Jump to content

Kvalitet på svenska manus?


vilcans
 Share

Recommended Posts

Jag har hört många gånger att Sverige har många duktiga filmarbetare, men att det finns en sak som brister i de flesta svenska filmer: manuset. Vad beror det på?

 

Jag har hängt lite på några utländska filmforum, och en sak har slagit mig: Det finns folk som är beredda att filma andras manus! På dessa forum förekommer det ofta att en regissör eller producent skriver ett inlägg där han frågar om någon har ett manus som han kan filma. Det har jag aldrig sett på ett svenskt forum. Vi svenskar verkar istället ha nån sorts auteur-tradition. Man skriver ett manus för att man tänkt regissera en film. Bortsett från några enstaka hopfulla amatörer som tror att de kommer att kunna sälja sina manus så är det ingen som har en tanke på att någon annan än författaren skulle kunna vara regissör.

 

Och detta är inte bara för att utländska forum lockar fler professionella (t.ex. så har Indietalk många medlemmar som faktiskt gör långfilmer med budget och allt). Även på det spanskspråkiga amatörforumet Cinemafutura har jag sett folk som söker manus.

 

Så om svenskar skriver manus bara för att ha något att filma, är det så konstigt att resultatet blir dåligt? Vore det inte bättre om regissörer även på amatörnivå var beredda att filma manus som någon annan har skrivit? Och att manusförfattare skulle våga låta någon annan filma deras manus?

Link to comment
Share on other sites

Jag kan inte göra något annat än att hålla med Norbert. Men vi har väl helt enkelt en annan struktur på marknaden när det gäller film här i Sverige - oftast är det så att regissören också är den som skriver manuset eller iaf är en av de som skriver manuset.

Varför? Ingen aning men jag skulle gärna se fler möjligheter att kunna få filmatisera någon annans manus - både för att jag inte är någon vidare manusförfattare oftast och man får en helt annan distans till manuset...

Link to comment
Share on other sites

...och då om någonsin blir det också viktigt att skriva manus med korrekt formatering, med vettiga beskrivningar och begriplig dramaturgi. Om man filmar varandras manus kanske också känslan för självkritik kommer till nya nivåer. Jag kommer inte ihåg vem som har signaturen, men nått med "kill your darlings"...

 

Och manus som faktiskt inte håller måttet ens för andra amatörfilmare förblir i byrålådan för det är lättare att rata andras arbeten än sina egna. Hehe. Genialt.

Link to comment
Share on other sites

Jag startade ju ett filmklubb bara för att filma andras manus! Detta precis som för andra, att filmandet har stupat pga brist på slagkraftiga manus. Men så startade vi ändå med att skriva ett eget manus! Kommer inte riktigt ihåg varför, kanske för att vi hade en idé och att vi ville lära oss alla stegen själv.

 

Nästa film blir i alla fall på någon annans manus, men man ska inte tro att man slipper manusjobb ändå, man måste kunna hantverket för att kunna diskutera ändringar med manusförfattaren och kanske också hjälpa till att detaljera det ner till "shooting script"-nivå för att kunna filma det effektivt i slutändan.

Link to comment
Share on other sites

Hantverket kan man lära sig genom att läsa på lite, men att skriva manus tycker jag ändå är svårt eftersom jag aldrig hittar den där "röda tråden". Jag skulle gärna försöka filmatisera någon annans manus någon gång om det är enkelt (ekonomiskt) vill säga. Jag gör trots allt detta som en hobby.

 

Det är så. Man upptäcker vad man är bra på och inte och vad man tycker är roligt och inte. Jag sysslar helst med fotografi (eller säger man cinematografi på svenska?) och kanske lite regi men skulle gärna överlåta resten till någon som gör det mycket bättre än jag, som t ex ljussättning, ljud och framförallt manuset.

Det är ju så det går till på riktigt också. Det är ju sällan en person som gör allt i en produktion. Men givetvis håller jag med om att alla måste kommunicera och diskutera varandras uppgifter.

Link to comment
Share on other sites

Jag är inte så insatt i hur svenska manus står upp gentemot utländska. Jag skriver mest för att det är kul. Jag kan till exempel inte tänka mig att sälja mina manus, för jag tycker att regissörer fan i mig får ta och skriva egna. Mina manus är mina visioner. Regissörer som köper eller tilldelas manus är ju nästan som prostituerade. De lyckas inbilla folk att de förmedlar sina egna visioner, men det är ju bara att åka snålskjuts på någon författare som får alldeles för lite uppmärksamhet för vad han gjort.

