Varför bara 35mm adapters???

Det är mycket snack om att bygga egna 35mm adpaters för bättre skärpedjup. Vore det inte bättre om man använde andra format än just 35mm som är ganska litet i sig. Mellanformat t ex. Funkar det överhuvudtaget? Nån som har erfarenhet av det? Några länkar?

Det har jag funderat över också. Jag har följt trådarna om 35 mm adapters och i min mening är det just mattskivan som spräcker ideerna. Kornen syns i bilden. För att få det skapligt gäller det tydligen att göra kornen så små som möjligt vilket verkar vara svårare än man tror vid första anblicken. Jag föreslog en gång att man skulle gå upp i format, och på så sätt minska kornstorleken. Jag tror inte man kan använda 35 mm obejektiv för det, då man tappar ljuststyrka kvadratiskt. Jag får också en känsla av att måste lägga mattskivan på filmplanet. Är det inte här konsensorlinsen kommer in? Om mattskivan ligger i filmplanet skulle inte konsensorlinsen behövas?

Jag blev nyfiken och från min hylla med diverse antik-föremål tog jag ner en lådkamera och tejpade en frostad fryspåse i filmplanet. Tja, jag fick kanske vad jag förtjänar, men hade jag haft en DV-kamera så hade jag kanske kunnat spela in nått. Men det såg inte helt så galet ut med blotta ögat. Tanken enligt min mening är att det blir större projectionsyta att filma av. Men det är bara en ide från min sida.

Gussyl: Killen du har som avatar skulle kunnat förklara för dig varför P+S Technik utvecklade en adapter för prime-optik så att man skulle kunna jobba med samma visuella språk som 35mm trots att inspelningsformatet är video.

Jag kan tycka att det är lite sorgligt att det är så få som förstår varför vi använder adaptorerna - särskilt bland dom som själva håller på med det och verkar helt besatta av det korta skärpedjupet framför den faktiska funktionen med att kunna använda riktiga fasta gluggar i den korrekta serien. 25:an, 50:a och 75:an har väldigt olika egenskaper och är viktiga i varje regissörs berättararsenal.

(Hitchcock använde oftast 50 eftersom den gluggen ligger närmast det mänskliga ögats perspektivuppfattning).

Vad är det egentligen som hindrar att det tillverkas DV-kameror med samma fattning som 35-mm optik? Min svågers sony-familjekamera pajade och jag som är nyfiken trodde jag skulle klara av att laga den (det gjorde jag inte. det är mycket grejor inuti en kamera), och när jag demonterade den konstaterade jag att det gick utmärkt att bara lyfta ur optiken. Så som jag såg det borde det inte vara helt omöjligt att passa in annan optik om man hade resurserna och kunskaperna (ja, jag vet att sensor-shippet inte är av samma storlek som en 35 mm filmruta). Visseligen är det en akademisk fundering eftersom jag tvivlar på någon skulle våga såga sönder en DV-kamera utan vidare. Men, nått för Sony och Panasonic att klura över?

Det som hindrar är att CMOS med samma storleksförhållanden som 35mm fortfarande är väldigt dyra och gluggar för 35mm får fel brännvidder om inte upptagningsytan stämmer matematiskt. Det är därför man filmar av mattskivor i 35mm storlek.

Om brännvidderna på prime-serien förändras av kameran så är ju hela poängen borta. Att använda småbildsoptik på 35-adaptorer är en fattigmans nödlösning. Dom är ju egentligen helt obrukbara för dramatsikt filmberättande i det avseende man tillverkat mini35 och mini35pro. Det blir ju mer frågan om en "look" som inte betyder så mycket. En form av effektlins.

Jo, det var nog det jag misstänkte. Och ändrar man "filmplanet" så går man utanför optikens egenskaper. Undrar om man kan ha utbytbar 35 mm optik, men fast monterad optik som skalar ner projektonsytan? Nåja, vad du säger är att om man är road av göra "röda" filmer så tejpar man röd cellofan framför linsen? I så fall borde man laborera mer diverse linser och filter för att uppfinna nya intressanta looker, hellre än att stirra sig blind på skärpeljupet.

Finns det ingen sorts förminskningslins som kan förminska bilden från objektivet till storleken av chippet i dv-kameran?

[citat=Munthe]Gussyl: Killen du har som avatar skulle kunnat förklara för dig varför P+S Technik utvecklade en adapter för prime-optik så att man skulle kunna jobba med samma visuella språk som 35mm trots att inspelningsformatet är video.

