ScandiG

Slutligen hoppas jag att moderatorerna endera vill flytta den här tråden eller skifta rubrik. Den som läser tråden för att få upplysning relativt rubriken förlorar ju onödiga minuter av sitt liv...

Tack för det. ;)

Tilläggande: detta myckna skrivande riskerar ev. att ge ursprungs-saken för stora proportioner (att diskutera integritet i relation till Internet-etikett är väl i och för sig ett intressant ämne, men bättre är nog om startpunkten är just en vilja att diskutera detta och att göra det förutsättningslöst; utan att något små-groll är nav för diskussionen). Därför bör jag nog också säga: jag räknar med att 'Tegelhuve' gör det bästa av min kritik (vad han än tycker om den). Och skulle det hända att jag startar en tråd igen om något och 'Tegelhuve' vill svara, så har jag inga förutbestämda invändningar mot det. 'Water under the bridges'... och allt det där.

Jag håller med så långt som att det "är inte märkligt"... Visst, man kan gilla eller ogilla mitt svar, men det tycker jag föga berör vad saken gäller. Och om Du anser att personangrepp ursäktas av - till och med är befogade av - utebliven vänlighet så ifrågasätter jag Ditt omdöme. Det är OK att påpeka faktafel. Det är OK att påpeka att någon inte är begriplig. Det är OK att påpeka att ett svar inte relaterar till frågan. Osv... Det är däremot INTE OK att skjuta undan en fråga utan förklaring och prata om vad som faller en in (trådkapningar är inte OK). Det är heller inte OK att använda personangrepp - inte ens om man tycker att man borde bli vänligare bemött. Dessutom blev jag slutligen och magstarkt nog klandrad för att inte vara den som höll mig till ämnet. Till saken hör även att såväl respekt som vänlighet skall i viss mån förtjänas. Eller åtminstone: vänlighet skall inte ses som en självklar respons när någon (rätt eller fel) uppfattar att dennes intressen åsidosätts. Alltså: jag hävdar att jag gjorde inga direkta fel medan 'Tegelhuve' gjorde fel som strider mot god Internet-etikett. Men Du vill alltså klandra mig i första hand...??? Visst, jag tyckte att det låg i mitt intresse att inte uppmuntra 'Tegelhuves' beteende. Så jag agerade därefter. Att 'Tegelhuve' sen inte tycktes kunna ta att jag uppmärksammade honom på brister hävdar jag faller helt på honom (den som trampar på en fot bör åtminstone inte kritisera den trampade för följande olåt). Även missnöje av den arten bör man kunna kräva tas upp med sedvanlig saklighet, så får man också en chans att prata ut om saken. Jag kan f ö inte låta bli att undra: om inte trådkapningar och personangrepp förtjänar moderering, vad i så fall förtjänar moderering? Jag kan visserligen tala själv för min sak - som märks - men kritik från en moderator kan man räkna med har annan vikt och tas emot bättre. Därför tycker jag att aktiv moderering är bra under alla omständigheter. [och om någon nu tvivlar på att trådkapningar är dåliga: se vart den här tråden har hamnat...]

Tack, men jag avböjer (anser det inte vara i mitt intresse att visa manus). Jag tar istället och söker svar i manus på nätet. Filmer som blandar olika typer av engelska finns det ju rätt gott om.

Tack för Dina synpunkter. Visst, jag är beredd på svar som jag inte kan använda. Men var drar man gränsen? I tråden som jag startade tog 'Tegelhuve' och föste undan min fråga som oväsentlig och började sedan prata om vad han hade lust med. En form av trådkapning, som jag uppfattar det. Men om inte moderatorerna har några invändningar så får jag förstås finna mig i åtminstone det (inte min site, inte mina regler).

"Vi kan hjälpa dig lättare om du håller dig till temat."' Snälla 'Telgelhuve'... Du avfärdade min fråga som i stort sett irrelevant och höll Dig inte till ämnet (min fråga). Ett sånt agerande ser jag som ett dåligt sätt och värt ett mothugg från min sida. Främst för att övriga läsare ser ju en person som ställer en fråga och en annan person som i stort sett avfärdar frågan som irrelevant - vilket kan tänkas påverka svaren jag får (och framför allt inte får). Därför ville jag inte låta saken bero (nåja, det kan ha varit onödigt - kunniga läsare - de jag hoppas få svar från - lär nog ändå se vad som är vad i det här sammanhanget). Goda svar, för att nu bli mer generell, anser jag skiljer väl mellan opinon och fakta samt respekterar frågeställningarna genom att förhålla sig ämnesberörande. Om man anser att en fråga är bristfälligt ställd så går även det att förklara sakligt, så respekterar man också frågeställaren. Désirée eller annan moderator är för min del fortfarande välkommen att kommentera. Så kanske vi båda lär oss något.

