Fenton Hall

Jag tycker om idén. Det här skulle kunna bli en underbar film. Problemet för dig (tror jag) är att du är oerfaren av att skriva filmmanus, och alltså ännu inte kan hantverket. Men det kunde inte Emir Kusturica heller från början. I filmmanus ska man sträva efter att berätta i bilder, händelser och konflikt. Ur ditt manus: BERÄTTARE (V.O.) "Now let me tell you the intersting part of the effects of patarina. all or at least most of the workers have no issue with the economy.Its a quite phenomenon how things works in a patarina in Macedonia. The wage is very low and still they got money to satisfy a macedonian wife. And why is that you might be asking?" Filmen/manuset blir mycket intressantare om du istället visar att arbetarnas lön är låg, men att de ändå - på något underligt sätt - kan tillfredställa sina fruar ekonomiskt. Det kan rent av bli komiskt. Dessutom är det livsfarligt att skriva "let me tell you the intersting part". Sånt får lätt en publik att känna sig idiotförklarad. Arbeta utifrån att du skapar 50 % av historien. Publiken skapar de andra 50 %. T ex: En av arbetarna får sin skruttlön på 250 euro. Visa sedan att han bor i ett stort hus, att han har bil, att han försörjer sin familj - även föräldrarna - osv osv. Det är dina 50 %. Då tänker publiken: Oj så konstigt (och intressant!), hur har han råd? Hur kan han? Det är publikens 50 %. De har själva fått tänka att något är skevt. Och de har ställt sig frågor, som de vill ha svar på - alltså sitter de kvar och vill se mer. Sedan för du in nya intressanta saker, som tar filmen framåt, innan du avslöjar hur mannen får ihop pengarna. Då har publiken fått svar på första frågan, men de har redan skapat nya frågor, och sitter kvar. Jag anser att du kan ta bort berättarrösten helt, eller i alla fall korta ner hans text ordentligt. Istället skulle jag vilja säga att berättarröstens text är bra som synopsis. Där har du skrivit in det som du ska vidareutveckla och låta skådespelarna berätta med handling, konflikt och dialog. Berättaren säger: "Mitre and his best friend Kirre. You can describe them as a married cuople becasue they are always fightings over silly things." Scenbeskrivningen säger: "Man ser när Mitre och Kirre bråkar över något i bakgrunden. Ingen vägra ge sig. Till slut går bägge därifrån utan att ha vikt ner sina argument. Kameran vissar att bägge säger(svor) något om den andre." Här har du ett anna exempel på samma sak. Berättaren ska inte tala om för oss att de är som ett gift par. Och scenanvisningarna ska vara detaljerade och exakta. Vi ska få se och höra! dem gräla - inte "över något i bakgrunden", utan ta dig tid och skriv scenerier och en passande och rolig gräl-dialog, som får oss intresserade av dem - vi kanske känner igen oss - och som får oss att själva tänka: "Men vad komiskt, de beter sig ju som ett gift gammalt par." Då har vi fått vara med och skapa publikens 50 %. Det här blev långt från mig också, men jag ska fatta mig kort. Utgångspunkten är: I första hand ska bilder, fysiskt agerande och händelser berätta en film, i andra hand dialog och text och i sista hand en berättare. Lycka till! Med förhoppning om att få följa din historia här!

Jag anser att det stycke manus vi har fått ta del av bör ligga en bit in i filmen. Enligt klassisk filmdramaturgi kommer "plot point 1" ca 30 min. in i en film och brukar vara den sekvens som så att säga "sätter igång" huvudkaraktären. Jag tycker din scen känns som en sådan, bl a för att han får sitt uppdrag och för att scenen avslutas med att han ser tillbaka på sin barndomsplats. De första 30 minuterna ägnas åt presentation av bl a huvudkaraktären och huvudkonflikten i filmen. Det gör att publiken knyter an och "hejar" på rätt personer och tycker illa om rätt personer. Jämför med Star Wars IV (A new hope). Först häftig rymddramatik. Litet skepp med gulliga robotar anfalls av gigantiskt skepp med otäck nack-knäckande Lord. Vi känner sympati med robotarna & co. Sedan följer vi dem till ung, snygg bondpojke som vill ut i världen (oxå lätt att identifiera sig med). Slutligen möter den unge bondpojken en gammal vis trollkarl som räddar honom från ökenskurkar. När pojkens styvföräldrar dödas av imperiet finns ingen återvändo. Pojken "sätts igång" av ett mission. Det här är mycket bra filmdramaturgi. Jag anser att din scen bör ligga ungefär som scenen med Lukes besök i Obi-Wan Kenobis ökenhus. Dina mytologiska/mystiska historier om "svärdet", "GAO" och "De Södra och De Östra Länderna", "Moderns Universitet" osv. måste ges en förklaring och en tydligare förankring i publiken innan publiken är beredd att följa med på äventyret. Om detta görs väl köper publiken vad som helst - till och med småflickor som lyfter hästar :)