Jump to content

Idé om Schackklubb!


Holykestrel
 Share

Recommended Posts

Hejsan!

 

Jag har en liten idé som jag har tänkt på lite varja dag den senaste veckan.

Manuset är tänkt att skrivas som en svart komedi.

Här är en kort synopsis om historien, längre ner berättar jag mina tankar kring det hela.

 

 

 

-Två kompisar, en smal ung kille i 19-årsåldern och en rundlagd 50-åring äger tillsammans en schackklubb i en stor sal nere i stan. Salen ägs av kommunen som också har gett bidrag till den snabbt växande klubben med cirka 60 medlemmar, de flesta pensionärer.

Det har alltid gått bra för klubben som har blivit lite utav ett signum för den lilla småstaden

där alla invånare känner till schackspelarna.

En dag bestämmer sig dock kommunen för att plötsligt stänga ner huset där schackklubben har sin sal och bryta av bidragen för annan prioritering mm (Val av annat politiskt parti?).

Klubben får nöja sig med ett trångt garage och snabbt börjar medlemmar att hoppa av. Snart är det bara den unga killen, 50-åringen och 5-6 människor med inget bättre att göra kvar. Klubben är så gott som bortglömd.

 

Från det att kommunen bestämmer sig för att "ignorera" klubben till det att den blir bortglömd händer en rad andra negativa saker som får dem resterande medlemmarna (som kanske redan inte är 100% mentalt friska) att förlora all kontroll och spontant börja gå loss på kommunalhuset nere i stan. I deras ögon har kommunen tagit ifrån dem det enda kvar i livet. Klubben har varit deras undanflykt från alla problem i vardagen och en stor källa till glädje.

 

Konsekvenserna av raseriutbrottet blir fängelse för sabotage.

Inne i fängelset upptäcker de till deras förvåning och glädje en större sal än de hade från början, full av schackspelande kriminella.

Här har de 4 år på sig att spela schack, helt i lugn och ro.

 

 

 

Idén fick jag rätt långsökt från den ryske schackspelaren Garri Kasparov som ständigt kritiserar Vladimir Putin och hans politik.

Det finns ett visst samhällskritiskt budskap i berättelsen men den stora anledningen till varför jag vill skriva manuset är för att jag tyckte att det var en rolig historia med många chanser till underhållande situationer och människor.

Det är inte så viktigt att manuset blir till film men om den skulle bli det skulle den vara filmad i svartvitt eller mycket svala färger med mycket fasta kameror, typ som Jim Jarmusch filmerna.

 

Jag behöver dock lite synpunkter på vad ni tyckte om historien mm.

Det största problemet är ju att få publiken att fortfarande sympatisera med schackspelarna efter att ha gått loss på kommunhuset. Att få publiken att tycka att det nästan är en rätt handling.

Hur ska jag göra det? Vilka negativa händelser ska hända dem mer än att de förlorar salen och bidragen? Några förslag?

Hur ska jag visa att schackklubben var det bästa som fanns för dem?

Det måste hända mer dåliga saker för att de ska handla på det här sättet, ändå om de inte är 100% mentalt friska.

 

Alla tips och synpunkter uppskattas, inklusive namnförslag på filmen.

 

Tack så mycket!

Link to comment
Share on other sites

Här är en kort synopsis om historien, längre ner berättar jag mina tankar kring det hela.

Dessvärre missar du det viktigaste i din synopsis, nämligen din huvudperson. Jag antar att du har tänkt dig att antingen 19-åringen eller 50-åringen är huvudperson, men vi måste veta mer än dennes ålder. Kanske är 19-åringen en före detta ungdomsbrottsling som i schackspelandet äntligen fått ordning i tillvaron, och som nu åter ser sin värld hotad av kommunstyrelsen och därmed förfaller i sin tidigare bana. Eller så har 50-åringen nyligen blivit arbetslös från ett kommunalt jobb och ser schackklubben som den enda trygga platsen i tillvaron där han fortfarande har chansen att glänsa. Nu ser han kommunens agerande som ett dubbelt svek och blir ursinnig. Tja, jag spånar bara, men du måste ha en idé om vem din huvudperson är och vilken förändring han genomgår under filmens gång.

