Pe4r

Nu vet ni hur det ligger till, nått mer behöver jag inte säga. Om jag tänker samtala om min fetisch så, jo jag har vissa kontakter inom kommun och landsting, har mailat dom om mina funderingar och det kan hända att jag kommer träffa en kurator och samtala om min fetisch så att säga. Man har alltid gillat att bada med kläderna på men aldrig riktigt våga vara helt öppen med det. Den här vuxenhabben som jag egentligen är inskriven på, dom har nån rehabbassäng där i närheten så det kan bli att man träffas och badar, sen får man kanske gå till bassängen och rent praktiskt visa hur man brukar göra, man ställer sig och duschar med kläderna på, sen kryper man ner i bassängen med kläderna på, kanske bara jag eller vi tillsammans. Då kan man kanske få sätta ord på sin udda hobby och lära sig mer om hur saker och ting fungerar. Tänk om man kunde bilda en liten badgrupp där man har möjlighet att bada med kläderna på där inom habiliteringen, vore kanske nått att prova.

Vem har sagt att vi ska filma nakna barn? Jag har haft ett stort problem, folk idiotförklarar mig för mina ideér men INGEN av er kan ge mig det goda rådet att mitt intresse för blöta kläder är en fetisch, det är på en sexuell nivå och om det är på den nivån ska man inte blanda in barn i det. Det har inte någon sagt till mig, det har jag insett själv efter att ha blivit kallad pedofil och blivit idiotförklarad. Jag är inte mycket mer onormal än andra men idag vet jag bättre, jag vet var gränserna går och att man ska hålla sig innanför dom, hade jag inte sett det här som en sexuell grej så hade jag ju gjort nått av det hela - som en hobby. Men man får göra som dom gör utanför Sverige, man håller sig till vuxna, håller på att ragga lite folk som kan tänkas vara intresserade av att bilda en liten klädbadarklubb eller liknande. Annars får ni gärna ge goda råd om hur man ska utveckla detta men med vuxna personer i rollerna. MVH En som vet bättre än vad han gjorde innan - jag vet alltså bättre än er då ni inte ens kan ge goda råd.

Kan vara så att det ska utgå från en person men man får följa fler personligheter samtidigt. Jag ska prova de där programmen och se om det är nått för mig. Halkade in på The Flying Doctors på Tuben just och fick tanken om man kunde göra en polis-serie i Sverige men även ha nån byläkare med då det ändå är en bypolis det handlar om i grunden, och just ang flying.... så kanske man kunde ha ett flygplan med, men då måste nån vara utbildad flygare också.

Nu har jag varit inne och redigerat lite lätt och valde att göra en fortsättning på ny "sida". Manuset fortsätter med att Anna och Per fortsätter konversationen, men blir störd av vissa moment i närmiljön. Eva och Oscar har dragit sig undan och Per och Anna fortsätter sin konversation. Anna tittar på Eva som går iväg och fortsätter. Anna: -Du Adam, ska vi gå ut och ta lite luft, fundera lite om vad som är på gång? Adam tittar i golvet och tittar ut på det fina vädret och fortsätter. Adam: -Ja det kan vi göra. Adam går ut och Anna följer efter, i bakgrunden hör man brandkårens utlarmning på den närliggande lokala brandstationen. Anna: -Jaha har brandkåren fått larm nu? Adam: -Jag tyckte dom så nått om skogsbrand. Svarar Adam och dom går och sätter sig i ett närliggande lusthus. Anna: -Hur var det med den brandkåren, du kände dom som höll i den verksamheten? Du skulle eventuellt få nått jobb där eller hur var det? Adam: -Jo det fanns eventuellt möjlighet till det, funderar på att hoppa in som deltidare eller nått sådant. Anna: -Vad tror du om att jobba inom kyrkan då på sidan om detta? Adam: -Jo det hade varit en god idé, hade varit jätteroligt om man fick bli aktiv i kyrkan på heltid. Adam är en ensam ung kille som går Allmän Linje på Folkhögskolan i Mellansel, en skola där han har mer problem än någon insett, men han kämpar på med skola och han är också väldigt aktiv inom kyrkan på sidan om hemma i Själevad och funderar på att satsa på arbetet som deltidsbrandman.

