Jump to content

Recommended Posts

Treatment: In Absurdum, 13 sidor.

 

Jack är en ambitiös läkarstudent, som på grund av mysko kemikalier i kroppen och en kraftig smäll i bakhuvudet hamnar i en kort koma. När han vaknar upp ter sig dock världen väldigt annorlunda ut. I alla fall de människor han möter.

 

 

Om det är något i storyn som känns oklart, så fråga mig hur jag tänkt. Eftersom detta är ett treatment är det förstås många detaljer jag inte tagit upp, men om det är något i storyn jag kanske förbisett, så vore det toppen om jag fick veta det innan jag skriver manus.

Det är just därför jag lägger ut ett treatment först, INNAN jag lägger ner mååånga timmar på att skriva manus - jag vill gärna i alla fall känna att storyn är helt låst, att den "klickar", innan jag sätter igång med manusarbetet.

 

Så kommentarer mottages tacksamt, och har ni inget att tillägga så sätter jag igång på en gång med att skriva långfilmsmanus! :)

 

Det är tänkt att manuset ska vara lite skruvat, lite a'la Terry Gilliam.

 

 

På _Nemos_ inrådan har jag numrerat de olika scenerna. Fast det jag har numrerat är ju inte rena scener, utan snarare avsnitt.

(Ibland har jag flikat in avsnitt i efterhand, och då bara numrerat dem med ...b, ...c. Detta eftersom det kändes knöligt att numrera om en massa efterföljande avsnitt.)

 

Så nu kan eventuella kommentarer enkelt kopplas till det som kommenteras!

Link to post
Share on other sites

Har inte så mycket tid att kommentera utan läste bara snabbt igenom det och jag måste säga att jag gillade det mycket! Eventuellt tyckte jag det var lite för mycket om de olika människorna/djuren som såg konstiga ut efter han vaknat upp från första koman, men det kanske ger sig när man ser det i manus-form? Gillade idén som sagt och jag ser hemskt gärna det som manus. Jag kan se det framför mig och den skruvade stämningen (som jag ser iaf) är skön.

Får försöka kommentera mer om jag får tid, men överlag gillade jag det. Keep up the work!

Link to post
Share on other sites
Jag tycker att du ska göra ett synopsis så får man bättre överblick på om historien funkar eller inte.

 

Alright. Ifall dessa 13 sidor blev för svårgreppbara, så får jag väl sno ihop...

 

... ett synopsis:

 

Jack är en ambitiös läkarstuderande som tjänar extra med att testa nya mediciner åt läkemedelsföretag.

 

Efter en fest blir Jack brutalt misshandlad av ett gäng pensionärer. Jack hamnar i några dagars koma. När han vaknar ser alla människor minst sagt konstiga ut i hans ögon - deras ansikten är en överdriven fysisk representation av deras personlighet. Onaturliga, omänskliga drag. Han blir väldigt skrämd av sina syner.

 

Jacks stöddige svåger Morgan, som utbildar sig till psykiater, finner Jacks tillstånd väldigt intressant. I Jacks ögon ser Morgan ut som en elak jävel.

 

Ute bland folk går det på tok för Jack. Diverse incidenter gör att han häktas, och blir kort därefter intagen på en psykiatrisk avdelning. Där träffar han Angelica, som är självdestruktiv, och ganska vacker.

 

Morgan har gjort lite efterforskningar, men bara funnit en notis om en kvinna i Norge, Grete, som tydligen ska ha ett otroligt öga för folks inre liv. Jack vill få kontakt med henne, tror att hon kan hjälpa honom, men Morgan avråder starkt, och de som bestämmer säger nej. Jack blir frustrerad.

 

Jack försöker resonera logiskt, men sjunker djupare och djupare ner i tron att han blivit galen.

 

Jack och Angelica blir vänner, och bestämmer sig att rymma under en utflykt, vilket de gör. Morgan blir väldigt upprörd, vill att polisen ingriper, men det gör de inte. Morgan ger sig ut själv och letar.

 

Jack och Angelica försöker lifta, men det slutar med att Angelica kidnappas av tre elaka killar. Jack skyndar efter, och finner dem just när de ska börja våldföra sig på henne. Angelica blir katatonisk av killarnas gärningar. Jack kommer och slår ner dem, och tar deras bil. Jack tar henne till en stuga, där de övernattar.

 

Nästa dag ser Jack att han har ett tredje öga, i pannan. Blir skrämd och fascinerad. Jack tar Angelica till en akutmottagning, efterson hon fortfarande är katatonisk. Bär henne sista biten, eftersom bensinen tar slut.

 

Köper en pizza, och ser i samma veva på TV att de tre misshandlade killarna är funna, vid liv. Jack blir skärrad. Förmodar att han torde vara misstänkt.

 

Jack träffar en uteliggare som berättar om hans syn på människans tillkortakommanden.

 

Jack snor en bil och beger sig mot Norge. Väl där hittar han till slut Grete, men det visar sig att hon driver en liten sekt, och att hon är en falsk, självcentrerad människa, utan någon som helst talang liknande Jacks. Jack blir upprörd, de blir alla upprörda på honom. Jack lämnar dem. Ett barn till en sektmedlem bränner ner kyrkan de håller till i.

 

Jack åker tillbaks till Sverige, men fastnar i ett blåstest, jagas, men undkommer. Övernattar i ett älgtorn. Drömmer om Angelica, tror hon är fast i mentalsjukhusets klor, att hon har sjunkit ner i galenskap. Ger sig av på en gång, vill rädda henne, men blir fasttagen av polisen.

 

Hamnar i fängelse, eftersom han tekniskt sett inte lider av en psykisk sjukdom. Morgan blir upprörd. Angelica kommer på besök, hon mår bra, till Jacks förvåning.

 

Jack trivs i fängelset, ser igenom de intagnas farliga uppsyn.

 

Ett par månader in på det avtjänade straffet kommer Morgan på besök. Han är väldigt arg och frustrerad. Vid besöket visar det sig att Morgan med våld vill ta Jacks förmåga, eftersom den förstås skulle vara väldigt schysst i Morgans yrkesutövning. Han vill se det som Jack ser.

 

I processen faller Jack, och landar illa. Faller än en gång i koma. Vaknar tre år senare, fri. Han har avtjänat sitt fängelsestraff "i sömnen". Och alla ser återigen normala ut.

 

 

Nu, Rabies, skrev jag ett synopsis enligt http://www.voodoofilm.org/ordlista/term/synopsis och inte ett så kortfattat 10-raders som du beskrev för MikeX i hans planteringstråd. Men om du vill så kan jag väl...

Link to post
Share on other sites

Nog är det en sammanfattning allt, men den kan kortas ner mer där själva grundintrigen framgår bättre med plot och twister. Drivet i historien så att säga.

 

"Jack träffar en uteliggare som berättar om hans syn på människans tillkortakommanden."

