Jump to content

"Cloverfield" / 1-18-08 / Monstrous


Java ex Machina
 Share

Recommended Posts

Jag tyckte filmen var jättebra :) Vissa vinklar var dock överdrivna, som när

 

de sitter på balkongen och snackar och marken skakar.

I den scenen ligger ju kameran lite snett så den precis får med allas huvuden.

 

Slutet var lite av en besvikelse också ;)

Link to comment
Share on other sites

Jag blev besviken på att dom inte gjorde något mer med filmen. Egentligen har dom ju bara tagit ett vanligt hollywood monster/katastroffilms manus och slängt in en kamera.

Känns som att konceptet inte är direkt mainstream, så varför göra filmen mainstream och PG-13?

 

Dom borde gjort filmen ännu mörkare och hemskare. Som det var nu brydde jag mig knappt när någon dog. Vet inte riktigt vad dom kunde gjort, men känns verkligen som att dom kunde gjort något ännu mer häftigt med formatet.

Tyckte även att "looken" var lite tråkig, allt var lite väl snyggt. Dom borde fått den att se lika skitig ut som 28 Dagar Senare.

Slutet var otillfredsställande också.

 

Jag gillade den ändå dock och jag upplevede inte alls någon åksjuka, den gjorde sig även förvånansvärt bra på bio. Utan fet bas hade inlevelsen inte vart i närheten lika stark.

 

Två grejer jag gillade extra mycket var att soldaterna i trailern hade censurerade ansikten, medans dom i filmen inte hade det. Jag fann det rätt smart gjort.

Som stort Godspeed you black emperor var jag också väldigt förtjust (då det passade väldigt bra in i filmens apokalyptiska ton) att dom snackade och befann sig på Coney Island i en liten del av filmen. Det var nästan så att jag började misstänka att den som skrev filmen lyssnar på Godspeed (tänker på låten sleep).

Link to comment
Share on other sites

Egentligen har dom ju bara tagit ett vanligt hollywood monster/katastroffilms manus och slängt in en kamera.

 

Precis, inte mycket till handling. Det enda som var coolt egentligen var ju sättet den är filmad på. Men FYFAN vad coolt det var =). Jag gillade den som fan.

Link to comment
Share on other sites

En fråga till alla er filmare som sett den på riktigt stor duk; Tyckte ni verkligen att det var coolt att filma den på det sättet?

 

Jag såg den på Rigoletto 1 i Stockholm och mitt sällskap var åksjuk på gränsen till att vilja kräkas efter 30 minuter. jag själv var småyr och lite obehagligt kallsvettig efter en timme och halva publiken kände på samma sätt.

 

Personligen har jag aldrig upplevt att åksjuka som får en att ta bort blicken från duken tillför någonting rent berättartekniskt. Vad tycker ni?

 

Jag tycker att Cloverfield och Breaking the Waves har det gemensamt att båda är jävligt bra filmer med ett helt meningslöst kameraspråk. Vad betyder den skakiga kameran? Vad tillför den? På vilket sätt lyfter den berättelsen?

Link to comment
Share on other sites

En fråga till alla er filmare som sett den på riktigt stor duk; Tyckte ni verkligen att det var coolt att filma den på det sättet?

Intressant som experiment... men ja... skakigheten har nått sin kulmen och jag tänkte hela tiden att jag på nått vis såg på bakom-kulisser-material och undrade hur det såg ut ur dom "riktiga" kamerorna... hur den "riktiga filmen" såg ut...

 

Jag såg den på Rigoletto 1 i Stockholm och mitt sällskap var åksjuk på gränsen till att vilja kräkas efter 30 minuter. jag själv var småyr och lite obehagligt kallsvettig efter en timme och halva publiken kände på samma sätt.
Jag tror att folk häruppe i piteå var förvarnad för det var ett ordentligt respektfullt avstånd från duken i hela salongen... Såg ingen som gick ut själv och jag kände inte av något som hellst illamåendesymptom... och då har jag ju ändå varit ordentligt förkyld bara dagarna innan biobesöket.

 

Personligen har jag aldrig upplevt att åksjuka som får en att ta bort blicken från duken tillför någonting rent berättartekniskt. Vad tycker ni?

