Jump to content

Camp Slaughter


TDA
 Share

Recommended Posts

Efter att ha snokat runt på forumet och läst en hel del inlägg av Martin Munthe, var det med stor spänning jag slog mig ned för att se hans film. Att den skulle vara en B-slasher förstod jag, men inte att den skulle vara så dålig.

 

Munthe säger i den medföljande dokumentären att manuset skrevs av en person som aldrig sett en skräckfilm. Det köper jag rakt av även om Munthe säger sig tvivla.

 

Vidare var det väl inte så smart att tvinga skådisarna prata engelska, de behärskar ju uppenbart inte språket. Vilket medför att ingen lyckas skådespela då de måste koncentrera sig så på att uttala sina repliker. Om man nu som Munthe säger vill ha stämpeln "eurotrash", varför inte dubba? Så gjorde ju italienarna med bra mycket bättre resultat än svengelskan i C S.

 

Effekterna i filmen är även de under all kritik. Varför förlita sig så mycket på effekter skapade i dator?

 

Vad säger ni andra, om någon sett den? Kommentarer, påhopp, eldiga försvarstal av Munthes insats. Allt välkommnas.

 

Själv blev jag iaf väldigt besviken, trodde ju att jag skulle få se en bra svensk slasher. Skräckfilmstronen i Sverige är fortfarande ledig...

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker att filmens största problem är att den tog alldeles för lång tid på sig att komma igång (med mördandet då alltså ;)). Den engelska dialogen störde mig inte då jag förstår och accepterar varför de valt att göra som de gjort. De har ju fått sålt filmen i Cannes och fått producenter att ge dem pengar för fler filmer.

 

Så även om jag inte tycker att filmen är något mästerverk så måste jag applådera Munthe och CO som förhoppningsvis öppnar upp porten för lite mer genre film i Sverige.

Link to comment
Share on other sites

Jag hade äran att se filmen på min lokala biograf (Folkets husprojektet "Filmstudio") som visade den med en halvsunkig videoprojektor. Bilderna var därför katastrofalt värdelösa.

Nåja, filmen var helt okej om man tar den för vad den är. Det är väl meningen att de ska ska snacka svengelska och bete sig som schabloner hela bunten?

 

Jag kan knappast säga att filmen är bra, men däremot underhållande. Hur som helst hoppas jag att den rör runt bland etablissemanget och ökar produktionen av genréfilm. Det behövs verkligen. Jag är generellt emot "fina filmer" med SFI-stämpel, då föredrar jag en usel slasher där andan för att göra filmen är för mediet i stället för den "fina kulturen".

Link to comment
Share on other sites

Bilden är nog inte mycket bättre på den dvd jag såg. Detta varken kan eller vill jag klandra Munthe för. Där har han väl gjort ett så bra jobb som möjligt med tanke på budget.

 

När det gäller svengelskan så hade det väl varit ok om det inte begränsat skådisarna så mycket. Stackarna gör ju en så usel insats att det är smärtsamt att titta på. Sen gjorde det väl inte saken bättre att de hade en väldigt styltig dialog att tampas med.

 

Jag skulle också gärna se mer svensk genréfilm, tyvärr tror jag att C S kan ha motsatt effekt. Om jag vore producent skulle denna film övertyga mig om att det inte går att göra svensk skräckfilm.

 

Nä, jag skulle gärna sett att de gjort filmen helt på svenska. Textat eller dubbat den för utländsk publik. De borde även jobbat mer på manuset, och karaktären Bunnyman. Då kunde vi kanske ha fått en svensk slasher att räkna med.

 

Att filmen sålt i Cannes och gett pengar till Munthe & co att göra fler filmer får väl ses som ett bevis på att smaken är som baken. All lycka till Munthe, förhoppningsvis var detta hans Piranha 2. ;)

 

Slutligen så borde detta ge oss andra hopp, för om man kan sälja C S så kan nog de flesta här få en film såld.

Link to comment
Share on other sites

TDA, du skriver: "Jag skulle också gärna se mer svensk genréfilm, tyvärr tror jag att C S kan ha motsatt effekt. Om jag vore producent skulle denna film övertyga mig om att det inte går att göra svensk skräckfilm."

 

Uppenbarligen så har en amerikansk producent med många år på nacken insett potentialen hos Munthé och co. och i skrivande stund så håller de på med en film med amerikanska pengar för den internationella marknaden. Genrefilm och skräckfilm har aldrig haft någon marknad i Sverige. Däremot finns det en marknad utomlands. Camp Slaughter´s marknad finns utomlands och inte i Sverige. I USA har filmen mottagits väl. Den har högre production value än amerikanska produktioner i samma budgetliga. Det går visst att göra svensk skräckfilm, men bara för att man gör den i Sverige behöver man inte visa filmen här. Skit i Sverige. Det är världsmarknaden man vill åt om man ska tjäna några pengar.

