Jump to content

Raggarjävlar! | TV-serie


Recommended Posts

Hej,

 

Jag har suttit och skrivit på mitt första manuskript någonsin nu under en del av sommaren som gått. Nu när jag är klar så tänkte jag skicka runt min synopsis till alla bolag i Sverige. Och nu har jag fått napp. Jag tänkte bara att innan jag skickar hela pilotavsnittet för feedback, så vill jag ha VOODOO FILM's feedback först.

 

Manuskriptet är 30 sidor långt, och jag bifogar de första 17 sidorna här nu på forumet. In och såga allt vad ni kan.

 

Här är synopsen:

 

Johan är uppväxt med Gällivarehäng, chevor,

lössnus och Eddie Meduza. Han vill nu slita

sig loss från sitt leverne med hjälp av sin

bäste kompis, Sebastian.

Sebastian lever livet i Stockholm på Stureplan

varje helg och Johan har nu bestämt sig för att

för en gångs skull hänga med honom. I smyg.

Får någon i hembyn reda på vad de båda vännerna

håller på med så blir det trubbel.

Johan och Sebastian är födda raggare. I alla fall

om ortsbefolkningen får bestämma.

 

Tack på förhand!

 

/ shAArken

RAGGARJÄVLAR (PILOTAVSNITT)3.pdf

RAGGARJÄVLAR (PILOTAVSNITT)utkast8.pdf

Link to post
Share on other sites

Lästa manuset och kan säga att jag tyckte det var både kul och välskrivet. Några saker jag vill anmärka bara:

 

Att inleda manuset med en lång voice-over där huvudrollsinnehavaren berättar allt för tittaren känns väldigt klyschigt och överanvänt. Det blir dessutom väldigt mycket information att ta in på en och samma gång. Och om man verkligen känner att man ska ha voice-over som talar direkt till tittaren (läsaren) så tycker jag man ska komplettera det med händelser så att man inte bara, som i ditt fall, ser en stillbild på en person och får höra en massa information. Om du väljer att stanna med voice-overn i början tycker jag definitivt att du ska kolla in manusen till t ex American Beauty eller The Beaver, två manus som jag tycker hanterar inledande voice-over väldigt bra.

 

En annan sak jag tycker du kanske borde ändra, eller snarare lägga till, är en scen där vi får veta att det är farligt för folk att vara utklädda till "Stockholms-brat" i raggarstaden som berättelsen utspelar sig i. Kanske får vi se Sebastian gå hem efter en kväll inne i stan och ett gäng raggare är nära på att hoppa på honom. För saken är att nu har du endast berättat för oss att det är farligt så jag känner ingen egentlig rädsla för att de ska råka illa ut. Show, don't tell brukar det kallas :)

 

Min favoritscen är när raggarna börjar slåss med punkarna som jag tror skulle göra sig väldigt bra på film. Enda problemet är enligt mig att den tar slut för fort. Du skriver något i still med MUSIKEN FORTSÄTTER MEDANS SLAGSMÅLET PÅGÅR vilket är fullt acceptabelt, men jag skulle gärna få lite mer detaljer som läsare. Kanske tar hans pappa upp gitarren och krossar den mot punkarens rygg? Kanske får vi se hur Sebbe tar emot smällar mot magen medan han desperat försöker skydda sitt älskade ansikte? Sådana detaljer hade jag gärna velat läsa om eftersom du redan gjort så bra jobb med att bygga upp scenen.

 

Smådetaljer är väl att du helst inte ska skriva vilken låt som ska spelas men annars tycker jag ditt manus känns rätt så stabilt. Bra jobbat :)

Link to post
Share on other sites

Det känns som att du vill få in material i första avsnittet som skulle kunna vara en hel säsong (nästan). Eftersom det är tänkt som serie behöver man inte stressa igenom såna här stora händelser. Hur långt är det tänkt att varje avsnitt ska vara? Det här kan kännas hoppigt på 30 minuter (speciellt eftersom vi inte känner någon av personerna osv).

 

Skulle det inte vara intressantare om han faktiskt trivs som raggare också? Så att det finns en inre konflikt utöver den att inte göra pappa besviken eller varför han nu håller charaden uppe?

 

Skulle inte Malin (det var väl kärleksintresset?) kunna vara en av biografens få besökare?

Link to post
Share on other sites

Hej, lyssna på Likeavirgin, bra input där. För att anknyta långväga till hans/hennes namn via Madonnas fd man Guy Ritchie , så skulle jag vilja rekommendera introt till ”Lock stock and two smoking barrels” som ett bra exempel på voice-over som eventuellt skulle kunna tillämpas om än ej fullt så stilistiskt. Detta för att t.ex. påvisa någon Bratt som far illa (behöver ju inte nödvändigtvis vara någon som därefter figurerar i filmen, etc).

