Jump to content

Inspela långfilm utan skådespelare


Recommended Posts

Då jag just inspelat långfilm utan skådespelare så misstänkte jag att andra vill ta del av mina erfarenheter.

 

Morphsuit blev lösningen när jag inte kunde besätta en av rollerna. Med morphsuit kan samma skådespelare gestalta flera rollfigurer. Det var vad jag hade råd med när min budget var 5,000:-. Röster inspelades separat. Andra hade kanske valt att spela in skuggspel, dockteater, datoranimering, traditionell tecknad film eller leranimation.

 

Här får ni länk till Sydsvenskans reportage, så kan ni se hur det ser ut.

http://www.sydsvenskan.se/2016-07-30/katastrof-blir-surrealistisk-film

 

Jag hade skrivit manus till en somrig komedi. Att skriva om hade inneburit sisådär 100 timmars arbete under två månader. Vilket hade tvingat mig att uppskjuta inspelning till nästa sommar. Jag insåg även att om jag började ändra detaljer i manuset för att ta hänsyn till de förändrade förutsättningarna så skulle jag fastna där. Så det var bara att köra.

-

Angående mitt val av lösning.

 

Sam J. Lundwall har ensam skapat långfilmer genom att kombinera stock footage med datoranimeringar. Det hade inte passat mitt manus. Men jag förstår att andra kan ha glädje av att det finns free footage på internet.

 

Inspelningsplatser och rekvisita var fixade så därför var jag inte motiverad att välja dockteater, datoranimering, traditionell tecknad film eller leranimation.

 

Skuggspel har nackdelen att karaktärerna ser likadana ut, och mitt manus hade 8 vuxna rollfigurer. Om jag däremot hade haft ett manus där djur eller småbarn var framträdande så hade skuggspel varit en lockande lösning. Djur och småbarn tar ju inte regi, men med skuggspel blir det lätt att dölja trixande.

-

Nedan ska jag koncentrera mig på min erfarenhet av att använda morphsuit, men först lite generellt om att spela in utan skådespelare.

 

Jag spelade in bild och ljud separat. Varpå jag redigerade ihop i dator.

 

För dem som inte har råd att skaffa kamera med XLR-kontakt är det en stor fördel. Det blir nämligen lättare att få bra ljud. Det är även en fördel för den som har kamera med billig optik eftersom det blir lättare att få bra bild.

 

Man kan alltså använda billigare inspelningsutrustning. Lägre bitrate gör det även möjligt att använda klenare redigeringsdator med mindre hårddisk.

 

Jag kunde ha dialog på platser där eko eller vindbrus annars gjorde det omöjligt. Så det blev lättare att hitta inspelningsplatser.

 

Färre omtagningar behövs. Normalt sett gör jag 3 tagningar av allt, varpå jag väljer den bästa. Men när jag spelade in ljud och bild för sig så tyckte jag ofta att 2 tagningar räckte.

 

Det blir färre personer på inspelningsplatsen. Vilket gör det lättare att bestämma tidpunkt för inspelning. Det blir mindre risk för att folk blir osams. Man blir mindre beroende av att ha ett kompisgäng.

 

Att minimera antalet skådespelare underlättar för den som saknar kontaktnät.

 

Man slipper problem med att hårklippning, bandage etc förändrar skådespelarnas utseende innan man hunnit avsluta inspelning.

 

Utan mänsklig hud framför kameran så blir det svårare för publiken att se om färgsättningen är en smula fel. Jag misstänker även att publiken blir mindre benägen att upptäcka småfel i dekor och rekvisita.

-

Filmer ska ju numera vara textade så egentligen behövs ej röster, i stället kan man ha maskinljud, fågelsång etc. Men jag valde att ha med röster. Rösterna skaffade jag på olika sätt.

 

Några kom hem till mig för inspelning med riktmikrofon. Arbetstakten blev ungefär 100 repliker per timme. Då hade jag alltså gjort utskrift där bara den ifrågavarande skådespelarens repliker fanns att läsa. I snitt var det mindre än 10 % av replikerna som måste tas om vid senare tillfälle.

 

Andra skickade replikerna via internet. På internet finns flera tjänster för att skicka stora filer. Du kan utgå från att skådespelarnas arbetstakt blir 20 repliker per timme när de spelar in sig själva. När ingen regissör är närvarande så måste ju skådespelarna själva komma på vilket tonfall de ska ha, genom att läsa manuset noga.

 

Som privatperson kan du efterfråga röster på närmaste amatörteater eller annonsera hos Stagepool.

