Ljud/ljuddesign i svensk film - Varför så dålig?

[Rogge]

Varför är ljud/ljuddesign många gånger så dålig i svensk film?

 

Igår tittade jag på Änglavakt och reagerade flera gånger då en bil kommer körandes för att till slut stanna. Det låter som att dom använt fem ljud, ett där bilen kör i 40 km/h, ett där den kör i 30 km/h, ett där den kör i 20 km/h, ett där den kör i 10 km/h och tillsist ett där den bromsar in. Sedan har man tagit en snutt från varje och satt ihop till ett ljud så att man hör hur bilen hackvis går från dom olika farterna. Det låter ju riktigt dåligt och jag förbluffas över att några har givit tummen upp för det och tänkt "Äh, det är ingen som märker det ändå.". Bakgrundsljud låter ofta loopat och väldigt "swoshigt", ungefär som det låter när man tar bort för mycket brus och sluresultatet låter som om det har en flanger ditlagt, dvs inte bra alls.

 

Likaså tycker jag att man lägger på alldeles för mycket stort reverb många gånger i svensk film för att efterlikna någon rumsklang. Syftet är bra, men det läggs ju på för mycket så att det låter som att dom står i ett helkaklat badrum fastän dom sitter i ett mer eller mindre välmöblerat rum. Samma gäller för tex Låt Den Rätte Komma In där ju dialog ofta är "förstörd" pga för mycket reverb. Rumsklang, javisst, men man verkar ha fel referenser och lägger på för mycket och för stort reverb. Vitsen är väl inte att man direkt skall lägga märke till rumsklangen...

 

Om jag ställer upp en kamera här hemma i stora rummet får jag ju mycket rumsklang när mikrofonen sitter på kameran/när mikrofonen är för långt från objektet vilket inte låter bra och det verkar vara sådana inspelningar dom har som referens och inte hur det låter om man bara lyssnar i rummet med egna öron. Det känns som att dom förlitar sig på en inspelning gjord på plats vilken ju då fömodligen har ganska mycket klang. Jag gör sådana inspelningar för att testa kamera/mikrofon och skulle ju aldrig använda ljudet i en kort/långfilm, eller än värre att försöka efterlikna den ekande rumsklangen man får vid en sån inspelning i en långfilm. Det är ju faktiskt inte så det låter för våra öron som ju faktiskt är väldigt duktiga på att "filtera" bort rumsklang när vi står i ett rum. Öronen är däremot inte duktiga på att filtrera bort rumsklang i befintligt filmljud.

 

Vem i filmkedjan är det som tar besluten och tillsist ger tummen upp när tex en bil bromsar in med ljudhack eller när det låter mer eller mindre helkaklat badrum i ett välmöblerat vardagsrum. Någon har ju trots allt givit grönt ljust att "kanon, det är så här vi vill att det skall låta, det låter ju jättebra.".

 

Poängen är att det är konstigt att fotot kan vara jättebra medans ljudet ibland påminner om nybörjarkortfilmer. Absolut inget ont om nybörjarfilmer, men dom är ju trots allt gjorda av just nybörjare medans långfilm inte är det...

 

- Varför är ljudet många gånger så nedprioriterat i svensk film?

- Vad tycker ni andra?

 

Många klankar ner på tex Beck-filmer, men dom låter ju faktiskt bättre än Guldbagge-vinnare många gånger kan jag tycka...

[daarco]

Ljuddesign är tydligen svårt för många.

En fin bild kan du leta dig fram till, men ljudet måste du arbeta fram i post.

Och det tar lång tid att ordna bra ljuddesign. Vi brukar lägga tre gånger så lång tid på ljudet som på övrig post bara för att försöka få till det någorlunda.

Kan tänka mig att alla producenter inte vill lägga så mycket tid på ljud.