Du talar en väldigt svår svenska. Kallar Du mig alltså för nazist? (Moderator Désirée?)

Det är en berättarteknisk fråga också (varför "snarast" förstår jag inte) men jag är alltså intresserad av råd rörande den formatterings-tekniska sidan av saken. F ö, som jag uppfattar det, så talar alla engelskspråkig dialekttal engelska (även London-bor) och någon "brittiska" känner jag inte till även om jag antar att det syftar på brittisk Engelska (det talas många fler språk än engelska i Storbritannien varför "brittiska" knappast duger ens som slanguttryck).

Hej, Jag skriver ett spek.-manus på brittisk engelska. Några av karaktärerna talar amerikansk engelska. Känner någon till formatreglerna för hur detta bör anges? Och är det god form att även stava dessa karaktärers tal enligt reglerna för amerikansk engelska?

Jag skriver på spekulation några Tv-manus på engelska och kommer att så småningom vilja att någon avancerad förstaspråks-talare av engelska ger mig synpunkter på språket. Jag förmodar att det finns en hel del språklärare i Sverige med ursprung från den s k anglos-sfären som jag kan tillfråga. Samtidigt vore det förstås bra att veta om det någonstans i landet redan finns någon grupp av personer - pålitliga, med engelsk-kunskaper över genomsnittet och helst på språklärar-nivå, och gärna med intresse för film - som regelbundet åtar sig kontroll-läsning av engelska-texter för en resonabel penning. I så fall tar jag gärna emot tips.

Jag kanske bör förtydliga: det jag kallar för noteringar är vad som i den engelsk-språkiga formatguide som jag följer - "The Screenwriters Bible"; David Trottier - går under namnet "Special notes". Som jag uppfattar Trottier så går det att undantagsvis inkludera sådana noteringar även i spek.-skript utan att bryta mot formatreglerna. Men visst, absolut, jag förstår att vad som accepteras beror slutligen på sammanhanget, inkluderande vem som läser. Tack för hjälpen.

Tack. Så versaler vid karaktärers introduktion gäller alltså även för karaktärsnamn som är tidigare nämnda i notering? Okay, det tycker jag verkar logiskt (antagande att noteringar inte betraktas som del av löptexten/narrationen). En följdfråga: bör versaler även användas för ej introducerade karaktärsnamn när de skrivs inom noteringar? Eller är det kanske valfritt?

Hej, Jag undrar: om en parantes-notering - typ (NOTE: blah blah blah.) - i ett skript innehåller karaktärs-namn som ännu inte har introducerats i den ordinarie skripttexten, bör namnen anges med versaler? Och om så är fallet: när karaktärerna senare förekommer för första gången i den ordinarie skript-texten, skall samma karaktärers namn återigen anges med versaler, dvs, betraktas som nämnda för första gången i skriptet?

Rörande mina ursprungliga frågor: jag har läst och jag har 'googlat' efter svar. Att du (jag utgår från din sannolika goda erfarenhet) heller inte har stött på info om vad jag frågade om är en god pusselbit som gjorde det lättare för mig att lägga saken åt sidan. Samtal behöver ju heller inte alltid vara späckade med information för att bidra till att hjälpa en att bli klar över vad man tycker och vill göra. Angående "... ett manus skrivet på spekulation i huvudsak ska attrahera manusläsare, inte biobesökare." Det är förstås konkret sant. Men sannare är möjligen: ett manus skrivet på spekulation ska attrahera manusläsare genom att beskriva hur publiken ska attraheras. Som manusförfattare berättar man ju inte bara en historia för manusläsaren - man berättar också hur den skall grundläggande renderas för publiken ("grundläggande"; dvs, jag förväxlar inte mitt jobb med regissörens). Att avstå från ange en superimposition bara för att man skriver ett spek.-manus och är rädd för att man skapar läshinder förmodar jag kan lika gärna leda till att en manusläsare fastnar p.g.a. brist på väsentlig information samt beskrivning av hur den skall renderas. Dvs, allt handlar nog slutligen om att förstå varje situation rätt. Jag tror att vi därmed har med god tydlighet klargjort för varandra hur vi ser på fördelar och nackdelar med superimpositioner, så jag väljer nog att överge ämnet nu (beror i viss mån på om och vad du frestar med i fortsättningen - och om andra gör inlägg).