 

Själv lyckades jag på Filmcafe hitta personer som var villiga spela in sin egen röst och skicka till mig. Förslagsvis gör du så här om du saknar möjlighet att betala. Skriv till en person. Har personen ej svarat inom 2 dygn så skriver du till nästa. Osv. Räkna med att skriva till 10 personer innan du får napp.

 

Att få folk att skicka sin röst tar i genomsnitt en månad, om du "tjatar". Det snabbaste sättet att få tag i röster är nog att du tar med ljudinspelningsutrustningen hem till röstskådespelarna, en efter en.

 

En skådespelare använde mobiltelefon för att spela in sig själv. Då fick jag använda ljudredigeringsprogram för att rensa bort brus. Men det gick eftersom hon spelade in sig på ett relativt tyst ställe.

 

Röstskådespelarna lämnade ljudfiler enligt vitt skilda tekniska standarder, men då jag har flera olika ljudredigeringsprogram så kunde jag varje gång hitta något sätt att förvandla filerna till WAV.

 

Eftersom karaktärerna ser mer lika ut så bör rösterna vara så olika som möjligt. Så det kan ha en poäng att använda olika mikrofoner till inspelning av olika röster. Respektive välja skådespelare med så olika dialekter som möjligt.

 

Det är omöjligt att improvisera repliker när man ber skådespelarna skicka. Därtill blir det problem med tonfallet när det saknas motspelare. När det gäller tonfallet så kan jag tänka mig att det skulle fungera om du spelar in dig själv med det tonfall som du finner lämpligt och skickar det till skådespelarna innan de spelar in sig.

 

**

Då reglerna ej tillåter längre postningar än 10,000 nedslag så måste jag bryta här, men jag postar resten snarast.

Link to post
Share on other sites

Här kommer den mellersta tredjedelen

**

 

Och så det som är specifikt för inspelning med morphsuit.

 

Jag hade några olika alternativ. Jag valde följande. Ta på morphsuit. Ta på kläder utanpå. Olika kläder för varje rollfigur. I min film fungerar det eftersom handlingen utspelar sig samma förmiddag. Därför bytar bara en av de 8 karaktärerna kläder, och det klädbytet syns.

 

Andra alternativ var att göra osynlige mannen iförd kläder. Eller att agera utan kläder utanpå morphsuiten och i stället ändra dräktens färg i datorn, en färg för varje skådespelare.

 

En morphsuit/second skin/kroppsstrumpa kostar några hundralappar hos postorderföretag eller hos butiker som säljer maskeraddräkter.

 

Den jag skaffade slapp jag betala för eftersom blixtlåset bums gick sönder, varpå jag lagade. Lagningen kostade mig 117:- plus ett par timmars arbete.

 

Morphsuit slits snabbt. Kardborreband måste undvikas. Djur river sönder. Räkna med att en dräkt är utsliten redan efter 100 timmars användning. Om du ej ber en teaterskräddare att sy en hållbar dräkt.

 

Jag tvingades flera gånger laga någon söm eftersom det är lätt att dra för hårt när blixtlåset sitter avigt till.

 

Tvättråd för morphsuit kan vara nervpåfrestande. Då de är tillverkade av samma tyg som används till baddräkter så är det märkligt. På min dräkt står det att man i nödfall torkar av den med en våt svamp. Men den får absolut inte torkas i torktumlare. Efter att ha provat mig fram så fann jag följande procedur minst omständig. Direkt efter användning stoppa dräkten i ett handfat med vatten och tvättmedel. Låt den ligga där en stund. Skölj den sedan. Krama ur så mycket som möjligt av vattnet. Fyll dräkten med gamla tidningar och lägg den ovanpå gamla tidningar. Så torkar den på mindre än ett dygn. Jag menar, om dräkten får torka för långsamt så börjar den lukta mögel.

 

Dräkterna är så små att jag undrar om de är märkta med damstorlekar.

 

Få skådespelare har använt morphsuit men många är villiga att testa. Om du letar skådespelare på Filmcafe för nollbudgetfilmande så får du räkna med att fråga 10 innan du hittar en som är villig ställa upp.

 

Under dräkten har man bara underkläder. Ingen kosmetika. Inga smycken eller annat som hänger löst. Den som har långt hår bör fläta det eller använda hårnät.

 

Varma dagar svettas man så mycket att dräkten snabbt blir smutsig. Å andra sidan, om du ska filma utomhus i vanligt svenskt gråväder så tar det längre tid innan din skådespelare börjar frysa. Jag menar, om du liksom jag väljer att ha kläder utanpå. Samtidigt klagade tjejerna på att de kallsvettades i dräkten.

