TDA

Kul att höra att ni gillar idéen! Överlag har responsen varit grym, med över 700 träffar på youtube sen den las upp för några dagar sen. Folk saknar sina gamla NES. :) Nu i veckan blir det att jobba vidare med att få upp budgeten. Nemo: Tackar! Har knappt hunnit vara online på ett halvår. Pluggar tv-produktion i Sthlm (Medieinstitutet) och driver andra projekt vid sidan av. Bl a en dokumentär som delvis finansieras av SVT. Så det är fullt upp. Du råkar inte ha några av de där teckningarna kvar? Det låter ju helt fantastiskt. Annars var det ju en hel del spetsad Mario i tidningen Sega Force. :) Anhool: Alla tips är välkomna. Hör av dig! Tomtebo: Intressant. Du har inga bra storys från tiden som du vill dela med dig av? Vår tanke är att fånga en generation och hur människorna i den hamnat i alla skikt av samhället, men ändå har NES som gemensam nämnare. Så berätta gärna mer om dig själv och dina spelminnen.

Jag ska bara dö först - En generation i 8 bitar Hej, Vi är mitt uppe i produktionen av en dokumentärfilm om tv-spel. I filmen går vi tillbaka till tiden då tv-spel var lika med NES. Det blir en dokumentation av en era och generationen som upplevde den. Nu behöver vi din hjälp! Till filmen söker vi just dina historier från den här tiden. Spelen, gemenskapen, jakten på high-score och tjatet från föräldrarna. Du kanske samlar på spel, målar Mega Man tavlor eller gör bit-pop? Har du kanske foton eller till och med hemvideo från timmarna framför teven? Vi kommer intervjua kända och okända för att få en helhetsbild och försöka gå till botten med nostalgin. Ta chansen att få just din historia, samling eller intresse berättad och dokumenterad. Se vår teaser på: För mer info kontakta: Tord Danielsson MiTV tord.danielsson@medieinstitutet.se

Jag har också bara hört om gott om skolan. Ska själv plugga där till hösten, verkar bra.

Fick mitt brev för en vecka sen och var på intervju igår. Vet inte om de har meddelat alla än, det var en del intervjuer kvar. Men jag fick intrycket att alla som skulle på intervju blivit meddelande om det, på regi iaf.

Jag har aldrig fått bidrag och har inte direkt höga tankar om alla som förvaltar skattemedel. Men det minsta man begär är väl kvitton om man delat ut pengar? Hur som helst, skitsamma, grattis till den som lyckats med det du beskriver och tycker det är bra. Själv skulle jag inte välja den vägen, men folk är ju olika.

Vilken bra lösning! *Hur ser en sarkastisk smiley ut?*

För att få stöd brukar det krävas att du presenterar en budget. Jag har svårt att se att den skulle godkännas om du tänker köpa utrustning när hyra är mycket billigare.

Sanningen? Är det inte så att policy's förklaring är en av legenderna kring St Valentines day. Men att historiker faktiskt inte vet de faktiska omständigheterna. Fast du kanske är bättre uppdaterad i ämnet än jag.

Många tycker uppenbarligen att uppgörelsen med Bill är en stor besvikelse (särskilt om man nu tycker en annan scen varit en miljon ggr bättre). Vari ligger besvikelsen, vad är så dåligt? Jag har väldigt svårt att förstå detta då jag personligen fullkomligt älskar slutet och inte kan se ett bättre framför mig.

Hmm, det visste jag inte. Får ta och lyssna på kommenterade versionen någon dag. Men, det var ju tur att det blev som det blev. För hur oändligt snygg en sådan scen än hade varit så hade den inte kunnat slå slutscenen som nu är. Om det nu skrevs ihop p g a tidsbrist så bländas jag av karlns talang, han är fanimig ett geni. Min gissning är att en sån scen i alla fall skulle innehållit flera av elementen som nu är. Mkt tveksam till att Bill skulle dött på annat sätt än av "Heart exploding technique". Samt att han så klart måste vackla iväg och dö sin westerndöd i Tarantinos westernfilm. Så de som bestämt tycker att han borde klyvts i en lång duell hade nog ändå blivit besvikna. Dessutom finns ju en sån scen redan i slutet av 1:an för alla som har svårt att acceptera annat än svärd i skallen scener. Sen finns det ju en röd tråd tillbaka till 1:an och första fighten. Där snackar ju The Bride också om en lång nattlig fight med knivar. Som sen slutar med en kniv rakt i bröstet efter att Vernita Green försökt skjuta henne. Tror inte han valde att göra det så p g a tidsbrist.