 

Vad får själva grundstoryn ut utav den här meningen till exempel? Vad är drivet i den? På vilket sätt går storyn frammåt i just den delen av berättelsen? Hur hör den ihop med resten av historien?

 

BTW så är det inte för min skull du ska göra ett synopsis utan för att du själv ska kunna se den röda tråden i historien och kunna snabbt och enkelt ändra den innan du börjar pilla på detaljer.

Link to post
Share on other sites
Nog är det en sammanfattning allt, men den kan kortas ner mer där själva grundintrigen framgår bättre med plot och twister. Drivet i historien så att säga.

 

Jag förstår. Jag tycker dock själv att mitt treatment har ett ganska bra driv, som gör att man gärna vill veta vad som ska hända. Eller?

 

"Jack träffar en uteliggare som berättar om hans syn på människans tillkortakommanden."

 

Vad får själva grundstoryn ut utav den här meningen till exempel? Vad är drivet i den? På vilket sätt går storyn frammåt i just den delen av berättelsen? Hur hör den ihop med resten av historien?

 

Ja, det ska visa sig mer generellt hade jag tänkt mig. Manuset ska handla om människors innersta sidor, den osminkade personligheten. Och tanken är att Jacks talang ska sätta igång en massa händelser, röra upp en slumrande omvärld, få folk at ta steget, handla - och detta bara på grund av att Jack ger dem en skymt av vilka de verkligen är.

Jag tror att detta samtal med uteliggaren kan ge en schysst aspekt på storyn.

 

Om du vill kan jag ta bort den meningen från filmens synopsis. Den är inte jätteviktig för storyns framdrivning, liksom andra saker jag utelämnat här till skillnad mot treatment.

 

 

BTW så är det inte för min skull du ska göra ett synopsis utan för att du själv ska kunna se den röda tråden i historien och kunna snabbt och enkelt ändra den innan du börjar pilla på detaljer.

 

Okej. Jag förstår hur du tänker. Jag tycker dock att jag kan se den röda tråden. Jag tycker historien håller ihop någorlunda, men jag är inte övertygad. Jag kan bli lite hemmablind i det här stadiet, så andras synpunkter kan hjälpa mig mycket.

 

Vi är alla olika. Treatment eller outline är mitt förstadie till manusskrivandet.

Link to post
Share on other sites

Det handlar inte om vad jag vill, meningen är ju att man ska få en överblick över handlingen och det som driver handlingen frammåt. För mej får du skriva precis som du vill, men jag har svårt att se den röda tråden i berättelsen när det dyker upp nåt som inte driver den frammåt och har svårt att säga om den är bra eller dålig. meningen med synopsisen är att man inte ska slösa bort en timme på att läsa 40 sidor halvfärdigt manus utan lätt ska kunna se ifall storyn håller, och blir man intresserad då så läser man manuset. Jag läste halva treatment men hade svårt att se nåt driv i den heller. I synopsis så ska du utelämna allt som inte är viktigt och bara skriva det som är absolut viktigast för handlingen. Vilka personer gör vad och vad blir konsekvensen etc.

Link to post
Share on other sites
Jag läste halva treatment men hade svårt att se nåt driv i den heller.

 

Se där. Varför sa du inte det på en gång? :) Det är ju detta treatment jag vill ha som grund för kommentarer.

 

Varför tror du att du inte kunde se nåt driv i detta treatment?

 

Jo, jag har sekvenser i storyn som jag vet inte direkt driver historien framåt. Kanske främst uteliggaren. Om det är en allmän uppfattning i kommande kommentarer att denna sekvens bör ryka, hur än intressanta tankegångarna är, så ryker den. Kill your darlings. Som sagt, dess existensberättigande i storyn är endast teoretiskt, inte praktiskt. Så att säga.

 

När jag funderade ut storyn, så hade jag alltid för ögonen: "Vad är karaktärens motivation att agera si eller så", och jag försökte alltid hitta starka anledningar för folk att handla si eller så.

 

Jag värdesätter dina kommentarer, och ska fundera på att skriva typ tio kortfattade rader som redogör för storyn. Kan ju knappast skada.

Link to post
Share on other sites
Se där. Varför sa du inte det på en gång? :) Det är ju detta treatment jag vill ha som grund för kommentarer.

 

Jo förstår det men jag menar att det är svårare att få en överblick över 13 sidor än över 1 sida och därför är det många som inte orkar läsa och kommentera. På en sida så ser man direkt vad som är fel och så kan man säga att varför gör den personen så? Kan han itne göra så istället? osv

 

Varför tror du att du inte kunde se nåt driv i detta treatment?

 

Bra fråga, det känns som att det är många nystan som börjar rulla men få som binds ihop och sakerna som händer är inte tillräckligt spännande för att man ska vilja veta vad som händer härnäst.

 

Jo, jag har sekvenser i storyn som jag vet inte direkt driver historien framåt. Kanske främst uteliggaren. Om det är en allmän uppfattning att denna sekvens bör ryka, hur än intressanta tankegångarna är, så ryker den. Som sagt, dess existensberättigande i storyn är endast teoretiskt, inte praktiskt. Så att säga.

 

Det går ju att göra den drivande genom att nånting som uteliggaren säger triggar igång nånting som kanske är lösningen på huvudpersonens problem, till exempel.

 

När jag funderade ut storyn, så hade jag alltid för ögonen: "Vad är karaktärens motivation att agera si eller så", och jag försökte alltid hitta starka anledningar för folk att handla si eller så.

 

Vad är hans huvudpoblem och vad är det som ska lösas i slutet?

 

Jag värdesätter dina kommentarer, och ska fundera på att skriva typ tio kortfattade rader som redogör för storyn. Kan ju knappast skada.

 

Trevligt att höra:) Jag försöker bara dela med mej av dom erfarenheter jag har för att göra ditt historieberättande lättare.

Link to post
Share on other sites
Bra fråga, det känns som att det är många nystan som börjar rulla men få som binds ihop och sakerna som händer är inte tillräckligt spännande för att man ska vilja veta vad som händer härnäst.

 

Åhå. Några specifika nystan?

Tror du att ett manus, där man ju kommer karaktärerna miltals närmare, kan råda bot på "inte tillräckligt spännande"?

 

Det går ju att göra den drivande genom att nånting som uteliggaren säger triggar igång nånting som kanske är lösningen på huvudpersonens problem, till exempel.

 

Ja, nu var det ju iofs nånting ditåt jag hade tänkt, om man ser det på ett visst övergripande sätt. Lite vag där... Vi får se om jag kastar ut uteliggaren på gatan igen. :)

 

Vad är hans huvudpoblem och vad är det som ska lösas i slutet?

 

Som jag ser det:

Huvudproblem: Jack har fått nån sorts skada som gör hans omkrets extraordinär och skrämmande, även tidigare vänner. Han vill bli kvitt denna "talang".