Link to comment
Share on other sites

[citat=Bloom] Skit i Sverige. Det är världsmarknaden man vill åt om man ska tjäna några pengar.[/citat]

 

Så det är vad de är åt, jag trodde det var vad alla filmskapare gör det för, för att underhålla en så stor publik som möjligt och göra bra film, inte tjäna pengar. Att USA har lagt pengar på den säger ju faktiskt ingenting om dess värde. Nu har jag inte sett den och ska inte hacka ner på filmen i sig. Kan ju säga att den inte ligger högt upp på min prioriteringslista iaf...

Link to comment
Share on other sites

Saken är ju den om du inte tjänar några pengar på de filmer du gör så lär du inte heller få göra några fler. Film är precis som vilken produkt som helst. Du måste sälja den för att kunna överleva. Film i Sverige ses som konst. Film är och ska ses som en handelsvara precis som vilken handelsvara som helst sen om de är till för att underhålla eller hålla dig varm som en jacka spelar ingen roll.

 

Det tråkiga i detta land tycker jag är att det alltid rackas ned på filmer som Camp Slaughter eller andra försök till genrefilm som produceras utanför systemet. Det är tydligen ingen som tar illa vid sig när Richard Hobert lägger 20 miljoner på en film som ingen jävel vill se. Om vi tar Camp Slaughter som exempel så ska den inte jämföras med en film som kostat 20 miljoner. Inte fan jämför man Amerikanska studiofilmer med Amerikanska direkt till videofilmer. Studiofilmerna och independentfilmerna lever sida vid sida men de ska inte jämföras. Det är en lustig inställning svenskar har till film. Se bara på den Italienska filmindustrin t.ex. I första hand tänkte man på de kommersiella aspekterna på ett filmprojekt sen kom de konstnärliga. Vad är det för idé att producera konstnärlig film om det inte finns någon kommersiell potential. I Sverige går den konstnärliga potentialen före den kommersiella vilket är helt sjukt. Lägg ner SFI så får vi se vilka producenter och regissörer i detta land som överlever på att producera film.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att om man inte ser film som konst kommer den inte utvecklas. Om man alltid bara ger publiken vad den "vill ha" så blir filmen inget mer än tidsfördriv för uttråkade människor.

Och det är mycket futtigt om man betänker hur stor påverkan film KAN ha.

Link to comment
Share on other sites

BLOOM:

 

Jag rackar inte ner på C S för att det är ett svenskt försök till genréfilm. Utan därför att jag tyckte den var så dålig och då jämförde jag med annan genréfilm. Inte filmer med miljoner i budget. Jag älskar skräck och slasher, så tro inte att min kritik bottnar i att jag ogillar genrén.

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker att det var synd att vissa effekter var dåligt gjorda. Bla när en viss personer hänger i ett träd. Det ser för datorgjort ut. Men jag har inget emot filmen. Gillar det mesta i splatterväg.

Link to comment
Share on other sites

  • 5 months later...

[citat=Wallin]Vad heter Munthe här på forumet då??[/citat]

 

Nä, jag heter Munthe rätt och slätt numera ;)

 

Vad som är en "värdelös produkt" är ju någonting oerhört subjektivt. Det här är väl den recension som jag tycker nålat fast CS styrka och svagheter bäst:

http://www.microcinemascene.com/artman/publish/review_camp_slaughter.php

Det är desssutom en av de få som inte skrivits av svenskar. Tyvärr är den NTSC-version av filmen de sett alldeles för mörk.

 

Angående mitt uttalande om manusförfattaren i bakomdokumentären så kan jag ju förtydliga att jag faktiskt letade efter en visuellt driven manusförfattare framför en som konsumerat massor av skräck. Storyn och ett synopsis kommer från mig.

Link to comment
Share on other sites

No offens Martin, man jag ar radd att Camp Slaughter inte riktigt foll i min smak heller. Men det lar knappast hjalpa att gnalla over det, utan jag ar overtygad att nasta film blir mycket battre. Om film vore enkelt att gora skulle det inte finnas dalig film.

 

Mats Helges filmer var inte riktigt i min smak heller, men jag ar medveten om att de salde ratt bra for sin tid. Jag har kvar min nykopta Ninja mission fran overskottsbolaget for 39 spann, for jag tror den ar viktig for min filmcollection.

 

Men, jag har en annan fraga: Hur gott om bra genre-manus finns det? Hur valjer du ut manus for det du vill filma?