Whut? Det borde nästan vara straffbart att säga så! Hur skulle den ha slutat då? * Skrivet aningen "under the influence" *

Ja, de förutfattade meningarna får stå för dig. Jag tyckte Farell var en kompetent skådis innan, se t ex Phone Booth. Men i Alexander funkar det inte, det är min åsikt. Vi har väl troligtvis helt skiljda åsikter om vad som är bra skådespel och inte. Roger Ebert säger så här, summerar det ganska bra tycker jag: "Fascinated by his subject, he has things he urgently wants to say about Alexander, but his urgency outraces his narrative; he gives us provocative notes and sketches but not a final draft. The film doesn't feel at ease with itself. It says too much, and yet leaves too much unsaid."

Min kritik mot filmen bygger inte på en jämförelse med andra filmer. Jag dömer filmen efter vad jag personligen tycker får en film att fungera. Det jag uppskattar är bl a tempo (långsamt eller snabbt, men inte hackigt och oplanerat), bra skådespelare, fungerande dramaturgi och vackert foto. Jag tycker Alexander saknar allt detta, återigen, det känns som att Stone tappat fokus på vad han egentligen vill med filmen. Episkt berättande är väl kanske inte det vanligaste, men ta då Forrest Gump som gorse säger. Det är en riktigt bra film, det kan nog de flesta enas om. Alltså, episka filmer kan precis som allt annat vara både bra och dåliga. Detta oavsett publikens vana vid berättartekniken. Märkligt att man vid en första titt kan tycka att skådespelarna sög men efter att ha upptäckt den nyskapande berättarstilen helt plötsligt anser det vara skådespel som ger rysningar av välbehag.

Ja, eftersom du ville ha en diskussion då. Även om den knappast kan leda till något, ingen av oss lär ju ändra uppfattning. Jag har bara sett filmen en gång, så visst kan jag väl ha missat nyanser i den. Men jag tycker att den är alldeles för lång, dåligt tempo (med det menar jag inte att det är för lite action) och hemskt skådespeleri. Sen låter Colin Farell mer som en karaktär i Braveheart, Angelina Jolie med hemmasnickrad babusjkabrytning (Som hans mamma!?! Var castingansvarig full?) och resten försöker mest vrida och vända på sina dialekter för att tona ner Farells insats. Det kan tyckas som en fånig invändning, javisst, men jag störde mig på det. För mig kändes det som att Stone inte riktigt visste vart han ville med filmen. Men det som egentligen stör mig mest är att han tillåts harva på i timtal med den här sega filmen medan Ridley Scotts riddarfilm slaktades. En film som i DC faktiskt är riktigt bra, till skillnad från det stympade lik som gick på bio. Nåja, smaken är som baken, och fruktlösa internetdiskussioner har än en gång lyckats sno åt sig ett par minuter liv. ;) En sak som jag blir fundersam på dock, vad är så revolutionerande i filmen? Kan du peka ut vad det nyskapande är? För även om den skulle blandat vackert foto med lysande skådespel och bra musik är väl inte det direkt revolutionerande? Det är väl definitionen på en riktigt bra film.

För mig är Jackie Brown den sämsta av hans filmer. Den tycker jag faktiskt inte är i närheten av de andra. Angående Kill Bill 1 & 2 tycker jag det är hans mest intressanta filmer. Reservoir Dogs & Pulp fiction är kanske tajtare, men Kill Billarna är ju sprudlande snygga med blinkningar åt tusentals håll. Där framstår Tarantino som så mycket mer än fyndig dialogförfattare med talang för rappa manus. Det har sagt av en del (bl a här på forumet) att dessa två filmer skulle utgöra något slags tecken på en trötthet, eller dalande talang hos QT. Jag tycker precis tvärtom, ännu en veva med smarta kostymgangsters hade oroat mig mer. EDIT: Bills död i Kill Bill 2 är nog den bästa dödscenen jag sett. Inget annat hade varit mer passande. Han har näsa för sånt den där QT.