Jump to content

Checklista vid karaktärsskapande?


Zykopat
 Share

Recommended Posts

Jag är i början av min manusskrivarprocess (väldigt i början, allt jag har är ett hopkok av karaktärer, händelser och en flummig ramhandling) och håller främst på med utarbetandet av karaktärerna. Hitills har jag bara gjort skumma mindmaps för att beskriva karaktärerna och även om jag får en tydligare och tydligare bild av dem tror jag att jag ska prova andra metoder. En av mina idéer är att skriva någon form av frågeforumlär liknande de som finns på vissa communities ("Namn?", "Hobbies?", "Politik?", "Favoritfärg?" osv.) men naturligtvis mer detaljerat.

 

Vad jag undrar är helt enkelt om någon har någon bra frågalista tillgänglig så jag slipper sitta och lura ut vad jag vill veta om mina egna påhitt.

 

Åh, och när jag ändå är igång och frågar om karaktärsskapande så är det en annan sak jag undrar över. När jag läste igenom gamla inlägg här såg jag någon referens till ett program som hette CharacterMaker eller något i den stilen och trots att de flesta i den tråden sa att det var fullständigt onödigt är jag ändå lite nyfiken på vad det går ut på och hurvida det har någon fördel jämfört med penna-och-block-metoden?

 

Nå, det var väl allt.

Link to comment
Share on other sites

Jag kan ha fel, men tycker du krånglar till saker. Ofta använder man ju schabloner i film, släng in en stor stark sportig kille i filmen och publiken kommer automatiskt lägga in 100 egenskaper som den schablonen har(dålig på matte, bra på tjejer, inget affärsgeni, gillar utmaningar, inga hobbies förutom sport, osv). Eller en chefstyp i kostym(okänslig, tänker bara på pengar, driftig, aggressiv, osv). Sen kan du ju låta chefen göra helt tvärtom, men publiken har schablonen klar när han kommer in i filmen, utnyttja det.

Sen i film så defineras karaktärerna mycket av vad dom gör, blir ju inte så bra att lägga in en massa scener som visar hans hobbies - om det nu inte är viktigt för att föra storyn framåt.

I en film hinner man ju inte definera en karaktär så himla mycket utan mycket av "djupet" i karaktären tro jag är det vi själva fyller i utifrån det vi ser karaktären göra på filmen.

 

Bara lite brainstorming ovan, ta åt dig av det du tycker verkar vetttigt.

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker karaktärerna växer fram alltefter behovet. Behöver jag ett motiv varför tonårsdottern inte har någon mobiltelefon, men ändå lyckas skaffa sprit innan festen i parken, så kan man låta farsan och dottern bråka om behovet av mobiltelefon där farsan tvärnekar, och i ett annat tillfälle mjuknar morsan och köper vin till flickan när pappan inte ser. Då har jag förklarat varför hon har både sprit och saknar mobil, samtidigt som föräldrarna får några karaktärsegenskaper på köpet.

 

Dvs, i en annan tråd pratade ni om att lägga till scener i befintlig handling... I det här fallet kanske jag behöver att dottern inte har nån mobil (för att ringa efter hjälp när hon blir överfallen i fyllan). Då backar jag i handlingen och hittar på lite scenarior med lite gräl om mobilens vara eller inte vara. Som bonus får jag en instabil mamma och en dominant pappa som åskådaren kan uppröras över. Då har jag lagt till en scen som vid första anblicken inte behövs, men det gör det ju.

 

Sen så kan man förbehålla sig rätten att ändra egenskaper på figurerna eller låta dem byta plats med varandra om man inte redan låst dem.

 

Jag tycker att om man låster karaktärsegenskaperna i tidigt skede, så blir egenskaperna bara dekorationer och låser vidare utveckling av storyn.

Link to comment
Share on other sites

Yadis, självklart är det praktiskt att använda schabloner i en film, vilket jag till stor del gör. Dock tycker jag om att förse karaktärerna med diverse egenskaper, åsikter osv, om inte annat för min egen skull. Ju mer djup de har desto lättare för mig är det att hitta på repliker och reaktioner. Schabloner med visst djup och avvikande egenskaper är helt enkelt mitt ideal.

 

Gorse, jag jobbar mycket i båda riktningarna där. På samma sätt som man kan utveckla karaktärsdrag efter behov så skapar jag ofta behov efter ett karaktärsdrag, om jag t.ex. har gett en karaktär en i mina ögon rolig egenskap (mitt manus lutar åt det roliga hållet) så skapar jag en situation där karaktären får visa upp egenskapen i lämplig miljö.

