Jump to content

Gåshuds-scen som du kan se om och om igen?


Recommended Posts

Jag menar, jag får gåshud som aldrig går över när jag ser många delar i Sound of Music. En film som jag inbillat mig är "tjejfilm", mycket eftersom den aldrig pratas om av killar på ett uppskattande sätt. Så kommer gåshuden och man berättar om den..och det känns liksom skamfyllt.

 

Nu när både lilla farbrorn och sonocronic kommit ut ur garderoben så kan jag utan omsvep erkänna att jag inhandlade "Sound of music" för 59:- på Maxi häromveckan. :) Det är en helt underbar film som säkert många killar gillar utan att våga erkänna det.

Link to post
Share on other sites
Vi kanske skulle sätta ihop en liten kväll då vi killar i smyg tittar på romantiska filmer och erkänner våra mörka sidor haha...

 

På ett villkor: att "Stekta gröna tomater" ingår. :) Vad finns det för andra filmer som vi killar bör göra anspråk på i jämlikhetens namn? :)

Link to post
Share on other sites
Okey, jag får väl erkanna att jag såg en snuskigt bra romantisk rulle igår, Strangeland med Dee Snider *fräsa bort sentimental tår*

...det är kärlek det ;-)

 

Överraskad hur bra (för sin roll) den karln var som skådespelare!

Han spelade MYCKET övertygande, både i schitzo-läge & som medicin-offer! :D

ja den är härlig. fantastiskt subtilt framträdande av den mannen.

Link to post
Share on other sites
På ett villkor: att "Stekta gröna tomater" ingår. :) Vad finns det för andra filmer som vi killar bör göra anspråk på i jämlikhetens namn? :)

NekroMantik? ;)

Buttgereit, som enligt utsago gjorde den fullständigt dead (haha) serious, är måhända inte kry i skallen, men den är utan tvekan en romantisk film inte speciellt riktad till fruntimmer :-)

...Autopsy - A Lovestory var inte frisk den heller, även den inte precis en flickfavorit...

 

Hm. Faktum är att jag föredrar dom två framför sliskiga rullar mä Hugh Grant anyday. Gör mig mindre illamående...

Faktum är att jag hellre ser ett Teletubby & Byggar Bob-maraton en hel dag än en enda Grant-rulle på fast forward...

Link to post
Share on other sites

Ah, nu kom jag på en annan klassiker! Slutscenen i "Karate-Kid" är så helgjuten att man kan bli rent knasig! Även om Ralph Maccio rör sig som en gammal gumma så funkar det. Konstigt egentligen.

 

"You're the best" som soundtrack gör nog en hel del. Hur som helst... en klassisk gåshudare! :)

Link to post
Share on other sites

Hmm, jag inser att jag ryser när jag verkligen fångats av en film och det är dags för regissören att sammanfatta / ställa allt på sin spets. När all energi samlas i ett ögonblick liksom - och gärna när en underdog får sin upprättelse, när det på ett eller annat sätt är dags för upprättelse.

 

Gladiator - "My names is Maximus osv." och han kastar hjälmen.

Siste mohikanen - slutscenen (självklart)

Döda poeter - "Oh, captain my captain!" (ja jävlar!)

LOTR - alla de scener som nämnts men också (med risk för att få verbalt spö) scenen som har sågats för att den är helt uppdiktad av Jackson, i TTT när de hör hornsignalen och alverna marcherar in och förklarar att de minsann inte tänker överge människorna, även om det är kört.

Gökboet - kudde + fönsterkrossande indian (det ÄR nåt med indianer!)

Braveheart - inte "Freeedom", det stör mig faktiskt - men däremot scenen efteråt. När berättaren (som vi nu förstår är Robert de Bruce) berättar om hur engelsmännen möter skottarna för att acceptera deras underkastelse och de bestämmer sig för att ändå kämpa. Hur eftertexterna återger (med sanning) hur år nånting skottarna slogs, mot en i antal och beväpning överlägsen fiende - och vann sin frihet.

