Gå till innehåll

Vilken utbildning ger bäst framtidsmöjligheter?


Hell_Sven37

Recommended Posts

Hej.

 

Är också en som vill studera och/eller arbeta utomlands. Min plan är att studera nu i höst en ettårig utbildning på folkhögskola, vill inte studera tre år och hålla på med tentor, och under praktiken som man har på skolan försöka få praktisera utomlands för att få kontakter och sedan efter utbildningen söka skola eller arbete utomlands.

 

Det viktigaste tror jag är att man chansar lite. Om det inte fungerar utomlands så kan man ju oftast komma tillbaka till Sverige.

 

/Jesper

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag ser först nu att du fått känna lite på filmen redan i form av att du gått på Ölands dokumentärfilmskola, då kanske du känner dig rätt säker på vilken roll inom en produktion som du vill åta dig också. Något jag inte direkt kan påstå om mig själv, visserligen har jag ett helt år på mig för att bestämma mig, men å andra sidan så lär jag inte få någon större inblick i hur en riktig filmproduktion ser ut innan dess heller. Jag vet inte om jag nämnde det tidigare, men jag sitter liksom fast i "redigeringsträsket", tillsammans med enklare animationer och effekter. Nästan varenda film som jag ser på TV sitter jag och analyserar, huruvida de gjort ditt och datt för att uppnå önska resultat, eller hur jag själv skulle kunna göra en budgetlösning på detta :OO.

Det var en sak jag upptäckte och en som jag fick reda på under min tid på Ölands dokumentärfilmskola. Det jag upptäckte var att jag inte vill hålla på med dokumentärfilm, utan hellre spelfilm. Det jag fick reda på, eller snarare det jag fick beröm för under min tid där var mitt filmfoto. Mitt stoltaste minne var i början när vi hade en brittisk director of photography som gästföreläste. Hon berömde mitt filmfoto i en liten kortkortfilmsövning och beskrev det som pastelliknande. Och alla beröm har fått mig att tro att jag kanske borde satsa på fotosidan i filmproduktionen. Men enda sedan jag visste att jag ville hålla på med film har jag bestämt klängt fast vid att jag ska bli regissör. När jag var tonåring visste jag inte mycket om vad det innebar att arbeta som regissör, mer än att man bestämde över den kreativa delen i filmproduktionen. Idag vet jag på pappret vad det innebär och jag kom på mig själv en gång, när jag läste en bok om regi, att för mig känns rollen som regissör skrämmande, men så otroligt, otroligt spännande att ta sig an. Därför klänger jag än idag fast vid en framtid som regissör.

Jag vet att jag var "analysskadad" under och efter tiden på dokumentärfilmskolan, men det har ebbat ut och idag tänker jag inte på det om jag inte vill.

 

Nu gör jag visserligen bara "videon" mest dansvideon, men är även på väg in i musikvideoträsket, detta kräver dock att jag skaffar bättre utrustning.

Jag har till och från varit inne och sniffat lite på musikvideosidan. Detta för att mina två största intressen är just musik och film och jag tänkte att det måste ju vara den ultimata vägen att kombinera mina två största intressen till ett arbete. Och jobben finns ju. Åtminstone gratisjobben om man riktar in sig på de mindre artisterna. För vilken artist tackar nej till en gratis, välgjord musikvideo? Men jag tror inte jag skulle vilja ägna resten av livet åt enbart musikvideoproduktion. Nån musikvideo då och då mellan spelfilmerna skulle jag kunna tänka mig.

 

Där har vi min meritlista, haha. Men jag läste i ditt inlägg att du inte varit till England, detta likaväl som jag inte varit till Australien eller USA, de två länderna som jag helst av allt skulle vilja bosätta mig i. Jag vet inte hur mycket jag skrev i förra inlägget, men jag kanske nämnde att jag ser filmen som ett kul jobb att försörja mig på och mitt absoluta intresse ligger inte i att jag ska bli en hotshot som bor i en 200 miljoner dollars villa. Däremot vill jag att det ska kunna ta mig utomlands, helst söderut och till ett Engelsktalande land, vilket likaväl för mig skulle kunna innebära England då, mest för att jag vill slippa den svenska gnällmentaliteten, något jag inte riktigt kan utstå.