Link to comment
Share on other sites

Jo, men alla känner väl olika. En del är villiga att sälja sina manus och låta dom få eget liv på så sätt medan andra vill behålla sina egna manus eftersom det är dennes visioner. Det finns varken rätt eller fel i frågan även om det skulle kännas skönt med fler som skriver manus och är villiga att dela med sig av sina visioner. Vissa är bra på att skriva och kanske lite sämre på att regissera och tvärtom och i dessa fall skulle jag vilja se mer samarbeten för att få fram en bättre film. Sen finns det självklart som håller hög standard i båda konsterna och till dom säger jag bara "Orättvist!"... :P

 

Som Norbert skrev - det finns vissa saker man känner mer för som man vill syssla med och gärna kan överlåta andra saker till andra. Själv känner jag mest för regi och redigering - dock får jag nog ta o jobba mer med manusdelen. Annars blir det inge bra film :/

Link to comment
Share on other sites

Jo, men alla känner väl olika. En del är villiga att sälja sina manus och låta dom få eget liv på så sätt medan andra vill behålla sina egna manus eftersom det är dennes visioner. Det finns varken rätt eller fel i frågan även om det skulle kännas skönt med fler som skriver manus och är villiga att dela med sig av sina visioner. Vissa är bra på att skriva och kanske lite sämre på att regissera och tvärtom och i dessa fall skulle jag vilja se mer samarbeten för att få fram en bättre film. Sen finns det självklart som håller hög standard i båda konsterna och till dom säger jag bara "Orättvist!"... :P

 

Som Norbert skrev - det finns vissa saker man känner mer för som man vill syssla med och gärna kan överlåta andra saker till andra. Själv känner jag mest för regi och redigering - dock får jag nog ta o jobba mer med manusdelen. Annars blir det inge bra film :/

 

Precis, samarbete skulle också göra mig nöjd. Men idag är det ju som Simpsons framför det. På dörren till filmstudion finns en skylt som det står "Inga manusförfattare tillåtna!" på.

Link to comment
Share on other sites

Någon borde ta sig ner till den där studion o bränna skylten ;)

 

Jag säger som så att efter att en manusförfattare har skrivit ett manus och lämnat det ifrån sig så borde det direkt inte vara slut med det hela där. Den här personen har trots allt tagit en vision och skrivit ner det - personen borde därmed vara delaktig i hela processen. Nu vet jag inte direkt hur det är i alla sammanhang men det är så jag känner, det är ju trots allt denna person som har skapat karaktärerna - gett dom liv o en bakgrund. Vem vet mer om karaktärerna än författaren? Ingen, och därmed borde författaren i alla fall få följa filmen från insidan av studion och se hur karaktärerna utvecklas och tolkas.

 

Hmm... Nu är det den slutgiltliga frågan; skriver jag för osammanhängande för att någon ska kunna förstå vad jag menar i mitt inlägg ;) Ich bin mûde

Link to comment
Share on other sites

Manusförfattaren har tillsammans med regissören och producenten i stort sett lika mycket inflytande på den färdiga filmen.

 

Men eftersom jag inte gjort någon proffesionell film ännu så vet jag bara att så SKA det vara, men det kanske inte alls är så.

Link to comment
Share on other sites

Många av de bättre regissörerna från nordamerika skriver (eller skrev) sina egna manus, exempelvis:

 

David Lynch

David Cronenberg

Quentin Tarantino

Stanley Kubrick

Steven Spielberg

Tobe Hooper

Geroge Lucas

Francis Ford Coppola

Martin Scorsese

John Carpenter

 

Listan skulle säkert bli längre. Men det finns ju minst lika många stora regissörer som gör andras arbete, exempelvis Ridley Scott.

 

Mitt mål är att skriva manus och regissera, och redigera. Jag kan tänka mig samarbeta med andra i skrivandet och redigeringen, men jag måste ha kreativ kontroll över hela processen. Idéer har jag flera och det är det som gör att jag vill filma. Jag menar, huvuddelen av filmen skapas ju i skrivprocessen. Idealet (enligt Hitchcock i alla fall) är att manuset skall vara till underlag för klippningen. Så ser jag på det. Därför vill jag vara med i hela processen.