 

I övrigt har jag två reflektioner.

 

Nr 1.

För att manuset skall vara top notch så skulle jag rekommendera att du undviker att skriva så pass subjektivt som du gör.

T.ex. vad är ser glad ut, hur gör han det? Ler han?

Än värre, vad är typisk ”raggarutstyrsel”?

Beskriv det vi ser, din text är kameran lins och kamerans lins endast, blanda inte in subjektiva värderingar.

“RAGGARE1 är gravt berusad.”

RAGGARE1 vaggar fram och tillbaka med huvudet, hickar till och kisar mot Roger. (eller något i den stilen)

 

Nr 2.

Det blir väldigt mycket dialog och korta och framför allt styltiga scenbeskrivningar. Bra manus skrivs med agerande. Går det att stryka dialog och visa det i stället, gör så. Går det att skriva målande i längre meningar (än dina, långa meningar är aldrig bra) så underlättar det för läsaren och ger ett bättre flow, bra manus skall vara en fröjd att läsa.

 

Ang dessa två råd, skit i dem om du vill, det är få i Sverige som bryr sig, men kan ändå vara bra att tänka på.

 

 

Hur som, lycka till!

Mvh /Pontus

Link to post
Share on other sites
Nr 1.

För att manuset skall vara top notch så skulle jag rekommendera att du undviker att skriva så pass subjektivt som du gör.

T.ex. vad är ser glad ut, hur gör han det? Ler han?

Än värre, vad är typisk ”raggarutstyrsel”?

Beskriv det vi ser, din text är kameran lins och kamerans lins endast, blanda inte in subjektiva värderingar.

“RAGGARE1 är gravt berusad.”

RAGGARE1 vaggar fram och tillbaka med huvudet, hickar till och kisar mot Roger. (eller något i den stilen)

 

Jag tycker detta är mycket dåliga råd. Alla vet hur en glad person ser ut, och en skådespelare kan spegla detta på ett mycket bättre och subtilare sätt än en dramatiker kan skriva det.

Link to post
Share on other sites

Tack så mycket för svaren. Det uppskattas enormt!

I och med att jag är van att skriva krönikor och noveller så är steget från dessa, till manuskript, ett enormt kliv i mitt tycke.

 

Jag ska definitivt ändra på inledningen genom att ta fram fler stillbilder under själva V.O., exempelvis "Här är jag och Sebastian en vanlig fredagskväll i *ort*. -> Stillbild på dessa två i ett slagsmål eller liknande.

 

Jag kommer nu bifoga hela pilotavsnittet så ni får se hur det hela utvecklade sig.

 

/ shAArken

RAGGARJÄVLAR(PILOTAVSNITT).pdf

Link to post
Share on other sites

Bättre men jag tycker ändå det behöver fixas lite. Här kommer ett utdrag ur inledning av American Beauty av Alan Ball:

EXT. ROBIN HOOD TRAIL - EARLY MORNING

We're FLYING above suburban America, DESCENDING SLOWLY toward
a tree-lined street.

                          LESTER (V.O.)
              My name is Lester Burnham. This is
              my neighborhood. This is my street.
              This... is my life. I'm forty-two
              years old. In less than a year,
              I'll be dead.


INT. BURNHAM HOUSE - MASTER BEDROOM - CONTINUOUS

We're looking down at a king-sized BED from OVERHEAD:

LESTER BURNHAM lies sleeping amidst expensive bed linens,
face down, wearing PAJAMAS. An irritating ALARM CLOCK RINGS.
Lester gropes blindly to shut it off.

                          LESTER (V.O.)
              Of course, I don't know that yet.

He rolls over, looks up at us and sighs. He doesn't seem too
thrilled at the prospect of a new day.

                          LESTER (V.O.)
              And in a way, I'm dead already.

He sits up and puts on his slippers.


INT. BURNHAM HOUSE - MASTER BATH - MOMENTS LATER

Lester thrusts his face directly into a steaming hot shower.

ANGLE from outside the shower: Lester's naked body is
silhouetted through the fogged-up glass door. It becomes
apparent he is masturbating.

                          LESTER (V.O.)
                       (amused)
              Look at me, jerking off in the
              shower.
                       (then)
              This will be the high point of my
              day. It's all downhill from here.


EXT. BURNHAM HOUSE - MOMENTS LATER

CLOSE on a single, dewy AMERICAN BEAUTY ROSE. A gloved hand
with CLIPPERS appears and SNIPS the flower off.