 

Dessutom blir han efterlyst, och i slutet jagad.

 

Huvudantagonist är Morgan, i egenskap av monster, med ett påträngande, senare maniskt intresse för Jack.

 

Är det för svagt huvudproblem? Vad saknas i så fall?

Link to post
Share on other sites

Nu utgår jag från synopsiset när jag svarar.

 

1. Varför blir han misshandlad av just pensionärer och varför blir han misshandlad?

2. Varför vill dom rymma?

3. Vad händer med Angelica?

4. Hur ska Morgan ta Jacks förmåga? Och varför gör han inte det när Jack är i koma andra gången?

5. Först blir han intagen på en psykiatrisk avdelning sen hamnar han i finkan för han inte anses vara psykiskt sjuk?

 

Är väl några frågor som dyker upp.

Link to post
Share on other sites

Ja, jag tar väl och förklarar då... Ett synopsis på ett A4 kan förstås inte förklara allt som ett manus berättar.

 

1. Varför blir han misshandlad av just pensionärer och varför blir han misshandlad?

 

"Varför inte pensionärer" tänkte jag. Alltför ofta blir pensionärer misshandlade av unga, så jag tyckte det var lite annorlunda att ha det tvärtom (som sagt är det tänkt att manuset ska vara lite "skruvat"). Det är tänkt att Jack ska möta dem på väg hem från puben, då Jack är ostadig av diverse piller och alkohol. Gubbarna tar upp hela trottoaren när de möts, men en väjer i sista momangen när Jack kommer gåendes. "Ursäkta mig" säger gubben. Jack svarar inte. Gubbarna klubbar ner honom eftersom han var ohövlig.

 

2. Varför vill dom rymma?

I fallet Jack: Morgan och viss personal är på honom, liksom andra intagna (kom ihåg att alla ser totalt galna ut i Jacks ögon), och dessutom vill han uppsöka Greta (som han tror kan hjälpa honom).

 

I fallet Angelica: Angelica vill slippa träffa sina föräldrar, särskilt sin pappa (du förstår nog om du läser treatment). Angelica är verkligen SEDD av någon, och denne övertygar henne att utsidan är en bättre miljö för tillfrisknande.

 

3. Vad händer med Angelica?

 

När menar du? I slutet?

 

4. Hur ska Morgan ta Jacks förmåga? Och varför gör han inte det när Jack är i koma andra gången?

 

Morgan kan självklart inte ta Jacks förmåga. Det är bara något Morgan fått för sig, manisk som han är. I början av manuset är det tänkt att Morgan ser Jack som en med nåt sorts posttraumatiskt stresssymptom, senare förstår Morgan att det faktiskt är på riktigt. Morgan blir ännu mer intresserad, i forskningssyfte. Och till sist visar det sig att Morgan är fett avundsjuk på Jack för hans röntgenblick, något som självklart en psykiater skulle kunna ha nytta av.

 

Andra gången Jack är i koma är Morgan själv intagen på psykiatrisk avdelning. Han blev galen till slut.

 

5. Först blir han intagen på en psykiatrisk avdelning sen hamnar han i finkan för han inte anses vara psykiskt sjuk?

 

Första gången har inte Jack begått något brott, utan uppvisar endast symtom som tyder på grav psykisk sjukdom. För att skydda honom själv och andra tas han in.

 

Andra gången har han begått ett par brott (misshandel, bilstöld), och en §7-undersökning skulle nog inte visa att han är galen, eftersom han inte är det. Men eftersom läkaren som utförde den är osäker på sin sak genomförs en efterföljande rättspsykiatrisk undersökning. Med samma resultat. I detta skede är dessutom Jack mer van vid sin talang, inte lika "galen" i sitt utspel.

 

Så är det tänkt att det ska framgå i manus. Men det är bra att du tar upp det, eftersom det ju självklart kan finnas nåt jag förbisett. :)

Link to post
Share on other sites

Tvärtom så är det just det en a4 synopsis kan göra, eller rättare sagt är till för att göra. Den ska som sagt ta upp allt som står i manus för att historien, plot och twister ska bli glasklara. Eller rättare sagt ska det tas fram först så att man vet att historien håller och är intressant nog för att fortsätta skriva ett manus på.

Link to post
Share on other sites
Tvärtom så är det just det en a4 synopsis kan göra, eller rättare sagt är till för att göra. Den ska som sagt ta upp allt som står i manus för att historien, plot och twister ska bli glasklara. Eller rättare sagt ska det tas fram först så att man vet att historien håller och är intressant nog för att fortsätta skriva ett manus på.

 

Okej. Då vet jag. Känns dock lite svårt att få med alla olika viljor och vändningar som storyn innefattar på ett A4. Men det går kanske.

 

Om jag ska vara ärlig har jag inte stor vana att skriva synopsis. Jag brukar ha storyn under behandling i huvudet flera veckor, ofta månader, tills jag hittar något jag kan få ner i åtminstone en outline. Men en synopsis kan kanske som sagt synliggöra sånt man inte tänkt på.

 

Nu slår det mig att jag, när jag skriver ner en synopsis, outline eller treatment, i regel utelämnar karaktärernas viljor och motiveringar. Detta pga att jag förstås inte skriver ut sånt i manus (utan endast hintar genom repliker, handlingar, känslouttryck), eftersom det är fuskigt och orimligt. Detta sitter så djupt i mig att jag utelämnar sånt också i treatmentskedet. Självklart ska man skriva ner motiv och viljor i ett treatment, eftersom det ju ska beskriva manuset, storyn...

Link to post
Share on other sites

först och främst: huvudhistorian känns som en mycket intressant idé. det känns annorlunda och kul. efter att jag läst synopsiset: känsla av fullständigt kaos. kommer det överhuvudtaget att vara möjligt att få in alla dessa episoder på mindre än säg.. 10 timmar?

 

dock intressant nog för att läsa ditt treatment, och det jag har att säga om det är (som i ett kaos):

 

- mycket bra inledning, väcker intresset. (morgan verkar osympatisk, han bryr man sig inte om (man funderar: kommer han vara lika dryg filmen igenom, är han en bad guy-klyscha?))

 

7: vilka är pensionärerna, varför slår dom honom? för att han var ohövlig? hm.. scenen är så absurd att man börjar ifrågasätta om det verkligen händer - eller har jack någon slags "inre syn"?

 

8: när jack vaknar upp och ser sjuksköterskans ansikte och blir förskräckt: är det bara jack som ser henne så? blir vi som åskådare lika förskräckta eller är hon normal för oss?

 

9-12: efter att jack har kräkts förväntar man sig nån slags vändpunkt. man förstår att nånting är galet och nu vill man ha ett svar, att något utvecklas, eller att jack reflekterar över vad han ser. accepterar han bara? inser han vad som händer? tror han att han har blivit galen? jag tror att det är viktigt att vi som tittar får veta hur jack reagerar på det faktum att folk fortsätter se omänskliga ut..

