Hej. När jag gick ut gymnasiet bestämde jag mig för att bli filmregissör. Så jag studerade tre år på folkhögskola, hade nog ganska goda förutsättningar. Fick bra kritik på mina grejer och sådär. Problemet var ju att jag inte riktigt trodde på mig själv vilket är viktigt i den här branschen.
Efter filmstudierna fick jag praktikjobb på en långfilm men efter det fick jag en jobbig depression eller kris av något slag så jag isolerade mig i flera år. Gick med i en teatergrupp, gjorde lite småprojekt med vänner men det var lite som att gå tillbaka två steg. Alla mina studiekamrater jobbar nu med olika delar inom film medan jag själv varken vet riktigt ut eller in på mitt liv, vill egentligen jobba med det men vet inte i vilken ände jag ska börja, det är som om jag stressar upp allt, måste jobba NU, måste studera NU och sen händer det ingenting.
Var en stund när depressionen gick över och jag mådde mycket bättre, då fick jag jobb på en indiefilm och sedan efter det rullade det på ganska bra och fick en del jobb på musikvideos och reklam, framförallt som elass/elektriker men jag tog bara jobb när blev tillfrågad, och var ju inte hela tiden det rullade in jobb. Jag har haft lite svårt att just söka jobb och visa att jag finns då jag fortfarande inte riktigt tror på mig, rädd för att misslyckas kanske. Nåväl för att fortsätta så gick jag in i en ekonomisk kris och tog ett jobb på en tidigare arbetsplats utomlands, detta gör att mina nuvarande kontakter i Sverige jobbar på som tusan med sina grejer och fördjupar sig medan jag är borta från allt det där. När jag helst av allt skulle vilja vara hemma och fokusera på film, men frågan är om det om det skulle göra någon skillnad om jag var hemma eller här? skulle jag söka mer jobb om jag var hemma? jag tvivlar på det.
Så varför? varför tvivlar jag? hur bestämmer jag mig en gång för alla att ta mig in i branschen? det är som jag har en tå inne, knappt det.
Så hur gjorde ni för att ta er in? (Jag förstår egentligen vad som krävs men behöver lite solskenshistorer)
/Leviathan