CAROLYN BURNHAM tends her rose bushes in front of the Burnham
house. A very well-put together woman of forty, she wears
color-coordinated gardening togs and has lots of useful and
expensive tools.

Lester watches her through a WINDOW on the first floor,
peeping out through the drapes.

                          LESTER (V.O.)
              That's my wife Carolyn. See the way
              the handle on those pruning shears
              matches her gardening clogs? That's
              not an accident.

 

Ser du skillnaden mellan din och Alan Ball's voicovers? I American Beauty är det korta repliker och det han säger kompletterar hela tiden det vi ser. Inget han säger känns överflödigt och inget upprepar det vi ser. När Lester runkar i duschen skulle vi som tittare utan voice-over kunna få intrycket av att Lester är en översexuell kåtbock som hellre tillfredsställer sig själv än sin fru. Men med hjälp av voice-overn som säger att detta är höjdpunkten på hans dag så får vi helt plötsligt en annan inställning till Lester och vi börjar tycka synd om honom. Så försök att hitta ett sätt att komplettera storyn med voice-over istället för att berätta den med det.

 

Och det leder till nästa skillnad. Om man tänker på innehållet i Lesters voice-over så berättar han aldrig något om hans bakgrund. Vi hör inte var han växte upp, vem hans barndomskompis är eller vad hans mamma jobbar som. Det enda vi hör är Lesters inre tankar och känslor. För allt annan info kan Alan Ball skriva in i andra scener så vi slipper lyssna på Lesters röst allt för länge och så att det inte blir allt för mycket info på samma gång.

 

Tredje, och sista, skillnaden är att vi alltid har något att vila ögonen på i American Beauty. Det behöver inte vara mycket, men något. Amerikanska förorter från ovan, Lester som kliver upp ur sängen och Carolyn som fixar i trädgården. I ditt fall har vi bara stillbilder och jag tycker inte alls det fungerar lika bra som rörande bilder skulle kunna.

 

Jag säger inte att du absolut måste göra som American Beauty men det är bra att ha i bakhuvudet när man skriver en sån här scen.

 

Jag tycker också du ska lyssna på Salieris tips, speciellt det första. Det gör inget om du inte sätter upp all bakgrundsfakta direkt, tvärtom nästan, för nu finns det inget mysterium bakom karaktärerna. Du avslöjar direkt vart Sebbes pappa drar iväg på kvällarna och även vad som hände med hans mamma. Är det inte bättre att kanske bara hinta lite om det så vi har något att se fram emot att få reda på.

 

Sen har du ett väldigt långt stycke med monolog på sida 3 (tror jag?) som jag absolut tycker du ska korta ner eller dela upp i delar, för att saktar ner läsningen rejält och jag funderade helt ärligt på att sluta läsa där, inte på grund av innehållet utan på grund av den skräckinjagande stapeln av text. Och det är ju synd om du skulle tappa en läsare när det är ett så lätt problem att lösa :)

 

MVH

/Like A Virgin

Link to post
Share on other sites
Jag tycker detta är mycket dåliga råd. Alla vet hur en glad person ser ut, och en skådespelare kan spegla detta på ett mycket bättre och subtilare sätt än en dramatiker kan skriva det.

 

Må så vara, det är din subjektiva åsikt och även om jag just predikat praxis från" de stora studiorna i LA", och vad de brukar tjata om, så säger inte det att jag har rätt eller att denna praxis är något bra. Därtill var exemplet med "glad" kanske inte klockrent.

 

Bör tillägga att jag inte är något stjärna på att skriva manus, långt ifrån. Att läsa manus och t.o.m. få betalt för det och i vissa fall även för att korrigera dem har hänt däremot, ja det händer faktiskt lite då och då.

 

Tillbaka till glad dock, behövs en snabb vända rörande uttrycket. Subtilitet via agerandet för visso, men själva uttrycket glad i text är allt för generellt och inte bildligt på många punkter, därav dåligt valt. Skall man skriva dylikt så bör man iaf försöka precisera glädjen lite med en väl vald och mer precis synonym och detta givetvis utan adverb.

Återigen, att skriva för manus är att skriva det man ser, skriva bilder, det kameran fångar (i avseende scenbeskrivningar) och möjligen även det vi hör (tycker jag, och fler med mig).

 

Allt är dock, som sagt, subjektivt.

Mvh /Pontus w

Link to post
Share on other sites
Må så vara, det är din subjektiva åsikt och även om jag just predikat praxis från" de stora studiorna i LA", och vad de brukar tjata om, så säger inte det att jag har rätt eller att denna praxis är något bra. Därtill var exemplet med "glad" kanske inte klockrent.