 

Det enda jag kan tänka mig är att det inför "realism" eller hur man nu ska säga det... en känsla av att titta på oredigerad semestervideo... men att göra en film som exploaterar allt det vi hatar med semestervideos är inte riktigt vad jag tycker är rätt väg att gå...

 

Samtidigt som det är helt klart frikostigt ljud-designat för 5.1 upplevelse (ja... jag anser faktiskt att realismen hade höjts om allt togs dogma-style med kamera-mounted mono-mick), och materialet mirakulöst bara var lagom långfilmslång... Jag kom hem från japan med 3 band för tre år sedan och då var ena bandet inspelat helt med kontinuerligt video när vi försöker hitta nånstans att äta i Ginza... okok... han hade bara runt 8-9 timmar på sig men jag misstänker ändå att det rent realistiskt sett skulle ha varit kanske 5-10 minuter svart med bara ljud för att han glömt stoppa stänga av den när han stoppar ner den i en väska eller liknande...

 

Men igen... det hade ju varit att exploatera ytterligare vad som är dåligt med semestervideos så det får man väl betacka att vi slapp...

 

Och jag kände ju mig ändå aldrig deltagande i upplevelsen... det som hände dom berörde dom och jag satt och tänkte på hur kameran skulle ha varit och varför han spolade tillbaka videon gång på gång... Så även om jag inte var illamående så var det ju ett hinder för min "suspension of disbelief" som det så fint heter i branschen...

 

Jag tycker att Cloverfield och Breaking the Waves har det gemensamt att båda är jävligt bra filmer med ett helt meningslöst kameraspråk. Vad betyder den skakiga kameran? Vad tillför den? På vilket sätt lyfter den berättelsen?

 

Jag ser en viss distinktion mellan Cloverfields semestervideo, jämfört med von Triers Dokumentärstil... för även om vT är skakig och sällan stadig och det kryllar av jumpcuts i hans senare rullar (har bara sett små bitar ur hans tidiga karriär och då var han mycket mer konventionell i kameran...), så var det aldrig sektioner då vi bara ser fötter och motionblur på samma vis som en som försöker springa för livet från ett enormnt monster. vT's foto försöker ju fortfarande vara "osynlig" såtillvida att vi inte ser kameramannen som en konkret människa som interageras med i den narrativa strukturen.

 

Tänk... kameraarbetet var just en av mina största irritationsmoment med MI3 också... btw;)

 

I övrigt kan jag väl säga att Cloverfield kan vara ett exempel för oss som inte köpte det tekniska att Realism har inget i Bion att göra... Ge mig Spielbergs War of the Worlds anyday och jag gapar av andnöd...

 

Hell... och monstret... haha... den var inte det minsta ikonisk... Hade ju varit mycket mer kul om det visat sig att det var en re-enactment av 1998-godzilla och att cloverfield bara var en separat synvinkel;)... Vafan... jag hade tillochmed blivit begaistrad om det var Kung Ceasar eller mister stay-puffed-marsh-mallow-man... Dom där monstren var ju så jävla generiska och löpandeband-producerade att dom lika gärna kunnat komma direkt från Halo3, Half Life 2, Doom 3 eller nått annat sånt där spel...

 

Roligaste biten i filmen: Slusho-tröjan... hehe... får mig alltid att tänka på den pratande älgen och den glada medelåldersjapanen med en tecknad tjej målad på magen som påpekar att "You can't drink just six!"... men det var så off topic att jag inte räknar in det som ett plus för filmen...

Link to comment
Share on other sites

Munthe: För mig var det enda anledningen till att jag var intresserad av den. Därför blev jag besviken när jag insåg att det egentligen bara var ett standardmanus den var byggd på.

Hade den inte varit filmad så som den var hade jag förmodligen inte gillat den så mycket som jag gör.

 

Dock blev ju jag inte det minsta åksjuk.