Sådär, då har jag läst och gått igenom de tips och råd ni gett mig, nu har jag ordnat så det ni skrivit kan jag läsa här bredvid under tiden jag skriver - men tänker här och nu göra om detta, från att handla om församlingen skall det handla om orten i sig och folket på orten inkl församlingen. Jag vet var detta skulle kunna utspela sig, i mina hemtrakter i modern nutid, har även ideér på att försöka ordna så man har en lokal brandstation på orten också och att filmen kretsar en del kring den brandstyrkan som jobbar där. Skälved är en ort i Norrlands kustland där det ljuder av liv, man har en kyrka full med verksamhet, arbetsplatser finns det gott om på orten och det är många som bor där. Filmen (eller serien som jag skulle vilja kalla det) inleds på kyrkan inleds med ett möte för arbetslaget för Skälveds Församling isammanträdesrummet i deras församlingshem där man går igenom viktiga ärenden och vad som är på gång. Det är ett ljust och öppet rum, ganska modernt där Kanslichef Eva sitter intill whiteboarden och går igenom sina pappershögar, förutom henne sitter även Ungdomsprästen Oscar som är en ung flintskallig positiv präst i sina bästa år. Förutom dom sitter även Kyrkoherde Anders Andersson och Församlingsekreterare Gunnar Forsberg med under mötet. Kanslichef Eva: -Jaha, nästa post, jo vi har visst problem i församlingen med en av våra ungdomar, han verkar vara psykisk sjuk och bete sig allmänt konstigt och det har påverkat Anna negativt, jag har försökt säga åt han att han ska sluta skicka sms till henne men tror jag måste säga till på skarpen. Oscar reagerar på Evas uttalande och ger sin syn på saken. Prästen Oscar: -Vad är det egentliga problemet, killen verkar inte må bra, han verkar behöva mycket stöd av Anna, enklast vore väl att sitta ner och prata igenom situationen om hon känner att det håller på att bli för mycket? Oscar är en ung nyanställd präst som har en positiv syn och som alltid kommer med bra ideér, Eva däremot är den mer negativa typen som har lätt att stirra på folk, och agerar ofta fel. Eva: -Jag har funderat på om man ska sätta et sms-förbud, han får inte alls skicka sms till Anna, då är problemen löst och Anna kan få lite ro igen och ta tag i allt hon kommit efter med. Oscar: -Det här låter inte alls bra, är det inte bättre ta tag i problemet, du kommer ju bara att förvärra hans tillstånd, sen att han är psykisk sjuk tror jag inte alls ett dugg på. Eva stirrar lite kort på Oscar och ger sin syn på saken. Eva: -Han har gått särskolan och vad jag hört på Anna så har han haft ett annorlunda beteende sista tiden så jag gissar att han är psykisk sjuk och borde egentligen vara med i kyrkan, funderar på om inte kommunen har nått bättre att erbjuda, nått boende eller liknande. Oscar vrider lite på sig och fortsätter. Oscar: -Jag tycker det där låter helt överdriver, killen har en jobbig tid och Anna är en person han har stor respekt och förtroende för, jag kan prata med honom kanske jag kan få honom att slappna av mer. Eva: -Ja jag vet inte jag, skulle helst vilja se att kommunen tar tag i hans problem så slipper vi bli involverade i dom, vi har redan så mycket att göra här i kyrkan redan. Ute är vädret fint, det är svensk högsommar och man har kommit in i augusti så det är verkligen varmt både ute och inne och Eva känner att det är dags att avsluta. Eva: -Men med detta avslutar jag mötet så får vi se, killen kanske finns i huset så får jag prata med han, eller så pratar Oscar med honom. Eva, Oscar och de andra reser sig upp och går till sina arbetsrum och jobbar vidare, då Eva kliver in i fikarummet får hon syn på Adam som sitter och läser Kyrkans Tidning. Eva: -Hej Adam, vill du komma in på mitt kontor lite? Adam: -Det går väl bra? Adam misstänkte direkt att något är fel, bli inkallad till kanslichefen låter inte alls bra. Oscar finns i krokarna och står utanför Evas rum och lyssnar på det som sägs. Eva: -Ja du vet hur det ligger till, du verkar vara sjuk och istället för att söka profesionell hjälp så hänger du efter Anna hela dagarna, har du inget annat för dig? Adam: -Jag har sökt stöd hos