Jump to content

Filmvåld


_nemo_
 Share

Recommended Posts

[citat=TheBrotherOfLight]Pressfrihet och yttrandefrihet är två helt olika saker. Vad jag ogillar med pressfrihet är att varje morgon kommer någon journalist till polisstationen och frågar om nya polisanmälningar, och polisen har inget val annat än att ge dem en lista. Om du varit offer för till exempel en våldtäck och lider av det, vill du då att det ska visas på dina lokala nyheter? Du har nästan ingenting att säga till om.

 

Jag har inget problem med att medier avslöjar regeringens brister eller gör hemliga ljudupptagningar på svarta marknader av olika slag, men när det gäller privatpersoner så är jag emot denna så kallade pressfrihet.[/citat]

Så allmänheten borde alltså inte underrättas om att det exempelvis finns en våldtäktsman som härjar i området? Det är inte heller så att våldtäktsoffret brukar hängas ut direkt.

Link to comment
Share on other sites

[citat=tomasz1985]

 

Jo självklart men även personer 15år+ påverkas av våld i film.

 

Scarface t.ex. verkar ha haft en väldigt negativ effekt på ungdomar enligt min uppfattning men jag kan ju inte bevisa att jag har rätt.[/citat]

 

Absolut.

ALLA påverkas av film, men på olika sätt. Det jag är mest fundersam över är hur utvecklingen blir, avtrubbningen kryper ner i åldrarna, de kommer en ny generation som kanske blir avtrubbad från start. Verklighet och fiktion blir svårt att hålla isär.

 

Kompisar till mig tycker det är kul att läsa om t.ex killvåldtäkter, har en kille blivit våldtagen i någon skog så är det asroligt, kan alla "roliga" bögvåldtäkter i moderna komedier lastas för det?

När WTC attackerades 2001 så tyckte dom att det var kul när folk hoppade från sjuttioelfte våningen, "I CAN SEE MY HOUSE FROM HEEEEReeeee...." och de tyckte de var trist att de inte lyckades bomba vita huset också. Dom säger att det är ju inte kul egentligen, men om man tänker det som film, då är det roligt.......

 

Mer och fler människor jag pratar med håller på skurkarna i filmer nu för tiden, så var det väl ändå inte för ett tag sen?

 

Knark glorifieras i film, våld likaså, jag tyckte det var skitcoolt att röka och slåss när jag var mindre tack vare t.ex filmer som Blood in blood out.

 

Hursomhelst, vilket håll går allt åt? Kommer det komma en generation som är helt avtrubbad till slut? När kommer kanal 5 sända porrfilm klockan 7 på en fredag? När kommer vi att få avrättningar i TV som underhållning, kommer man få ringa in och rösta på vilket sätt personen ska dödas? När kommer filmer som "American Psycho" tillåtas som barnfilm? När kommer Nalle Puh våldta Nasse för första gången?

Link to comment
Share on other sites

[citat=TheBrotherOfLight]Rolig vändning ursprungsämnet tog...

 

Jag anser i alla fall att det är upp till våldtäcksoffret när och om tidningar ska få ta del av informationen.[/citat]

Dumheter, det är tidningarnas förbaskade skyldighet att rapportera när grova brott begås då det är av allmännt intresse. Dessutom, ett brott som allmänheten inte vet om kan allmänheten inte hjälpa till att lösa. Och nog fan är det av allas intresse att en våldtäKTsman åker dit.

Link to comment
Share on other sites

Skulle vilja förtydliga min ståndpunkt i allt för jag känner att jag skrivit väldigt rörigt.

 

Jag anser inte att något borde förbjudas, bara att barn inte ska behöva se massa skit. Kollade på cartoon network och där finns det en hel del roliga program.................FÖR VUXNA. Skulle aldrig falla mig in att låta min 4-åriga dotter sitta och kolla på den kanalen. Jag tycker att program där är roliga och bra. Jag har växt upp på typ Pippi Långstrump och det läskigaste som fanns var väl typ Dunderklumpen, idag tycker jag att många av dagens BARNprogram är roliga och bra, men barn som ser programmen nu, de kommer väl bara tycka att sånt är barnsligt när de är lika gamla som jag är nu och gränsen sänks ytterligare när de får barn.