Link to comment
Share on other sites

Men jag ser en tydlig distinktion mellan "dokumentär kamera" och en kamera som man skakar så mycket man orkar hela tiden och gör allt man kan för att komponera fel med och tippa horizonten hela tiden. Jag har inget problem med handkamera. Funkar sjukt bra i filmer som French Connection, Cassavetes filmer, Raging Bull, allt av Herzog, Alien och mänder av andra filmer. I alla dom filmerna skänker handkameran realism. För att jag som privatperson skulle filma handkamera så illa som Cloverfield är filmad skulle jag behöva ta ordentligt med droger som påverkar mitt balanssinne och min förmåg att bedömma vad jag filmar. Jag upplevde kameraarbetet som att det är helt orealistiskt att en person skulle kunna filma så illa. Nu vet jag att det finns massor av människor som skulle filma skitilla - men varför "råka" placera kameran i händerna på en sån där person som absolut inte kan rikta en kamera mot ett objekt och hålla objektet i centrum av bilden? En sån person skulle garanterat också uppleva det som så svårt och jobbigt at filma att den aldrig skulle springa omkring självmant och filma i en och en halv timme. Jag köper inte logiken. Och jag köper inte filmkornet stort som tennisbollar på 2.35:1 i Breaking The Waves heller. Det känns bara sökt och fejk.

 

Jag tycker f ö att MI3-fotot låg helt inom ramen för "dynamsik kamera a la Die Hard" som inte riskerar att göra publiken åksjuk. Kan inte minnas en enda bruten horizont i den filmen. Såg även den på stor duk. Så länge klipplinjerna fungerar någorlunda och kontinuiteten mellan bilderna fungerar kan man vara väldigt vild med kameran. Cloverfield har ju ingen kontinuitet eftersom det utspelar sig i realtid - och därför blir kompositionen viktigare så att man inte tvingar publikens ögon att leta informationen på för många ställen samtidigt. Det där lilla löjliga vi brukar kalla för "filmiskt berättande".

Link to comment
Share on other sites

Jag älskade den här filmen. Jag är så sjukt trött på folk som hakar upp sig på ytterst små detaljer som ingen egentligen bryr sig om. IMDB är FULLT av dem, där gör folk listor på detaljer som "gör att filmen suger". Själv tycker jag att filmen var som en fet smocka i ansiktet.

 

Man var DÄR när militären drog fram på gatan, det kändes som att det var jag som skrek! Och att slutet var som det var visar bara att det finns hopp för sån här film också. Jag tyckte slutet var skitbra, inget lyckligt trams. Ingen hjälte som kom på ett sätt att döda monstret som inte militären hade tänkt på aaaallsssss (typ Independence Day osv)... Slutet var realistiskt. Kommer det ett stort jäkla monster och ödelägger staden så är det nog ganska stor risk att man dör till slut.

 

4/5 - Lätt den bästa monsterfilm jag har sett.

 

För att jag som privatperson skulle filma handkamera så illa som Cloverfield är filmad skulle jag behöva ta ordentligt med droger som påverkar mitt balanssinne och min förmåg att bedömma vad jag filmar.

Så om din stad blev attackerad av monster, alla dog omkring dig osv så skulle du bry dig om att filma rakt? Nej lol.

Link to comment
Share on other sites

Jag störde mig bara någon enstaka gång vart han pekade kameran.

Däremot var det märkligt att det knappt var någon ovanligt lång tagning, dom försökte inte ens maskera övergångar mellan scener.

Det kändes som att någon fått tag i bandet och redigerat det efteråt, men i så fall hade ju allt det där om och på Coney Island inte vart med.

Dom kunde verkligen ha löst det snyggare.

Störde mig också på (som jag nämnde innan) att kameran som användes var för dyr. Allt såg lite väl bra ut.

 

Rabieshund: Ingen ogillar väl slutet för att dom (kanske) dog, utan för att det kändes väldigt ofullständigt. Det hade behövts 10-20min mer.

Link to comment
Share on other sites

Så om din stad blev attackerad av monster, alla dog omkring dig osv så skulle du bry dig om att filma rakt? Nej lol.

 

Ja, skulle jag välja att filma istället för att fly så skulle jag filma rakt. Samtligt 9/11-matertial från amatörer är stadigare filmat än Cloverfield och det var säkerligen ganska stressande att stå under skyskraporna när dom började falla.

 

MEN det har egentligen inte med saken att göra för 9/11 är en riktig händelse. Cloverfield är en dramatisk berättelse. Jag har inga klagomål på filmen i övrigt. Svinbra cast, spel, design, story, manusmässigt tempo osv. Men när jag hade sett den kände jag bara att det var synd att jag aldrig fick se själva "filmen".