 

Här har de 4 år på sig att spela schack, helt i lugn och ro.

Fyra år för att ha trashat kommunhuset? Det låter rätt brutalt.

 

Det största problemet är ju att få publiken att fortfarande sympatisera med schackspelarna efter att ha gått loss på kommunhuset.

Det tror jag inte för en sekund är något problem.

 

Vilka negativa händelser ska hända dem mer än att de förlorar salen och bidragen? Några förslag?

Från kommunens sida tror jag inte att det behövs mer. Däremot kan spelarna ha problem på ett mer personligt plan. När en spelare väljer att protestera framför kommunhuset tycker kanske hans fru att han är löjlig, vilket naturligtvis triggar honom ytterligare.

 

Du kan naturligtvis även låta deras gamla lokal gå till en förening som schackspelarna ogillar eller tycker är löjlig. Exempelvis kanske kommuntyperna tycker att schack är gammalmodigt och att poker är den nya flugan som kommunen skall satsa på. Det blir en klassisk kamp mellan traditioner och nymodigheter.

 

Hur ska jag visa att schackklubben var det bästa som fanns för dem?

Med personliga historier. Jag skissar några ovan där jag talar om huvudpersoner. Även birollerna bör ha ett personligt förhållningssätt till schackspelandet. Någon kanske träffade sin fru under en turnering? Någon kanske har alla sina vänner i klubben? Någon kanske var en av Sveriges mest lovande schackspelare som ung (vilket jag själv faktiskt var när jag var tio bast ;)) och som ser schackklubben som sin enda chans till revansch efter ett misslyckat liv.

 

Lycka till!

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Tack så mycket Jakob!

Du har absolut rätt i det du säger. Jag ska spåna lite mer på huvudpersonen och hans bakgrund mm och så ska jag ta reda på hur långt fängelsestraff som är rimligt.

Coolt att du har varit en av dem bästa schackspelarna. :D

Tack för bra tips!

 

Mer synpunkter uppskattas!

Link to comment
Share on other sites

"Kommunen" är för abstrakt, och bör representeras av en person istället. Denna kommun-gubbe/tant kan vara riktigt ond och jävlig så blir det lättare att känna för huvudkaraktärerna.

 

Fyra år för att ha trashat kommunhuset? Det låter rätt brutalt.

 

Låt det utspela sig i en hård diktatur så löser sig det problemet. Kan vara science fiction eller en verklig. Eller låt antagonisten vittna falskt om att de dödat någon. Då blir han/hon riktigt ond.

 

Över huvud taget så tror jag att du ska ta ut svängarna rätt mycket. Bry dig inte om realismen. Annars är det risk att filmen blir trivial och tråkig (bara att ha ordet kommun i ett synopsis är rätt avtändande).

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

  • Similar Content

    • By Bylundjonas
      Hej. Jag har arbetat med ett synopsis som jag söker feedback på, det är på en sida.
      Filen är bifogad här: Alice the synopsis.pdf
    • By Morpheus
      Hei. Jeg heter Mohammed og er en spirende norsk manusforfatter. I tillegg er jeg ny her.
       
      Jeg vil først poste synopsiset på mitt siste manus, siden jeg ikke er sikker på hvor mange som leser eller gidder å lese et manus på norsk og se om noen synes historien høres interessant ut. Kommer til å poste manuset (28 sider) hvis det er noen som har lyst til å lese og gi meg tilbakemelding.
       
      "En gruppe foreldre for en sjetteklasse kommer sammen for å planlegge ungenes første avslutningsfest. Oppgaver og ansvar blir delt. Ros blir gitt. Så gir klasselæreren ordet til moren til tittelkarakteren, slik at hun kan informere de andre foreldrene om bursdagens hvor og når. Det hele ser ut til å gå fint til en av de andre foreldrene tar ordet og foreslår en tilsynelatende ubetydelig endring i skolens regler for bursdagsinvitasjoner.
       