Men lika ofta gör jag som du sa och anpassar karaktärerna efter behovet.

 

Ingendera metoden låser i mina ögon karaktärerna eftersom jag alltid kan ändra i ett senare skede, jag har redan nu fått ta livet av några darlings eftersom det inte passat in.

 

EDIT: Jag glömde visst en sak... tack för svaren, båda två.

Link to comment
Share on other sites

Läs med fördel Linda Segers bok How to create unforgetable charcters. Och kika in på den här sidan kanske:

http://missmanuskript.blogspot.com/

 

Att skriva korta biografier om sina huvudpersoner är också att rekommendera. Man måste känna dem för att de ska bli trovärdiga. Låna från omgivningen!

 

Det finns egentligen bara en sak man aldrig ska göra och det är att LATA sig!

Link to comment
Share on other sites

Att man inte skall Lata sig håller jag med om. Jag är sagoligt lat och har svårt att komma till skott med nånting. Men jag håller inte med om att man skall skriva biografier. Man kan skriva biografier om man tycker det gör det lättare, men de kommer inte att synas i filmen. Risken finns att någon egenskap man har i sin biografi blir rätt väsentlig för berättelsen, men så "glömmer" berätta det i filmen. Det finns schabloner, folk har fördomar om folk och det är inte fel att nyttja det. Om man skall överdriva en bortom alla gränser, så sätter man en neger till att vara den lata vaktmästaren, eller en zigenare till att vara ficktjuv. Var och en förstår ju det orimliga i dessa schabloner och skulle högt ropa om hets mot folkgrupp eller rasist, men är lite så det funkar. Kolla lite hur det ser ut. Varför är disneys "bad guys" tecknade som svartmuskiga män med kroknäsa? Varför har Star wars storm troopers nazistliknade hjälmar? Men det räcker inte att använda schablonföreställningar, man måste berätta vilka egenskaper de har.

 

Jag har tjatat om det förut (senast i hur man får en otäck figur otäck), bästa sättet att få sin figurer trovärdiga är endast hur man presenterar dem. Ingen eller dålig presentation, så blir det inte trovärdigt. Att vara trovärdig är inte samma sak som att vara verklig. Att stålmannen flyger, att Batman gör akrobatkonster i konstig kontym, att rymdskepp flyger i framtidsfilmer är knappast trovärdigt i mina ögon, men i filmens värld ifrågasätter man det inte. Varför? Tja, om man redan i första scenen visar att stålmannen flyger så är det de regler i filmen som gäller. Om man i filmen i tidigt skede berättar att man uppfunnit en ny sorts laser i fickformat, så är det trovärdigt att man senare faktiskt skjuter hål i en meter stål med en laserpistol. Detsamma gäller för personerna i filmen.

 

Sen behöver de inte var så komplicerade. En av mina rollfigurer i mitt eviga drömprojekt skall i ett avgörande moment drabbas av panik pga av en katt. För att det skall bli vettigt, måste jag göra en scen där personen drabbas av samma panik i en mer vardaglig situation, dvs personen har en fobi mot katter. Om denna fobi enbart står i min egna karaktärsbeskrivning så lär ingen fatta varför. För att ytterligare förstärka rollen utan att behöva fördjupa mig i motivet så får samma personen ett förståndshandikapp. Klart. Trovärdigt utan omsvep.

 

I filmen Gökboet finns det redan i inledningen, när huvudrollsinnehavaren kallas in till överläkaren för en genomgång, en genialisk personpresentation. Läkaren läser upp rollinnehavarens personegenskaper ur journalen. Vi får snabbt och enkelt veta allt som värt att veta om huvudrollsinnehavren i ett rent genialiskt grepp. Sen kan dennsamme praktisk taget bära sig hur som helst utan vi egentligen ifrågasätter det.

 

I "lammen tystnar" gör man en presentation som inte går av för hackor. Läskig figur det där.... (utan vampyrtänder eller blod i ansiktet).

Link to comment
Share on other sites

[citat=gorse] Man kan skriva biografier om man tycker det gör det lättare, men de kommer inte att synas i filmen. Risken finns att någon egenskap man har i sin biografi blir rätt väsentlig för berättelsen, men så "glömmer" berätta det i filmen.[/citat]

 

Nu förstår jag faktiskt inte hur du menar. Biografin är till för att man ska lära känna personen. Inte för att det ska synas i filmen, nej. Inte på ett ytligt plan. Men känner man någon har man betydligt lättare att veta hur han/hon talar, rör sig, reagerar, vad h*n tycker om och inte tycker om osv osv osv, allt sånt man vet om sina vänner.