Jag håller absolut med dig. Kan jag leva ett normalt liv, arbeta på en plats jag trivs med och försörja mig på ett arbete inom film, så är jag glad. Allt utöver det är bara plus.

Känner du att du inte riktigt hör hemma i Sverige? Det gör jag och det är en av många anledningar, om man bortser från filmen som är en självklart faktor, till varför jag vill söka mig utomlands.

 

Du får ursäkta att jag centrerar detta kring mig, men jag tror det är det bästa sättet för dig att se hur jag tänker, för i grund och botten kan ju inte jag säga åt dig vad du ska göra, men jag kan ju alltid ge dig råd och tips utifrån mina egna tankegångar och erfarenheter :).

Med tanke på hur egotrippad jag är i mina texter så tycker jag att du centrerar kring dig själv med all rätta ;)

 

Oavsett vad så började jag med att kika på universiteten utomlands, det började någonstans där kring animering och slutade, för drygt 1½ år sedan vid "film" - jag vill plugga film. Jag tror att jag sedan dess länsat varenda Amerikans såväl som Australiensk institution på information, såväl som en del Engelska; t ex. MET. Så på så sätt känns det nästan som jag hittat en avlägsen tvilling när jag läser dina inlägg, jag känner inte heller att min framtid ligger i Dalarna eller Sverige för den delen, så därför känner jag mig lite "meh" över om jag skulle komma in eller inte. Å andra sidan så har ju inte jag någon direkt filmerfarenhet, så att gå där bara ett år för att sedan hoppa av skulle ju vara väldigt givande om man säger så, genom att bara få tillgång till verktyg mm. Jag ställer mig dock tveksam till om jag vill spendera hela 3 år där, det känns mycket och det känns framförallt väldigt vintrigt och trist.

Min jakt på passande filmutbildningar har säkert hållit på i snart 3-4 år och på grund av mitt ständigt pågående informationssökande kommer utbildningar och de går. För exempel: Under de senaste 1-2 åren har det varit Filmproduction på Santa Barbara City College som gällt. Och under de åren har jag försökt få fram så mycket information om SBCC som möjligt. Under sökandet kommer det givetvis fram att utbildningen inte alls var något att ha. Har sett två filmer därifrån på Youtube och det var som om små tonåringar hade slängt ihop nåt osebart. Man skulle förstås kunna testa på, men jag har ingen lust att dra igång nåt så stort när jag redan från början är ytterst tveksam till det. Jag skulle gärna plugga på SBCC, men då får jag nog välja ekonomi eller något, som verkar vara lite seriösare utbildningar, men ekonomi är knappast något jag vill arbeta med. Min tanke med det hela var att jag sedan skulle ha gjort en transfer till ett State University (billigare) och läst ett BA i Filmproduction.

 

Jag kollade på upplägget för första terminen på Film och TV i Dalarna och det enda som fanns på schemat var "Introduktion till rörlig bild" (har för mig att det hette så). Och det är något som jag redan har fått genom dels dokumentärfilmskolan, men även mycket självstuderande. Så om jag skulle testa på utbildningen funderar jag på om det inte skulle kännas lite frustrerande att läsa sånt jag redan vet..

 

Jag är en väldigt praktisk människa och jag gillar uttrycket "learn by doing" som många privata filmskolor använder sig av. Och jag vet att en sådan skola passar mig betydligt mer än en högskola/universitet. Problemet är bara att privat oftast innebär mycket pengar. Pengarna man får från CSN kan täcka kostnaderna för utbildningen, men sedan måste man ha pengar till boende och alla andra kringkostnader och det är ytterligare 150.000kr för 10 månader som man måste ta ur egen ficka.