 

10: hur dyker morgan upp igen, arbetar han på plats eller är han där och besöker?

 

14: vad är det som till slut utlöser jacks reflex att knuffa flickan, bortsett från upptrappningen (vilken inte känns som skäl nog)

 

15: "sölve är morgans idol." briljant! :)

 

15: samma här som under 14, vad är motivationen till att jack till slut slänger ut dom? vad är den utlösande faktorn?

 

15b: varför agerar jack galet mot folk? ÄR han galen? eller TROR han att han är galen? men i så fall, varför göra andra illa? känns som att det måste finnas en större motivation till att han gör som han gör än att han bara är galen. borde han inte göra sitt yttersta för att få reda på varför han är galen? borde han inte bryta sig in i ett labb och koka ihop ett motmedel? typ.

 

16: nu är jack galen på riktigt. som åskådare: betraktar vi bara skeendet? hur ska vi känna oss delaktiga i jacks galenskap? vad är framåtrörelsen i historien i det här skedet? vill vi att jack ska kämpa för att bli normal igen? var är då hans kämparglöd? (känner vi tillräckligt med sympati för jack för att vi ska bry oss om honom? för att vi ska känna med honom tror jag vi måste veta hans drivkraft och verkligen känna den)

 

18: accepterar jack helt plötsligt allting?

 

19- här går berättelsen in i en slags dimma.. tyvärr känns det som att historien stannar upp. massvis med nya karaktärer blommar upp, vem är vem, varför bry sig om nån? vi vill veta hur jack kan ta sig ur problemet. Gretes förmåga känns som det enda som kan föra historien vidare..

 

26: plötsligt får dom för sig att rymma. varför har dom inte fått för sig det tidigare? det känns som att jacks motivation att lösa problemet, som också är huvudproblemet i filmen, inte är tillräckligt stor. berättelsen faller på det. i varje scen, i varje bildruta så måste vi förstå karaktärernas beteenden och se framåtrörelsen..

"jack vill slippa dom andra intagna...samt kanske uppsöka grete" vaddå kanske?! som åskådare vill vi se jack ta första bästa jet-plan till grete, annars somnar vi..

 

28: vad är det angelica har som jack behöver för att lösa sina problem? eller är det bara en sidohistoria..?

 

29-37 här blir berättelsen en annan berättelse (en annan film?), det blir en kärleksroadmovie, men med vilken motivering? jack och angelica är ute på resa, då angelica plötsligt råkar ut för nåt. historien girar 137,5 grader, istället för att vara på väg mot t.ex. grete och en lösning på problemet, så är vi nu ute och ska lösa andra problem. sidohistorier kan väl funka, men bör de inte integreras med din huvudhistoria?

 

37: angelica ute ur berättelsen (tack och lov höll jag på att säga)

 

39: episoden med uteliggaren känns mycket mer relevant än episoden med angelica. uteliggaren verkar ju tangera eventuella lösningar på jacks problem, eller borde iaf göra det..

 

40- äntligen norge! ;) men det blir spretigt, kaoset fortsätter: religioner, sekter och kyrkor som brinner.. vilken historia vill du egentligen berätta? kommer jack närmare ngn lösningen på problemet?

 

41-49 jack är jagad. men vad är hans drivkraft? vart är han på väg?

 

47: angelica tillbaka? på en mosse nedanför ett älgtorn? varför?

 

50- jack åker i fängelse, blir lycklig..?! hm...

 

57- faller han i koma igen alltså? det som hänt tidigare har väl hänt (och inte bara varit i hans huvud?)

 

---

 

okej, summa sumarum, oj vilket kaos! självklart fullständigt in absudum, på gott och ont.. men det är mellan varven otroligt fascinerande, och trots risken att jag skulle ge upp att se en sån här film (eller läsa manuset) så skulle jag vilja se dig göra den/det. men som sagt..

 

drivkrafterna och framåtrörelsen.. det måste du förtydliga, förstärka, förbättra. vad varje sidokaraktär/episod har för motivering i sig är egentligen orelevant såvida dom inte har ett högre syfte för historians huvudproblem..

Link to post
Share on other sites
Efter att jag läst synopsiset: känsla av fullständigt kaos. kommer det överhuvudtaget att vara möjligt att få in alla dessa episoder på mindre än säg.. 10 timmar?

 

Oj då. Fullständigt kaos? 10 timmar? Njao, jag tror nog att typ 100 sidor manus borde räcka utan problem. Kanske 120.

 

7: vilka är pensionärerna, varför slår dom honom? för att han var ohövlig? hm.. scenen är så absurd att man börjar ifrågasätta om det verkligen händer - eller har jack någon slags "inre syn"?

 

Okej, jag tänker mig att manuset och storyn även innan denna misshandel ska vara lite skruvat. Jag tänkte "komma överens" med publiken att nästan vad som helst kan hända, "detta är inte ett verklighetstroget manus/film". Därför kan också pensionärer slå ner unga i denna story. Men jag ska nog förstärka anledningen.

Som en ironi i förväg, tänker jag mig att Jack, om han hade sitt tredje öga redan i denna situation, skulle vända på klacken och springa när han mötte pensionärerna, och klara sig.

 

 

8: när jack vaknar upp och ser sjuksköterskans ansikte och blir förskräckt: är det bara jack som ser henne så? blir vi som åskådare lika förskräckta eller är hon normal för oss?

 

Det är tänkt att vi inte ska förstå varför han reagerar som han gör. Det är först i efterföljande scener, då vi genom Jacks POV ser det han ser. Det är alltså endast tänkt att det är i relativt kort glimtar genom Jacks POV som vi ser det han ser. I annat fall ser alla tämligen normala ut.

 

9-12: efter att jack har kräkts förväntar man sig nån slags vändpunkt. man förstår att nånting är galet och nu vill man ha ett svar, att något utvecklas, eller att jack reflekterar över vad han ser. accepterar han bara? inser han vad som händer? tror han att han har blivit galen? jag tror att det är viktigt att vi som tittar får veta hur jack reagerar på det faktum att folk fortsätter se omänskliga ut.

 

Det har du rätt i, och det har jag tänkt ska framgå i manus. Jack ska vara väldigt skrämd, ha svårt att acceptera. Tro sig drömma, hålla på att bli galen, vad som helst.

Stackars Jack...:)

 

10: hur dyker morgan upp igen, arbetar han på plats eller är han där och besöker?

 

Ja, Morgan är ju tillsammans (kanske gift) med Jacks syster Marie. Och dessutom arbetar han ju inom sjukvården. Han finns i omgivningen. Kommer och går som han vill.