 

Jag ser ingen risk med att en väsentlig egenskap glöms bort. Då är den nog inte så väsentlig ändå...

 

För att inte tala om vad skådespelarna har nytta av det! Om de vill förstås.

 

I början på Gökboet får man lära känna McMurphy. Får hans bakgrund mm. Eftersom man där FÖRSTÅR honom, kan han - precis som du skriver - göra nästan vad som helst sen. Det är ett ofta använt "knep". Men jag skulle nog vilja påstå att McMurphy är hyfsat komplicerad...

Link to comment
Share on other sites

Äsch, du citerade just mitt svagaste parti i mitt inlägg och jag tror det bästa svaret jag kan ge blir en upprepning; Man kan skriva en biografi om man vill och tycker det är lättare - för egen räkning- , men man måste inte.

 

Skådespelaren tycker jag absolut inte skall få någon biografi. Behövs en biografi-bilaga till manuset för att skådespelaren skall förstå karaktären är manuset bristfälligt. Biopubliken kommer inte att få någon biografi när man ser filmen.

 

Om man vill rita en stadskarta över inspelningsområdet för att beräkna om skottvinklar, restider, och akrobathopp är sannolika så går det också bra, men man måste inte det heller. Man kan rita ritningar av husen, man kan studera datablad över snabba bilar...

 

Alla trick är tillåtna för att fåihop sitt manus, och om biografier kan hjälpa en att hålla ordning på tankar och utveckling så är det helt okay.

 

Men att presentationen av McMurphy är ett knep, är kanske förvisso sant, men jag skulle vilja gå längre och påstå att det är en genialisk presentation. Jag skulle inte ens kalla det ett knep utan bra exempel ur läroboken om hur man gör en presentation. Att presentera karaktärerna är lika viktigt som att presentera konflikten (om det är ett drama). I en annan film är kanske inte presentationen lika tydlig om i gökboet, men den är där.

Link to comment
Share on other sites

GORSE: Vi har väl olika erfarenheter. Bara. För mig är det viktigt att känna mina skapade karaktärer väldigt väl. Jag vet att de blir ytliga och konstiga om jag bara skriver in dem med utseende och ålder och sen låter dem prata. och agera med andra. Ingen substans liksom.

 

Jag har läst manus där jag är helt säker på att det är precis så manusförfattaren har gjort. Och då har jag föreslagit att han ska ta en liten promenad och ett snack med sin huvudperson (i det fallet) för att fatta vem han är. Eftersom det så tydligt framgår av manus att han inte har en aning...

 

Måste alltså inte alls vara biografier, man kan ta en fika också :-) !!

 

Är inte "knep" ungefär samma sak som "ett exempel ur läroboken"? Jag håller med dig, presentationen av McMurphy är mycket effektiv. Lysande. Och det är klart det är viktigt i vilken film som helst. Att snabbt och effektivt presentera huvudkaraktären! Särskilt då de kan flyga!

Link to comment
Share on other sites

Visst kan mindmaps vara bra - likaså långa biografier...

 

Men. Som sagts tidigare.

 

Jag tycker det är oerhört viktigt att inte låsa upp karaktärerna för mycket, ge dem ett eget liv och lå dem reagera som de skulle gjort i vissa situationer, inte som du vill att de ska göra bara för att deras karaktär är "sådan".

 

Just det där med att låsa upp är jag väldigt rädd för. Man måste också låta skådespelaren se sin del av rollen - och den behöver inte vara så exakt som din...

För det är så, jag som skådespelare vill ha frihet också att utforma mina alteregon.

 

Min Slutsats: Bra med mindmaps - ännu bättre med frihet.

Link to comment
Share on other sites

Hörde nångång att Norén skriver bortåt 70 sidiga personbeskrivningar, filar på alla möjliga drivkrafter och baktankar hos sina karaktärer --- för att sedan lägga allt det åt sidan när han skriver själva pjäsen.

 

Har tyvärr ingen aning om det är sant, det är i alla fall en god historia.

 

Motivation är skönt att luta sig mot om man ska agera, och varför inte förebereda presenterandet av hur karaktärerna ska känna redan på manus-stadiet? Men visst, som det också står i Filmforums artikel om regi, för mycket instruktioner blir rörigt.