      Motargumentene går først på prosedyre. Men snart handler det om helt andre ting: ansvar, makt, klasse, og hvor langt reglene, som var ment å forebygge klikkdannelse og ekskludering, skal kunne gå for å gripe inn i private valg og tvinge frem idealistiske resultater. Når det hele er over, er hver enkelt villig til å bruke Elis bursdag som slagmark hvor de må vise hvor de står. "
    • By Melina
      Hejsan! Jag är en 18 årig tjej som alldeles snart tar studenten,som gymnasiearbete hade jag visionen om att göra en dokumentärfilm, men med brist på tid så gjorde jag en liten promotionfilm åt klubben som jag hade tänkt göra en dokumentärfilm om. Men nu är mitt mål att göra den här dokumentärfilmen ändå, fast efter att jag tagit studenten. Jag har skrivit en synopsis här nedanför och jag skulle bli glad om du tog dig tid till att läsa det och kanske lämnar en kommentar om vad du tycker och tänker!
      Kram!
       
       
      SYNOPSIS
       
      Titel: GIRLFIGHTERS
       
      Syfte: Trots de hårda ord som denna tjejklubb har fått ta emot så har det gått med vilja och engagemang att få en enorm utvecklande klubb.
      Filmen ska även ha syftet att få svar på hur idrotts-Sverige (RF,SISU,ÖLIF..) ställer sig till denna tjejbrottarklubb och varför de gjorde som de gjorde/inte gjorde. Är anledningen till den skeptiska inställningen att de är en tjejklubb?
       
      Budskap: Fördomar och åsikter om Girlfighters BK har inte gjort klubben svagare. Snarare tvärtom.
       
      Form: Dokumentär
       
      Målgrupp:
      Nådd målgrupp kommer antagligen vara idrottsintresserade personer med en åldersbredd på ungefär 15-55 år.
       
      Men med tanke på en film som handlar om en tjejklubb som känner ett visst utanförskap så blir målgruppen personer som har blickarna mot ett jämställt Sverige....Män och kvinnor från 15år och uppåt. Hörselskadade och döva ingår i min målgrupp. (ska vara textad och med tal)
       
      Längd: 30 minuter
       
      Vi följer Girlfighters brottarklubb som är Sveriges första från grunden startade tjejbrottarklubb. Från att de startade år 2012 så har klubben utvecklats till en bättre och större förening. Det har dock inte bara varit en framgång. Girlfighters har hela tiden letat samarbeten för att skapa en gemenskap mellan olika brottarklubbar i Närke. Vad klubben får tillbaka är "Ni måste förstå att vi inte kan samarbeta, vi ser ju er som konkurrenter" och en annan säger i ansiktet till dom att Girlfighters kommer att läggas ned inom tre år. Girlfighters tränare, Linn, berättar om när hon var aktiv brottare i en annan klubb och som 13 åring blev avstängd från att träna där om hon skulle fortsätta vara tränare för Girlfighters brottarklubb. Vi väljer att ta kontakt med dessa personer som anses ha sagt detta, och vi tar även kontakt med Svenska brottarförbundet för att berätta om vad som faktiskt har pågått under ett antal år. Men trots den kritik som klubben har fått ta emot så har samtidigt fått mycket positiv feedback också, klubben har nu ett 20-tal tjejer som tillsammans tränar och tävlar. De lever för brottningen och har högre mål än någonsin. Målet är för 2015 att få 5 brottare uttagna till Sveriges största brottartävling, Glentons Mästarmöte. De lyckas få med alla fem brottarna till den stora tävlingen. Vi får bland annat följa Therese 10 år, klubbens absolut första brottare som nu har blivit uttagen till att få tävla på Glentons mästarmöte, nu är det bara att köra järnet för att visa vad Girlfighters går för. För tjejer kan de med.
    • By Erica87
      När frosten kom innanför huden
       
      Hon faller inte vackert, hon faller hårt.

       
      ”I natt skulle kylan tillslut tränga igenom skinnet, i natt skulle frosten komma innanför huden, in på självaste livet, in i mitt hjärta. Kylan skulle ta allt ifrån mig, min själ, mitt självförtroende, mina drömmar och min livslust.”
       