 

Det finns vissa regler som omger filmiskt berättande som man inte kommer ifrån. Man får t ex inte leverera basfrekvenser som är så djupa att dom riskerar att stoppa människans hjärta (annars fullt fysiskt möjligt i många high end biografer), man undviker flicker av den frekvens som man vet ger epileptiska anfall under tillräckligt utdragen tid och man undviker rena sjösjukeskapande grejer (man filmar aldrig på vatten med fasta stativ på däck t ex). Bara klassiska enkla knep för att få en film så bra som möjligt. Cloverfield fungerade inte på den punkten.

Link to comment
Share on other sites

visst, jag kände också att de verkligen gjorde en grej av den skakiga handkameran som blev lite krystad, t.ex. När de drar i den spetsade tjejen i hennes lägenhet, de lägger ifrån sig kameran och den råkar hamna så att man precis inte ser, men ändå ser. Jag hade tycket det vart mycket häftigare och filma filmiskt, direkt från någons POW genom hela filmen. Och haft en stadig kamera.

Link to comment
Share on other sites

Såg den igår, och det här är vad jag tycker.

 

 

Jag gillade den skarpt! Väldigt tät och tryckande känsla filmen igenom. Handkameran, som gav mycket av denna känsla, gjorde mig inte speciellt åksjuk. Bara att hänga med. Självklart var det lite enerverande bildsekvenser ibland, men det var ju helt logiskt - det är ju ett upphittat band! Sånt får man ta.

 

(Kan nämna att jag aldrig blir åksjuk heller.)

 

Det jag var mest orolig för var ifall det skulle kännas krystat och ologiskt att en kamera var i farten så pass mycket, i ett så pass traumatiskt scenario. Men de inledande scenerna, med avskedsfesten, och karaktäriseringen av han som skötte kameran, gjorde filmandet ganska logiskt. Att han får uppdraget att filma (och att inte fucka upp det), gör att han verkligen går in för det. Därtill är dessa händelser självklart något vissa moderna människor känner att de vill dokumentera, i nån sorts (amerikansk) latent "då kanske jag får vara på nyheterna... bli kändis"-känsla. Så det funkade bra, storymässigt.

 

... vilket gjorde att jag trodde på den dokumentära känslan. Skådespelarna kändes naturliga, liksom dialogen, liksom dramaturgin... Att frihetsgudinnans skalle skulle hamna ett par meter från dem var kanske lite väl fantastiskt. Men maffigt var det!

 

Att monstret såg ut som en neurosedynskadad leguan får man väl ta. Godzilladesignen är ju redan väldigt begagnad, så man får tänka i nya banor. Helt ok.

 

Då jättemonstret avyttrade sig en massa små "facehuggers" kändes det som ett lite onödigt dramatiskt grepp. Men låt gå. Dom såg ju ut som gigantiska flatlöss dessutom. Skulle nog vilja ha en annan design där...

 

Jag tyckte inte filmen kändes avsnoppad (förmodligen eftersom jag visste att det ska bli en fortsättning - se imdb). Vi kommer att få stifta närmare bekantskap med monstrena, och säkerligen huvudkaraktärerna likaså (ifall inte nästa film innebär ett annat "upphittat band").

 

En dum grej som gjorde att den dokumentära känslan sprack en stund för mig, var det faktum att en skyskrapa stod och lutade mot en annan skyskrapa. Jag tror inte för en sekund att en skyskrapa (vars hela, ofantligt tunga, konstruktion från topp till botten är tänkt att vara i lodrät position) kan klara av en så sned belastning som en sån lutning skulle innebära, utan att rasa ihop.

Synd. Det hade ju gått att lösa på annat sätt, manusmässigt.

 

Bla bla... Nå, det var en schysst upplevelse, och jag ser fram emot fortsättningen! Filmen kändes litegrann som en lång teaser inför framtida, avyttrade Cloverfields. ;)

 

Link to comment
Share on other sites

Enligt obekräftade rykten så görs Cloverfield 2 som en vanlig film och utan sjösjukeframkallande kamera. No shit Sherlock! Jag kan inte tänka mig att regissören vill sitta igenom sina dagstagningar på duk en film till. Nästa gång satsar han på att vinna HELA publiken och inte bara dom som saknar anlag för sjösjuka. Smart. Borde gjorts redan från början.