Link to comment
Share on other sites

Har tyvärr inte sett filmen men jag håller med om att all förändring är bra för svensk filmindustri, kan ju vara trevligt att komma med nått annat än Bergman iaf... En del filmer är jävligt snyggt gjorda och då kan det vara värt att beundra....annars är det ofta roligare att se lite udda eller "fula" filmer med kreativitet än mediokra döingar.... Sen tycker jag i allmänhet att många av de bästa filmerna är sånna som majoriteten inte går och ser....alltså ekonomiskt olönsamma produktioner som man lär sig något och blir inspirerad av....jaaa.....

Link to comment
Share on other sites

Enligt MIN smak så är camp slaughter nog den sämsta svenska film som någonsin gjorts......martin munthe är än så länge på väg att bli sveriges svar på Ed Wood, för filmen han gjorde innan den här (hjärta av sten) va den sämsta tills camp slaughter dök upp. Jag har till o me sett den 2 ggr för att ge den en andra chans, för ja trodde inte att den kunde va så dålig som ja tyckte efter första visningen, jag letade efter charmiga saker o saker gjorda med glimten i ögat som kunde ursäktat skiten, men ja hitta inget. Ja e bara glad att ja låna den av en kompis o inte betala nåt för att se den.

 

Det va bra att försöka öppna dörrar för lite genre film i sverige, men vad munthe gjorde va att göra tvärtom är ja rädd för.....visst han fick den såld utomlands o sånt, men detta är ju som sagt MIN smak, och sån har vi ju olika, som tur är.

Link to comment
Share on other sites

[citat=TDA]Så gjorde ju italienarna med bra mycket bättre resultat än svengelskan i C S.

[/citat]

 

MM, jag gillar att vissa spelade in filmer med blandat engelskt och italienskt tal för att sedan dubba hälften av talet till både den engelska och den italienska versionen :)

 

Jag tror Dario Argento lyckades panga in tre om inte fyra olika språk i någon av hans filmer. :)

 

En del av filmerna på Troma är riktigt usla men de säljer bra ändå, allting ska inte vara bra tydligen.

Link to comment
Share on other sites

[citat=miss Wood]Har tyvärr inte sett filmen men jag håller med om att all förändring är bra för svensk filmindustri, kan ju vara trevligt att komma med nått annat än Bergman iaf...[/citat]

 

Nämn en svensk regissör spm är påtagligt inspirerad av Bergman?

Link to comment
Share on other sites

Det där med Ed Wood biter inte nämnvärt på mig. Jag anser att Wood är en väldigt egensinnig regissör som faktiskt fått en hel del upprättelse de senaste tio åren. Kanske främst med Tim Burtons kärleksfulla porträtt med Johnny Depp i huvudrollen. Vi kommer aldrig ifrån det faktum att Woods filmer hade någonting speciellt. Det är därför de fortfarande säljer över hela världen i olika samlarutgåvor. Det gjordes massor med film under hans tid som var mycket mer ointressant och minst lika tekniskt dålig och ingen kommer ihåg den idag. Och att påstå att mina filmer skulle vara behagliga upplevelser vore som attt påstå att Sex Pistols gjorde tonskön musik. Jag gör inte behagliga upplevelser. Är inte intresserade av dom. Inte det minsta faktiskt. Det finns andra som levererar bra upplevelser. Jag gör film som i regel gör många människor förbannade och tvingar sig själva att se om dom och prata om dom i flera år. Det är min kick som konstnär. Att göra beständig film (inte nödvändigtvis objektivt kvalitativ). När kritiker börjar prata om att bränna negativ och om yrkesförbud och arbetsläger - då vet jag att jag träffat helt rätt. Mitt i planeten.

 

Mitt nästa steg som filmare är inte att "börja göra bättre filmer" som någon föreslog. Jag arbetar just nu hårt med research kring Neuro-Lingvistisk Programmering. Det är mitt nästa steg.

Link to comment
Share on other sites

Vet inte riktigt om jag förstod dig där, Munthe. Menar du att om jag ser din film, och blir förbannad för att jag slösat bort 95 minuter av mitt liv på att se något riktigt dåligt, känner du då att du har lyckats? Eller menar du att du vill göra filmer som upprör, att blodet ska chockera mig? Eller vill du att jag ska komma ihåg din film för att den var så dålig, istället för att glömma bort den som man gör med mediokra filmer?

Link to comment
Share on other sites

[citat=Munthe]Det där med Ed Wood biter inte nämnvärt på mig. Jag anser att Wood är en väldigt egensinnig regissör som faktiskt fått en hel del upprättelse de senaste tio åren. Kanske främst med Tim Burtons kärleksfulla porträtt med Johnny Depp i huvudrollen. Vi kommer aldrig ifrån det faktum att Woods filmer hade någonting speciellt. Det är därför de fortfarande säljer över hela världen i olika samlarutgåvor. [/citat]

 

Om han fått upprättelse vet jag inte, eftersom han fortfarande anses vara den sämsta regissören nånsin (av många och inte mig själv inräknad).