Jag kan tycka att det är lite sorgligt att det är så få som förstår varför vi använder adaptorerna - särskilt bland dom som själva håller på med det och verkar helt besatta av det korta skärpedjupet framför den faktiska funktionen med att kunna använda riktiga fasta gluggar i den korrekta serien. 25:an, 50:a och 75:an har väldigt olika egenskaper och är viktiga i varje regissörs berättararsenal.

(Hitchcock använde oftast 50 eftersom den gluggen ligger närmast det mänskliga ögats perspektivuppfattning).[/citat]

Du får gärna förklara "glugg"!?

Du som är proffesionell filmare, är inte just det korta skärpedjupet en dimension som saknas för video filmaren i stort när det gäller berättandet?

Att flytta fokus ger ju berättandet en tydlighet vad som regisören är ute efter!

[citat=Gussyl]

Det är mycket snack om att bygga egna 35mm adpaters för bättre skärpedjup. Vore det inte bättre om man använde andra format än just 35mm som är ganska litet i sig. Mellanformat t ex. Funkar det överhuvudtaget? Nån som har erfarenhet av det? Några länkar?

[/citat]

Jag påstår att många hemmagjorda adaptrarna inte är i 35mm film format. De har ofta samma brännviddsavstånd som 35mm stillbildsfilm.

Jag har läst att bildytan på 35mm film är 21mm x 18mm. Bredden på själva filmen är 35mm men yta tas upp av ljudspår och hålen för framdrift. Stillbildskamerans film drivs åt andra hållet och bildytan är 36mm x 24mm.

70mm har filmyta 48mm x 22mm så jag tycker man kan säga att de som byggt en adapter på stillbildskamerans förutsättningar är ett steg mot storfilmsformatet.

[citat=Stefan_holst]Jag har läst att bildytan på 35mm film är 21mm x 18mm. Bredden på själva filmen är 35mm men yta tas upp av ljudspår och hålen för framdrift. Stillbildskamerans film drivs åt andra hållet och bildytan är 36mm x 24mm.[/citat]Ah, så det är därför de här adaptrarna kan ge ett så mycket kortare skärpedjup än man vanligt vis ser på 35mm film.

Undrar varför ingen bygger filmkameror där filmen drivs horisontellt som i en stillbildskamera.

[citat=Norbert]Undrar varför ingen bygger filmkameror där filmen drivs horisontellt som i en stillbildskamera.[/citat] Jag vet inte, men kan spekulera i att bildformatet gör att det blir jobbigare att veva fram en ruta mellan varje exponering om man vevar fram filmen "på längden" som med stillbilder. Som det är nu, är det kortare väg att flytta flytta filmen mellan varje ruta. Har jag fel, blir jag gärna rättad.

Edit; Jag tror faktiskt, att om det blir efterfrågan på DV-kameror med stillbildsoptik så kan säkert tillverkarna rita en sån kamera som fungerar. Utan mattskiva.

En annan helt akademisk ide; Om man väljer "rätt" zoomning på standardobjektivet, så borde ett bra effektprogram kunna kalkulera hur bilden borde blivit med ett stillbildsobjektiv? Ett virutuellt objektiv i efterbehandlingen? (Nu var jag inte helt allvarlig).

[citat=gorse]Som det är nu, är det kortare väg att flytta flytta filmen mellan varje ruta.[/citat]Om man tänker så så är det ju kortare väg att flytta filmen mellan varje ruta i en super8 än det är i en 16mm filmkamera, och vägen i en 16mm kamera är kortare än i en 35mm osv. Det borde väl inte vara några problem om det sköts mekaniskt? Man får ju en större bildyta, och som vi alla vet är större bildyta lika med bättre kvalitet (och kortare skärpedjup för den delen).

[citat=gorse]Ett virutuellt objektiv i efterbehandlingen?[/citat]Intressant idé som jag gärna ser att någon utvecklar. :) Det skulle behöva arbeta tredimensionellt med en tvådimensionell bild. Jag tror att det finns en plugin till Shake som simulerar kort skärpedjup. Den slår inte alltid rätt ser det ut som, men den verkar vara en jäkligt avancerad plugin.

[citat=Norbert]Ah, så det är därför de här adaptrarna kan ge ett så mycket kortare skärpedjup än man vanligt vis ser på 35mm film.