Barnfilmer och program måste hela tiden ha något för den vuxna publiken idag känns det som, det är inte sällan det är sex och våld inblandat.

Låt barn vara barn coh skärp åldergränser på filmer, en 18-årsgräns skulle nog inte heller skada i Sverige.

Link to comment
Share on other sites

[citat=T-kock][citat=TheBrotherOfLight]Rolig vändning ursprungsämnet tog...

 

Jag anser i alla fall att det är upp till våldtäcksoffret när och om tidningar ska få ta del av informationen.[/citat]

 

Dumheter, det är tidningarnas förbaskade skyldighet att rapportera när grova brott begås då det är av allmännt intresse. Dessutom, ett brott som allmänheten inte vet om kan allmänheten inte hjälpa till att lösa. Och nog fan är det av allas intresse att en våldtäKTsman åker dit.[/citat]

 

Har du blivit våldtagen någon gång? Dina åsikter får mig att tro att du inte blivit det.

 

Jag menar inte att om man blivit våldtagen så ska man hålla det för sig själv, men inte heller att det är medierna som ska komma ut med det.

 

Och så länge de kriminellas rättigheter ges mer respekt än deras offers privatliv så ska medier inte lägga sig i privatpersoner och i stället syssla med nyheter av ALLMÄNT intresse.

 

För att förtydliga min åsikt om pressfrihet kan nämnas att jag även är emot om till exempel någon skulle bli avrättad på film. Pressfriheten tillåter som bekant att det får visas utan censur och utan att den avrättades familj har så mycket som en viskning att säga till om. Ett liknande exempel som tidigare: Skulle du vilja se din dotter, om du haft någon, visas upp på nyheterna när hon blir misshandlad till döds?

Link to comment
Share on other sites

Förvisso är pressfrihet och yttrandefrihet två olika saker. Helt olika vill jag nog inte mena men men. Till saken hör att båda två är grundpelare i en demokrati och tycka vad man vill men jag lever hellre i en demokrati än i en diktatur.

 

Visst är det hemskt att det visas tragiska händelser helt ocensurerat på internet, men om man börjar censurera är det lätt att fortsätta. Inga fler avrättningar eller bilvrak med döda människor i och inga fler frispråkiga filmer om allt som finns mellan himmel och jord. De flesta filmerna i dagens läge hade nog blivit nedklippta till obefintlighet till slut om man så smått började rucka på rätten till b la pressfrihet.

Link to comment
Share on other sites

Folk har väll alltid njutit och viljat ha våld. Idag får folk det genom sporter som tex. boxning, hockey (i en mindre grad) och genom film och tv-serier. Man hänger på fotbollsfirmer för att slåss. Plus alla krig.

Förr har det varit galdiatorer, diverse tortyrsystem inför folk osv.

 

Jag tycker det är sorligt men "supply and demand" säger man ju. Folket vi ha våld, de får det. Filmmakarna är en del av folket, de vill också ha våld.

 

Jag vet inte, lite reflektioner. Jag vet inte vart vi är på väg och vad utveckling kommer betyda. Om vi kommer hamna i något slags "Clockwork-samhälle" eller om det bara är i tiden nu att sympatisera med skurken, och vänder tillbaka sen precis som klädmodet.

Link to comment
Share on other sites

[citat=TheBrotherOfLight][citat=T-kock][citat=TheBrotherOfLight]Rolig vändning ursprungsämnet tog...

 

Jag anser i alla fall att det är upp till våldtäcksoffret när och om tidningar ska få ta del av informationen.[/citat]

 

Dumheter, det är tidningarnas förbaskade skyldighet att rapportera när grova brott begås då det är av allmännt intresse. Dessutom, ett brott som allmänheten inte vet om kan allmänheten inte hjälpa till att lösa. Och nog fan är det av allas intresse att en våldtäKTsman åker dit.[/citat]

 

Har du blivit våldtagen någon gång? Dina åsikter får mig att tro att du inte blivit det.