 

Att regissera någon som är iförd morphsuit är som att regissera en synskadad eftersom sikten är så dålig. Så helst ska bara en person åt gången vara framför kamera. Men på internet hittade jag en tillverkare som påstod att deras dräkt har bra sikt.

 

Omklädningsrum måste finnas. Dräkten har ett eller två blixtlås i ryggen. Endera ett meterlångt blixtlås som börjar vid sätet och följer ryggen uppåt. Eller två halvmeterlånga, varav det andra börjar vid hjässan och följer ryggen nedåt. Den som inte är van kan behöva hjälp med blixtlåset. Själv fann jag det problemfritt att använda blixtlåset. Jag är nämligen en tunnhårig gubbe, så mitt hår fastnar inte särskilt lätt i blixtlåset. Dessutom kunde jag i lugn och ro fundera på bästa sättet att ta av och på dräkten.

 

Hade jag anat att jag skulle tvingas hjälpa tjejer med blixtlåset så hade jag aldrig vågat använda morphsuit. Men lyckligtvis var de ej blyga för att be om hjälp. Jag förmodar det hjälpte till att jag är en osedvanligt förtroendeingivande person. Ja, de var myndiga men lagom gamla för att vara mina döttrar. Så om du planerar att be minderåriga att ta på sig morphsuit så bör du givetvis informera målsman om att det kan bli påklädningsproblem.

 

Räkna med att dina skådespelare först andra gången klarar av att själva ta på och av dräkten.

 

Man kan inte be en skådespelare som är iförd morphsuit att vänta eftersom det känns egendomligt för den som ej är van. Så det måste vara full fart så fort skådespelaren kommer ut ur omklädningsrummet. Och skådespelare gillar att stå i centrum för uppmärksamheten. Räkna schablonmässigt med att det tar 3 timmar att vänja sig vid dräkten.

 

Vissa dräkter kan öppnas i skrevet men jag råder alla att ta av dräkten vid toalettbesök. Vilket är omständigt så anlita ej skådespelare som lider av inkontinens.

 

Undvik att anlita skådespelare som lider av klaustrofobi eller andningsproblem.

 

Jag tyckte det var problemfritt att springa iförd dräkten men var beredd på att andra inte tycker så.

 

Använder du morphsuit på allmän plats så får du givetvis se upp så ingen missförstår situationen. Folk misstänker ju terrorister överallt. Mina utomhusscener inspelades där jag och min filmfotograf bor, och grannarna har sett oss många gånger.

 

Utomstående är mer benägna att stanna och kommentera, men kommentarerna var positiva.

 

Min kamera har ansiktsigenkänning, för autofokus. Ibland drabbades jag av att autofokus inte fungerade. Men oftast fungerade autofokus trots att ansiktet var täckt av tyg.

 

De olika karaktärerna blir mer lika varandra till utseendet. Därför gäller det att begränsa antalet karaktärer i manuset. Jag hade 8 olika karaktärer, och det var i mesta laget.

 

Jag hade max 3 personer i samma scen. Det var verkligen tur att jag hade begränsat antalet. Som jag skrev ovan, sikten är dålig för den som bär morphsuit. Så det blev till att spela in en rollfigur åt gången.

 

Att bara kunna spela in en skådespelare åt gången ger problem i scener med flera rollfigurer. Endera spelar du in en av rollfigurerna, varpå skådespelaren bytar kläder och fortsätter inspelning medan rekvisitan står på samma plats. Eller så spelar du in en rollfigur, drar in materialet i redigeringsdatorn så att du kan se allt i redigeringsdatorn när näste rollfigur inspelas i samma scen.

 

Mitt manus var tänkt för skådespeleri på det vanliga sättet, så jag fick ett antal problem med kameravinklar. Jag blev ju tvungen att minimera antalet fall där två personer syntes samtidigt. Det innebar att min film innehåller många extrema närbilder. Nackdelen med det är att föga syns av kläderna, så att karaktärerna blir ännu mer lika varandra. Ansiktsuttryck syns dåligt. Det blev problem med de scener där en person skulle vrida om näsan på en annan, och liknande detaljer. Att dricka eller springa var problematiskt. Att hålla en giftspruta i munnen var omöjligt.

 

I flera fall var det så att jag spelade in, redigerade, och insåg att hälften återstod. Så det var en del krångel. Men på det hela taget gick det snabbt att spela in.

 

**

Jag postar den sista tredjedelen så snart det går.