Undrar varför ingen bygger filmkameror där filmen drivs horisontellt som i en stillbildskamera.[/citat]

Way ahead of you kid!:D

eller, ja... det jag menar är att de redan finns och även hitchcock gjorde filmer i formatet, även kallad VistaVision... som fungerar precis så som du vill...

problemet är bara att formatet aldrig slog någe vidare, men inom effektbrancshen överlevde den desto längre eftersom det gav en dramatisk kvalitetsökning i optiska printern... men nu är frågan om de behövs när man ändå scannar in standard-35mm materialet till digitala bilder och först printar när allt är färdigt för master-kopia.

sen har vi ju IMAX där man drar 70 mm film horisontelt... men det är ju som sagt onödigt mycket kvalitet om man ändå ska suga ner den till 35 för bio...

Så sant, men man kan ju undra varför filmkameror matade fram filmen vertikalt från första början. Hade man börjat horisontellt för att få en större filmyta så hade ju även projektorerna utvecklats för att driva filmen horisontellt.

[citat=Stefan_holst]Du får gärna förklara "glugg"!?

Du som är proffesionell filmare, är inte just det korta skärpedjupet en dimension som saknas för video filmaren i stort när det gäller berättandet?

Att flytta fokus ger ju berättandet en tydlighet vad som regisören är ute efter![/citat]

Förlåt. "Glugg" är bransch-lingo för Optik. Eller Lins.

Det korta skärpedjupet är bara en stilgrej. I ungefär hundra år försökte filmtekniken deperat skapa djupfokus och sedan kom videokillarna och skulle ha kort skärpedjup. Att skapa djupfokus med film var liksom "den heliga uppgiften" och snabba filmsorter, snabba "gluggar" har haft som enda syfte att skapa större fokusomfång. Att man använder fast optik i en prime-serie är för att gluggarna har perspektiviella egenskaper. Fast optik är också snabbare vilket ökar skärpedjupet. Kolla på gamla Hollywoodfilmer. Där finns sällan kort skärpedjup. Det kom på sjuttiotalet när filmsorterna fortfarande var långsamma men man envisades med handhållna och smalare filmer inspelade på location. Avsaknaden av exponering födde en look med kort skärpedjup. På gott och ont. Jag minns att jag har läst att John Ford avskydde skärpedragningar mellan skådespelare därför att det kändes för "medvetet" när focuspullern skulle bestämma hur publiken ser på spelet. Jag kan hålla med honom. Det finns en viss typ av skärpedragningar i tvåbilder som kan vara riktigt irriterande att titta på. Kurosawa visar hur man gör den typen av scener korrekt (han älskade djupfokus).

Jag håller inte riktigt med om att det bara är en stilgrej. Det används ju flitigt för att publikens ögon inte ska vandra omkring över bilden och titta för mycket på kulisserna. Det mänskliga ögat kan ju också ha kort skärpedjup, och det är väl ögat man försöker härma? Det är väl även därför filmer på bio är så breda (2,35:1)?

Vidfilm existerar för att erbjuda ett större alternativ än TV. Det var filmbranschens svar på konkurrensen från TV en gång i tiden. Regissörer som Orson Welles, Hitchcock, Hawks, Ford och många andra gillade inte vidfilm eftersom det visade för mycket av det du just skrev - kulisser. En närbild i 2,35:1 är ju inte alls samma bild som en närbild i Academy och den gamla skolans regissörer tyckte att formatet var svårt att berätta effektivt med.

Jag tycker inte att kort skärpedjup har någonting med hur ögat söker av en bild att göra. Polanski har oerhört svårt för kort skärpedjup. Alla hans filmer ligger i det vida registret med mycket djupfokus. Det finns nog få regissörer idag som har så vetenskapligt väl underbyggda teorier om visuell perception som Polanski. Läs hans stycken i "Filmdirectors Speak".

Du har en bra poäng. Man får väl se det korta skärpedjupet som en slags lösning på problemet som uppstår med vid bild, att kulisserna tar upp för stor del av bilden. Jag måste för övrigt erkänna att jag inte är en stor beundrare av skärpedragningar heller eftersom de ibland tenderar att ta en ur storyn just på grund av att de känns så medvetna, som du sa. Dock gillar jag hur man med hjälp av kort skärpedjup kan framhäva det man vill ur en bild.