 

Jag har under 1 års tid arbetat och sparat pengar till vad jag trodde skulle gå till en utbildning på en privat filmskola. Men desto mer pengar jag har fått ihop desto mer har jag insett att jag inte vill "kasta bort" var enda surt förvärvade krona bara så där. Något som har tagit mig 1 år att spara skulle vara borta på någon sekund när man väl betalar till skolan. Visst man får förhoppningsvis något bra i utbyte, men det är ingen garanti bara för att man betalar massa pengar för utbildningen.

 

Jag har istället börjat fundera på att resa. Dels för att stilla min vilja om att dra utomlands, dels för att samla på mig massa upplevelser och erfarenheter. Sånt som är ovärderligt för en aspirerande regissör. Eventuellt ta en fyra veckors kurs i regi på MET Film School. För oavsett vilken utbildning har hittar verkar jag hitta något negativt som avskräcker mig från dem.

 

Jag vet inte med hur mycket text jag ska plåga dig, men jag kan ju dra till med en liten fråga för omväxlings skull. Vilka Engelska Universitet är det som du har kikat på? För mig, personligen så skulle det kanske vara intressant med att hitta en motsvarighet till Dalarna, fast i England, en skaplig linje på ett normalt universitet och inte en filmskola, som därmed alltså inte kostar skjortan på samma sätt (dvs. inga miljonlån när man går ut).

 

Så det var väl allt jag kunde komma på nu :i.

Som jag tror att jag nämnde i föregående inlägg, så har jag bara kollat lite grann, men jag har hittat ett som verkar sticka ut lite. Bournemouth University. Som jag har förstått det är det ett nyare, som 2009 tilldelades utmärkelsen "UK's Number One New University" av The Guardian University Guides (ska tydligen vara ganska prestigefyllt). Verkar vara ett modernt och fräscht universitet i Bournemouth som ligger på sydkusten. Så inga svenska hårda vintrar, om det inte blir sånt snökaos som kan dra in över Europa och sträcka sig enda ner till Italien;) En positiv sak för internationella studenter är att man första året är garanterad studentrum på campus.

 

Drog visst till med ett långt inlägg även denna gång:) Har säkert glömt något, men inget jag kommer på nu.

Länk till kommentar
Share on other sites

Hej.

 

Är också en som vill studera och/eller arbeta utomlands. Min plan är att studera nu i höst en ettårig utbildning på folkhögskola, vill inte studera tre år och hålla på med tentor, och under praktiken som man har på skolan försöka få praktisera utomlands för att få kontakter och sedan efter utbildningen söka skola eller arbete utomlands.

 

Det viktigaste tror jag är att man chansar lite. Om det inte fungerar utomlands så kan man ju oftast komma tillbaka till Sverige.

 

/Jesper

Vet inte om du har någon filmerfarenhet, men ett år på folkhögskolan kan vara ett väldigt bra sätt att börja. Förhoppningsvis får man reda på inom vilket område man vill arbeta, vilket gör det lättare att välja senare studier.

 

Håller med dig om tentorna. Tycker inte riktigt det har med filmskapande att göra.

 

Lycka till på folkhögskolan!

Länk till kommentar
Share on other sites

Slingrar mig in i diskussionen, har läst igenom tråden. Det roliga är att vi verkar vara i princip exakt samma situation, några stycken av oss - jag sökte yrkeshögskolan i Stockholm, medieskolan tror jag den hette, verkade vara en riktigt bra skola, men jag kom inte in då det var 260 sökande på 30 platser eller nåt sånt, och jag har kanske inte de bästa betygen att skryta med, tyvärr får ju alla de som sa till en att man borde anstränga sig i skolan vatten på sin kvarn nu. :)

 