Excalibur - när Arthur drar svärdet ur stenen.

Matrix - när Neo inser att han är The One.

 

Ytterligare filmer som förtjänar att nämnas i sammanhanget; Moulin rouge (och för den delen Strictly ballroom), Karate Kid II (eller 3?) (trummscenen) och (jag skäms för att erkänna det) talet innan slutstriden i independence day.

 

På senare tid så ryser och smågråter jag varje gång jag hör den egentligen vansinnigt dåliga titelmelodin till Firefly. Men det är fusk; det är ren nostalgi.

 

Och Jernby; ge LOTR en chans! Ofta är amerikanska filmer en orgie i färger där svenskar (och eruopeer) hellre jobbar med nyanser och detaljer, men faktum är att Jackson lyckas med konststycket att (för det mesta) berätta en historia. RIKTIGT bra skådespel och fokus på relationer och reaktioner före fetichsim för datorer och CGI gör att det som regel är historien som är i fokus. Det ÄR faktiskt bra filmer!

 

//Petter

Link to post
Share on other sites

Vi har alla glömt Donnie Darko för mycket.

 

I scenen där han ger sig iväg för att bränna upp huset för Jim Cunningham är riktigt häftig. Den där sabla kaninen Frank ger mig vibbar hela tiden, vilket gör att hans närvaro skapar ständig gåshud.

Älskar hur hans galet kristna lärare Farmer brister ut "sometimes I doubt your committment to Sparkle Motion"...det kanske inte är så mycket gåshud. Men garanterat njutning.

 

För övrigt roar det mig att Samara i the Ring är lillasyster till Brokeback-Jack.

Link to post
Share on other sites

Donnie Darko äger.

 

En annan gåshuds-erfarenhet.

 

Trailern till The Two Towers. Mycket pga den härliga remixen av Reqiuem for a Dream låten. Gåshuden börjar vid 1.20 för att vara på sin absoluta topp vid vid 2.05 och framåt.

 

Link to post
Share on other sites
  • 4 weeks later...
  • 2 weeks later...

Kan se om scenen i True Romance där Chris Walken snackar med Dennis Hopper och sedan skjuter honom med orden "I haven't killed anybody since ninety eightyfour". Även scenen senare i filmen när Patricia Arquette bråkar runt med Gandolfini i motelrummet!

Link to post
Share on other sites

Vet inte om det finns nån scen som jag har kollat på om och om igen för att rysa, men där i slutet på O Brother Where Art Thou? när dom börjar sjunga Man of constant sorrow... det ger mej behagliga rysningar varje gång.

Link to post
Share on other sites

Nu tänkte jag ge mig in i diskussionen lite.

 

Håller med alla som sagt LOTR, där finns många bra scener, svårt att plocka ut en eller ett par.

 

Sedan får jag dra en liten outsider, är ett stor Braff-fan, vilket någon kanske sett om ni kollat min profil. Garden State är fylld av scener som ger gåshud, framförallt för att den är så jävla bra filmad, dessutom använder han sig mycket av musik, jag rös igenom hela filmen.

 

Vidare kan jag ju fortsätta på Braff-spåret med att säga att det finns en scen i Scrubs(jag vet, ingen film. Men ändock en gåshudsscen). I avsnittet som heter My Screwup, tror det är det fjortonde avsnittet på tredje säsongen. Där dör Ben(Brendan Fraser), eller ja. Hela avsnittet är ett "mindgame" där Ben egentligen dött men Cox (Johnny C McGinley) fortfarande ser honom. Sedan, på en liten gångstig kommer Cox, Ben och JD(Braff) gående, då försvinner Ben och de är på en kyrkogård, samtidigt börjar Joshua Radin - Winter spela. Jag måste nog säga att det är den bästa scenen i världshistorien, om ni inte sett den, gör vad som helst för att få se den, jag lovar att ni inte ångrar er.

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Create New...