Max.Str

Jaha då är jag med:) Det är en bra metafor. Sån där grej som kan vara svår att uttrycka på papper men självklar när man ser den på film.

Jag gillar också din berättarstil och tycker om att du hela tiden berättar om karaktären ler, är hoppfull, besvärad etc. Angående just den här historien så var det en sak som förbryllade mig. Det var att ena sekunden vinkar och ler Anna mot Andreas genom fönstret och i nästa scen hoppas hon att han ska bli överkörd. Får inte riktigt ihop det. En annan högst personlig åsikt är att jag hatar när det i slutet på en film visar sig vara en dröm eller på låtsas, och tror att många håller med mig:)

Håller med om att manuset var riktigt bra, satt och småskrattade flera gånger när jag läste det. Angående intervju scenerna i början så tycker jag som andra här att de är lite för långa. Det där när han stryker över namn på pappret mer och mer aggressivt är väldigt roligt och gör att du kan ta bort ett par av karaktärerna som han intervjuar. Det enda jag tyckte va konstigt var att Nikki aldrig tog upp att Katti var "högljudd". Om jag hade henne som inneboende i min lägenhet så hade jag bett henne dämpa sig direkt.