      Caroline är en olycklig ung kvinna som en natt börjar höra röster. Vi kastas in i handlingen direkt, den där natten då rösten träder in i hennes liv. Det är Johan som har kommit in i hennes hjärna och han har använt sig av svart magi och telepati. Johan är en ytlig bekant till Caroline och efter en nyårsnatt tillsammans så förändras allting. Caroline har en stor minneslucka och hon minns inte alls mycket, men minnena kommer sakta tillbaka och allting är mycket förvirrande för henne, hon får inte ihop hela historien.
       
      Strax efter att Johan har kommit in i Carolines hjärna så börjar han terrorisera, mobba och trycka ned henne, han försöker bryta ner henne till noll, precis som en psykopat bryter ner sina offer. Efter ett tag så styr Johan Caroline som en marionettdocka. Caroline hamnar så småningom på en akut psykiatrisk slutenvårdsavdelning.
       
      Parallellt med historien om hur Caroline försöker ta sig ur psykosen och den psykiska ohälsan får vi följa Caroline från början, i korta tillbakablickar från hennes barndom och ungdom, ända fram tills hon vid 21 årsålder börjar höra röster. Vi får se hur hon reser till olika ställen, har många killar, nya kompisar, festar, röker cigg och knarkar. Allt är ett virrvarr av lust och impulsivitet.
       
      Carolines barndom och ungdom är en blandad berättelse med sotsvarta händelser varvat med ljusglimtar. Det hela handlar om mobbning, upptagna föräldrar, föräldrarnas separation, utanförskap, ätstörningar, relationsproblem och en stor dos otur.
       
      Vi får följa Caroline genom landstingets vita och sterila psykiatriavdelningar, med hårda sängar och orangea filtar. När Caroline äntligen kommer ur psykosen så följer det en lång period av depression, sorg och självmordstankar.
       
      Sedan kommer vändningen, Caroline börjar skriva på en självbiografi om hela sitt liv, inklusive psykosen. Det förändrar allt, hon blir gladare, och börjar till exempel intressera sig för att köpa kläder igen. Hon är på väg åt rätt håll, hon börjar hitta tillbaka till livet igen. Hon blir äntligen medicinfri och går ner en hel del i vikt. Övervikt har varit ett stort problem för henne hela livet.
       
      Ett och ett halvt år efter psykosen bestämmer Caroline sig för att hon vill åka till Indien. Hon älskar att resa och har planerat att studera på distans därifrån. Det funkar bra. Ett tag. I härliga Goa tappar hon fotfästet på riktigt igen och förstår själv att det hela helt har urartat. Hon blir galen igen och lyckas på något mirakulöst sätt ta sig ända hem till Sverige helskinnad. Hon hamnar snart på en psykiatrisk slutenavdelning igen och hon är knäppare än någonsin. Psykskötarna är märkbart rädda för henne eftersom hon svär och skriker på sitt rum så fort hon är ensam. I korridorerna går hon och fnissar för sig själv. Hon är en regelrätt galning, i allas ögon, till och med i sina egna.
       
      Efter tvångsvård så börjar hon sakta tillfriskna och rösterna försvinner men en djup depression kommer som ett brev på posten. Caroline sväljer en massa tabletter med rom & cola och men hon överlever och någon vecka efter det så rakar hon av sig sitt långa, blonda hår. Allt är kaos och hon går upp mycket i vikt igen eftersom hon äter chokladbollar varje dag som tröst för helvetet som hon gått och går igenom.
       
      Håret växer sakta ut och med det gror något annat hos Caroline, nämligen en övertygelse om att hon minsann ska komma upp på benen igen, hon ska faktiskt överleva och hon vill leva. Hon och hennes mamma flyttar ifrån det olycksdrabbade huset på Öland och bosätter sig i en småstad i Blekinge. Samtidigt vävs de två parallella historierna ihop med varandra och vi får äntligen veta hur det gick till när Caroline och Johan träffades den där nyårsnatten.
       
      ”Och kanske är det bäst att bara glömma bort vissa saker. Att lämna det bakom sig och aldrig titta bakåt igen. Kanske finns det inget att förstå, inga förklaringar och det viktigaste är ändå nuet och framtiden.
       