 

Jag menar inte att om man blivit våldtagen så ska man hålla det för sig själv, men inte heller att det är medierna som ska komma ut med det.

 

Och så länge de kriminellas rättigheter ges mer respekt än deras offers privatliv så ska medier inte lägga sig i privatpersoner och i stället syssla med nyheter av ALLMÄNT intresse.

 

För att förtydliga min åsikt om pressfrihet kan nämnas att jag även är emot om till exempel någon skulle bli avrättad på film. Pressfriheten tillåter som bekant att det får visas utan censur och utan att den avrättades familj har så mycket som en viskning att säga till om. Ett liknande exempel som tidigare: Skulle du vilja se din dotter, om du haft någon, visas upp på nyheterna när hon blir misshandlad till döds?[/citat]

Så folk har inte rätt att veta om krigsbrott begås? (angående ditt exempel om avrättning på film) Mediernas uppgift är att skildra verkligheten. Grova våldhandlingar och brott är av allmänt intresse, det har inget som helst med intrång i privatlivet att göra. Det är viktigare att se till att exempelvis en mördare inte slår till igen (ett medvetet folk är ett försiktigt folk) och tar livet av ännu fler människor än att offer nummer etts anhöriga är glada.

 

Om folk vet att en våldtäktsman härjar i ett område så kan de vidta förebyggande åtgärder för att denne inte ska kunna slå till igen. Vet de inte om det så är det fritt fram för personen att våldta ännu fler personer. Ditt resonerande är ingenting annat än egoistiskt (och jag som trodde att jag var en egoist, pyttsan).

 

 

EDIT: Sen kan du ju ta och berätta för mig när senast en ocensurerad avrättning visades i svenska medier.

Link to comment
Share on other sites

Åter till ämnet. Jag tror inte att filmerna föder vidare mycket våld. Däremot tror jag att våldsbenägna människor gärna ser på det. Undantag finns givetvis.

 

När jag var runt 8 år kom Termiantor 2 ut på video, jag och en kompis lyckades hyra den. Efteråt var jag så exhalterad att jag studsade. Jag och alla mina kompisar såg på James Bond, Van Damme och allt våld vi kunde komma över. Idag är vi alla pacifister och vapenvägrare. (Ingen av oss har gjort lumpen.)

Vad är den saknade länken?? Själv tror jag att det hela ligger i att vi alla kommer från hem med stor social och ekonomisk trygghet. Vi har alla pluggat vidare efter gymnasiet och ingen har någonsin haft konflikter med polisen.

 

NEJ! Jag tänker inte påstå att folk som bor i villa på något sätt är bättre än folk som bor i lägenhetsförorter. Däremot tänker jag påstå att folk som känner sig utsatta och hotade, exempelvis socialt och ekonomiskt oftare tenderar att bruka våld. Det är en enkel naturlig mekanism, väldigt tydlig bland djur. (En skadad björn är farlig, en frisk bara springer iväg.)

 

Jag och mina polare har alla en preferens till "övervåld" och främmande våld (The One, Sagan om Ringen, Kill Bill, Matrix) som inte kommer inpå en såsom realistiskt våld (Boys in the Hood, Goodfellas). I utsatta områden däremot, där det stod i tidningen att de flesta pojkar vill bli gangsters när de växer upp, föredras tydligen dessa filmer.

 

Jag och mina polare har alltså inte blivit våldsamma människor av den sortens våld vi sett, blir pojkarna i förorten det av sitt våldsurval? Det är möjligt, men jag tror inte att det är av avgörande betydelse. Det börjar tidigare, när barnen går i skolan utan att kunna svenska, eller när de ombeds göra läxor men inte har något eget rum att plugga i, och det långsamt går upp för dem att de aldrig på laglig väg aldrig kommer kunna köpa ett fint hus och en fin bil. Då börjar man snegla åt den kriminella vägen, sedan skaffar man sig förebilder som slår ihjäl andra med basebollträ för en knarkaffärs skull.

Link to comment
Share on other sites

  • 1 year later...

http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,1056497,00.html

 

Tänkte försöka återuppliva denna diskussion litegrann.