 

14: vad är det som till slut utlöser jacks reflex att knuffa flickan, bortsett från upptrappningen (vilken inte känns som skäl nog)

 

Ja, att han med vilje knuffar flickan är kanske inte nödvändigt. Snarare att han vänder tvärt för att springa hem, och råkar knuffa till en flicka med för honom knäppt utseende. Det ska vara lite crescendo, som du skriver, med en grand finale i hennes fulnaiva uppsyn.

 

15: samma här som under 14, vad är motivationen till att jack till slut slänger ut dom? vad är den utlösande faktorn?

 

Okej. Kanske snarare att de lämnar honom, eftersom han gapar och skriker, värjer sig från deras fula uppsyn, agerar oregerligt. En kombination kanske.

 

15b: varför agerar jack galet mot folk? ÄR han galen? eller TROR han att han är galen? men i så fall, varför göra andra illa? känns som att det måste finnas en större motivation till att han gör som han gör än att han bara är galen. borde han inte göra sitt yttersta för att få reda på varför han är galen? borde han inte bryta sig in i ett labb och koka ihop ett motmedel? typ.

 

Som det är tänkt så tror Jack att han är galen. Han (råkar) skada andra eftersom de ser så konstiga ut. Jack är inte rationell.

Men vissst kan jag lägga in lite scener där han sitter med sina läkarböcker och läser febrilt.

 

16: nu är jack galen på riktigt. som åskådare: betraktar vi bara skeendet? hur ska vi känna oss delaktiga i jacks galenskap? vad är framåtrörelsen i historien i det här skedet? vill vi att jack ska kämpa för att bli normal igen? var är då hans kämparglöd? (känner vi tillräckligt med sympati för jack för att vi ska bry oss om honom? för att vi ska känna med honom tror jag vi måste veta hans drivkraft och verkligen känna den)

 

Jag förstår, och ska tänkt på det när jag skriver manus.

 

18: accepterar jack helt plötsligt allting?

 

Ja, på något sätt. Lite som ett offerlamm som accepterar sitt öde. Han tänker nånstans att "så här är det, jag är sjuk, dessa människor kan kanske hjälpa mig".

 

19- här går berättelsen in i en slags dimma.. tyvärr känns det som att historien stannar upp. massvis med nya karaktärer blommar upp, vem är vem, varför bry sig om nån? vi vill veta hur jack kan ta sig ur problemet. Gretes förmåga känns som det enda som kan föra historien vidare.

 

26: plötsligt får dom för sig att rymma. varför har dom inte fått för sig det tidigare? det känns som att jacks motivation att lösa problemet, som också är huvudproblemet i filmen, inte är tillräckligt stor. berättelsen faller på det. i varje scen, i varje bildruta så måste vi förstå karaktärernas beteenden och se framåtrörelsen..

"jack vill slippa dom andra intagna...samt kanske uppsöka grete" vaddå kanske?! som åskådare vill vi se jack ta första bästa jet-plan till grete, annars somnar vi

 

Jag tänkte lite schysst limbo för Jack här på mentalsjukhuset. Och Grete är den huvudfaktor som till slut får Jack att bestämma sig för att rymma, att lägga till "de andra intagna och Morgan". Angelica är nog också en inspiratör till rymning.

 

28: vad är det angelica har som jack behöver för att lösa sina problem? eller är det bara en sidohistoria..?

 

29-37 här blir berättelsen en annan berättelse (en annan film?), det blir en kärleksroadmovie, men med vilken motivering? jack och angelica är ute på resa, då angelica plötsligt råkar ut för nåt. historien girar 137,5 grader, istället för att vara på väg mot t.ex. grete och en lösning på problemet, så är vi nu ute och ska lösa andra problem. sidohistorier kan väl funka, men bör de inte integreras med din huvudhistoria?

 

Angelica är den enda människan som ser ganska normal ut, och dessutom småsöt. Därför behöver Jack henne. Ville också i detta läge ha en liten high-point för Jack, lite idyll. Som pajar rejält.

 

Det hemska som händer Angelica är en sidohistoria, samtidigt som det var på det sättet jag skrev bort Angelica ur storyn. Vill, som också du, fokusera på Jacks färd till Norge.

 

39: episoden med uteliggaren känns mycket mer relevant än episoden med angelica. uteliggaren verkar ju tangera eventuella lösningar på jacks problem, eller borde iaf göra det..

 

Kul att du säger det! Min tanke är att uteliggaren ska vara relevant.

 

40- äntligen norge! ;) men det blir spretigt, kaoset fortsätter: religioner, sekter och kyrkor som brinner.. vilken historia vill du egentligen berätta? kommer jack närmare ngn lösningen på problemet?

 

Religioner?

Den "frälsning" Jack sökte var falsk. Grete var en bluff, visade det sig (som kanske många av de självutnämnda frälsare som finns därute vårt samhälle).

 

41-49 jack är jagad. men vad är hans drivkraft? vart är han på väg?

 

Bort från rättvisan, bort från alla monster. Han är på väg till... ja det ska jag fundera ut. Tillbaka till mentalsjukhuset kanske? Eller kanske ska han skaffa sig en mångfärgad trikå och fara iväg och bekämpa brott? Jack har accepterat sin talang, förstår den och dess syfte.

 

47: angelica tillbaka? på en mosse nedanför ett älgtorn? varför?

 

Jack drömmer om Angelica. Tror hon är i fara, vill rädda. Irrationellt, igen.

 

50- jack åker i fängelse, blir lycklig..?! hm...

 

Ja, på något sätt. Betänk att de flesta internerna inte är de elakingar i Jacks ögon som "vi" ser interner som. Många fängelsekunder är under genomsnittet i begåvning. Jag tänkte spetsa till detta, göra dem tillstora barn nästan. Göra fängelset till nån sorts fristad.

 

57- faller han i koma igen alltså? det som hänt tidigare har väl hänt (och inte bara varit i hans huvud?)

 

Jo, det har hänt. Men scenen med sjuksköterskan ska rimma med samma scen i början, så vi och Jack ska fundera ett slag om det har hänt. Men det har det förstås.

 

 

Ett dundertack för dina kommentarer! Inspirerande!

Link to post
Share on other sites
  • 1 month later...

Ja du, var skall jag börja...

 

Som Fredrik säger så är det en hel del kaos, men med en intressant kärna. Jag får väl ge lite kaosartade kommentarer så får du försöka finna kärnan i dem. Vi kan kanske finna den gemensamt.

 

Jacks motivation/drivkraft är nog mitt största problem med historien. I individuella scener är det inte problematiskt, men i det stora hela så känns det som att han kastas runt av slumpmässiga krafter hela tiden. Framför allt väntade jag förgäves på att akt 3 skulle börja, men det gjorde den aldrig.

 

Varför är Jack läkarstuderande egentligen? Det har ingen som helst betydelse för historien (förutom att han springer på en kursare), och det är ett problem. Antingen låter du det ha större betydelse genom att han får användning för sina kunskaper, eller så ger du honom en annan bakgrund som kan ha någon betydelse i handlingen.