      Slut dina ögon, rensa ditt hjärta, ta ett djupt andetag, låt allt det där blekna, och nu, njut bara av resan.”
       
      Baserat på den självbiografiska boken ”När frosten kom innanför min hud – en självbiografi om psykos” Av Caroline Erica Åström

    • By georgep
      Hej,
       
      Jag postar en synopsis (2 A4-sidor) skapat efter en novell jag har skrivit. Både jag och några läsare och kritiker var nöjda med novellen. Jag kunde inte släppa idén och för att kunna vara kvar i berättelsen kände jag att försöka skriva ett manus.
      Jag är medveten att jag inte följer så noggrant formatreglerna.
      Era synpunkter, speciellt kritiker, eventuella förslag, kan hjälpa mig revidera den och så småningom börja skriva ett manus.
       
      För dem som inte orkar läsa separat pdf-dokument lägger jag in texten till synopsis här nedan.
       
      Tack på förhand.
       
      George
       
      ------------------
       
      Falangstär. Giftig parfym av apelsinblommor
      Synopsis
       
      Premiss. Det finns ingen mening med livet. Det är bara vi som genom våra glada och ledsna
      upptäckter bygger den.
      Filmen börjar med bilder på protagonisten Mr. Grig Setraki, schweizisk ingenjör, hjärnforskare och
      uppfinnare. Han har tillbringat två jobbiga veckor i sin arbetsresidens i Pitesti-Rumänien där han
      var för affärer. Mr. Grig är en mycket pedant man som aldrig visar känslor. Efter två svåra veckor i
      Rumänien med stor heta dag och natt vaknar han trött tidigt på morgonen.
      Mr. Grig och sin assistent Miss P dricker kaffe på altanen och njuter av de få minuter innan hettan
      har inte hunnit lägga sig. 28 grader i skuggan känns nu som svalka. Grig bestämmer sig plötsligt att
      avvika från sin noggranna planering köra bil till en badort, Balchik, 50 mil bort på bulgariska sidan.
      På några minuter samlar han en handfull kläder i en snygg reseväska.
      Han börjar sin resa i sin röda Citroen. In i bilen ser de hektiska bilderna av livet på vägarna i
      Rumänien så som de betraktas i en tidtunnel. Bilen rullar genom Rumäniens vägar medan Grig
      betraktar flaschbilder av ett livligt liv.
      På vägen mot södra Rumänien tittar han uttråkad på den stora gråa tråkiga Rumänska Slätten.
      På sidan vägen dyker upp en stor, märklig reklamskylt som erbjuder ett besök i en genuint by
      Sfrijeni där man för bara 49€ får tillbringa en hel dag mellan bönder och deras herrar, greveparet
      Sfrijeanu i en miljö som ser ut som för 400 år sedan. Uttråkad tar han chansen att se vad det handlar
      om.
      Mr. Grig hamnar i byn Sfrijeni som visar sig skapat av på 90-talet av en före detta Säkerhetspolis,
      nu affärsman. Han möter riktiga bönder som pratar ett försvunnen rumänska och får tillbringa en
      timme i parets Slott. Grig småpratar med paret.
      Greve Sfrijeanu är en otuktad och arrogant man i över 50-år som bär en påhittad militär uniform.
      Mr Grig möter sin frun, grevinna Estella. Hon är tyst och visar en diskret elegans. Det är svårt att
      läsa ut hennes ålder. På hennes ansikte märks knappast en lätt brist på symmetri. Hon utstrålar en
      charm som är svår att förklaras. Man märker att Greven föraktar henne för hennes fina maner och
      missar inget tillfälla få henne skämmas genom att han spelar pajas.
      Mr Grig hamnar Grig i en dispyt med Sfrijeanu, när Grig påpekar några brister han sett i landet,
      vilket gör Sfrijeanu rabiat och kallar honom för landsförräddare.
      Bråket uplöses när Grevinnan Estella visar Grig hennes fabrik av parfymer från apelsinblommor.
      Sedan blir han inbjuden att besöka byn och äta på byns krog. Greveparets assistent, Galne Gheorghe
      visar honom runt. Galne Gheorghe ser ut som en hippie visar sig vara guru, präst och domare i byn.