Sökte även Manus för Film och TV i Dalarna, och det kändes till en början rätt osäkert, tänker som många av er att "det är ju inte i Sverige som film görs", fast samtidigt, vi *är* födda och uppvuxna här (antar jag), och det är nästan alltid väldigt mycket svårare att komma in som "utlänningen" utomlands, det är knepigt med studielån, boende och allt vad det kan vara. Vad jag tror är att den utbildningen jag (vi) sökt kan vara en bra introduktion, det är ju inte ett kontrakt på 3 år man skriver på, är det för flummigt kan man ju bara hoppa av, klarar man sig igenom utbildningen tror jag man dels har fått kontakter i Sverige, som kan vara väldigt nyttiga när man söker sig utomlands. Dessutom *finns* kapaciteten att göra bra film i Sverige, se på första filmen i Millenium-triologin, den var kanonbra och inte alls lika "pinsam" som man kanske är van att se svensk film. Ta nu inte bort min poäng med att konstatera att de andra två filmerna var skräp, det tillskriver jag även Stieg Larssons handling. :)

 

Jag tror också att man hade kunnat få rätt mycket vänner att starta ett "team" kring, som jobbar inom olika områden. Är man bara ambitiös i livet så kommer mycket automatiskt, är något jag lärt mig hittills. Har ni fixat med boende och så eller avvaktar ni?

Länk till kommentar
Share on other sites

Medieinstitutet har jag fått väldigt blandade uppfattningar om. Har hört att de fortfarande kör en del med DV-kameror och att de inte alls lär sig något slags analytiskt tänkande utan mest lär sig tekniken och lite berättande. Någon som vet mer kan säkert rätta mig. Vad gäller tekniken i praktiken verkar de som jag har erfarenhet därifrån ha ett helt ok förhållningssätt; men det verkar finnas en del hål i kunskaperna kring varför man gör på ett visst sätt osv.

 

Vad gäller film i Sverige så måste man se att det faktiskt finns en slumrande kompetens att göra bra film här. Nu tycker jag inte Millenniumfilmerna riktigt räcker till, men går man tillbaka i tiden 20, 30 år så fanns det en kultur av att skapa bra film. Detta lever också vidare i resten av norden där man i Sverige valt att istället backa projekt som uppföljare till överskattade farsfilmer....

 

Sverige kan börja skapa bra film igen och då måste vi som faktiskt utbildar oss hjälpa till! Annars kan vi alltid fly till Norge, Danmark, Finland och Island där filmkultur frodas och är välmående ;)

Länk till kommentar
Share on other sites

Heh, lite coincidental att du är (förmodar jag) samme Mattihp från HFboards :)

 

Men ja, jag håller med, det måste till en attitydförändring ifall det ska bli någon ändring på längre sikt. Större budget betyder inte alltid bättre film. Har du något att berätta om Manus för TV/Film Matti/någon annan?

Länk till kommentar
Share on other sites

Heh, lite coincidental att du är (förmodar jag) samme Mattihp från HFboards :)

 

Men ja, jag håller med, det måste till en attitydförändring ifall det ska bli någon ändring på längre sikt. Större budget betyder inte alltid bättre film. Har du något att berätta om Manus för TV/Film Matti/någon annan?

Densamme.

 

Tomgrejs här har gått Manus för TV/Film och kan nog briefa dig där.

Länk till kommentar
Share on other sites

Känner du att du inte riktigt hör hemma i Sverige?

 

Nix, aldrig riktigt gjort det sedan den dagen jag började tänka kritiskt. Jag vet inte riktigt vad som är så hemskt med svenskar och Sverige, det är svårt att uttrycka sig konkret i den frågan, men jag tycker att det rent allmänt känns rätt bistert, fördomar och snack bakom ryggen på folk är nationalsport där vinnaren är den som kläcker bästa överdrivna storyn om en när och kär. Att många här dessutom har väldigt låg arbetsmoral och väljer att ta jobb som de själva är fullt medvetna om att de inte kommer trivas med, samt kommer gnälla över (tillsammans med allt de redan gnäller över) ända tills den dagen då pensionen kommer, är väl ännu en sådan faktor som gör att jag inte riktigt kan identifiera mig med den stora massan. Detta gäller såklart inte alla, riktigt så egocentrisk är jag faktiskt inte, men jag tycker det här hänger i luften hos de flesta.

