jh_yellowcity

vart tog du vägen Wallin?

men vad tycker du?

lap top dator, är en elektronisk sak. dem är begr till antalet man får h,, så en facit är ok. dvd/ video och stereo vad är det fjärde?

Man blir pomp pom i skallen. Efter ytterligare en vanlig dag på anstalten. Vår fånge går mot cellen sin tillsammans med alla de andra internerna genom korridoren med var sin kaffekopp i handen. Några har var sin termos och småpratar om lite allt möjligt innan de går in i cellerna sina. Alla dröjer sig kvar så långt som det är möjlighet att vara utan bli inlåst. Väl inne i cellen låses dörren av fångvaktaren. Fången tar av sig sin träningsjacka och hänger den snyggt och prydligt i skåpet. Sätter sig vid skrivbordet sätter in en nytt tomt blad i facit skrivmaskinen, då ja antar att han ej har ngn lap top dator. och under tiden tänder en cigarett. Tar sina mediciner, Antidepressiva som de flesta fångar tar för sin situation och för plitarnas lunga tillvaro. Sätter sig vid skrivbordet smuttar lite på det halvljumma kaffet och tar ett nytt bloss. Njuter av tystnaden i cellen sin för trötta öron och så gott som nedbruten hjärna. Man hör bara plitarnas gång utanför cellen vartefter de kontrollerar varje cells lås ryker lite i dörren. Tramp, tramp, i jämn takt och lite nyckel rassel. Ståldörrar knirrar när de stängs. Sätter på radion och p2 för å få lite lugn klassisk musik. Ahhhhhhhhhhhhhhh! Kliar sig i örat och nytt bloss och smutt. Ser ett gem liggande på skrivbordet. Tar gemet, rengör båda öronen fria från vaxet med gemet. Rättar till pungens position i fillingarna, genom att gräva runt lite. Samtidigt som ett nytt bloss inhaleras djupt ner i lungorna från cigaretten. Som avslutas med tömning av kaffekoppen från dess innehåll i ett stort svep. Han tar på sig sina glasögon och sätter igång att skriva. Till Justitieministern och annan politiker lakej vem ni än må vara. - Hej jag är fånge nr ???? och jag sitter på kriminalvårds anstalt XXXX. Kriminalvårds anstalt är ju ett annat fint ord för fängelse. Jag sitter som sagt av ett livstidsstraff och är en av dem som suttit längst. Tyvärr börjar vi bli ganska många vid det här laget som sitter av vårt straff. Vilket egentligen inte är konstigt då samhället förändrats till det sämre genom åren. Resultat de sämre utrustade människorna i ert samhälle blir mer och mer desperata i sina handlingar. Ni blir å andra sidan mer desperata i att förkunna domar på löpande band. Där strafftiden successivt höjs till nivåer som börjar likna närmast absurditet. Ni kanske tycker det börjar låta som gnäll och en massa undanflykter. I så fall skall jag genast förklara att jag är skyldig till de ohyggliga saker som jag då faktiskt begick. Dömd till fängelse för dubbelmord är jag! Inget tvivel om detta, inga ursäkter har jag heller för det. Tar en paus, ett nytt bloss under tiden som han häller i mer kaffe i sin urdruckna kopp från termosen 1 sockerbit, för att sen fortsätta sitt skrivande. Jag har snart suttit fängslad i mer än 21-22 år. Det är enligt mig sju år för mycket, kanske t, om 10-14. Varför detta kanske ni undrar. Ett livstidsstraff är ett livstidsstraff. Hmmmm, så sant så. Det skall jag hålla med om, inget tvivel om det. Men efter säg si - sådär sju åtta år. Då har straffet ingen betydelse eller verkan längre. Det kan jag och många av mina gelikar intyga. Jag menar varför bry sig om man ingen framtid har. Varför göra någonting överhuvudtaget, man slutar tänka utan gör allt på rutin efter dags schemat som det ser ut på anstalten. Justering av glasögonen och nytt bloss. Samt borttagande av en irriterande kråka i näsan. Tro det eller ej, men om samhället hade ställt mig upp mot en mur från början och skjutit mig där rakt på fläcken. Hade det på sätt och vis varit lättare för många på sätt och vis. Inte minst för mina offers familjer deras hämndbegär hade släckts där och då, så kanske även samhällets. Även de mina hade skonats från all smärta som oundvikligen sedan kommer tätt inpå en. Skall man tänka moderatast så hade även x antal kronor kunnats använda på bättre sätt, framförallt på bättre människor. Särskilt om de satsats på ungdomen och ger dem en bra grund i form av skola samt socialt skyddsnät. Ni kanske tycker mig nu vara för ett sådant straff, efter mitt svammel nyss. Men ack så ni bedrar er, även jag vill leva. Men då vill man ju kunna få några få fruktsamma år, kanske t, om börja om på nytt med något fruntimmer därute. Annars är ju risken i att man endast kommer ut som en gammal trött man och inte riktigt kan njuta av de få återstående åren av livet. Inte vill jag vid denna ålder, MIN ÅLDER. Lämna min cell till en annan cell i form av en lägenhets etta på ett vårdhem servicehem o dyl och bara vänta på dagen skall passera och kvällen komma, sakta tyna bort. Bespara mig detta tack. Efter alla dessa år måste även jag erkänna mig själv som institutionaliserad, d.v.s. om jag någonsin kommer ut. Så har inget av mina rutiner förändrats