      Väl i byn, som ligger i en skog av gamla ekar, samtalar Mr Grig med byborna. Det visar sig att
      ingenting är äkta i byn. Underjordshyddorna som som de 30 familjerna bor i är byggda i mitten av
      90-talet med stulna material. Ekarna var planterade och byborna är före detta stadsbor som blivit
      frestade av ett avtal av Greve Sfrijeanu. Mot en livslön fick de lära sig leva och agera bönder för
      turisterna. Inflationen i Rumänien slog till och deras löner var nu värda ”en flaska Coca Cola”.
      ”Bönderna” är fångar i byn men Greve Sfrijeanu såg till att de har tak över huvudet och mat från
      egen skörd.
      Kl 5 prick blir Grig utlovad att assistera en riktig rättegång i byns torg. Domare är Galne Gheorghe
      som skall döma en familjtvist där mannen har blivit förförd av en yngre kvinna, enligt mannens fru
      och dotter, en ”hora”. I sin tur tycker den unga kvinnan att de andra två kvinnor är de riktiga
      hororna. Båda vill ha mannen, farbror Bolovan, tillbaka.
      Rättegången håls under barhimmel på byns torg. Hela byn och greveparet är med. Gheorghe utropar
      domen, som lyder att kvinnorna är alla ”horor” av olika slag så som de själva önskade och döms att
      hjälpa varandra. Märkligt nog accepterar kvinnorna och lugnar sig direkt.
      En stor fest med mat och dans börjar just när kvällen kommer. Greveparet, Galne Gheorghe och Mr.
      Grig assisterar från en loge.
      Som en hyllning för höga gästen, börjar lilla folkbandet spela en vals. Mr Grig samlar mod och
      bjuder Estella. Han dansar klumpig. Mr Grig och Estella pratar strunt på flera språk. Hans ställning
      är korrekt och distant men han frågar henne om parfymen han känner är av egen produktion från
      apelsinblommor. Han träffar av en slump hennes arm och märker att den känns fräsch under hettan.
      Han tänker själv att den kvinnan som är så diskret och tillbakadragen har en mystiskt förmåga att
      framkalla en längtan till alla som möter henne. Troligen beror detta på nästan osynliga ojämnheter i
      hennes ansikte, är hans slutsats.
      Medan dansen fortsätter möter Mr Grig grevens grymma blick. Mr Grig får en ångestreaktion, ber
      om ursäkt och sticker i sin röda bil till badorten. Han åker en liten sliten fäja över bulgariska
      gränsen mitt på natten och fortsätter köra i mot badorten.
      Innan dagen gryr ser man honom liggande i bilen med ögonen öppna. Han ser trött ut. En åsna och
      en get närmar sig hans ansikte. Han vaknar trött och chockad och det tar en stund han förstår var
      han är. Han är framme på bergen framför lilla badorten Balchik. Han känner av doften av torr äng
      och från appelsinblommor. Upp på himmelen ser han blinkande en kod.
      Mr. Grig tillbringar en hel vecka hängande på stranden framför Hotell Oazis. Han ser ut inte kunna
      återhämta sig. På slutet av veckan kommer han i kontakt via e-mail med Galne Gheorghe. Han
      berättar att Grevinna Estella har fått en konstig stråke och ligger helt förlammad. Läkarna kunde
      inte hitta något fel i kroppen och skickade henne som ”frisk” hemma.
      Gheorghe berättar att Greven blev arg på händelsen då han sysslade med med formaliteter att
      förklara byn som autonomt område. Gheorghe får order att vara grevinnans assistent dag och natt.
      Han klär av och på henne och håller sällskap. Gheorghe kommet på ett sätt att läsa av hennes
      ögonblinkningar till meddelanden. Det första han tyder från henne är ”Ta mig härifrån”. Blygsam
      och rädd visar han lappen till Greven Sfrijeanu.
      Sfrijeanu sliter lappen i bitar framför Estella:s och Gheorghe:s och och utbrister uttråkad och arg
      ”Man kan inte få allt i livet”.
      falanster_synopsis_03.pdf
×
×
  • Create New...