 

Nog med slående uttryck mot det svenska folket nu. Jag och du, Laston, verkar tänka i otroligt lika banor (ang. filmen alltså) och det är alltid kul att hitta någon man kan identifiera sig med. Precis likt dig har jag ju sökt igenom skolor, hittat någon som är: "WOW!", sedan läst lite och: "näh", Högskolan Dalarna är den enda som gett mig ett skapligt helhetsintryck och så som planen ser ut nu, så är det den jag ska söka mig till, samt några strö-utbildningar, typ arkitekt, sjökapten(?) osv, jag är ganska samhällsinriktad som så, om än också tekniskt intresserad.

 

Vad ska man säga, kan jag ha ett annat jobb och köra film som hobby så är det också superbt, jag gillar sjön dessutom, då har man ofta långledigt emellan. Jag vet inte var jag ska börja eller sluta, jag kan flyta ut det hur långt jag vill, men jag vill jobba med film och ju friare händer jag får, ju mer kommer ju jag att "njuta" av det, om jag vill göra yrke av det eller ej återstår ändock att se. Men jag tror inte jag kommer att bli säkrare med tiden, fler alternativ resulterar i att man blir kluven, helst skulle jag bara snabbspola det här året, söka och få det överstökat, haha.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag går ju och funderar på mina val och möjligheter för framtiden ständigt, varje dag. Jag pratar och diskuterar med flera olika människor och lyssnar på deras råd och erfarenheter. Som slutresultat har jag kommit fram till vad jag skulle vilja kalla min realistiska lösning och realistiskt är kanske inte alltid roligt när drömmarna lockar mer, men oftast måste man välja det realistiska innan man kan nå drömmarna. Ni har säkert hört något liknande förr.

Så, min tanke är att jag pluggar de tre åren på Högskolan i Dalarna (om jag kommer in och om jag fortfarande trivs med utbildningen efter ett år). Efter det kan jag antingen börjar jag arbeta inom filmindustrin eller så söker jag direkt vidare till fortsatt utbildning med specialinriktning (regi, fotograf osv.). Det mest troliga skulle nog vara att jag börjar arbeta och efter ett par år söker till fortsatt utbildning. Men det skadar ju inte att söka varje år, sen om man kommer in är det bara bestämma sig då.

 

Taetius, du skrev om att det är svårare att komma in som utlänning utomland. Det fick mig att tänka på en norsk tv-serie som hette "Lisa i Hollywood". Den handlade om en norska, boendes i England, som skulle försöka lyckas som skådis i Hollywood. I ett avsnitt var det en man som sa: "Det är lättare att bli astronaut, än det är att lyckas i Hollywood." Och då får man en känsla av hur svårt det faktiskt kan vara. Min tanke är att, även om det fortfarande kan vara svårt, så är det troligtvis lättare att lyckas i Sverige. Lyckas man inte i Sverige är det desto troligare att man inte skulle ha lyckats i USA.

 

För att svara på din fråga Taetius: Nej, jag har inte skaffat boende. Däremot ställde jag mig i bostadskö hos Kopparstaden AB i maj för att samla på mig köpoäng.

 

Vad gäller film i Sverige så måste man se att det faktiskt finns en slumrande kompetens att göra bra film här. Nu tycker jag inte Millenniumfilmerna riktigt räcker till, men går man tillbaka i tiden 20, 30 år så fanns det en kultur av att skapa bra film. Detta lever också vidare i resten av norden där man i Sverige valt att istället backa projekt som uppföljare till överskattade farsfilmer....