 

Pensionärsattacken har jag faktiskt inget som helst problem med.

 

Varför i hela friden vänder sig Jack till Morgan med sina problem? Det känns som det kanske minst sannolika valet...

 

När Jack blir intagen, på vilka grunder sker det? Om jag inte missminner mig är det ganska svårt att bli inlåst på hispan (och någon samtalsterapi får man väl inte?).

 

Att Morgan skulle leta upp den där Grete känns inte trovärdigt. Morgan är väl närmast överdrivet vetenskaplig, så varför skulle han bry sig om en galning i Norge? Det känns som en idé som borde komma från någon annan.

 

När Jack och Angelica bestämmer sig för att rymma så sker det helt ur det blå. Låt Jacks motivation att rymma byggas upp, och låt det bli lite spänning när det väl sker.

 

Jag kommer säkert att få skit för det här, men att två av tre av Angelicas kidnappare är etniska svenskar luktar politisk korrekthet i överflöd. Statistiken talar ett annat språk.

 

Hur misslyckas Jack egentligen med att påkalla Verners och Beatas uppmärksamhet när han sitter på flaket? Om han dunkar på bakrutan hör de honom garanterat.

 

Norgebesöket är en besvikelse. Du har byggt upp för det under lång tid, men besöket är inte bara en besvikelse för Jack; det är bara en enda scen hos Grete och sedan åker Jack hem igen. Varför ha med Norge över huvud taget?

 

Hur kan Jack dömas till fem års fängelse? Antagligen inte tidigare straffad, och nödvärn dessutom. Om polisen kan hitta Verner och Beata så har JAck ytterligare vittnen på sin sida. Å andra sidan är Sveriges rättssystem så genomruttet att jag kan köpa vad som helst...

 

Att Jack ser de andra intagna på fängelset som "fina grabbar" har jag också svårt att köpa, men så vet jag å andra sidan inte exakt hur Jacks förmåga fungerar. Nog för att jag har mött en del fängelsekunder man kunnat umgås med men de flesta är sådana som man helst vill hålla sig borta från. Våldsbrottslingar har generellt så dålig impulskontroll att man måste tänka över varenda ord man säger till dem.

 

När Morgan får spel i fängelset verkar det som att han känner till det röda ögat, men hur kan han göra det?

 

Lycka till!

/Jakob

Link to post
Share on other sites

Tack jbergman för att du tog dig tid.

 

... Jag är nog inte så bra på att sy ihop historier, helt enkelt. Jag har lätt för att komma på intressanta upplägg, men har alldeles för lite kunskap för att få ihop en någorlunda vattentät story. Detta är helt klart.

 

Jag ska nog ta och fundera ut någon annan story. Och för fasiken se kritiskt på den innan jag postar den. Jag håller med om vad du skriver, men varför kan jag inte komma på det då jag skriver?!

Nå, träning ger övning.

 

Så jag ska som sagt grunna på en annan storyline. Diverse scendarlings styrde denna story alltför mycket (grundidén med hans förmåga skapade en massa visuella darlings per automatik).

Link to post
Share on other sites

... Men med lite jobb kanske denna story kan fås att funka.

 

Jacks motivation/drivkraft är nog mitt största problem med historien. I individuella scener är det inte problematiskt, men i det stora hela så känns det som att han kastas runt av slumpmässiga krafter hela tiden. Framför allt väntade jag förgäves på att akt 3 skulle börja, men det gjorde den aldrig.

 

Jo. Jag håller med om att jag har lite problem med vad allt ska leda till. Medan jag skrev kände jag det också, men tänkte typ att "det nog löser sig ändå". Jo tjena.

 

Varför är Jack läkarstuderande egentligen? Det har ingen som helst betydelse för historien (förutom att han springer på en kursare), och det är ett problem. Antingen låter du det ha större betydelse genom att han får användning för sina kunskaper, eller så ger du honom en annan bakgrund som kan ha någon betydelse i handlingen.

 

Ja, jag tänkte väl att hans olika pillerknaprande i början också var kopplat till läkarstudierna - dels medicintester (som vissa, främst läkarstuderande, ägnar sig åt), dels behovet av amfetamin för att klara av det påfrestande tentapluggandet. Men självklart borde hans bakgrund komma fram mer handfast i storyn. Vi får se vad man kan klura ut.

 

Pensionärsattacken har jag faktiskt inget som helst problem med.

 

Trevligt.

Jag har dock en idé som kanske litegrann kan förklara deras handlande, men det innebär en rejäl omskrivning av storyn.

 

Varför i hela friden vänder sig Jack till Morgan med sina problem? Det känns som det kanske minst sannolika valet...

 

Ja, Morgan är ju en som specialiserar sig inom psykiatri och sånt, och dessutom tillsammans med Jacks syster. Morgan finns i en nära krets, trots att han är ganska stöddig. Men det går ju alltid att göra så att Morgan hör talas om Jacks nya talang via andra kanaler. Systern kanske.

 

När Jack blir intagen, på vilka grunder sker det? Om jag inte missminner mig är det ganska svårt att bli inlåst på hispan (och någon samtalsterapi får man väl inte?).

 

Ja, det var väl eftersom han var så "galen" i sitt utspel. Och dessutom var det väl Morgan, tillsammans med Sölve, som "såg till" att han blev intagen, fascinerade som dom är, vill studera Jacks förmåga. Och samtalsterapi är en ganska vanlig behandlingsform på psykiatriska avdelningar... Jag har gjort lite research (och kanske missförstått allt).

 

Det är inte tänkt att det ska vara hundra procent naturalistiskt (ifall nån trodde det). Jag menar - varför blev Bruce Willis karaktär inlåst i början av De tolv apornas armé?. Lite samma scenario här, tänkte jag.

 

Att Morgan skulle leta upp den där Grete känns inte trovärdigt. Morgan är väl närmast överdrivet vetenskaplig, så varför skulle han bry sig om en galning i Norge? Det känns som en idé som borde komma från någon annan.

 

Tanken var väl snarare att Morgan skulle snubbla över Grete när han kikade runt på nätet, på jakt efter eventuell dokumentation av liknande fall som Jacks.

 

När Jack och Angelica bestämmer sig för att rymma så sker det helt ur det blå. Låt Jacks motivation att rymma byggas upp, och låt det bli lite spänning när det väl sker.

 

Nja, det är väl tänkt att det ska byggas upp genom scen 21-26.

 

Jag kommer säkert att få skit för det här, men att två av tre av Angelicas kidnappare är etniska svenskar luktar politisk korrekthet i överflöd. Statistiken talar ett annat språk.

 

Skit ska jag inte ge dig.

Okej, låt vara att två heter Rikard och Ola - de är ena sluskar "trots det". Nåja, det är ju inte nödvändigt att deras namn ska uttalas nångång.