 

Det finns inget "de stora studiorna i LA predikar, de predikar inget, de är intresserade av att hitta intressanta manus de kan göra filmer på. De som predikar är ju oftast snarare folk som inte lyckats slå igenom som manusförfattare utan måste försörja sig som "manusgurus" istället. Antingen genom att skriva böcker om hur man skriver ett manus som säljer till hollywood eller genom att sälja tjänster som förbättrar ditt manus så att du kan sälja det. Det som jag tycker är intressant är att om dessa människor är så jäkla briljanta, varför har de själva aldrig sålt något? Det ligger ju även i deras intresse att prata om regler som du måste veta för att lyckas sälja, om dessa regler inte fanns skulle ju folk inte behöva köpa deras böcker/anlita deras tjänster.

 

Bör tillägga att jag inte är något stjärna på att skriva manus, långt ifrån. Att läsa manus och t.o.m. få betalt för det och i vissa fall även för att korrigera dem har hänt däremot, ja det händer faktiskt lite då och då.

 

Här finns en intressant tråd från donedeal där folk som är stjärnor på att skriva manus och som faktiskt försörjer sig som manusförfattare i hollywood har gett råd i Myth 2: The Pros Do It but I Can't... - Done Deal Pro Forums

 

Tillbaka till glad dock, behövs en snabb vända rörande uttrycket. Subtilitet via agerandet för visso, men själva uttrycket glad i text är allt för generellt och inte bildligt på många punkter, därav dåligt valt. Skall man skriva dylikt så bör man iaf försöka precisera glädjen lite med en väl vald och mer precis synonym och detta givetvis utan adverb.

Återigen, att skriva för manus är att skriva det man ser, skriva bilder, det kameran fångar (i avseende scenbeskrivningar) och möjligen även det vi hör (tycker jag, och fler med mig).

 

Jag håller inte med, visst är det jätteviktigt att skriva sådant som är filmbart, men ett filmmanus är inte slutprodukten, slutprodukten är filmen, så du kan visst det lägga in meningar som inte är där för att filmas utan finns där för att inspirera de som läser manuset, och som sedan är de som skall göra själva slutprodukten meningar som är till för att hjälpa dem att se samma film som du har rullande i huvudet. Såg en intervju men Paul Rudd där han pratade om "How do you know" manuset skrivet av James. L. Brooks. Paul Rudds karaktär var beskriver någon i still med att det var en vanligt grå person men den som tittade närmare upptäckte att karaktären hade en speciellt briljant grå färg. Paul Rudd tyckte karaktärsbeskrivningen var så bra att det var synd att tittarna av filmen aldrig fick se den, men saken är att även om tittarna av filmen aldrig fick se denna ofilmbara mening har den ändå gjort sitt jobb. Dvs den inspirerade skådespelaren för hur han skulle spela rollen

 

Allt är dock, som sagt, subjektivt.

Mvh /Pontus w

 

Absolut! Jag bara motsätter mig dessa stenhårda regler som jag personligen tror hindrar folk i att utvecklas till duktiga manusförfattare. Det finns inga regler, var intressant! Att undvika adverb är ännu en sån där bullshit regel som man kan skita i

Link to post
Share on other sites
  • 1 month later...

Idag ringde telefonen. Det var Piotr från SVT Drama i andra änden. Han sa att han ville ringa mig personligen och hylla mig för ett fantastiskt bra manuskript. Jag blev nästan lite tårögd. :)

Han och hans kolleger var jätteförtjusta i storyn och tyckte att jag skulle söka in till Dramaturgiska i Stockholm. Jag fann inga ord för att kunna tacka honom tillräckligt mycket. Just känslan av att någon har läst ett alster man själv har gjort är priceless. Det kändes som att jag gick i skolan igen.

 

Angående manuskriptets framtid då. Piotr sa att 1. Formatet inte riktigt passade för SVT Drama då de just nu bara jobbar med 3*60, 10*60 eller 10*45. (Jag har ju skrivit ett 30-minutersisch.) 2. Han tyckte att jag hade fått med för mycket i första avsnittet för att resterande avsnitt skulle bli intressanta. Han gav ingen direkt fingervisning på hur jag skulle lägga upp det, men jag kan tänka mig att skriva om det hela till ett 3*60 och begära ny feedback.

 

Hur som helst. Jävligt skoj att få "lite lön för mödan".

 

Hur hade förresten ni ändra ändrat om manuskriptet till en miniserie a' 60 minuter / avsnitt?

