manus: Ett ögonkast(5sidor)

[Anders Myrdahl]

Enkel förklaring på storyn är huvudpersonen Anders träffar en tjej på ett biblotek och börjar gilla henne men han vågar inte gå fram och prata med henne, han har sett henne där 3 dagar i rad och på den tredje dagen så tänker han att han måste prata med henne idag. Han fattar sitt beslut och ska gå och prata med henne men just då så är hon inte där längre, hon har gått. Nästa dag så är han förstörd men då ser han en annan tjej som kommer in och sätter sig på exakt samma ställe som den andra tjejen brukade göra och hon ler mot Anders.

 

Budskapet är ungefär att man ska ta speciella tillfällen i akt. Man vet aldrig hur många chanser man får i livet. Anders har tur han får en andra chans.

 

Det här är mitt första utkast så jag hoppas på bra konstruktiv kritik. Det är också mitt första manus.

 

Jag är väldigt tacksam för alla svar jag får.Ett ögonkast vers 3.txt

[Daniel Hållquist]

Hej Anders,

 

En nyfiken fråga: Är det du som är Anders i manuset? :) Hur gick det i så fall?

 

Men nog med småprat, här kommer min kritik, håll i dig!

 

Format:

Skriv endast karaktärernas namn med versaler när de presenteras, blir jobbigt att läsa annars. Strunta helt och hållet med att skriva pov i scenbeskrivning.

 

Historien:

Jag tycker att du ska stryka Anders voice over och fokusera på att berätta i bilder. Det som man hör är mest babbel, tycker jag, och man förstår ändå vad han tänker utan att få höra det.

 

Var det inget speciellt med Frida, på slutet verkar han nöja sig med Rebecka? Det känns som ett antiklimax.

 

Jag personligen tycker heller inte om filmer som ger publiken precis det de vill ha, tror det blir en betydligt bättre film om du håller upp en spegel av verkligheten, vad jag menar med det är att jag, liksom många andra, har varit i liknande situationer som denna kille, man har tittat in någon, som i sin tur har tittat tillbaks, man har känt av något, en attraktion, men sen har man ändå inte gjort något. På grund av feghet.

 

Så om jag skulle se en film som spelade upp exakt det scenariot så skulle jag bli frustrerad, och efter det skulle jag förmodligen fundera över varför jag blivit så frustrerad och då skulle jag inse att frustration ligger hos mig själv. Budskapet blir detsamma, effekten annorlunda.

 

Bara ett förslag, förstås.

 

/D

[Anders Myrdahl]

Hej Daniel! Tack så mycket för din kritik. Nej jag är inte Anders. Men som nästan alla så har jag varit i situationen. Nu när jag har gjort om manus en hel del och finslipat så håller jag fullständigt med om att det Anders säger är babbel. Saker som; jag borde gå och prata med henne det är en sak som kan vara med för att visa budskapet tydligt.

 

Men en sak jag undrar är ska det bara vara musik under filmen då. Det blir ju nästan som stumfilm? Blir det inte tomt då eller är det bara jag som ser det så?

 

Dessutom undrar jag också vad du menar med att effekten blir annorlunda?

 

Tack.

[Anders Myrdahl]

Här är mitt senaste utkast. Mycket stora ändringar. Tack vare dig Daniel och farsan. Jag har tagit en stor del av voice overn. Men jag vet inte. Känns det inte lite tomt på vissa ställen? Nu skriker jag efter feedback, tack!Ett ögonkast vers 4.pdf

[Anders Myrdahl]

Lita förslag någon?

[Mr A]

På vilket sätt spelar det någon roll om Anders har en svart t-shirt under sin munktröja när vi ändå inte kommer se den? Det är lite för onödigt detaljerad beskrivning där, det räcker med "klädd i munktröja och jeans".

 

Samma med Frida och hennes utstyrsel, för detaljerad beskrivning. En sådan noggrann och detaljerad beskrivning av kläder bör du bara ha om kläderna på något sätt spelar roll för handlingen( som att någon anmärker på karaktärens klädval, eller liknande). Samma gäller för Fridas syssla: det räcker med att skriva att hon håller på att redigera en bild. Vad spelar det för roll om hon ändrar på ljuset, eller färglägger?

 

Samma gäller även för Anders musikval, vad spelar det för roll vad han lyssnar på? En generell princip är att ska det vara specifikt (...denna film, denna låt, denna bok, etc) så måste det fylla en funktion.

 

konstigt grammatik här i denna mening (s.4):

"ANDERS stirrar på FRIDA men ett uttrycket som att han ser ett spöke."

 

-> "med ett uttryck som att han ser ett spöke", antar jag?

 

Jag vet ärligt inte vad jag tycker om detta. Jag tycker absolut inte manuset är "dåligt", absolut inte.

 

Men inget händer, liksom. Och precis som Daniel tycker jag slutet var lite av ett anti-klimax.

 

Har du funderat på att kanske lägga in lite mer konkreta hinder för Anders och Frida för att skapa lite konflikt? Saker som hindrar dem från att prata med varandra? Scen 15 - 17 tyckte jag var bra, just för att pinsamheten stod som hinder mellan dem. Du kanske borde lägga till lite fler scener?

 

Lycka till!