Anna och känt att det är en bra trygghet, men jag förstår att det blivit mycket, men det där låter helt överdrivet det du säger. Eva; .Enklast vore om du lämnar henne ifred, att du håller dig borta från Församlingshemmet dagtid och enbart kommer hit på kvällarna. Adam: -Hur blir det med konfirmandarbetet då som jag är med i? Eva: -Det är slutdiskuterat, enbart kvällstid får du vara i huset och i våran verksamhet,det som är på dagtid är du inte välkommen att medverka i, detsamma gäller läger, du är väl handikappad och verkar psykisk sjuk så jag tycker inte du ska åka med på de läger Anna åker på med sina ungdomar, enklast vore om du funderade på att flytta till ett handikappboende istället för att vara med i kyrkan, du verkar inte vara rätt person för att var med här, nu kan du gå härifrån. Oscar står i dörren och lyssnar och funderar allvarligt på det som sägs. Adam blir självklart chockad över att höra att det bara är kvällar han får vara med och att han helst borde hoppa av och flytta till ett boende bara för att han mått dåligt och har haft det jobbigt en tid, han tycker det är väldigt märkligt att bli behandlad så här. Oscar: -Du Eva, innan du går för långt, vore det inte bättre att ta ett steg i taget, som jag sa att vi skulle prata med Adam och Anna och fundera tillsammans på situationen? Eva: -Vi kanske ska kalla till möte och se om nån från kommunen kan vara med, vad har du för kontakter där Adam? Adam tittar frågande på Eva och funderar. Adam: -Nej jag har inga kontakter i kommunen, och förstår inte varför dom ska närvara, det är väl bättre vi hittar en lösning som är bra för alla och att det är nått vi gör utan att andra blandas in? Helt plötsligt dyker Anna upp, Eva har sitt kontor nära utgången och Anna kommer förbi och tittar undrande och funderar på vad som händer. Anna: -Hej, hur är det här då? Hej Adam, hur är det? Adam: -Det är väl okej, tar det lugnt bara. Eva: -Du Anna, jag har pratat med Adam nu och hans beteende mot dig har gjort att du känner dig slutkörd på sista tiden så jag har bett han att lugna ner sig så du ska få ta tid för allt annat viktigt, du har ju ett liv själv också. Säger Eva medans Adam tittar på Anna och lägger till. Adam: -Egentligen har hon sagt att jag inte är välkommen att vara här i huset dagtid längre, jag får enbart vara med kvällstid numera. Eva: -Precis, och Adam har väl gått särskolan så han kan väl hitta stöd hos kommunen så han kan komma ut och träffa annat folk och inte bara oss? Eller har Anna några andra förslag? Anna: -Jag har faktiskt jobbat hemifrån 2 dar nu för jag har velat sitta och jobba själv, men känner man ganska pigg och känner att saker och ting är under kontroll, jag tror jag kan prata med Adam själv. Adam tittar på Anna och känner en lättnad och funderar lite medans han tittar på Eva i den ljusa fina entren. Adam: -Alltså gäller inte det Eva sagt då, att jag inte är välkommen i församlingshemmet längre, att jag är lika välkommen här som alla andra. Anna: -Ja det är väl vad jag tycker, finns ingen anledning att göra på nått annat sätt? Adam: -Jag har sökt stöd hos Anna och känt att det är en bra trygghet, men om det börjat bli för mycket måste vi kunna diskutera och fundera tillsammans tycker ju jag, varför ska jag börja söka nya kontakter mitt upp i alltihop? Eva: -Nej bättre hade varit att porta Adam här och han kommer till ett boende. Säger Eva och tittar strängt på Adam. Anna: -Nej men vad nu, vad har du med det där att göra? Det är ju vårat jobb att stötta våra egna, här har Adam lagt ner en massa tid på våran verksamhet, då måste vi ju kunna ställa upp för honom också, sen tror jag faktiskt att jag har lite arbetsuppgifter för honom senare också så vi kör på som vi gjort tidigare och bortser från det Eva sagt tycker jag så riskerar vi inte att ställa till det för varann alldeles för mycket, eller hur Adam? Adam: -Jo jag skulle sagt samma sak. Eva: -Jaha, ja då får det vara så då men skyll inte på mig om det går överstyr. Det kanske vart lite för mycket "prat" eller "repliker" men fick med lite om miljön också, hur det ser ut runtomkring o.s.v.