Link to post
Share on other sites

Grattis, riktigt kul att höra :D Se bara till att inte börja slacka nu och jobba ännu hårdare och se till att få fram ett riktigt bra manus. Lycka till :)

 

Ps. Det vore även kul att höra lite om hur du fick kontakt med honom. T ex om det är en redan befintlig kontakt eller om du hittade en mailadress på nätet?

 

MVH

Like A Virgin

Link to post
Share on other sites
  • 1 month later...
  • 9 months later...

Vad tänkte jag här liksom?

 

Kul när man kikar igenom gamla trådar man skrivit i, och framförallt manuskript. :)

 

Förresten så tyckte SVT att det var en bra story, men alltför tunn för en hel serie. Nu såhär i efterhand håller jag helt med om detta. Jag försökte pilla fram och tillbaka för att få det att gå ihop, men just då blev det bara flängigt. Om några år ger jag mig nog på det igen om jag kommit på något bra.

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

  • Similar Content

    • By Albinsandberg
      Hej!
       
      Postar här för all sorts feedback samt träning.
       
      obs, endast 4 sidor exklusive titeln.
       
      Vill också notera att jag ska försöka göra flera korta manus gärna mellan 5-15min. Så denna är min första.
      One last drink.pdf
    • By Bylundjonas
      Hej. I min tidigare tråd försökte jag få fram något som var relaterat till min dödsrädsla. Jag fortsatte jobba med Alice och blev aldrig helt riktigt nöjd med karaktären eller storyn. Så jag tänkte okej F*ck it, jag tar bara sånt fick mig att bli rädd som barn efter att jag hade sett mitt första lik och så vidare. Jag var alltid rädd att om jag dog som barn och vaknade upp på bårhuset, då skulle detta hända som det står i manuset, ingen ser, hör eller bryr sig, du är död för dem. Och rädslan att bli begravd levande var ju också en skrämmande tanke man fick efter man hade sett saker och ting. Mardrömmarna efter den situationen relaterade mycket till död och även likkistor, vilket var läskigt. Jag var ju barn och visste ju inte hur det fungerade efter man har dött, men jag har försökt beskriva min rädsla så bra jag kan i manuset för att man ska få en uppfattning att det var så här han upplevde det i drömmarna och kände.
       
      Threadet som manuset är baserad på: https://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=38225
       
      Manuset: The file is gone.
    • By nashville
      Tja!
       
      Det här manuset är en over the top komediserie som inte är så realistisk. Jag vet inte riktigt hur jag skulle beskriva stilen men kanske typ 30 Rock blandat med en light-version av Airplane.
      Loglinen för serien skulle kunna vara: En femtiotvå år gammal man delar en lägenhet med två tjejer i tjugoårsåldern efter att hans fru lämnat honom. -- Vilket låter perverst och som en äcklig önskedröm, men jag lovar att det inte är fallet.
      Jag är medveten om att serien aldrig skulle kunna produceras, av många orsaker, men är mera intresserad av om ni finner det underhållande. Kommentarer gällande struktur, karaktär, beskrivningar, om handlingen ens går att förstå och sånt skulle också uppskattas jättemycket.
      Rumskamrater-nashville.pdf
    • By RoKi
      En liten story om en religiös sekt som beslutar sig för att spränga ett vattenkraftverk och orsaka en syndaflod.
      Är helt ny på det här med att skriva, men tyckte att det var väldigt roligt. Såg det som en film hela tiden:)
      Guds Änglar:RoKi.pdf
    • By agnes99
      Hej!
       
      Det här är mitt första kortfilmsmanus (på 3 sidor) och jag skulle gärna vilja få respons/kritik.
       
      Synopsis: Viktor upptäcker att hans mamma är borta när han kommer hem en kväll. Det oroar honom så han går ut för att leta efter henne och efter en tids letande hittar han henne på kyrkogården.
       
      (Det är inte en händelserik historia, men jag hoppas att känslorna förmedlas.)
       
      Grejen är att jag har en lång bakgrundshistoria till Viktor och hans familj, så jag är rädd att manuset inte blir lika bra för en som inte har tagit del av deras historia. Varför jag skrev ett kortfilmmanus av det hela är för att jag är en noob (så jag ser fram emot att få respons och råd). Jag hade lite problem med en heading som ni kanske kommer märka och lite andra saker... Det finns en massa olika formateringsregler och jag vet inte riktigt vilka jag ska följa!... och ska man översätta de engelska uttrycken?
       
      FYI, så skrev jag manuset i Celtx (funkade bra men kan inte ta bort scennumreringen) och titeln är inte helt bestämd, vet inte ens om en borttappad är rätt ord, men kände att jag behövde skriva nånting.
       
      Tack på förhand för er respons! :)
      Screenplay (6).pdf
×
×
  • Create New...