Link to post
Share on other sites

Här följer den sista tredjedelen.

**

 

För den som vill filma med morphsuit skulle jag vilja påstå att de viktigaste nackdelarna är som följer.

 

Det var omöjligt för mig att neka till att jag tillgripit en nödlösning eftersom jag fått problem. Varpå folk började misstänka att jag inte skulle lyckas slutföra projektet. Därför var få villiga att hjälpa till.

 

Att filma på detta sätt känns bakvänt. Så det är svårare att värva medarbetare till obetalda projekt.

 

För obetalda projekt kan det vara en nackdel att det blir få personer vid inspelning. Du kan nämligen ej låna gratis lokal genom studieförbunden eftersom studiecirkel förutsätter minst 4 deltagare per sammankomst.

 

Karaktärer måste engagera, så du blir mer beroende av vad karaktärerna gör. Samtidigt behöver film bra skådespeleri, vilket är svårt utan motspelare.

 

Min långfilm blev nästan 20 % kortare än beräknat. Normalt sett räknar jag fel på max 10 %. Så om du avtalat med donator att din film ska ha viss längd så får du se upp.

-

Då det är svårt att värva medarbetare så är frågan vilka som är villiga att deltaga.

 

En del ställde upp därför att de visste sedan tidigare att jag faktiskt gör färdigt mina projekt, eller därför att de insåg att deras arbetsinsats skulle bli begränsad.

 

Övriga är jag mer osäker på. Men utgå från att de som svarar positivt gör följande överväganden.

 

En del vill komma in i arbetsrytmen, så alla uppdrag är intressanta. En del utgår från att den som väljer en udda lösning måste vara en person som aldrig ger upp. En del är villiga att ta en risk eftersom det enda de riskerar är sin egen fritid. En del kollar inte eller bryr sig inte om de projekt som de deltar i blir färdiga. En del vill testa något nytt.

-

Och så fördelarna.

 

Det är mer realistiskt att använda skådespelare av fel ålder eller kön.

 

Avhoppande skådespelare får mindre katastrofala konsekvenser.

 

Vissa saker är svårt att ta med i en film, endera därför att bilden lätt blir politiskt inkorrekt, eller så får man för hög åldersgräns, osv. Så vida man ej använder morphsuit.

 

Jag var faktiskt bekymrad för en detalj i mitt manus. En trasig luftkonditionering har stor betydelse. Så det gällde att få den lättklädda köksvikarien politiskt korrekt. Med skådespelerskan täckt av morphsuiten så slapp jag bekymra mig.

 

Det går inte att se på läpprörelserna vad skådespelarna säger. Så vissa videoklipp kunde jag använda tiotals gånger.

 

Om du skriver ett långfilmsmanus så att du kan spela in skådespelare framför chromakeybakgrund så lär du kunna spela in allt blixtsnabbt, om manuset i stor utsträckning består av att folk står rätt upp och ner och pratar med varandra.

 

Det skulle nog gå att skriva ett långfilmsmanus som går att spela in på så lite som 30 timmar, varav halva tiden går åt till att spela in replikerna. Men visst, det tar tid att chromakeya.

 

Det blir lättare att få råd att hyra skådespelare när arbetsinsatsen är begränsad. I första approximation blir det ju tio gånger billigare att avlöna skådespelare för 30 snarare än för 300 arbetstimmar.

 

Nej, mitt filmande gick inte riktigt så snabbt. Jag hade ju ett manus som var tänkt att spelas in med skådespelare på det vanliga sättet. Så inspelning tog nästan lika lång tid som om jag hade spelat in på det sätt som var tänkt. Inte heller på redigeringen kunde jag spara tid.

 

Det är lättare att testa idéer. Att det går snabbt att spela in gör det mer realistiskt att avsätta tid till omtagning. Jag menar att det blir lättare att reparera det som blivit fel i manus.

 

Jag misstänker att publiken blir mer benägen att förlåta genomskådad trickfilmning.

 

Jag misstänker att det blir mer realistiskt att använda lika överdriven spelstil som på teater.

-

Så hur använder du morphsuit optimalt? Jag ser flera alternativ.

 

För föreningsdrivna lokal-TV-stationer och andra filmskaparföreningar så kan morphsuit användas för att värva nya medlemmar. Medtag morphsuit och videokamera till någon bilfri plats med mycket folk. Men förvarna först polisen så att ingen undrar. De som visar intresse ombedes lämna kontaktinfo så att de kan bli medlemmar.

 

Musikvideo kan se ut på många olika sätt. Så där kan du använda morphsuit så mycket du vill.

