Hej Pandan.
Okej.. ditt manus. Historien var väldigt gripande. Man kunde leva sig in i sitationerna. Men vissa saker var lite orealistiska.
Om jag hade tappat bort min katt och någon kille ringde mitt i natten o sa att han hittat honom/henne skulle jag absolut inte släppa in människan i min port och öppna dörren direkt. Jag skulle träffa personen utanför och vara beredd på det värsta. Eller be att han kunde vänta till dagen efter när det var ljust med att lämna katten. Amanda verkade inte ens rädd. Och jag skulle inte be människan sova över. Det är en väldigt stor risk om man inte känner killen. Speciellt om man väljer att lämna nycklar kvar till honom.
Men ja, det var väl det jag skulle klaga på. Sen förstod jag inte riktigt slutet. Men det är kanske något man måste fundera över själv!?!
Ha det bäst. Kram/Jenn