska vara svartvitt. Det är samma sak som att beskriva kameravinklar och sånt, d.v.s. att göra regissörens arbete. Skriv bara att det är en flashback, t.ex:

 

INT. KÖK - DAG (FLASHBACK)