Link to comment
Share on other sites

Och förresten....vad får er att tro att amerikanska manus är bättre än svenska? Det har ju flera år diskuterats om idétorka i Hollywood, att man inte har lika bra manusförfattare som för 20 år sedan. Alla dessa remakes av både amerikansk och europeisk film är ju uppenbarligen ett bevis på detta. Sedan, med tanke på all denna mängd amerikansk film som går på svenska biografer (lilla USA), hur många har egentligen bra manus? Ganska lätträknat.

 

Jag tror att detta prat om dåliga svenska manus (visst finns dom; se bara på alla polisfilmer) kommer nog ur att europeiska filmskapare inte lika gärna följer den traditionella hollywoodmodellen för drama. Det episka filmberättandet är ju mera av en tradition. Bara för att den röda tråden inte är lika tydlig som i den vanliga hollywood-rullen, att en film inte alltid har tre akter, etc, innebär inte att ett manus per automatik är dåligt, eller? Filmer som är duktiga på att förmedla en känsla eller ett tillstånd, istället för plot-line, kan väl vara lika bra?

 

Det är ofta regissörer som skriver sina egna filmer, eller i alla fall är upphovsmakarna till idén, som lyckas göra något originellt. Ju fler kockar som är inblandade i en soppa, ju mer "lagom" och tillrättalagt kan slutresultatet bli. Tacka vet jag "demonregissörer" med en stark vision som de brinner för att förmedla.

Link to comment
Share on other sites

Många av de bättre regissörerna från nordamerika skriver (eller skrev) sina egna manus, exempelvis:

 

David Lynch

David Cronenberg

Quentin Tarantino

Stanley Kubrick

Steven Spielberg

Tobe Hooper

Geroge Lucas

Francis Ford Coppola

Martin Scorsese

John Carpenter

 

Listan skulle säkert bli längre. Men det finns ju minst lika många stora regissörer som gör andras arbete, exempelvis Ridley Scott.

 

Mitt mål är att skriva manus och regissera, och redigera. Jag kan tänka mig samarbeta med andra i skrivandet och redigeringen, men jag måste ha kreativ kontroll över hela processen. Idéer har jag flera och det är det som gör att jag vill filma. Jag menar, huvuddelen av filmen skapas ju i skrivprocessen. Idealet (enligt Hitchcock i alla fall) är att manuset skall vara till underlag för klippningen. Så ser jag på det. Därför vill jag vara med i hela processen.

 

Nja, listan du postade... Det är nog olika från film till film. Ta ett namn från listan och sök på IMDB. Jämför hur många titlar personen har regisserat och skrivit. Jag kollade bara upp Steven Spielberg, och han hade då inte skrivit alla filmer han regisserat.

 

Men jag vet att det finns många stora som gör både och.

Link to comment
Share on other sites

På en kurs jag gick fick vi prata med några producenter, regissörer och manusförfattare, och the chain of command liknar USA, fast i Sverige har fortfarande regissören mer att säga till om än vad som verkar vara standard i en del fall i USA. När man säljer sitt manus så säljer man ju rättigheterna till manuset. Producenten som köper det får gå lös hur rejält han eller hon vill på det. En del gillar att samarbeta med manusförfattaren, andra inte (det beror även på regissören, en del regissörer vägrar tala med manusförfattaren).

 

För varje steg i processen ökar insatsen och risken för alla som är inblandade och då kan man inte ha en manusförfattare som bråkar mot ekonomiska beslut för att skydda sin konstnärliga integritet. Film är i slutändan mer ekonomi än konst på grund av att det är så jävla dyrt (att skriva ett manus är i jämförelse billigt). Sen är det regissören som har sista ordet i det konstnärliga (filmen är hans eller hennes tolkning av manuset) så manusförfattaren hamnar onekligen i skymundan =)

 

Personligen tycker jag att svenska filmer är lite fantasilösa. Frostbiten och Storm vek av kraftigt från normen, fast då var inte filmerna nog bra för att stå på egna ben istället. Det är ju inte säkert att manusen som folk skrivrr är fantasilösa, det kanske är producenternas "fel"? Fast de producenter jag har pratat med har sagt att det finns en stor brist på bra manus. Sen tycker jag att det är lite knepigt att hitta produktionsbolag och att hitta info om dem. (fast det kanske bara är jag som är dålig på att leta)

 

Preaching mode off...

