Pace Postad 3 augusti 2002 Dela Postad 3 augusti 2002 Har funderat på det här med akter, hur är det egentligen uppbyggt? En vanlig anglosaxisk berättelse är ju uppbyggd av tre akter (början, mitt & slut). Varför är det så? Hur (och varför) har de gamla grekerna bestämt sig för just tre? Dessutom skiljer ju filmmanus sig från teatermanus i form av akter (~ 5 har jag hört, kan det stämma?), även om teatrarna i stort sett är uppbydda med början, mitt och slut. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Frantic Postad 4 augusti 2002 Dela Postad 4 augusti 2002 Traditionell struktur följer 3-aktsstrukturen, där inledningen och slutet står för 25% vardera av tiden och mitten har ca 50%. Inledningen innehåller upplägget och presentationen. Mitten utvecklar historien och slutet är upplösning och avlösning. Varje akt avslutas av ett klimax. Andra punkter som bör finnas i akterna är: Akt 1: Set-up/Information Väldigt tidigt en händelse som greppar intresset. Konflikten skall presenteras och det hela skall sluta med en kris för huvudskådespelaren och ett klimax som markerar en vändpunkt (två steg tillbaka t.ex.). Ex MI:2, Plankraschen är "hooken" som fångar oss. Karaktärerna presenteras. Två steg tillbaka när det visar sig att tjejen behövs som lockbete, inte som tjuv. Akt 2: Development/Momentum Börjar efter klimaxet. Karaktärsförändring påbörjas, kan den hårde Tompa vara kär? Historien stegras och utvecklas tills halvtid där ännu ett klimax nås och följs av ett bakslag för huvudkaraktären. Halvtid brukar också vara "point of no return" för huvudkaraktären. Efter detta stegras historien än brantare tills sanningens ögonblick när allt plötsligt vänder och det verkar som om allt är kört. Boven trängde in Tompa i ett hörn och hans lilla pingla tar chansen att injicera sig med ett dödligt virus. Attans Tompa, vad göra? Enter act III. Akt 3: Resolution/Pay-Off Inleds med ett ordentlig baksmälla. Bilen är paj, datorn funkar inte, bruden är borta och inget virus. Men som alltid tar han saken i egna händer och tempot ökas 200 %. Boven dör och Tompa får äntligen ta semester. Sedan finns det massa punker däremellan som bör finnas med. Allt enligt traditionell Hollywoodmanér. Antal akter kan dock vara fler, men indelningen brukar vara densamma med ett första klimax vid 20-25%, halvtid och sista akten vid 75% 2-akts strukturen finner man mestadels i TV-serier och sitcoms. 3 akt strukturen är den som mest har använts av Kapitalisten i väst, men det finns ingen anledning för att vi skall göra det. Hollywood är mer böjda åt att göra filmer byggda på en tydlig historia (hur konstigt det än låter efter de många stolpskott som dyker upp), medan europa tenderar att bygga upp filmer kring karaktärer och relationer. Hoppas jag tolkat den information jag tagit till mig korrekt, annars får någon rätta mig. Analys av filmer har dock aldrig varit min starka sida, så ta min korta analys av MI:2 med en nypa salt ;) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Pace Postad 4 augusti 2002 Författare Dela Postad 4 augusti 2002 %2$s skrev: 2-akts strukturen finner man mestadels i TV-serier och sitcoms. 3 akt strukturen är den som mest har använts av Kapitalisten i väst, men det finns ingen anledning för att vi skall göra det. Hollywood är mer böjda åt att göra filmer byggda på en tydlig historia (hur konstigt det än låter efter de många stolpskott som dyker upp), medan europa tenderar att bygga upp filmer kring karaktärer och relationer. Det var det jag ville veta! :) Så man kan i princip säga att aktsystemet endast återspeglar den utveckling filmen har? Men hur kommer det sig att det är just tre stycken? Man skulle, i princip, kunna dela upp den i fler delar eftersom anglosaxiska består av dubbelt så många steg. Eller tänker jag fel nu? 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
sluten_cell_nr13 Postad 1 september 2002 Dela Postad 1 september 2002 Point of no return inträffar väl egentligen i sista akten. T.ex. när Elin och Agnes är inlåsta på toaletten i Fucking Åmål (som följer den anglosaxiska händelsekurvan till punkt och pricka). Alla står där ute och nu blir de tvingade att handla. Det finns ingen återvändo helt enkelt :-) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Frantic Postad 2 september 2002 Dela Postad 2 september 2002 Point-of-no-return brukar falla samman med halvtid, men som allt är det väl inte hugget i sten. Man brukar säga att det är protagonistens point-of-no-return som sker i mitten. Agnes p-o-n-r har väl skett mycket tidigare, medan Elins sker vid slutet i toaletten. Mina kunskaper i filmanalys är kraftigt begränsade dock ;) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Pace Postad 3 september 2002 Författare Dela Postad 3 september 2002 Är det inte Agnes som är protagonisten i filmen? :q 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Frantic Postad 4 september 2002 Dela Postad 4 september 2002 Jepp, precis, och hennes point-of-no-return sker tidigare, var ett tag sedan jag såg den, men det är väl när hennes "kompis" börjar sprida att hon är lesbisk - kanske ;) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
big_evert Postad 21 januari 2003 Dela Postad 21 januari 2003 Hej!! Jag läste Stanley kubricks "The Shining" förut och jag fick mig en tankeställare. Måste man skriva så deltaljerat som han gör med kameravinklar och hur kameran rör sig? 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
zebran Postad 28 januari 2003 Dela Postad 28 januari 2003 är inte kubrick lite av en perfektionist, alla behöver inte göra som han, skriv på ett eget sätt! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