så tillsvida jag kan ta vara på livet och de erbjudanden som ev då står på bordet. Nej kära politiker. Det enda botemedel som jag ser är tidsbestämt straff det bästa för individen som utsätts för det oavsett hans eller hennes brott. Varför inte följa Norges exempel om straff skala 21 år, det är långt nog. Ja även för svensken skall väl tilläggas. Det borde vara lika för alla som blivit dömda till lagens strängaste straff. Har man skött sig skall man släppas ut efter 14 år på prov. Efter 21 22 år måste man få en ny chans av samhället. Skall man annars sitta här dag ut och dag in utan och veta hur länge man har kvar av sitt straff, blir man bara pompom i skallen av. Det bara blir så kan inte hjälpas. Bara tystas ner med hjälp av psykiatrins piller. Piller jag nyss tog för min skull och plitens, vill ju inte balla ur och ta min hmmm låt oss säga vredesmod på fel person, som bara gör sitt jobb. Ni förstår gott folk! När man sitter ensam för mycket blir man lite tokig av tankarnas spratt emellanåt. Man liksom ruttnar bort i hjärnan. Blir en lallande idiot som föses hit och dit på rutin av plitarna och deras humör. Dvs. De människor som samhället utsett av er att 1, bevaka, 2, bevaka, 3, bevaka och sedan i mån av tid och institutionens ekonomi samt lokal möjlighet vårda och utbilda. Kanske jag t, om skall använda det finare ordet rehabilitera nu? Kort paus Näe, det gör jag inte. Snygg rehabilitering jag erhållit under de plus 20 bast jag suttit här förvarad. Just det förvarad! Förmodligen för evigt. Kort paus Bitter! låter jag bitter? jo, jag är väl bitter, det erkänner jag. Jag erkänner, jag är bitter! Varför kanske ni frågar er? Därför att min olycka började på barnhemmet. Jag är en av dåtida samhällets många horungar. Så ler han kort men ändå inte när han läser sin text! Just det min mamma var prostituerad. Pappa en av hennes kunder. Jag kom till som resultat av att mamman min ej hade pengar kvar till att köpa preventiv medel för, och fan enklaste vägen för sin sak nämligen sära på benen mot en sedel som täckte för dagens tillvaro. Pappa! Ja han hade väl endast en sak i tanken och det var väl knappast mig. 9 månader senare kom så detta lilla gossebarn ni ser inför er nu. E jag inte söt? Nå? Naturligtvis hamnade jag på Barnhem. Efter en tids vistelse där, lämnades jag i alla fall tillbaka till min mamma som snyggat till sig lite. Men skaffat sig en galen man samhället kallat styvfar. Men som jag vill kalla tyrann och plågoande eller som jag vill utrycka mig via ett annat träffande namn "prime evil". Vars enda nöje var att slå mig gul och blå så att jag inte kunde ta mig till skolan, eller ens förmå mig till att bli social med människan i allmänhet. Man blir ju faktiskt lite bäng i skallen av att bli sönderslagen i tid och otid. Inte få någon trygghet i barndomen. Jo, jag vet att jag gnäller nu, ber verkligen om ursäkt för det. Och man skall verkligen inte gnälla. Nä verkligen inte, Sverige är ett socialt samhällstagande land med allt va detta innebär. Men samtidigt blir man ju bäng i skallen av att ta all annan skit man får ta emot av samhället genom uppväxten och dess moral om hur man skall vara och då särskilt på 50 60 talet när jag växte upp. Man vill väl liksom ge igen för all skit man tagit emot. Det är ju trots allt en grundläggande del av människans natur. Ge och ta, eller vice versa om man kan få simplicifera detta spörsmål. Tja kära politiker, medmänniska mer skriver jag inte. Mest för att jag inte vill att detta brev övergår till att bli en regelrätt snyfthistoria. Så erkänner jag mig själv till den förbrytare och våldsman man jag är enl det samhääle som början på 80 dömde mig! Hur är 2000 talets samhälle, jaha hårdare, attan också bara moderater kvar!!! Vart tog humanisterna vägen? Min räddning! Klickar på skriv ut ikonen i data programmet och maskinen börjar spotta ut några sidor. Under tiden tömmer vår fånge sitt askfat i papperskorgen, blåser bort ev. aska som hamnat på skrivbordet. Han tar de utskrivna pappersarken, efter ett snabbt granskande. Viker dem. Stoppar ner dem i ett föraradresserat brunt brev. Slickar på klisterfliken och klistrar igen. Lägger brevet på skrivbordet. Vår fånge lägger sig, sluter sina ögon och drömmer sig bort. Han är ute i samhället rastar sin hund naturligtvis i koppel vad annars. Sitter på en parkbänk matar fåglarna med lite brödkanter, solen skiner och värmer hans ansikte, njuter av barnens glada rop i parken ja t, om bilarna som förpestar luften när de åker förbi. Fåglarnas kvitter tar ett djupt andetag luft. Då han vaknar av någon plits nyckel rassel när denne passerar förbi på sin rond. Tittar upp i taket och runt sin cell, pustar ut ett litet stön. Fan, fan! Sätter sig på sängkanten, tänder sedan ny cigarrett, släcker ljuset och det enda som nu syns i efter texten är fångens ansikte upplyst av ljuset som glimtar in genom fönstret samt den glödande cigarretten i mörkret. The end Nu följer lite eftertexter. Klart!!!

