Mean streets

[Daniel Hållquist]

Såg nyss klart Mean Streets av Martin Scorsese med Harvey Keitel i huvudrollen och Robert De Niro i stark biroll, rekomenderas, tyckte verkligen om den, har ännu inte hunnit smälta alla intryck, men just nu känns den minst lika bra som Taxi Driver och bättre än Raging Bull som jag faktiskt tycker är överskattad, är lite nostalgisk, associerar filmen till mina egna vilda ungdomsdagar, De Niros karaktär Johnny Boy påminner en hel del om en barndomskamrat som jag (av förklarliga skäl till de som sett filmen) tappat kontaken med.

 

"You don't make up for your sins in church; you do it in the streets; you do it at home. The rest is bullshit, and you know it."

[Jeopardyjack]

Ja den är schysst

De Niro är kung i den

Abrupt slut på den bara

[Daniel Hållquist]

[citat=Jeopardyjack]Abrupt slut på den bara[/citat]

 

Ja. Faktiskt. Men jag gillar det. Skulle dock ändra på en liten sak i slutet, fast vad det är säger jag inte för jag vill inte förstöra för andra som kanske inte har sett filmen.

[final_cut]

När jag såg den för första gången (våren 2004) tyckte jag att det var en skräpfilm, och lämnade faktiskt tillbaka den för att få pengarna tillbaka (öppet köp). Många dagar efter det insåg jag att jag gjort ett misstag, och att den faktiskt var mer än så ... Har inte sett den sedan dess...

[Daniel Hållquist]

Vad var det som du tyckte var dåligt? Och vad var det som fick dig att ändra uppfattning?

[final_cut]

Detta är precis vad jag försökt förklara på den där Maltin-tråden. Först tyckte jag att det fanns stora brister ifråga om manuset - karaktärerna och saker som händer dem är inget nytt. Så medan jag såg filmen hade jag lite tråkigt. Sen, efter några dagar finner man att man ännu tänker på den och att den lämnat något efter sig. Och det är en bra film för mig. Det lustiga är att alla de filmer som jag ser som mina favoritfilmer idag, har jag till en början ogillat. Sen så upptäcker man att man tänkt på filmen hela veckan, och så ser man den igen - och vips, så har jag hittat min favoritfilm.

 

Samma sak händer när jag ser en "bra film" - medan man tittar på den tycker man att det måste vara en av de bästa filmer jag sett - bara för att upptäcka redan dagen efter att det var liksom i stundens hetta. Att filmen i själva verket inte lämnat mig berörd på något sätt - det var bara en upplevelse för stunden - inte för livet, om jag får vara lite poetisk.

[Daniel Hållquist]

Okej. Jo, det där kan jag känna igen. När det gäller Maltin-tråden handlade den om väldigt mycket, men som sagt allt det orkar jag inte diskutera, jag är en person som försöker ta till vara på så mycket som det är möjligt och när man har en sån inställning finns det alltid en röst inom en som säger att Internet, teve, osv, är en massa slöseri, och på grund av det är det omöjligt för mig att i längre stunder koncentrera mig på att diskutera någonting på ett internet forum, finns andra saker som jag prioriterar.

[final_cut]

Maltin-tråden gick verkligen överstyr. Det skulle ju handla enbart om honom och inte om filmkritik -(er) i allmänhet.

 

Försökte bara att säga att det inte är en dålig egenskap om man kan se båda perspektiven....

[Daniel Hållquist]

Ja, jag gillar ju faktiskt att läsa recensioner och tycker det är underhållande att läsa sågningar av filmer/artister. Det var som sagt ditt sätt framföra dina åsikter som jag retade mig på. Men det var då.

[final_cut]

Förresten, hur kommer det sig att du finner RAGING BULL överskattad?

Personligen tycker jag att det är både DeNiros och Scorseses bästa film!

[Daniel Hållquist]

Kanske beror det på att jag läste boken före jag såg filmen?

[final_cut]

Jaha, Jake LaMottas självbiografi, menar du? Själv så kunde jag inte ta bort ögonen från tv-skärmen - den var i första hand dramatiskt spännande. Sedan upptäcker man också att den är fulländad inom alla tekniska områden... Kanske har det även att göra med att jag - liksom många andra män - kan se mig själv i LaMottas mer obehagliga sidor.

[Daniel Hållquist]

[citat=final_cut]Kanske har det även att göra med att jag - liksom många andra män - kan se mig själv i LaMottas mer obehagliga sidor[/citat]

Det håller jag med om. Och det är en väldigt bra film, det förnekar jag inte, men den kunde vara råare. Jake La Motta var våldtäktsmän i verkligheten. Tycker de skulle skildrat det i filmen. Som De Niros karaktär Noodles i Once Upon a Time in America.

 

Nu ska jag ringa och avskaffa min tfn och el. Håller på och flyttar.

[final_cut]

Visste inte att LaMotta var våldtäktsman - och håller med om att det skulle vara mycket bättre om det hade tagits med - men å andra sidan kompenseras det av många andra ruggiga scener. Amerika har problem med antihjältar ... Scenen när han hamnar i fängelset och "slåss" mot en vägg var ursprungligen tänkt att han sedan skulle sätta sig ner i "skuggorna" och onanera - men Scorsese tyckte att det vore att gå för långt. Jag kan inte säga att han har fel - men inte heller att han har rätt. Förresten, när jag ser på den scenen nu med kunskapen om vad som var ursprungligen tänkt så ger DeNiro ifrån sig ett spel i skuggorna som "antyder" att han visserligen håller på med något ...