 

Spela in en kort film med dig själv iförd morphsuit. Fixa så dina ovänner inom filmbranschen får se filmen. Så blir de mindre motiverade att sabotera för dig när de inser att du kan ta dig förbi problem.

 

Använd morphsuit för att träna manusskrivande och skådespeleri. Du skriver manus, varpå du spelar in dig själv. När du ser resultatet framför dig så lär du dig vad du är bra respektive dålig på. Du kan lätt göra om, så det är bara att experimentera.

 

Träna på att skapa surrealistisk film. Morphsuiten kommer snarast att garantera att din film ser egendomlig ut.

 

Om du vill sälja in ett manus så är det bra att ha något att visa upp för tilltänkta finansiärer. Att spela in en pilotfilm är omständigt. Att rita seriealbum tar sisådär 1,000 timmar. En streckgubbe-animerad film tar lika lång tid att skapa. Att spela in filmen iförd morphsuit kan nog vara det smärtfriaste alternativet.

-

För min egen del ser jag så här på framtiden.

 

Att använda morphsuit är mest relevant för den som är minst rutinerad eller har minst resurser. Jag hoppas att jag skaffat så mycket erfarenhet att jag i framtiden kan besätta alla roller.

 

Jag hoppas ni andra hjälper till att berätta om metoden. För fler skulle ha glädje av den. Metoden borde läras ut på filmutbildningar eftersom det är vanligt att misslyckas med att skaffa resurser till sina idéer.

 

Att använda morphsuit kan hindra en katastrof från att leda till att filmprojekt kollapsar. Det är en stor fördel eftersom många nollbudgetlångfilmer ej blir färdiga, så morphsuit gör det sannolikare att du blir färdig. Men det är ingen trevlig lösning. Så jag lär bara spela in framtida långfilm på det sättet om jag blir tvungen.

 

Samtidigt ser jag en konstnärlig poäng i att använda morphsuit. En egendomlig film får nog sägas ha större chans att bli en kultklassiker. Och saknar man pengar så kan det vara meningsfullt att försöka skapa en kultklassiker. Om det ska se egendomligt ut så låt det se rejält egendomligt ut.

 

Själv är jag nu efteråt mer benägen att försöka skriva nästa manus så att det blir lätt att använda mig själv som body double. Respektive använda point of view flitigare. Jag menar att skriva manus så att de roller som är svårast att besätta är sådana att rollfigurernas ansikten sällan syns.

-

Varför jag spelade in minimalistiskt i stället för att avbryta?

 

Jag hade offrat 500 timmar på att skriva manuset så halva arbetet var redan gjort. Att ge upp hade betytt att spara 600 timmars arbete. Jag menar 100 timmar inspelning, 200 timmar administration och distribution, 300 timmar redigering. Men hade jag gett upp så hade jag inte kunnat se den färdiga filmen framför mig. Inte heller hade jag kunnat få kommentarer från andra. Så då hade jag inte fått veta om manuset var bra eller dåligt.

 

Redan när jag började manusskrivandet så hade jag förhoppningar om att även skriva en pjäs, för att sälja spelrättigheter till teatrar. Då har det en poäng att ha en film att visa upp. Med en film som inspelats minimalistiskt så är det lättare att övertyga teatrar om att det går att spela pjäsversionen med minimala resurser.

 

De avundsjuka saboterar helst för den som lätt ger upp. Samtidigt är de hjälpsamma mindre benägna att hjälpa den som lätt ger upp. Att avbryta hade gjort det svårare att få resurser till nästa film.

 

Det är svårare att komma igång med att skriva nytt manus om man ej ser slutresultatet av sitt förra manus. Delvis därför att det är lättare att bränna ut sig om man ger upp.

 

Det finns personer som inget får gjort trots att de har tillräckliga resurser. Så vissa gillar att man kan skapa något trots brist på resurser.

 

En minimalistiskt gjord film kan man stoppa i sitt CV, men ett avbrutet projekt bör man inte nämna för andra.

-

Varför jag inte försökte öka projektets budget?

 

Jag avråder privatpersoner från dyra lösningar eftersom ekonomiska problem betyder dålig förhandlingsposition den dagen Den Stora Chansen dyker upp. Ekonomiska problem ökar även risken för utbränning, och bränner man ut sig så blir inget filmat.

 

Jag har då och då gjort statistisk analys för att maximera mina egna framgångar. Ett resultat är att långfilmers betyg i praktiken är oberoende av hur stor budgeten varit.

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...