Link to comment
Share on other sites

Enligt obekräftade rykten så görs Cloverfield 2 som en vanlig film och utan sjösjukeframkallande kamera. No shit Sherlock! Jag kan inte tänka mig att regissören vill sitta igenom sina dagstagningar på duk en film till. Nästa gång satsar han på att vinna HELA publiken och inte bara dom som saknar anlag för sjösjuka. Smart. Borde gjorts redan från början.

 

 

Well, rykten (som dessutom är obekräftade) är väl kanske ingenting man bör tro på i första taget. ;)

 

Jag tycker det vore synd att paja konceptet att "detta har hänt på riktigt". En ordinär spelfilm skulle nog göra det... om man inte gör att Cloverfield 1 är en "film i filmen", som omtalas i del två. Vi får se vad det blir

Link to comment
Share on other sites

(känns att man ändå är filmnörd eftersom jag sagt flera gånger att jag inte bryr mig om filmen så mycket men ändå gång på gång skriver i tråden;))

 

Rabieshund... visst är imdb fullt av folk som borde ha smockor... men jag har insett att alla ser ju samma film och samma detaljer... och det är oftast samma detaljer som folk älskar eller hatar... Folk hatade att figherna var så snabba i Godzilla Final Wars, jag älskade att det plötsligt blev lite tempo och fartkänsla i kaijoufilmerna... Folk stod inte ut med Tom Cruise i War of the Worlds, jag tyckte det var fascinerande att se actionhjälten bli absolut gråtfärdig och apatiskt skitibrallan-rädd av attacken och samtida pöbeln... Har jag rätt och dom fel? Är det rätt att säga att basfrekvenser och sjösjukekamera ger tillräckligt minuspoäng för att sänka en film?

 

Den bästa filmteorin jag hört är den att "we go to movies because we like to worry"... Vi tycker om att oroa oss... Jag kan knappt nämna en enda bra film som inte i grund och botten fick mig att oroa mig (Tonari no Totoro är väl undantaget och jag förstår fortfarande inte hur jag kan acceptera en sådan miss i det dramaturgiska... men så är ju Miyazaki en mästare och jag bara en ung gräshoppa;)) och där sprack det för mig med Klöverfältet... för jag kände mig aldrig där som ni som älskade filmen gjorde. Men så är jag ju inte den som går på supafester vanligtvis heller... eller väljer att skrika OH MY GOD varannan sekund när något dramatiskt händer i min närhet.

 

Så när min hjärna inte känner sig delaktig i vad som händer på bioduken så är dessa hjärnprocesser fria att tänka på andra, mer triviala aspekter i filmen. Och då kommer alla dessa tankar in om 5.1ljudet från kameran, varför det blev så tyst runtomkring när han pratar i telefon så till den milda grad att vi kunde höra vad den andra personen sa (alla som har handhavt en kamera vet ju om att det inte finns något som heter cocktailparty-effekt på mikrofoner), varför kameran placerade sig sååååå hollywooodskt out of view precis när det skulle hända nått "gross" när vi ändå fått se andra blodiga saker i filmen tidigare... etc etc...

 

När jag hänger med i en film så fungerar den så kallade "suspension of disbelief"en så till den milda grad att jag accepterar att utomjordingarnas skeppsdator är mac-kompatibel i Independence Day och att presidenten inte fått veta sanningen om Area 51 pga "possible deniability". Eller att Forrest Gump gav Elvis idén till sin ikoniska höft-dans och senare räddar livet på massor av soldater i vietnam och till råga på det blir mästare i pingis och springer fram och tillbaka från kust till kust för att... ja... han kände för det... Eller att utomjordingarna ALLTID kommer till washington när dom ska prata med jordens ledare... Eller att Nasa skulle skicka ett gäng hillbillies till oljeborrare på ett rädda-världen-uppdrag bara för att chefen där råkade ha byggt borren som behövdes... Eller att varenda gång en motståndare till Airwolf sköts sönder så användes SAMMA klipp i VARJE avsnitt för att visa explosionen... (tror tillochmed att jag nån gång såg ett jet-plan förvandlas till en helikopter pga det klippet:p)

 