 

Christine är helt ute och cyklar enligt mig. Hennes argument faller isär av en sådan enkel anledning av att det faktiskt finns tv-tablåer man kan bläddra i. Då slipper hon ha svårt att sova pga bilder av demoner och liknande.

 

Sen ska man sklija på nyheter med riktigt våld och film/tv-våld.

Link to comment
Share on other sites

Jag läste också den där debattartikeln i morse, och precis som du säger så är hon helt ute och cyklar. Vad hon framför allt missar i sitt resonemang är den fundamentala skillnaden mellan otrevligheter på nyheterna och otrevligheter i de tv-dramer hon kritiserar. De senare handlar nämligen om hur "godheten" segrar över "ondskan". Demonen exorceras och mördaren infångas.

 

I slutändan är det uppenbart att hennes problem inte är att våld på nyheterna och våld i dramer "är samma sak". Hennes problem är att hon blir så rädd av se bilden av en demon att hon inte kan sova. Hon får väl söka hjälp i så fall, istället för att skriva en hopplös debattartikel...

 

Och vad vill hon egentligen åstadkomma? Att staten skall bestämma vad är "moraliskt uppbygglig" teve? Att vi upprörda tittare skall sluta glo på dumburken? Bristen på lösningsförslag visar återigen tydligt hur det handlar om att hon bara känner för att älta sina egna problem i medierna.

 

Snubben som för några veckor sedan skrev en debattartikel i Aftondravlet om att filmcensuren borde bli mer aktiv och börja klippa i filmerna kom åtminstone fram till en slutsats, även om den var bedrövlig.

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

"De få sekunderna som jag råkade se ”Supernatural” häromkvällen räckte för att jag skulle tänka på demonens ögon halva natten. Kul när man ska vara pigg på jobbet nästa dag."

 

Jo, som vuxen människa kan det vara lite läskigt med polygonmonster och män i latexmasker

Link to comment
Share on other sites

Teve sänder väl vad de tror folk vill se. Något som är bra med fjärrkontrollen är att det finns en avstängningsknapp. När tittarunderlaget sjunker så försvinner de "dåliga" programmen. Om man skall damma av tråden igen utan att upprepa sig, så tror jag fortfarande att det inte är teve man skall ändra på utan den allmänna världsordningen och attidyden. Det är en svårare sten att välta, men antagligen roten till det onda.

 

Nu tror jag ifs inte supernatural är så hemskt program, utan när man sitter i sitt trygga hem och inte själv klarar av att finna någon utmaning i livet som kan ge lite spänning så är det bekvämt att glo på teve. Det är inte helt fel det heller.

Link to comment
Share on other sites

Hon borde nog titta på några skräckfilmer, från början till slut. Hon borde ge sig in i mörkret och märka att det ju är hanterbart.

 

Minns när man var liten grabb och kikade på baksidan till diverse skräckfilmer på video på Pressbyrån. Jag var alldeles för liten för att se dessa filmer, och dessa skrämmande/kittlande bilder räckte för att få mig sömnlös några nätter. Detta pga att jag inte såg något sammanhang i bilderna, bara hemska bilder, och då steg dessa bilder ut och blev liksom demoner - svårgreppbara, hemska, fasansfulla.

 

Men den dag jag började läsa Stephen King och titta på dessa och andra skräckfilmer, försvann demonerna.

 

Ett tips till Christine Söderberg.

Link to comment
Share on other sites

Läste nu den där debattartikeln... och det fick mig att tänka på en sak jag hört om tv-tusen och deras sändningar av porr förut där det fanns en regel (nu är jag inne på hörsägensvängen så hur sant det är vetetusan hur det är) att genitalierna skulle döljas av den s.k. "svarta lappen". En sed som numera fallit bort. Men det jag kommer ihåg mest av den saken var att när lapp-styraren falerade så var det alltid en ilsken tant som ringde in och var förbannad. Och man slogs av frågan "varför sitter hon och tittar på porrfilm runt midnatt om hon nu blir så förbannad av en sådan sak?"

