Vad är lättast? Manus eller novell?

Du glömmer något väldigt elementärt och det är pengar. Skriver du en bok på 300 eller 700 sidor så är kostnaderna inte så mycket större, är boken bra så kommer den att publiceras. För varje sida du skriver extra i en film blir den längre, vilket är mindre intäkter på bio, mycket högre kostnader för produktion och så vidare. Ett manus är betydligt mera utrymmebegränsat än en bok, vilket i sig försvårar skrivandet då samma sak måste komma fram på mycket mindre plats.

Ett manus behöver ju bara manusförfattaren förstå, och sedan förklara för de eventuella skådespelarna. En bok måste ju läsaren förstå.

Alltså, när man skriver ner manuset måste det ju inte vara "proffensionellt" skrivet, bara manusförfattaren och skådespelarna förstår det.

Men det är ju viktigt att manuset är bra eftersom folk skall förstå filmen, men själva manuset måste ju inte se snyggt ut.

Jag hoppas att någon fattar vad jag menar, det är kanske lite otydligt skrivet.

Men alla filmer behvöer ju inte ha manus, det är kul att improvisera också ;).

Ett manus behöver ju bara manusförfattaren förstå, och sedan förklara för de eventuella skådespelarna. En bok måste ju läsaren förstå.

 

Alltså, när man skriver ner manuset måste det ju inte vara "proffensionellt" skrivet, bara manusförfattaren och skådespelarna förstår det.

 

Men det är ju viktigt att manuset är bra eftersom folk skall förstå filmen, men själva manuset måste ju inte se snyggt ut.

 

Jag hoppas att någon fattar vad jag menar, det är kanske lite otydligt skrivet.

 

Men alla filmer behvöer ju inte ha manus, det är kul att improvisera också ;).

Absolut inte. Det är inte manusförfattarens sak att förklara sitt manus för någon. Inte för regissören, och absolut inte för skådespelarna. Om någon pratar med skådespelarna, så är det regissörens jobb. Det är regissörens förverkligande av manushistorien vi ser på sen.

Men framförallt, om manuset behöver förklaras, så är det per definition dåligt skrivet. Ett bra manus är solklart. Det ska inte vara några tveksamheter någonstans. Filmen och historien kan vara vaga, beroende på om det är en klassisk struktur eller en antiplot eller en miniplot eller var den hamnar på skalan, men själva ritningen till filmen (manuset) måste gå att förstå utan att manusförfattaren ska sitta där och förklara sig för någon.

Alltså, när man skriver ner manuset måste det ju inte vara "proffensionellt" skrivet, bara manusförfattaren och skådespelarna förstår det.

Och skådespelarna för manuset lättare om det är professionellt skrivet.

Sen är det naturligtvis fler som måste förstå manuset. Jag antar att du tänker dig att manusförfattaren och regissören är samma person, men förutom de då: producenten, fotografen, scriptan, eventuell dramaturg, nyfikna investerare m.fl.

Och om du måste förklara manuset så ÄR det dåligt skrivet. Om du vill ha med Stellan Skarsgård i din film, måste du då sitta bredvid honom och förklara handlingen när han läser manuset för första gången?

Men man måste ju (förklara?) diskutera manuset/storyn med personerna det berör innan man börjar filma. Diskutera tolkning, perspektiv och så...

Det handlar även om vad man prioriterar. Man skulle i princip kunna skriva DÅLIGT manus och satsa mer på tankarna, tolkningarna, synvinklarna och utgå från punkter som är viktiga... Det är helt subjektivt, hur man tycker om att arbeta helt enkelt...Ja, nu får ni inte tro att jag inte skriver manus till mina filmer, för det gör jag nämligen och försöker göra det så genomtänkt och detaljrik som möjligt, men jag påpekade helt enkelt att man inte MÅSTE göra som alla andra.....men i major productions ska man nog hålla sig till vanliga-manus-metoden iofs...:P

Absolut inte. Det är inte manusförfattarens sak att förklara sitt manus för någon. Inte för regissören, och absolut inte för skådespelarna. Om någon pratar med skådespelarna, så är det regissörens jobb. Det är regissörens förverkligande av manushistorien vi ser på sen.

 

Men framförallt, om manuset behöver förklaras, så är det per definition dåligt skrivet. Ett bra manus är solklart. Det ska inte vara några tveksamheter någonstans. Filmen och historien kan vara vaga, beroende på om det är en klassisk struktur eller en antiplot eller en miniplot eller var den hamnar på skalan, men själva ritningen till filmen (manuset) måste gå att förstå utan att manusförfattaren ska sitta där och förklara sig för någon.

Som kanske har sagts.

Det är manusförfattarens sak att förklara sitt manus för någon. I alla fall regissören.

Regissören får sitt manus och gör sin tolkning. Visst. men sedan pratar han och manusförfattaren om de olika tolkningarna och manusförfattaren förklarar för regissören vad han menar med vissa saker, vilken känsla han vill ha förstärkt i en viss scen och så vidare.

Och det gör inte manuset ett dugg sämre.

Så är det (I know) :P

Som kanske har sagts.

Det är manusförfattarens sak att förklara sitt manus för någon. I alla fall regissören.

Regissören får sitt manus och gör sin tolkning. Visst. men sedan pratar han och manusförfattaren om de olika tolkningarna och manusförfattaren förklarar för regissören vad han menar med vissa saker, vilken känsla han vill ha förstärkt i en viss scen och så vidare.

Och det gör inte manuset ett dugg sämre.

 

Så är det (I know) :P

Det varierar säkert från produktion till produktion. Ibland säljs ett manus och författaren vet inte vad som händer med det förrän tre år efteråt då en film visas på bio där hans vision av sin berättelse är söndertrasad av någon latmask till regissör.

Angående frågan om vad som är enklare svarar jag vilket som. Att skriva en novell är inte svårt. Eftersom en novell måste vara så kort så kan du ju sätta dig ner och bli klar från scratch på tjugo minuter.

Ett filmmanus är också enkelt eftersom du bara behöver tänka på din berättelse. Även fast det finns många regler som man ska följa när man skriver ett filmmanus så är de väldigt enkla när man väl lärt sig, så skrivandet i sig blir med lite erfarenhet väldigt simpely.

Vad som är svårt är nog en roman, för där behöver du tänka nått enormt. Alternativt ha en sjuhelsikes skrivartalang.

Som kanske har sagts.

Det är manusförfattarens sak att förklara sitt manus för någon. I alla fall regissören.

Regissören får sitt manus och gör sin tolkning. Visst. men sedan pratar han och manusförfattaren om de olika tolkningarna och manusförfattaren förklarar för regissören vad han menar med vissa saker, vilken känsla han vill ha förstärkt i en viss scen och så vidare.

I vilka filmproduktioner har det gått till på det sättet? Det vanliga verkar vara att det är regissörens sak att tolka manuset, och det kanske rent av anses vara "fusk" att fråga manusförfattaren. En poäng med att jobba på det sättet är att regissören kan se nya saker i manuset, saker som inte manusförfattaren tänkte på. En risk är ju att han missar viktiga poänger i manuset.