Knupy

Jag har aldrig skapat film förut. Jag har aldrig skrivit manus. Men det skulle vara kul om någon nappade på min synopsis och ville hjälpa mig med teknikaliteter samt idéer till manusskrivandet. -------------- Idé för kortfilm 35 min (kanske längre), samt skilda youtube posts. En kille som inte är så beläst, men anser sig själv vara oerhört intellektuell videobloggar sina tankar. Ibland är hans mer belästa rumskamrat hemma, i bakgrunden, suckar kanske, de börjar tjafsa. Den icke belästa huvudpersonen lär sig saker efter att kolla wiki etc. så som hans rumskamrat föreslår. Nästa tanke han bloggar om blir ändå fortsättningsvis dråplig. Det mesta av filmen utspelar sig i medvetna inbandningar. Inte nödvändigtvis allt. språk: Svenska. Det kan ibland vara så att huvudpersonen vill nå ut till en större publik och använder den engelska han förmår. Det ska komma humoristiska språkmissar isf, där rumskamraten kanske börjar garva, eller på annat sätt blir tvungen att komma in i snacket, för att han inte kan hålla sig utanför, pga att han inte kan stå ut med de idiotiska inläggen. Ibland är rumskamraten inte hemma. Tankarna som förmedlas ska då även på egen hand skapa humor. Rumskamraten vill helst inte delta, men på ett eller annat sätt känner han sig till sist tvungen. Idé att påvisa detta är att han inledningsvis blir han arg när han presenteras i bloggen med sitt riktiga namn. Huvudpersonen: Känner sig intellektuellt överlägsen den publik han når med sina videobloggar. Rumskamrat: Logisk, har mycket tänkvärda idéer. Borde vara den som videobloggar under det huvudtema huvudpersonen tagit sig för att blogga. Möjlig väg: Om man youtubar bloggarna först så kan de riktiga kommentarerna bli idé till nästa videobloggsmanus. Istället för att skriva hela storyn före filmandet. Mål: Realism. Ändå humor. Man skäms för det huvudpersonen gör. Mitten: Det är en fest i lägenheten. Någon slår igång videokameran. Det snackas och festas. Ämnet kommer upp om huvudpersonens videobloggande. Han blir utskrattad av alla. Avslut: På något sätt inser huvudpersonen att han inte är så djup som han trodde. Han skapar lite fler videobloggar. Bra sådana, för han skapar något som folk verkligen uppskattar. Exakt vad huvudpersonens goda sidor visar sig vara är ännu inte realiserat i idén till denna film. Det kanske inte är nödvändigt heller med ett avslut i den här typen av filmidé. Men måst det vara så är här ett alternativ. ----------