Du vill alltså inte flytta...hmm då kan det bli lite klurigare - men inte omöjligt, sådant ord finns ej i min vokabulär.
För det första så tror jag att allmän vetskap om hur man gör filmer (fikitva) hjälper till mycket - för dramaturgin är ganska så liknande, samt du använder ju samma redskap men till ett lite annorlunda berättande.
Så det är bra - jag känner inte till så mycket andra filmskolor än StockholmsFilmskola och Kulturama...dvs skolor av lägre nivå än DI. Enda problemet är att det kostar - jag studerar för tillfället på en av dem men är inte hundraprocent säker på att det är värt pengarna - för mig alltså -för jag har studerat ämnet redan i Finland. Men sen igen så arbetar vi med 16mm film - och det är en helt totalt annan värld än video - trust me. Men om du har pengar och sätta ut? Why not?
Fan, om du är skicklig nog och gjort egna filmer så kan du komma in direkt på DI?
Det finns två huvudsakliga områden som du måste tänka på;
1. Tekniken
(bereoende på vilket medium du skall använda för dina framtida filmer - jag har blivit totalt blåst av 16mm - det skall jag arbeta med - fasten att få finansiering för att göra på film kan bli svårt - men det är bara så jävla´snyggt.)
2. Berättande
(Ganska långt dramaturgi och bildberättande är det som man skall fokusera sig på)
Så hur skall du bära dig åt?
Det som är ett faktum är att alla dessa fina konstgrenar är som vilket som helst arbete - övning ger färdighet, desto mera du övar på att filma desto bättre - det räcker att du tar varje vecka din kamera (om du har en) med dig när du går till butiken eller vad som helst som är lite sammanhängande och sedan klipper du ihop det och ser vad det blev. DET ABSOLUT BÄSTA SÄTTET ATT LÄRA SIG ÄR ATT GÖRA MISSTAG!! Så är det - ingen diskussion om saken.
Om du kan tekniken någotlunda och du kommer att spela med digitalt så skall du fokusera dig på den berättande delen. Dramaturgi. Det är viktigt - att förstå hur det fungerar kommer att skilja dina filmer från de andra skitfilmer som är egentligen DOKUMENTATIONER inte DOKUMENTÄRER, det är en stor skillnad. Om du inte har en berättelse i din film utan endast ett sammanhang så tycker jag inte att filmen är värd att kallas en dokumentär. Storyn är allt i allo. Studera alltså dramaturgi. Kolla folkhögskolorna i STHLM. Kanske de har något att erbjuda? Journalistik är inte alls dåligt att kunna - och framför allt intervju teknik som är mycket viktigt anser jag - beroende såklart hurudana filmer man skall göra. Psykologi, hmm - varför inte? Bra att veta hur människan fungerar.
Alltså slutsatsen är att studera ren dokumentärfilm är inte alltid det enda eller rätta sättet. Du kan studera lite olika ämnen som du tror att hjälper dig att berätta din story kanske historia, journalistik, psykologi, filosofi och antropologi.DRAMATURGI MÅSTE DU PLUGGA. Det finns inte ett sätt att bli en dokumentarist men huvudsaken är att man är specialist inom det ämne man gör filmen om. Om jag skulle göra en historiks film on finlands historia med min kunskap från högstadiet skulle det skita på sig rejält. Men man kan / bör alltid sätta sig in i frågavarande ämne på egen hand utan några skolor.
Om du , som majoriteten, skall göra filmer on människor så skall man ha en människo kännedom och vishet som kommer med åren - varför tror du att de skickligaste dokumentaristerna är lätt över 30?
You live, you learn.
Det blev igen lite predikande över det hela och jag har säkert glömt bort många aspekter...
Oskar