 

Och när jag ändå är inne på ämnet porrfilm... var det verkligen bättre förr? Jag har konsumerat en del porr via guds gåva till folket, internet, men sällan har jag skådat något mindre upphetsande än Deep Throat(1972). Och den är ju ändå ett tag sedan den filmades (på den tiden var ju tillochmed porrfilm på film och bio;)). Falukorven i Fäbodjäntan(1978) var ju ganska lindrig jämfört med fistandet hon sysslade med ett par scener innan. Aktuell Rapport var en anständig tidning för inte så länge sedan och alla tivolin värd namnet hade ju ett stripp-tält... ;)

 

Men ok. Det var våld och inte porr tråden handlade om...

 

Våldets inverkan på barn har ju diskuterats ända sedan det funnits barn, och våld samtidigt. Och DanceK har ju ett väldigt bra argument när det gäller sånt. Folk som känner sig säker har längre till att ta till våld. Metaforen med björnen ligger också bra, och jag anser ju själv att stora djur är ofta lugna djur. Jag har inga problem att röra mig bland lugna 800-kilos tjurar som skulle kunna krossa mig med ett knyck med huvudet, men en nervös kviga är jag däremot väldigt försiktig med.

 

Nu är jag på sidospåret igen...

 

Jag brukar ju ofta säga att om allt detta snack om filmens inverkan på barn vore sant så skulle jag varit inlåst på psykanstalten för länge sedan. Jag asgarvar när Bateman släpper en motorsåg på en flyende naken kvinna genom trapphuset. Likaså när han sätter en yxa i Pauls huvud medans han för en monolog om Huey Lewis and the News hitlåt Hip to be Square. På samma vis brister jag ut i skratt när jag ser scener i David Lynch's filmer med de mest groteska huvudskador. I båda fallen för att det är så skönt absurdt. Något som moraltanterna aldrig förstått sig på;)

 

Jag älskar pistolballetterna i John Woo's filmer för att dom är vackra... inte för att jag är psykotisk...

 

Ett av de första sakerna som jag la märke till i anime och manga var att JA, folk KAN dö! Om en karaktär ska framstå som en psykotisk mördare i dessa ungdomslitteraturer så kan man ge sig fan på att någon slutar som en blodig fläck på väggen. Något som saknades totalt i den samtida barn/ungdoms-världen där en god människa aldrig dog, och ett slagsmål lämnar inga ärr.

 

Jag gjorde lumpen och ja, jag erkänner, de roligaste stunderna var när vi "lekte krig". När vi fick panga med autokarbinerna och kulsprutorna... när vi fick spränga saker och lära oss hantera sprängdeg. Och i en situation på liv eller död... Ja, jag skulle nog skjuta... men det skulle ju som sagt kräva en verklig situation på liv och död!

 

Jag såg Robocop 1 och 2 när jag var runt 10... jag såg terminator 1 och 2 där runt samma ålder. Bästa serien som gick på teve var ju Powerrangers och jag såg varje avsnitt.

 

Betyder detta att jag är borderline psychotic? Att jag samlar på eldhandvapen i syfte att "försvara mitt hem"? Att jag försöker mata bankautomaten med kattungar? Att jag springer omkring i tights och motorcykelhjälm och försvara rättvisan med kampsport mot hemska häxor som klättrat upp ur antika avloppsbrunnar på månen och som kastar ut onda varelser gjorda av lera mot mänskligheten? Sparkar jag ner folk med ansiktsmask och blir förvånade att dom inte var själlösa robotar med fotfetishism styrda av en vilsekommen samurai med storhetsvansinne i new yorks förorter? Springer jag runt och våldtar alla kvinnor jag ser i alla kroppsöppningar jag skulle kunna tänka mig?

 

Nej...

 

Är mina kompisar som växt upp med samma potentiella influenser så?

 

Nej...

 

Men när man läser och hör moraltanternas argument om att barn inte kan se skillnad mellan verklighet och fiktion så vill jag ju bara säga att det är ju föräldrarnas uppgift att se till så barnen förstår att om man rullar sig i radioaktivt avfall så får man inte superkrafter... man blir sjuk och dör!

 

En väldigt bra film i sammanhanget tycker jag är "this film is not yet rated" ( http://www.imdb.com/title/tt0493459/ ) som tar upp just det här med underliga åldersgränser.