AKW Postad 22 februari 2003 Dela Postad 22 februari 2003 Mitt råd; Glöm reglerna. Låt det bli mindre förutsägbart. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
HarryBlock Postad 22 februari 2003 Dela Postad 22 februari 2003 Kan bara hålla med föregående talare. (AKW) Visst kan 3 akters strukturen ha sina fördelar, men man ska inte vara slav under den. Big_evert: Ifall du inte själv ska filma manuset så råder jag dig att inte ta med kameravinklar i ditt manus. Dels är det inte så roligt att läsa samt att ifall det är någon annan som ska filma så vill han eller hon inte läsa en massa kameravinklar som till största sannolikhet kommer att ändras. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
big_evert Postad 22 februari 2003 Dela Postad 22 februari 2003 ok...du har väll rätt...så jag struntar väll i det då! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Johanna Postad 4 mars 2003 Dela Postad 4 mars 2003 Till dig som funderar. Läs Kjell Sundstedts manusbok: Att skriva för film. Den kan vara till stor hjälp vid dina frågor. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Johanna Postad 4 mars 2003 Dela Postad 4 mars 2003 Till AKW! Man måste lära sig reglerna för att spela spelet! Du kan aldrig göra nåt nyskapande om du inte vet vilka regler du bryter mot. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
monic Postad 4 mars 2003 Dela Postad 4 mars 2003 Håller med Johanna till 110%. Först lär man sig reglerna annars vet man ju inte ens vad man bryter mot. Risken är då att man inte riktigt vet VAD man gör. En rallyförare har förmodligen lärt sig köra på helt vanligt sätt också... Är det nån som tror att Tarantino hade kunnat skriva Pulp Fiction som han gjorde utan att han först lärt sig grunderna? Anledningen till att treaktssymstemet används så ofta är för att det fungerar. Historier har ju berättats sedan människan kunde börja tala. Man har en början, en mitt och ett slut. Den allra enklaste vits är till och med uppbyggd på det viset. Konstigare är det inte. När man vet och kan det - då kan man hitta på egna strukturer och berättarsätt. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Moiraine Postad 4 mars 2003 Dela Postad 4 mars 2003 Håller också med. Dessutom om att Kjell Sundstedts bok Att skriva för film är en bra bok. Den har det grundläggande i att skriva för film och dessutom exempel ur främst svensk film som antagligen de flesta har sett. Men jag håller också med om när han skriver: Ge fan i dramaturgi. För det kan åtminsone i början av ett manusarbete vara mord på en bra berättelse. När man ska "komma på" historian bör det inte direkt finnas några gränser. De kommer senare, men manus, storyline etc. Har själv blivit begränsad innan jag ens har kunnat kläcka hela idéen och det är deprimerande. Alla manusförfattare och även författare i min närhet skriver alltid första utkastet uppe bland molnen. Fötterna på jorden får man ha sedan när det verkligen gäller. Alla idéer mynnar ju inte heller ut i ett färdigt resultat. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
monic Postad 4 mars 2003 Dela Postad 4 mars 2003 Helt sant. I början kan man bara tokskriva för att man fått en så bra idé och det är så himla kul! Strukturen kommer i ett senare skede. Om man börjar med strukturen är risken att man: 1. Tappar gnistan. 2. Att historien inte passar in och man blir frustrerad. 3. Att man koncentrerar sig så hårt på att sätta in allt i givna ramar och efter si och så många sidor, att man glömmer Känslan. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
big_evert Postad 11 mars 2003 Dela Postad 11 mars 2003 jag kan också rekomendera boken "Att skriva för film"...där står det man behöver veta om manusskrivning 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
AKW Postad 19 juni 2003 Dela Postad 19 juni 2003 Johanna, För att kunna glömma reglerna, så måste jag väl ändå kunna de i första hand? Ganska självklart, tycker jag. Något mer? 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Scaleo Postad 19 juni 2003 Dela Postad 19 juni 2003 Undring: Hur blir det när huvudpersonen är ganska elak? Och när det inte finns nån antagonist? I många filmer (de flesta?) finns det aldrig någon antagonist. I actionfilmer e det ju självklart men i dramer? //////Amatör så ni vet... 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Pace Postad 19 juni 2003 Författare Dela Postad 19 juni 2003 Scaleo: Antagonisten behöver ju inte vara en person, det kan likaväl vara en depression som en person går igenom. För att övervinna depressionen måste man besegra antagonisten så att säga. Antagonisten ska ju sätta stopp för protagonisten, om det är genom fysisk eller psykisk handgemeng spelar mindre roll. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Henrik.Andersson Postad 27 juni 2003 Dela Postad 27 juni 2003 Antagonisten behöver ju inte vara en person, som tidigare sagt kan konflikten vara inom en person. Antagonisten behöver ju inte vara bad-kille, i kärleken så är det den man vill ha. Ibland blir det väldigt tokigt och då är antagonisten en vulkan. nu ska vi se man vs man,,,,,låter könsbestämt person vs person person vs sig skjälv person vs naturen ( här räknas gud också , tror jag) person vs samhället glada hälsningar henrik p.s välkommen till Haga Teatern i göteborg i sommar 4 juli - 3 aug. Föreställningen I väntan på nästa krig som innehåller två enaktare "I slaktningen vid sj ekars kulle" "och Att se e stad från ovan" (min offentliga teaterregidebut) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Delta i konversationen
Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.