 

Det kändes onödigt att spä på tanken att invadrare är det ständiga hotet mot "vår svenska idyll".

 

Hur misslyckas Jack egentligen med att påkalla Verners och Beatas uppmärksamhet när han sitter på flaket? Om han dunkar på bakrutan hör de honom garanterat.

 

Glömde skriva det... Nå, jag tänker mig att de är lite lomhörda och samtalar/diskuterar högt med varann. Pickupen brummar. Manovar på bilstereon.

 

Norgebesöket är en besvikelse. Du har byggt upp för det under lång tid, men besöket är inte bara en besvikelse för Jack; det är bara en enda scen hos Grete och sedan åker Jack hem igen. Varför ha med Norge över huvud taget?

 

För all del. Tänkte få något sagt, typ. Jack behöver bara se på Grete för att förstå att hon inte på något sätt är den som hennes följeslagare tror hon är, och som hon vill ge sken av. Så Grete är en besvikelse för Jack. Men det kanske inte borde vara en besvikelse för oss...

 

... Ville bara passa på att få ut en tanke: Sök inte er gud i kyrkor, förlita er inte på andras ord, utan förlita er på er själva.

(Och med "gud" menar jag inte nödvändigtvis bibelns Gud, utan det som vem som helst vill tro på - religiöst eller inte)

 

... Sen gillade jag också skarpt bilden av en brinnande stavkyrka mitt på norska kalfjället.

 

Hur kan Jack dömas till fem års fängelse? Antagligen inte tidigare straffad, och nödvärn dessutom. Om polisen kan hitta Verner och Beata så har JAck ytterligare vittnen på sin sida. Å andra sidan är Sveriges rättssystem så genomruttet att jag kan köpa vad som helst...

 

Tja, kanske hade Rikard och Ola framstående, rika föräldrar som självklart tror sina söner. Vad är Verner och Beata vittnen till? De märker inte ens att Jack hoppar av (det glömde jag nog skriva). De fortsätter som om inget hänt. Visst är Angelica lite vittne till vad som utlöste det hela. Men Jack och hon är "två förvirrade mentalpatienter, potentiellt våldsamma". Löpsedeln skriver sig själv.

 

Att Jack ser de andra intagna på fängelset som "fina grabbar" har jag också svårt att köpa, men så vet jag å andra sidan inte exakt hur Jacks förmåga fungerar. Nog för att jag har mött en del fängelsekunder man kunnat umgås med men de flesta är sådana som man helst vill hålla sig borta från. Våldsbrottslingar har generellt så dålig impulskontroll att man måste tänka över varenda ord man säger till dem.

 

Jo. Men å andra sidan är Jack inte vem som helst för dem, typ. Jag tänkte nånstans att Jack ser det rädda barnet i den stöddiga knarklangaren; ser den sorgsna analfabeten i mc-killen. Han ser genom deras tuffa, tjocka masker. Fint va? ;)

 

Det är inte tänkt att detta manus ska beskriva vår värld, utan en lite vriden, lite smågalen. Tänk Terry Gilliam, eller Jeunet.

 

När Morgan får spel i fängelset verkar det som att han känner till det röda ögat, men hur kan han göra det?

 

Jadu, just ögat har han ju inte fått reda på, och varför skulle han få reda på det?.. Måste nog skriva om det. Tänkte väl mest att storyn skulle ta en liten vändning - att det visade sig att Morgan till slut avundades och ville på något obestämt sätt sno åt sig Jacks förmåga. Men det kan man ju beskriva utan att Morgan ska "sikta in sig" på just Jacks panna. Fast det är ju en ganska logisk handling om Morgan greppar Jacks huvud då han vill ta hans förmåga. "Huvudet" är ju det som psykiatriker jobbar med (både sitt eget och patienternas). I Jacks huvud ligger förmågan, och Morgan kan inte förklara denna förmåga vetenskapligt - och just därför han vill ha samma förmåga. Typ.

 

 

Jacks förmåga:

 

Jack ser hur människor känner sig, vilka vi är, längst därinne.

 

Tex en man som förlorat sin fru i en flygolycka kanske kan skratta glatt på midsommarfesten ett halvår senare, men likafullt skulle han se tragisk ut i Jacks ögon - tung, rynkad panna; ringar under sorgliga ögon. Detta är den känslostämning som präglar just denna persons inre liv. Men om det visade sig att hon överlevt, och dyker upp, ja då slits han upp från förtvivlan till lycka. Hans mentala ben bär plötsligt igen.

 

En glad person - som verkligen är en glad person - ser hysteriskt glad ut.

 

Allas ansikten är en överdriven fysisk manifestation av deras innersta sinnesstämning.

Jack ser den person vi är - den vi är när självkännedomen kommer tassande då vi ligger vakna i sängen.

 

"Själlösa" djur har vita ögon... bortsett katter (bara en liten personlig tanke, kattägare som man är. ;)).

En vaken människa har vanlig ögonfärg, en katatonisk har gråare ögon, en död har helt vita ögon.

 

Det är tänkt att Jacks syner mest bara ska vara snabba POV-klipp då och då. Glimtar.

Link to post
Share on other sites
... Men med lite jobb kanske denna story kan fås att funka.

Det tror jag också. Du har ju en massa idéer, så nu gäller det bara att ta ett kliv tillbaka och få lite struktur på berättelsen. Mitt förslag är att definiera de tre akterna och vilken Jacks huvudmotivation är i varje akt.

 

Ja, Morgan är ju en som specialiserar sig inom psykiatri och sånt, och dessutom tillsammans med Jacks syster. Morgan finns i en nära krets, trots att han är ganska stöddig. Men det går ju alltid att göra så att Morgan hör talas om Jacks nya talang via andra kanaler. Systern kanske.

Mm, jag fick intrycket att Jack redan i början av filmen ogillar Morgan, och han är inte ens färdigutbildad inom psykiatrin. Jag hade förstått om Jack vänt sig till systern eller till Andreas, och att låta Morgan få reda på det via någon av dem känns rimligare.

 

Ja, det var väl eftersom han var så "galen" i sitt utspel. Och dessutom var det väl Morgan, tillsammans med Sölve, som "såg till" att han blev intagen, fascinerade som dom är, vill studera Jacks förmåga. Och samtalsterapi är en ganska vanlig behandlingsform på psykiatriska avdelningar... Jag har gjort lite research (och kanske missförstått allt).

Jag är verkligen inte helt säker, men för något år sedan gjorde även jag research om saken eftersom jag skissade på ett manus som utspelade sig på en mentalinstitution och jag vill minnas att jag blev förvånad just över att man inte fick mycket till terapi. Men jag kan också missminna mig. (Av någon outgrundlig anledning förde jag inga anteckningar i tron att jag skulle komma ihåg allt som min psykologbekant berättade för mig. Jo tjena.)