ok, jag är ny här. be nice to nkob ok

jag är kock för fn! varken fånge el plit. seriöst. jävlas ej. manuset kommer strax.

[citat=Wallin]Räknas inte skrivmaskiner som vapen på fängelser?[/citat]

i vart fall så publ jag mitt första på voodoo fil forum. Manuset heter man blir pom pom i skallen. Detta manus är inspirerat från 1 tidnings artikel i GT tisdag 29 oktober 2002. Som jag läste om Sveriges nu mest längsta straffånge i modern tid. Vad skett sen det vet jag inte men antar att han fortfarande avtjänar straffet. Berättelsen är i avsikt att ha endast 1 aktör i rollen. Samt kanske några fångar som statister och några plitar. En enkel vanlig men seriös monolog som sker i cellen. (Varför inte Brinkebergs anstalt i Vänersborg). Där fången förklarar tankegången hos en livstidsdömd person. Via sin skrivmaskin av facit typ, och sedan läser upp den för sig själv dvs. kameran/tittarna som om den inte fanns där Placerar det i ett kuvert. Avsett för ansvarig politiker. Fuktar limmet på kuvertet med tungan inkl frimärket. Fången tänder sedan ny cigarrett tar av sig sin joggindress, tittande ut genom fönstret mot friheten så att säga. Det enda som syns i efter texten när fången lagt sig är fångens glödande cigarrett i mörkret. Man blir pomp pom i skallen.