Ledsen för sent svar. Helt glömt bort att kolla in här. Min väg hit var väl rätt lång. Jag bestämde mig som tolvåring att jag skulle plugga i LA. Har mycket släkt i USA varav en är i filmbranschen. Det var hon som verkligen väckte mitt intresse för film när jag var på USA på besök 2002. Sedan dess visste jag vad jag ville, även om jag alltid tvekat lite på filmspåret. En oerhört läskig bransch att ge sig in i, och regissör, som alltid varit min dröm, är ett yrke som folk ser som jävligt oseriöst tyvärr. Svårt att säga till mormor och morfar att man vill göra film, speciellt i min familj där inte en enda person över 18 inte har universitetsstudier i bagaget, med syskon och föräldrar med höga akademiska examen. Men som Robert Rodriguez skrev i sin bok, Rebel Without A Crew, "Stop saying that you want to be a film maker and start saying you are one, go out and get yourself a business card!" Eller något sånt. Poängen är att såfort man gör film, såfort man stänger ögonen och visualiserar en filmskapelse, är man en filmskapare. Kanske inte en så jätteframgångsrik sådan bara. Inte än.
När jag sökte till USC sökte jag till deras business school, det är också där jag blev antagen. Här kan vi ju komma in på priset, i år betalar jag $51,968 dollar för skolan och boende. Tuition är $39,000 av dom och man ska räkna med att tutition går upp 5% per år i USA, mer om dom går på en state school i dagsläget, typ UCLA (akta er för schwarzeneggers budgetnerskärningar). Låt säga att det inte var så jättepopulärt bland föräldrarna att lägga stora summor pengar på en filmutbildning, så jag fick kompromissa. Det innebär definitivt en minor i film, börjar min första filmkurs om två månader, eller en major om jag byter program. Vilket jag egentligen siktar på nu. Det kommer kringkostnader också utöver dom 51 000, mycket som inte ingår där. Så räkna med 55 000 iallafall. För finansiering kan man få pengar av CSN, det finns också en del stipendier att söka även om jag inte riktigt orkat ta mig igenom den processen än, även om jag borde och ska.
Det är dyrt dock och lån kan vara värt det, det enda svåra är att det är svårt att veta vad man vill. Att veta att man inte bara älskar att se film, att det inte bara är ett intresse. Segt att upptäcka det en och en halv miljon senare. Så, även om det är svårt, tänk över vad du vill. En annan grej, det finns sjukt mycket att göra inom filmbranschen. Tänk över VAD inom film du vill göra, skriva, regissera, producera, redigera, special effekter eller filma? Vet att det är lätt att tro att det är regissör man vill bli, men man får tänka på att regissören nästan aldrig sitter bakom kameran i stora produktioner. Att vara regissör är mycket av ett chefsjobb. Du har hand om ett helt crew och måste ge instruktioner till skådespelare. Du måste kunna förmedla en vision.
För att komma in så letar filmskolans "film and television production" program i princip efter två olika sorters studenter, grovt sett, vad jag förstått. Antingen någon som har väldigt mycket erfarenhet bakom kameran och som bara behöver slipas. Eller någon som har väldigt lite erfarenhet men stor kreativ potential visad genom uppsatser osv. Jag tror att det bästa tipset jag kan ge är 1. Spendera MYCKET tid på uppsatser och uppgifter som dom ger dig i ansökningen. När du gjort det en gång, GÖR OM DET, igen och igen. Allt du skriver: redigera det tills du spyr. Låt hela släkten läsa igenom det. 2. För film, plocka upp en kamera, sätt på den och tryck på record. Filma, filma, filma. Skit i resultatet, ingen annan behöver någonsin se det. Erfarenhet bakom kameran är vad som skapar en filmskapare, inte filmskolan. Filmskolan är bara ett steg på vägen.
Nu blev det sådär långt igen, aja, hoppas det gav dig svar på dina frågor.