Link to comment
Share on other sites

En del är villiga att sälja sina manus och låta dom få eget liv på så sätt medan andra vill behålla sina egna manus eftersom det är dennes visioner.

Det jag har reagerat på är att i Sverige så är det standard att manusförfattaren vill behålla sin "vision" för sig själv. I många andra länder verkar det vara vanligare att man skriver manus för att man hoppas att någon annan ska vilja regissera det. Det är inget fel på någon av inställningarna, men jag tror att svenska filmer skulle bli bättre i genomsnitt om det var vanligare med regissörer som inte skrev manus. Särskilt inom amatör- och nollbudgetfilm.

 

Jag säger som så att efter att en manusförfattare har skrivit ett manus och lämnat det ifrån sig så borde det direkt inte vara slut med det hela där. Den här personen har trots allt tagit en vision och skrivit ner det - personen borde därmed vara delaktig i hela processen.

Här har vi nog orsaken till att manusförfattare fegar med att låta andra filma deras manus, och att regissörer väljer att skriva egna manus: Vi har en (smått romantisk) bild av att en manusförfattare eller regissör förverkligar en "vision" som ingen annan kan förstå sig på. Sanningen är snarare att en bra regissör både kan förstå manusförfattarens vision (om det är en bra manusförfattare!), och även göra något bättre av den än vad författaren skulle kunna göra själv.

 

Mitt mål är att skriva manus och regissera, och redigera. Jag kan tänka mig samarbeta med andra i skrivandet och redigeringen, men jag måste ha kreativ kontroll över hela processen.

Ursäkta TomStac, men jag tar det här som ett annat exempel på den svenska attityden. "Kreativ kontroll". Vad har vi svenskar för extremt kontrollbehov egentligen? Och kan vi inte samarbeta med andra, eller lita på att någon annan gör sitt jobb?

 

Frostbiten och Storm vek av kraftigt från normen, fast då var inte filmerna nog bra för att stå på egna ben istället.

Storm är ett bra exempel. Regissörerna ville göra en cool scifi-rulle, men var tyvärr tvungna att skriva manuset själva. Resultatet blev som det blev.

 

Det jag föreslår är: Ska du regissera en film, var medveten om att det kan finnas ett manus för dig där ute nånstans. Titta till exempel på "Titta på mitt manus" här på Voodoofilm. Kanske finns det något där som du kan filma? Fråga författaren om vilka villkor han/hon har.

 

Och om du skrivit ett manus, var mer öppen för att låta någon annan regissera det. Kanske blir resultatet mycket bättre än vad du skulle kunna göra det. Kanske blir filmen gjord över huvud taget, vilket är bättre än att manuset ligger och samlar damm i din byrålåda.

Link to comment
Share on other sites

Jag hade kunnat tänka mig att regissera någon annans manus om jag verkligen tyckte om storyn (frugan har faktiskt en filmidé som jag verkligen gillar, men hon vill ogärna släppa sig i från sig den ;)), man under förutsättningen att jag själv la den sista handen på manuset och gjorde de modifikationer och ändringar som jag skulle anse vara nödvändiga för att det skulle funka för mig. Om jag skall regissera en film måste jag tycka om och trivas med vartenda scen i ett manus. Likaväl hade jag kunnat tänka mig att skriva ett manus som baserar sig på någon annas bok, om jag tyckte om boken. Faktum är att det finns en roman som jag skulle vilja filma.

 

Men saken är den att jag inte tror på en naturlag som säger BRA FILM=EN MANUSFÖRFATTARE+EN ANNAN REGISSÖR, lika mycket som jag inte tror att det per automatik blir bra bara för att MANUSFÖRFATTARE=REGISSÖR.

 

Eller att det skulle vara en naturlag som sade BRA FILM=HÖG BUGET, etc.

Link to comment
Share on other sites

Problemet stavas EGO

 

Det finns alltid underbarn som är sådana människor som bara har fallenhet för allt. De kan spela 42 instrument och skriva noter rätt upp och ner för symfoniorkester i köket som sedan låter fantastiskt. Men av alla som skriver och spelar musik. Hur många är egentligen så duktiga. Men det hindrar inte folk att stå och fila i sina garage och replokaler. Vissar är bra och blir upptäckta, andra inte. Vissa är dåliga och blir upptäckta, andra inte. Vissa går på audition och man handplockar vad man vill ha baserat på marknadsanalyser, och det går kanske lite för bra.