Gamla konflikter med kyrkan som jag vill göra ett manus av, jag är för kyrkan men jag är mot att kyrkan inte tar ansvar för sina medmänniskor, ska jobba mer med manuset.

Jag ska ge en bra synopsis eller liknande, lite förhands information i början och sen kan berättandet kommer stegvis in i hitorien. Jag tror inte man kommer att ha någon huvudperson, snarare att serien kretsar kring en församling som går under Svenska Kyrkan.

Skälveds Församling är en församling i Norrlands Kustland som jobbar aktivt för att erbjuda sina medlemmar en mötesplats oavsett ålder, oavsett kön. Serien inleds med ett möte i sammanträdesrummet där man går igenom viktiga ärenden. Kanslichef Eva: -Jaha, nästa post, jo vi har visst problem i församlingen med en av våra ungdomar, han verkar vara psykisk sjuk och bete sig allmänt konstigt och det har påverkat Anna negativt, jag har försökt säga åt han att han ska sluta skicka sms till henne men tror jag måste säga till på skarpen. Prästen Oscar: -Vad är det egentliga problemet, killen verkar inte må bra, han verkar behöva mycket stöd av Anna, enklast vore väl att sitta ner och prata igenom situationen? Oscar är en ung nyanställd präst som har en positiv syn och som alltid kommer med bra ideér, Eva däremot är den mer negativa typen som har lätt att stirra på folk, och agerar ofta fel. Eva: -Jag har funderat på om man ska sätta et smsförbud, han får inte alls skicka sms till Anna, då är problemen löst och Anna kan få lite ro igen och ta tag i allt hon kommit efter med. Men med detta avslutar jag mötet så får vi se, killen kanske finns i huset så får jag prata med han. Eva, Oscar och de andra reser sig upp och går till sina arbetsrum och jobbar vidare, då Eva kliver in i fikarummet får hon syn på Adam som sitter och läser Kyrkans Tidning. Eva: -Hej Adam, vill du komma in på mitt kontor lite? Adam: -Det går väl bra? Adam misstänkte direkt att något är fel, bli inkallad till kanslichefen låter inte alls bra. Eva: -Ja du vet hur det ligger till, du verkar vara sjuk och istället för att söka profesionell hjälp så hänger du efter Anna hela dagarna, har du inget annat för dig? Adam: -Jag har sökt stöd hos Anna och känt att det är en bra trygghet, men jag förstår att det blivit mycket. Eva; .Enklast vore om du lämnar henne ifred, att du håller dig borta från Församlingshemmet dagtid och enbart kommer hit på kvällarna. Adam: -Hur blir det med konfirmandarbetet då som jag är med i? Eva: -Det är slutdiskuterat, enbart kvällstid får du vara i huset och i våran verksamhet, det som är på dagtid är du inte välkommen att medverka i, detsamma gäller läger, du är väl handikappad, så jag tycker inte du ska åka med på de läger Anna åker på med sina ungdomar, enklast vore om du funderade på att flytta till ett handikappboende istället för att vara med i kyrkan, du verkar inte vara rätt person för att var med här, nu kan du gå härifrån. Adam blir självklart chockad över att höra att det bara är kvällar han får vara med och att han helst borde hoppa av och flytta till ett boende bara för att han mått dåligt och har haft det jobbigt. Jag ger mig där, en rejäl början på en serie, den börjar mitt i all "action", kom gärna med ideér och förslag, vissa kanske känner igen situationen, den är tagen direkt ur verkligheten men skruvats till lite extra, kanske för mycket. Skriv gärna av och ge tips och råd på hur ni skulle skrivit och lägg till allt runtomkring som jag glömt.