 

 

En enkel grej att hålla i huvudet är "Action is character". Personerna visar vilka dom är genom vad dom gör. Hela tiden.

Link to comment
Share on other sites

[citat=jacobsteel]En enkel grej att hålla i huvudet är "Action is character". Personerna visar vilka dom är genom vad dom gör. Hela tiden.[/citat]

Precis vad jag försöker säga, fast detta var bättre formulerat i tre meningar än vad jag behöver tre INLÄGG för.

Mark Twain (eller var det nån annan?) skrev nångång, att man skall inte skriva att karaktärerna är dum, man skall visa läsaren genom karaktärens gärning och låta läsaren tycka denne är dum.

 

Monic1 har däremot en viktig insikt som kanske inte kom fram i texten, att det är viktigt att karaktärerna är unika i filmen och inte för lika varandra. Man måste lätt kunna särskilja rollerna. Annars blir det platt och rörigt.

 

Men, jag kanske skall lägga till att jag har inte alltid rätt (även om jag själv gärna tror det). Man skriver på det sätt som passar en själv bäst. Något jag tycker är lite roligare faktiskt är att försöka skriva en biografi utifrån den färdiga filmen istället. Vem är Hanibal Lecter? Vem är McMurpy? Vem är Ellen Ripley?

Link to comment
Share on other sites

När jag har kollat på andra forum så har några sagt att dem svarar på frågor och skriver bigografier för sina karaktärer medans andra sagt att det inte funkar för dem. Tanken är nog mer att man ska skriva en biografi och information om sina karaktärer medan man skriver och hela tiden ändra medan man skriver och får veta mer om sina karaktärer. Själv vet jag inte hur man går tillväga, önskar att jag visste men jag förstår inte riktigt hur man gör och alla tycks ha sitt eget sätt.

 

Min teori är att karaktärer formas efter handligen och vice versa. Man börjar att skriva och ens karaktärerer kommer fram mer och mer. När man vet sitt tema och karaktärens mål osv går man tillbaka och ändrar och sätter sig in i karaktärerna i dem situationer dem befinner sig i. När man skrivit en del bör man känna sina karaktärer så bra att man vet massa onödig fakta om dem. Men att innan man börjar skriva hålla på och skriva ner massa information om karaktären verkar meningslöst för mig iaf.

Link to comment
Share on other sites

[citat=tomasz1985]Men att innan man börjar skriva hålla på och skriva ner massa information om karaktären verkar meningslöst för mig iaf.[/citat]

 

Det håller jag med om. Det ger inte mig någon bättre kännedom heller. Det där med biografier kommer efter en tids skrivande. OM jag känner att jag behöver det, för MIN skull. Ofta handlar det faktiskt om karaktärernas relationer till varann. Varför ogillar de varann så mycket? T ex.

Link to comment
Share on other sites

[citat=monic1][citat=tomasz1985]Men att innan man börjar skriva hålla på och skriva ner massa information om karaktären verkar meningslöst för mig iaf.[/citat]

 

Det håller jag med om. Det ger inte mig någon bättre kännedom heller. Det där med biografier kommer efter en tids skrivande. OM jag känner att jag behöver det, för MIN skull. Ofta handlar det faktiskt om karaktärernas relationer till varann. Varför ogillar de varann så mycket? T ex.[/citat]

 

Det beror nog på i vilken ände man börjar så att säga. I min film är det en viss typ av karaktärer jag vill skildra, inte ett visst händelseförlopp, vilket medför att jag bör ha hyfsad kännedom om mina karaktärer redan innan jag börjar fila på manuset. Därimot kommer mina nu existerade karaktärer sannolikt att förändras till oigenkänlighet innan jag är klar (om jag nu blir det).

Link to comment
Share on other sites

Allt som sagts tidigare i tråden har sina poänger... Jag tycker...

 

Huruvida man vill skriva en biografi eller inte är upp till en själv, men för att skriva ett manus med en trovärdig karaktär så bör du ju känna honom utan och innan, om du sen behåller den infon i huvudet eller skriver ner den är upp till dig...!

 

Det beror ju också på hur pass utarbetad din historia är, de flesta karaktärer utvecklas ju i och med historiens gång, då kanske det är en nackdel att ha skrivit en detaljerad biografi för att man låser sin karaktär, men man kan ju också tycka att det är skönt då man vet nästan exakt vad som funkar och inte för ens karaktär...!

 

det va väl de

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...