 

De som vill är alltid fler än de som kan. Så är det inom allt. Sen kanske inte alla strävar efter joddling. Utan film, musik och TV är betydligt större magneter för folk med ett behov att visa vad de kan.

 

Att kunna allt är just få förunnat. Så oftast brukar det bli bättre om man är flera som är duktiga på sin sak och dessutom kan samarbeta. För när man samarbetar hjälps man åt att locka fram det bästa resultatet i det man håller på med.

 

Om alla istället då plockar fram sina EGON och börjar motarbeta varandra så blir resultatet absolut inte bra. Om någon ständigt bestämmer och alltid kör över sina kollegor så brukar även detta sabba stämningen ganska rejält.

 

Jag skriver manus. Om jag regisserar någon gång så kommer jag göra det digitalt, för jag litar inte på min förmåga att fånga det jag vill åstadkomma. Så då vill jag köra Kubrick varianten med 2000 tagningar. Förr eller senare så får man en bra tagning som fungerar :)

 

Jag som manusförfattare har inget emot att någon ändrar i manuset. Men vad jag brukar bli lite purken på är när ändringen är dålig. En dålig ändring genomförs oftast då regissören inte kan se den dramatiska helheten, utan gör en ändring för sin egen skull. Eller på ett infall som är coolt för sig själv men inte har något med historien att göra.

 

När saker finns i en film som inte har med saken att göra brukar det bli ointressant. En ointressant film brukar folk tycka är tråkig. Och en tråkig film är ofta dålig.

 

Alla dessa regler som manusförfattare slänger sig med hela tiden och som många gånger anses vara kommersiellt dravel av framförallt svenskar. Är just rekommendationer. Dessa rekommendationer har uppstått när man ser återkommande dåliga genomföranden som faller på just den detaljen.

 

Givetvis kan man bryta mot reglerna för de är inte heliga. Men många bryter dem av trots, och då blir det ofta skit rent ut sagt. För reglerna brukar fungera som påminnelser att det är den lataste vägen att ta, och att inte lägga ner jobb för att få till en bra lösning.

 

Ett exempel är världens största nödlösning. Voice Over. När man har ett bildmaterial och en film som inte verkar begriplig för fem öre. Så lägger man på en Voice Over för att helt enkelt berätta för publiken vad filmen handlar om.

 

Tyvärr när man läser av nybörjare så förekommer ofta Voice Over redan i manuset. Det är ett tecken på att storyn är så svag att man måste ha en berättare som berättar vad filmen handlar om. Därav uttrycket "Show don't tell"

 

Och för varje dumhet finns en regel. Givetvis måste man inte följa dem till punkt och pricka. Men man bör ha en jävla bra anledning att göra tvärt emot. Och den anledningen ska inte vara att inte göra så bara för att det är en regel. Eller för att man har "integritet". Det är ignorant!

 

Problemet med många regissörer och manusförfattare är att de tar på lätt på arbetet. De tror att det bara är att skriva och sen filma.

 

Alla regler, riktlinjer och mallar finns där för att hjälpa till när man skriver. Att hjälpa till och se till att manuset blir så bra som det kan bli. Ju mer man kan och förstår runt de riktlinjer som finns, desto lättare är det att gå runt reglerna på bra och smakfulla sätt.

 

Och ser man reglerna som idiotiska saker skrivna av idioter så kan man vara ganska säker på att det man skriver blir ren smörja.

 

Så för att svara på frågan vad det beror på att Svenska manus tenderar att vara generellt sämre. Så är svaret helt enkelt att många inte kan skriva manus.

 

Jantelagen till trots så tror väldigt många att de kan mer än de kan. Dessutom vägrar de konsekvent att lyssna på råd eller ta till sig av den kunskap som finns.

 

Så...

 

Hur bra blir en bro som byggs av någon som inte kan bygga broar?

Hur bra blir ett hus som byggs av någon som inte kan bygga hus?

Hur bra blir ett manus som skrivs av någon som inte kan skriva manus?

 

Skillnaden är att det är självklart för de flesta att lära sig bygga hus innan man gör det. Eller att lära sig bygga broar innan man gör det. Bilkörning, gymnastik, arkitektur mm...