Jag är införstådd med att beskrivningstext är till för att renderas i bild och ljud. Däremot tar jag för givet är att beskrivningstext kan inte utan vidare ersätta avsikterna bakom de flesta superimpositioner. Dvs, det är ju viss skillnad mellan vad manusläsaren ser och vad publiken ser och behöver se (t. ex. "Ardennerskogen år 1943" kan inte utan vidare förmedlas visuellt till publiken). Som jag förstår det så är det helt OK att som manusförfattare - även av spek.-manus - välja att ta sig an uppgiften att ge publiken sån information genom manusinstruktion om superimposition. Det tycker jag också är korrekt att göra av skälet att även vad som skrivs i superimpositioner är en del av vår kreativa gärning (särskilt om det inte rör sig om bara torr faktaupplysning som i mitt ovan exempel, om det istället handlar om ett text-inlägg som verkligen behöver vara f ö r f a t t a t). Superimpositioner tycks f ö heller inte höra till kategorin kamera-instruktioner så jag ser inget formellt problem (jag utgår här bl. a. från "The Screenwriter's Bible"; av David Trottier). Dialog... kan förstås användas för att ersätta alla abstrakta begrepp som förmedlas via textinlägg. Men det är ju inte säkert att det heller passar i alla sammanhang eftersom expositioner kan bli för uppenbara och/eller sinka annars välfungerande dialog. Så är också frågan om n ä r man vill att publiken ska få veta något - och vilket jag förmodar kan ibland motivera superimpositioner framför andra informationsmedel. "Om du anser att ditt manus faller samman utan skriva på bilden..." Jag vill inte gå fullt så långt - men jag tycker att mina superimpositioner i varierande grad tillför värde. Så de kvarstår tillsvidare. Tack för Ditt engagemang och för information!

Rent generellt så tror jag inte att scenhuvuden och beskrviningstext är goda ersättare av superimpositioner. De senare används ju nästan uteslutande för att förmedla abstrakt information som inte enkelt kan ersättas med bild. I det aktuella manuset använder jag delvis superimpositioner mellan korta historier för att tillföra mervärde - för att tydliggöra början på ny berättelse samt för att i någon mån tillföra dimensioner som inte ryms i berättelserna. Enligt vad jag känner till så går detta bra i spek.-manus (dvs, att använda superimpositioner). Vad man däremot tydligen normalt inte gör är att skriva in huvudtitel och krediter i manus (undviker jag). Slutligen gällande frågan om vad som händer när man skriver två superimpositioner i följd: jag skulle tro att betydelsen är att, om inget annat anges, att den första superimpositionen förutsätts försvinna när den andra visas. SUPER: "Y" beskriver ju allt som ska visas i superimpositionen, och bör därmed också logiskt betyda att vad som ingår i föregående SUPER: "X" inte längre visas (men det är alltså bara min gissning f n). Tack för hjälpen.

Tack! Vad dock gäller min sist ställda fråga: även i ett spek-manus så måste det väl gå att ange om två på varandra följande superimpositioner ska flyta ihop eller visas separata? Dvs, som det i princip skulle stå i manus: SUPER: "X" SUPER: "Y" Eller skall denna formatterings-modell förstås som att den även instruerar om att impositionerna skall följa efter och inte på varandra? Om så är fallet: finns det någon vedertagen formattering för i händelse av att man vill 'kluttra till det i bildfältet', med överlagring på överlagring? Eller gäller 'fri form' i ett sånt fall?

Hej, Rörande film-och Tv-manus: känner någon till om det finns formatteringsregler för styrande av utseendena på s k 'superimpositions' ('överlagringar' på svenska?)? Dvs, för angivande av detaljer som typsnitt, färg, rörelser, etc., samt för att beskriva varaktighet? Om det finns: är det okay även för spek-manus-författare att använda detta eller anses sådan detaljstyrning inkräkta på annan yrkesgrupps område? Jag undrar också: om en överlagring direkt skall följas av en till dito, skall det anges i manus att den första överlagringen inte skall kvarstå? Och hur är i så fall det korrekta sättet att skriva det?