Håller med dig till punkt och pricka, Mattihp. Jag har länge försökt hitta syndabockar att skylla den låga kvalitén som svensk film håller. De jag vill skylla på är producenterna, eftersom de bestämmer vilka projekt som ska finansieras. Tyvärr är det väl så att de hellre satsar på säkra kort (deckarfilmer) än något, för svenska filmindustri, annorlunda. Men ibland händer det att något annorlunda dyker upp på biografen. Två exempel tagna direkt upp luften är Arn och Låt den rätte komma in. Var av ingen är särskilt bra, tyvärr. Bara med ett bättre manus, bättre musik, och utbytande av vissa skådespelare hade Arn-filmerna kunnat bli betydligt bättre. Istället lade man 200 miljoner på något halvdant. Det känns som att det är lite så det ser ut i Sverige. När det väl satsas på något annorlunda blir det ofta misslyckat. Varför?

 

Nix, aldrig riktigt gjort det sedan den dagen jag började tänka kritiskt. Jag vet inte riktigt vad som är så hemskt med svenskar och Sverige, det är svårt att uttrycka sig konkret i den frågan, men jag tycker att det rent allmänt känns rätt bistert, fördomar och snack bakom ryggen på folk är nationalsport där vinnaren är den som kläcker bästa överdrivna storyn om en när och kär. Att många här dessutom har väldigt låg arbetsmoral och väljer att ta jobb som de själva är fullt medvetna om att de inte kommer trivas med, samt kommer gnälla över (tillsammans med allt de redan gnäller över) ända tills den dagen då pensionen kommer, är väl ännu en sådan faktor som gör att jag inte riktigt kan identifiera mig med den stora massan. Detta gäller såklart inte alla, riktigt så egocentrisk är jag faktiskt inte, men jag tycker det här hänger i luften hos de flesta.

 

Nog med slående uttryck mot det svenska folket nu. Jag och du, Laston, verkar tänka i otroligt lika banor (ang. filmen alltså) och det är alltid kul att hitta någon man kan identifiera sig med. Precis likt dig har jag ju sökt igenom skolor, hittat någon som är: "WOW!", sedan läst lite och: "näh", Högskolan Dalarna är den enda som gett mig ett skapligt helhetsintryck och så som planen ser ut nu, så är det den jag ska söka mig till, samt några strö-utbildningar, typ arkitekt, sjökapten(?) osv, jag är ganska samhällsinriktad som så, om än också tekniskt intresserad.

 

Vad ska man säga, kan jag ha ett annat jobb och köra film som hobby så är det också superbt, jag gillar sjön dessutom, då har man ofta långledigt emellan. Jag vet inte var jag ska börja eller sluta, jag kan flyta ut det hur långt jag vill, men jag vill jobba med film och ju friare händer jag får, ju mer kommer ju jag att "njuta" av det, om jag vill göra yrke av det eller ej återstår ändock att se. Men jag tror inte jag kommer att bli säkrare med tiden, fler alternativ resulterar i att man blir kluven, helst skulle jag bara snabbspola det här året, söka och få det överstökat, haha.

Jag kan börja med att säga att jag förstår hur du känner. Det enda jag tror man kan göra är att pröva, pröva, pröva tills det att man hittar DET. Att gå runt och försöka gissa sig till vad man vill hålla på med, samtidigt som man arbetar på ett jobb man inte gillar (som jag har gjort i drygt tre år) är nog inte rätt sätt att tackla saken. Dagens ord: Pröva

Länk till kommentar
Share on other sites

Håller med. Att göra något är bättre än ingenting, och nu när jag sett att det finns en hel del likasinnande på väg i Dalarnas riktning blir jag uppmuntrad, och har i princip bestämt mig för att åka upp dit, och åtminstone prova på en termin eller två. Hade varit kul om vi stöter på varandra, eller kan utbyta erfarenheter eller motsvarande, i och med att vi verkar gå lite olika inriktningar. Jag personligen känner ingen i Falun sedan tidigare, och har aldrig varit så "långt" norrut i landet.