Listan kan göras oändligt lång på ologiska saker som jag själv fullständigt accepterar i en annars välbyggd film. En film där jag hänger med och känner mig orolig för vad som ska hända... Och det värsta jag vet är när jag kommer på mig själv med att sitta som en marionett-spelare och säga "Men för fan, sluta prata... SKJUT HONOM!", "Varför i helvete lämnade du pistolen dumjävel???", "Ja, hon är ju så gott som död... vadå? har ni inte sett alienfilmerna eller någon annan jävla zombiefilm?", "Va? flyttade du pistolen från hans huvud till hans axel? Jamen fan, du förtjänar ju för i helvete att bli skjuten!", "Vad fan skulle du inunder den rasande bron med din state-of-the-art-jet för, din dumme fan?" ... listan på sånna kommentarer kan också göras oändlig och ja... jag svär och använder väldigt ovårdat språk när jag kommer till den nivån av filmtittande. Dessa saker brukar jag kommentera efteråt med ett gammalt ordspråk som jag först hörde Go-spelare säga men som är ganska allmängiltigt och har motsvarande ordspråk annorstädes också... "Förvänta dig inte att din motståndare ska göra misstag" eller hur det nu var... Jag tror ni förstår vad jag menar... Hjälten ska ha det svårt... ja... men det betyder inte att han ska vara dum... och framför allt så ska inte hjälten behöva förlita sig på att ondingen ska göra misstag!

 

Nu gled jag lite off topic (igen). Men men...

 

Jag är glad i övrigt att jag inte var den enda som satt i salongen och undrade hur "filmen" såg ut och att detta var i princip bara en utdragen teasertrailer till en riktig film... Det finns ett gäng som accepterar allt det som jag och flera andra stör oss på och om det kan man ju bara säga att smaken är som baken och att det kanske inte var oss som tyckte illa om filmen som var målgruppen... vad vet jag?

 

Hemma brukar man ofta höra "Det beror som på hur man tyck'... en del tyck 'om att de regnar in, medan andra tycker det int alls e lika roligt"... men då antyder jag ju att folk som gillar filmen är allmänt konstiga vilket jag inte vill göra... men ordspråket används just i sånna här situationer;)

 

Bästa delen i Cloverfield... musiken... nä... jajust det ja... det var i trailern det... och den var ju tagen från Sunshine (med ljudeffekter och allt:p)

Link to comment
Share on other sites

Well, rykten (som dessutom är obekräftade) är väl kanske ingenting man bör tro på i första taget. ;)

 

Jag tycker det vore synd att paja konceptet att "detta har hänt på riktigt". En ordinär spelfilm skulle nog göra det... om man inte gör att Cloverfield 1 är en "film i filmen", som omtalas i del två. Vi får se vad det blir

 

Det beror väl på vem man känner och vem man fått ryktena ifrån? ;)

Link to comment
Share on other sites

Haha. Jag tycker det är fel att säga sådär, Munthe, även om det kanske låg lite sarkasm i meddelandet. Men det mesta jag har hört/sett så känns det rätt 50/50. Jag ÄLSKADE den. Men jag säger inte att alla gör det och jag förstår varför vissa inte gör det. En kompis spydde en liten skvätt och det enda han sa efter bion var "Fyfan. När en film får en att känna sig misshandlad måste den vara fantastisk." Och han håller inte på med film. Men det är väldigt olika, vad jag hör. Men jag tror inte man kan säga att större delen stör sig på det.

Link to comment
Share on other sites

Skakig kamera a'la Triers Dogma är helt meningslöst, synes det mig. Gillade inte den "vågen" när den kom. Det känns inte mer verkligt bara för att kameran var amatörmässig. Detta på grund av att kameran inte spelade nån roll i dramat. Nä, den var skakig eftersom diverse danskar tyckte att det var fint och "äkta" med tafflig kameraföring, trist ljus, burkigt ljud. Ingen annan poäng.

 

Men när det är en storymässig tanke med den skakiga kameran (Blair witch, Cloverfield) så är den helt på sin plats.

 

Gillar inte skakiga kameror i diverse CSI och liknande heller. Folk sitter bara och pratar, men kameramannen beter sig som om han har all målsökningsfunktion satt ur spel, liksom balanssinnet.

 

Tycker jag.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share


×
×
  • Create New...