 

Varför är blod så farligt att visa barn? Varför är det farligare att visa barn att en smäll på käften kan bryta käken så man inte ens kan prata efteråt, samtidigt som barn matas med superhjältevåld där inget biter på en mänsklig kropp? Barn över 11 kan ju utan vidare titta på Sagan om Ringen filmerna där dödandet degenererat till en bagatell och helt enkel en sak man kan tävla om, med ett leende på läpparna.

 

Min fråga är då: Om moraltanternas argument skulle bottnat i sanning... varför bor vi inte redan nu i ett land i hopplös anarki?

 

Mitt svar: Därför att ungarna KAN SE SKILLNAD PÅ VERKLIGHET OCH FIKTION! det är moraltanterna som saknar den förmågan;)

 

Att lära sig hantera våld är en del av uppväxten. Att lära sig när våld är försvarbart. Att lära sig vad våld ger för effekter. Att lära sig hur allmänheten ser på verkligt våld.

 

Däremot inte sagt att man ska tvinga barn att sitta och titta på våld i avvåldifieringssyfte i sann Clockwok Orange anda... Ultravåld passar sig inte för mindre barn, dels för att dom helt enkelt blir skrämda i onödan, för att barn har svårare att förstå varför våldet är på filmen. Jag gillar våldsorgien i slutet på braindead medan barn skulle kunna bli rent traumatiserad vid samma åsyn.

 

Som vanligt kan det vara bra för unga att ta sånt här i etapper. Jag tycker att åldersgränserna är bra och bör förbli... om inte annat för att slippa gallskriket i bion när hemskigheterna dyker upp;) Man ska med andra ord ha koll på vad sin unge håller på med... parenthood 101 ;)... för det är ju inte så illa som vissa vill få oss att tro!

 

Dessutom så ska man ju tänka på att en av de stora lockelserna med våldsfilm är att det är "förbjudet"... det vet alla barn...

Link to comment
Share on other sites

Bra skrivet jmalmsten.

 

Jag älskar våldsamma och blodiga filmer, ju mer blod desto bättre, samma sak med spel.

Däremot hatar jag riktigt våld, förstår mig inte på folk som sitter och tittar på riktiga avrättningar och när riktigt människor dör. Jag förstår verkligen inte.

 

Jackass gillar jag, förutom när dom i 2:an skulle dra en fiskekrog genom någon kind, det är ju bara äckligt.

Link to comment
Share on other sites

Denna ständiga debatt om video-/filmvåld. Är själv uppvuxen på allt det som Studio S försökte sätta stopp för. Kan inte påstå att jag är speciellt skadad av det. Jag smyger inte runt på nätterna med skidmask och kniv, jag har aldrig haft några tendenser till kannibalistiskt beteende, har inga kroppsdelar ståendes i formaldehyd, osv. Jag gillade det för att det var förbjudet, för att det var spännande, för att det var äckligt, för att det var taffligt, kort sagt, för att det var undehållande. Jag närde aldrig några drömmar om att bli som nån av dom jag såg på film.

 

Däremot påverkades jag mycket av det jag såg på TV-nyheterna. Minns när Aldo Moro kidnappades av Röda Brigaderna. Var helt uppslukad av det. Ville bli terrorist när jag blev stor. Däremot drömde jag aldrig nånsin om att bli kannibal, eller att stycka nån med motorsåg.

 

Visst, man påverkades säkert av våldet i viss mån. Det var mycket kung-fu rullar, och Warriors påverkade en alldeles säkert. Sen om det berodde på att man växte upp i en tråkig förort med alldeles för lite att göra, eller om det var våldet i sig som lockade vet jag inte. Kanske bara var ungdomligt oförstånd. Helt klart är i alla fall att alla jag kände på den tiden körde nån form av kampsport, och så gott som alla praktiserade den i någon form på stan. Allting kulminerade väl egentligen runt tiden för Stockholmsnatt.

 

Men man växte ur den fasen med. Idag är jag bara gammal, trött och beskedlig, men jag älskar fortfarande samma filmer som när jag var liten.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...