Länk till kommentar
Share on other sites

Håller med. Att göra något är bättre än ingenting, och nu när jag sett att det finns en hel del likasinnande på väg i Dalarnas riktning blir jag uppmuntrad, och har i princip bestämt mig för att åka upp dit, och åtminstone prova på en termin eller två. Hade varit kul om vi stöter på varandra, eller kan utbyta erfarenheter eller motsvarande, i och med att vi verkar gå lite olika inriktningar. Jag personligen känner ingen i Falun sedan tidigare, och har aldrig varit så "långt" norrut i landet.

 

Har du sökt dit i år du? Eller är det som för mig, nästa år som gäller?

Länk till kommentar
Share on other sites

Taetius, det är alltså till Manus för film och TV du (precis som jag) har sökt? Eller sökte du till Film- och TV-produktion? Jag tror att mina chanser att bli antagen är hyfsat goda och håller just nu alla ögon öppna efter en trevlig bostad. Antagningsbeskedet borde komma om en vecka eller två, antar jag.

 

Känner för övrigt igen mig mycket i det du tidigare har skrivit - mitt förhållande till svensk film är svalt och jag är därför inte 100% säker på om utbildningen i Dalarna är rätt val för mig. Men jag tänker ge det ett år i alla fall, om jag nu kommer in. Visar det sig bli ett skitår så får jag helt enkelt försöka utbilda mig själv som en hobby medan jag pluggar till språkkonsult istället... :P

Länk till kommentar
Share on other sites

Dominus: Ja, det stämmer! Då kanske vi ses i höst då :) Ja, beroende lite på hur många sökande det är och så, en del kommer ju in på andra antagningsbeskedet osv. Men man undrar ju hur många drömmare som oss det kan finnas egentligen ;) Om inte annat, även om man nu inte skulle gilla utbildningen efter ett år, så kommer man nog ha mött en hel del likasinnade vare sig man vill eller inte, och det tror jag i sig är mycket nyttigt. Just manusskrivande handlar ju mycket om att kunna arbeta funktionellt i en grupp, vilket jag oftast gillar.

Länk till kommentar
Share on other sites

Just att träffa liksinnade människor tror jag kommer vara minst lika utvecklande (åtminstone för mig) som själva utbildningen. Det lär göra underverk för kreativiteten. Inget ont om mina fina vänner, men i dagsläget känner jag inte många "liksinnade", som delar mitt intresse för film, skrivande och annat spännande dagdrömmeri. :)

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag blev också antagen. Om man inte är beredd att dela lägenhet med någon/några (mitt skrivande kräver åtminstone en viss grad av ensamhet :P) så verkar det vara förbaskat ont om lediga studentbostäder i Falun just nu. Men men, det dyker nog upp något tids nog.

Länk till kommentar
Share on other sites

Och jag kom inte in på Film & TV.. Kom så långt ner som 138e reservplats!

På ett sätt är jag besviken och på ett sätt glad. Besviken för att jag hade sett fram emot att få lämna mitt jobb (trivs inte särskilt bra), men glad för att det öppnar upp för andra idéer och drömmar som jag har.

 

Men lycka till ni som kom in :)

Länk till kommentar
Share on other sites

Kom inte heller in på det jag sökte, Audiovisuell produktion som första val, ligger på reservplats 10. Sökte även till Film -och TV-produktion och hamnade på reservplats 76 eller nått.

Tror ni man har nån chans att komma in i år?

Länk till kommentar
Share on other sites

Oj, statusen på utbildningen har verkligen höjts :) när jag började så fyllde vi inte ens en klass.. Därefter har varje klass fyllts... Hoppas alla ni här som kommit in slipper britsen :D Prata ihop er och försök få delad lägenhet i Bojsenburg! Perfekt om man är filmintresserad att dela med någon annan med samma intresse..

Länk till kommentar
Share on other sites

Som sagt så kom jag ju inte in på Film & TV i Dalarna, utan istället blev jag antagen till Filmvetenskap i Halmstad. Vad jag funderar på är om jag överhuvudtaget skulle ha någon nytta av den utbildningen, när min tanke är att jag ska satsa åt regi/foto-hållet?

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.


×
×
  • Skapa nytt...