Tim Burtons film tycker inte JAG var en upprättelse om hans kunnande inom filmskapandet, den visade ju mer vilka visioner han hade, men att han inte kunde leva upp till dom, han sket i att göra reservtagningar och var väldigt nonchalant t.ex och använde vilka ruttna skådisar som helst, gick med på allt och sa inte emot något, bara för att få göra filmen. Däremot visar filmen att Ed Wood var en väldigt intressant karaktär.

Att hans filmer säljer fortfarande är nog pga att dom anses vara så jäla dåliga.

"Plan 9 from outer space" anses ju som en av de största kultrullarna nånsin, bara för att den vunnit pris flrea gånger som den sämsta flmen i världs historien, därför blir den intressant. (Sen när man ser den så inser man att den inte e så jäävla dålig) Jag personligen älskar Ed Wood speciellt för en sak....han gjorde film för att han älskade det, och absolut inte för att tjäna pengar.

 

 

[citat=Munthe]Jag gör film som i regel gör många människor förbannade och tvingar sig själva att se om dom och prata om dom i flera år. Det är min kick som konstnär. Att göra beständig film (inte nödvändigtvis objektivt kvalitativ). När kritiker börjar prata om att bränna negativ och om yrkesförbud och arbetsläger - då vet jag att jag träffat helt rätt. Mitt i planeten.

[/citat]

 

Att man som filmskapare har som mål att göra dålig film kan jag inte förstå, att man vill göra nåt man VET elle VILL att kritikerna kommer hata (kanske missförstod ja dig på den här punkten...)

Jag kan väl iofs säga att en dröm jag har är att få chansen att göra en harry potter film och medvetet göra den så jävla rutten bara för att "fuck with" fansen, elle t.ex starwars....bara å förstöra den me flit, de skulle nog va skoj, lägga in jar jar binks med en lightsaber och fixa så att de är han som blir darth vader, men det kommer ju aldrig hända så självklart vill jag göra andra filmer med :)

jag e väl bland dom få som faktiskt gillar camp slaughter, inte för att den e så jävla bra, utan för att den är vad den är...

Link to comment
Share on other sites

jonpet: Nej du missförstod mig. Du gillar inte filmen. Du tycker att den är dålig. Om du glömmer bort den som man gör med mediokra filmer så har jag misslyckats. Om du däremot inte glömmer bort den (men fortfarande anser att den är skit) så har jag lyckats. Jag anser naturligtvis också att jag har lyckats när alla som gillar den hör av sig vilket faktiskt är en hel del). När jag var 16 bast en gång i forntiden så såg jag Cassavetes Faces på TV. Det var den sämsta jävla skiten jag någonsin sett. Helt ohyggligt dålig med sin svartvita, korniga bild. Sin skakiga handkamera. Sitt undermåliga ljud och sitt irriterande skådespeleri. Jag gick och tänkte på hur fan man kan göra en så inihelvete usel film i flera veckor. Tills jag insåg att filmen faktiskt hade fungerat på mig. I dag är det en av mina aboluta favoritfilmer. Jag gör på inget sätt en jämförelse mellan CS och Faces utan vill bara beskriva ett fenomén. CS och Faces har däremot det gemensamt att båda filmerna utmanar den goda smaken. Ta bara en sån enkel sak som att göra filmen på svengelska. Hur fan kan man göra någonting så idiotiskt korkat! Vi svenskar pratar ju inte så! Nä, och Polackerna pratar inte som dom gör i Polanskis Pianisten heller. Men i kontexten av en simpel slasherrulle så trotsar stilgreppet den goda smaken. Jag tycker att det där är väldigt intressant. Exkursionen into the land of bad taste fortsätter...

 

nemo: Ja det är klart att Wood fortfarande har det där gamla epitetet. Hur skall man annars sälja hans märkliga filmer? För mig ligger inte en films kvalité i det tekniska genomförandet eller den logiska strukturen. Jag tycker att Glen or Glenda är oerhört mycket bättre än Pearl Harbour. Ed Wood var som du påpekar en intressant konstnär. Och det är det filmen Ed Wood handlar om.

 

Jag har aldrig sagt att jag har som mål att göra dålig film. Hade jag det skulle jag bara göra vanliga svenska filmer som alla tycker är ok men ingen kommer ihåg. Jag har bara pratat om smaklös film. Groteska missfoster till filmer är min grej. Själv konsumerar jag rätt mycket av den sortens kultur som massan utdömt till vidrig skit. Gärna sådant som har fått upphovsmännen avrättade eller satta i fängelse. Hittills har jag försökt klä ut missfostren i konventionell klädsel (snutthriller, teen slasher) men jag är inte säker på att jag enbart kommer att göra det.

Link to comment
Share on other sites

Guest
This topic is now closed to further replies.
 Share


×
×
  • Create New...