 

Tanken var väl snarare att Morgan skulle snubbla över Grete när han kikade runt på nätet, på jakt efter eventuell dokumentation av liknande fall som Jacks.

Jag förstår hur du tänker, men det känns bara för osannolikt. Om idén kom från någon annan än Morgon skulle jag kanske kunna köpa den, men inte mer än nätt och jämnt.

 

Det kändes onödigt att spä på tanken att invadrare är det ständiga hotet mot "vår svenska idyll".

Jorå, jag förstår hur du resonerar, men problemet är att alla andra svenska filmskapare resonerar på samma sätt, och någon stans tycker jag att det blir förljuget. Det har blivit som att de enda som inte är kriminella är just invandrare, alternativt slänger man in en alibisvensk i gruppen, som i Daniel Fridells "Säg att du älskar mig". Min poäng rör dock inte enbart politisk korrekthet, utan vad som kommer att göra starkast intryck på publiken.

 

Glömde skriva det... Nå, jag tänker mig att de är lite lomhörda och samtalar/diskuterar högt med varann. Pickupen brummar. Manovar på bilstereon.

 

Haha, två lomhörda 70-åringar som lyssnar på Manowar...

 

För all del. Tänkte få något sagt, typ. Jack behöver bara se på Grete för att förstå att hon inte på något sätt är den som hennes följeslagare tror hon är, och som hon vill ge sken av. Så Grete är en besvikelse för Jack. Men det kanske inte borde vara en besvikelse för oss...

En tanke är att bygga upp historien så att Grete känns som Jack sista hopp, och när hon visar sig vara fejk så slår det hårt mot honom. Mitt problem med episoden i sin nuvarande utformning är att Grete lika gärna hade kunnat strykas helt ur historien utan att det skulle göra någon skillnad.

 

... Ville bara passa på att få ut en tanke: Sök inte er gud i kyrkor, förlita er inte på andras ord, utan förlita er på er själva.

Blivit Nietzschian? ;)

 

... Sen gillade jag också skarpt bilden av en brinnande stavkyrka mitt på norska kalfjället.

Där säger jag inte emot.

 

Tja, kanske hade Rikard och Ola framstående, rika föräldrar som självklart tror sina söner. Vad är Verner och Beata vittnen till? De märker inte ens att Jack hoppar av (det glömde jag nog skriva). De fortsätter som om inget hänt. Visst är Angelica lite vittne till vad som utlöste det hela. Men Jack och hon är "två förvirrade mentalpatienter, potentiellt våldsamma". Löpsedeln skriver sig själv.

Ja, Verner och Beata kan i alla fall backa upp Jacks historia till viss del, och om Jack nu är en "förvirrad mentalpatient" så borde straffet inte bli så hårt. Även om han efter gripandet visar sig vara vid sina sinnens fulla bruk så borde han anses som psykiskt störd då brottet begicks. Om inte, hur motiverar de då att han satt inlåst på psyket? (Om du gör Angelicas angripare till invandrare kan Jack i och för sig åka dit för hatbrott, och då blir ju straffet hårdare.)

 

Jo. Men å andra sidan är Jack inte vem som helst för dem, typ. Jag tänkte nånstans att Jack ser det rädda barnet i den stöddiga knarklangaren; ser den sorgsna analfabeten i mc-killen. Han ser genom deras tuffa, tjocka masker. Fint va? ;)

Mm, tills man inser att en del av dem är brutala våldtäktsmän...

 

Det är inte tänkt att detta manus ska beskriva vår värld, utan en lite vriden, lite smågalen. Tänk Terry Gilliam, eller Jeunet.

 

Jo, jag förstår det och gillar konceptet. Det är inte realism jag eftersträvar utan trovärdighet. Problemet är väl lite att filmen inte tillräckligt tydligt på ett tidigt stadium etablerar vilka regler som gäller. Filmen borde kanske helt enkelt var mer skruvad, inte mindre.

 

/Jakob

Link to post
Share on other sites
Blivit Nietzschian? ;)

 

Har aldrig läst Nietzsche. Vet inte direkt vad han står för. Kan dock dra mig till minnes en liten kul aforism:

 

"Gud är död" - Nietzsche

 

"Nietzsche är död" - Gud

 

 

Det är inte realism jag eftersträvar utan trovärdighet. Problemet är väl lite att filmen inte tillräckligt tydligt på ett tidigt stadium etablerar vilka regler som gäller. Filmen borde kanske helt enkelt var mer skruvad, inte mindre.

 

Jag förstår, och håller med. Nånstans blev jag låst vid att göra historien så trolig som möjligt, med realistiska människor och miljöer. Men nu när jag funderat ett tag förstår jag att hela alltet måste innebära en mer främmande, skruvad värld. Som det är nu så är det i stort sett naturalistiskt ända tills Jack blir nerklubbad av gamlingarna. Inte så bra.

 

Det har känts som att det centrala i storyn skulle vara Jacks förmåga och dess uttryck. Men nu funderar jag på att göra det till en sidogrej, ett lattjo predikament.

Jag har nu en annat historia (med lite skumraskaffärer på geriatriken, en mer komisk Morgan, mer dråpligheter, svart komik). Denna historia är mer övergripande, i vilken Jacks förmåga har en viss funktion. Och lita på att det ska bli crazy! :)

 

Jag ska lägga ut en synopsis snart. Måste dock koncentrera mig på att lägga golv ett tag, och annat renoveringsstrul. Jag har lite svårt att ha inspiration/motivation till både renovering och manusskrivning samtidigt... och den stackars renoveringen har fått stå overksam ett tag nu. Men nu är det förbanne mig dags! Är så less på all renovering - det blir ju aldrig klart (särskilt eftersom du knappt får nåt gjort!)... Åja, det är väl inte så mycket kvar.

Link to post
Share on other sites

Nu har jag läst till slut. Eftersom du ändå ska omarbeta ordentligt tänker jag inte säga så mycket, förutom att jag håller med om att Jacks motivation och mål är oklara. Grete var en rejäl besvikelse. Inte bara för Jack utan för mig också, eftersom hela uppbyggnaden pekade mot att mötet med Grete skulle vara en viktig vändpunkt. Och att Angelica inte fyller någon funktion, utan "försvinner" framåt slutet är bara konstigt.

 

MEN idén är intressant och går att göra något bra med. Fortsätt kämpa!

Link to post
Share on other sites
jag håller med om att Jacks motivation och mål är oklara.

 

Jo, och det beror nog på att hans förmåga var det centrala i storyn för mig. Jag visste inte riktigt var det skulle ta vägen.

 

Jag tror jag ska behålla Grete... Så angående Grete: Kan hon vara en besvikelse för Jack, på det sätt som redogörs för, utan att hon blir en besvikelse för oss? Hur gör jag det bäst? Gretes roll ska utvecklas en smula. Men hon ryker om det inte klickar.

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...