 

Alla är vi nybörjare och givetvis är det tillåtet att skriva dåligt för att sen öva, öva, öva och slutligen skriva betydligt bättre.

 

Men varför vill folk inte lära sig skriva manus innan de gör det?

Link to comment
Share on other sites

Tankvärt inlägg Jon. Men jag undrar fortfarande om amerikaner är bättre än svenskar på att skriva. Av alla dessa filmer som visas på repertoaren så är endast ett fåtal egentligen intressanta.

 

Problemet med svensk film, och det ser man tydligt om man jämför just amerikanska filmer med svenska, är inte i första hand innehållet utan formen. Jag håller med Martin Munthe på den punkten att svensk film ofta brister i genomförandet, att själva hantverket (både det tekniska och berättarmässiga) borde bli bättre; svensk production value är inte speciellt hög. Amerikanarna har mycket att lära oss på den punkten. Med teknik menar jag inte i första hand CGI utan cinematografi i största allmänhet. Vilka fler fotografer förutom Sven Nykvist kommer till minnet? Det finns säkert fler, men jag tycker att svensk film ganska länge har varit "tråkig" just cinematografiskt, speciellt på 70-, 80-, och 90-talet. Det börjar arta sig, tack och lov. Glöm Dogme 95! Det är kontraproduktivt för filmskapandet. Film är inte bara ett manus och en massa dialog. Film är ett bildberättande medium och på den punkten är svensk film ett u-land. Det finns dock undantag.

 

Filmer som POPULÄRMUSIK FRÅN VITTULA ger hopp om framtiden i svensk film. Josef Fares har också en känsla för bildberättande. Det får mig att tänka på att regissören till POPULÄRMUSIK är Iranier. Det kanska är något i den svenska folksjälen som ignorerar det estetiska i film?

 

Svensk film har länge och ofta varit centrerat kring skådespelare och en MASSA dialog. Naturlligtvis handlar det om tillkortakommande på manussidan, men även ett kammarspel kan spelas in på ett betydligt mer intressant sätt än det görs i Sverige (kolla bara in Tom Tykwers filmer). Det mesta ser ut som TV-teater.

 

Så jag tror faktiskt, att det inte handlar om vem som gör manuset (om det är regissören eller någon annan) utan att vi måste utbilda (eller hur man nu gör) bättre regissörer som kan förmedla en story till bioduken så att det blir en upplevelse som skiljer sig från att titta på Hem till Byn, eller något annat som SVT har spelat in.

 

Sedan avseende EGO så är det väl inget typiskt för film. Alla konstnärliga yrken har ett överflöd på folk som sätter sig på höga hästar och tittar ner på pöbeln. Inget nytt; det har alltid funnits och kommer att finnas. Men personligen hoppas jag att fokus på regissören aldrig kommer att försvinna i Sverige som det har gjort i USA sedan början på 80-talet. Amerikansk film var betydligt bättre på 70-talet när regissören gjorde skäl för sitt namn. Även om många kan bidraga till den kreativa processen så (tror jag) att det behövs en person (läs regissören) som har den huvudsakliga visionen och fokus på berättelsen som skall förmedlas på duken. Att spela in en film är väl inte direkt en demokratisk process...

Link to comment
Share on other sites

Men saken är den att jag inte tror på en naturlag som säger BRA FILM=EN MANUSFÖRFATTARE+EN ANNAN REGISSÖR, lika mycket som jag inte tror att det per automatik blir bra bara för att MANUSFÖRFATTARE=REGISSÖR.

 

Precis. Det gäller att välja det arrangemang som ger den bästa filmen, även om det kräver att man sväljer sitt ego.

Link to comment
Share on other sites

Jag är nog lite långsam eller nåt men kan någon förklara för mig varför ett manus och en film blir bättre för att regissören inte har skrivit det? Jag skulle vilja se en konkret lista på orsaker till försämringen.

 

Jag tror att svenska filmer och manus är så tråkiga för att dom saknar fantasi. Det finns ingen brist på fantasi. Jag känner till ett antal manus som är ute och cirkulerar på bolagen som skulle kunna bli grymt bra filmer - men dom får inte stöd. Om dom är skrivna av manusförfattare eller manusförfattande regissörer är helt ointressant tycker jag. Jag tror inte att Storm hade blivit bättre eller sämre av att Måns och Björn hade lämnat bort uppgiften till en manussnickrare.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...