Samma sak görs av stillbildsfotografer vet jag, men de sitter istället och gör mindre viktiga delar av bilden mörkare och ljusar upp de delar av bilden de vill framhäva. Det har inget med skärpedjup att göra, men man gör det av samma anledning anser jag, för att rikta uppmärksamheten. Stämmer inte alls det jag säger?

Jag har en fråga. Gäller inte snille och smak även i denna fråga? Att svepa runt med oskärpa i hela filmen borde blir ganska tröttande och fult, medan om man gör det vid rätt tillfälle och endast när det fyller sin funktion så kan det bli effektfullt? Tänk om vi skulle plötsligt få zoom-objektiv och då plötsligt skall alla filmer åka fram- och tillbaka med zoomen?

Lite så blev det ju ett tag när animationsfilmer ett tag skulle göra långa-långa kameraåkningar genom hela landskapet, eller cirkelåkningar runt skådespelarna. Då har jag Alladin och Skönheten och odjuret i åtanke.

Absolut. Alla bilder gör ju sig inte bra med kort skärpedjup. Men jag tycker att man ska ha valmöjligheten. :)

[citat=Munthe] Det finns nog få regissörer idag som har så vetenskapligt väl underbyggda teorier om visuell perception som Polanski. Läs hans stycken i "Filmdirectors Speak".[/citat]

Vart hittar man "Filmdirectors Speak"? Väldigt intresserad av vad polanski har att säga rent almänt..

För att lägga mig i så gillar inte heller jag skärpedragningar.

Monica Zetterlund sjöng om svarta som vill vara vita och vita som vill vara svarta.

[citat=Munthe]

I ungefär hundra år försökte filmtekniken deperat skapa djupfokus och sedan kom videokillarna och skulle ha kort skärpedjup. [/citat]

Jag förstår, men varför finns då 35mm adapter?

Att kunna byta till olika objektiv kan ju inte vara svaret!?

Vad jag vet så finns ju andra lösningar för detta!

[citat=Munthe]

Vidfilm existerar för att erbjuda ett större alternativ än TV. Det var filmbranschens svar på konkurrensen från TV en gång i tiden. [/citat]

Men nog måste man ha funderat ut ett format som kan ge en behagligare upplevelse än 4:3.

Det här är min egen analys…

Att se film på TV på 50-talet kan ju inte ha varit det roligaste.

Man gjorde i stället TV program anpassade till den lilla skärmen. Detta var något nytt, bekvämt och lättsamt. Filmer var framförallt hänvisade till biografer.

Att locka dit folk som kan sitta hemma och se på TV krävde en större upplevelse, inte nödvändigt en bredare bild. Men med just bredare bild hänförs publiken mer. I konkurrens med TV kom färg, stereo, vidfilm och framförallt storfilmerna som ”Borta med vinden”, ”Ben Hur” mm. Dessa filmer var anpassade till den nya bilden. Alla dessa ingredienser ger publiken en trevligare upplevelse. Nu och i framtiden tror jag biograferna kommer att bli mer och mer ensamma i sin kamp. Med 42” på väggen eller större i HD och med mer av ekonomin från betal-TV och DVD försäljning kan filmindustrin klara sig bra mot annan TV och övrig underhållning.

[citat=John][citat=Munthe] Det finns nog få regissörer idag som har så vetenskapligt väl underbyggda teorier om visuell perception som Polanski. Läs hans stycken i "Filmdirectors Speak".[/citat]

Vart hittar man "Filmdirectors Speak"? Väldigt intresserad av vad polanski har att säga rent almänt..

För att lägga mig i så gillar inte heller jag skärpedragningar.[/citat]

Prova Hedengrens bokhandel i Stockholm. Eller Amazon.

[citat=Stefan_holst]

Jag förstår, men varför finns då 35mm adapter?

Att kunna byta till olika objektiv kan ju inte vara svaret!?

Vad jag vet så finns ju andra lösningar för detta![/citat]

Nej det finns inga andra lösningar som ger dig möjlighet att sätta en Arri-primeserie med PL-fattning på en Canon XL1 och som sedan ger dig samma egenskaper som på en filmkamera.

[citat=Stefan_holst]Men nog måste man ha funderat ut ett format som kan ge en behagligare upplevelse än 4:3. [/citat]

Nja, dom ville ju kännas "större" än TV bara. Om jag räknar upp de fem bästa filmerna jag sett i mitt liv och som lämnat absolut mest avtryck så är faktiskt samtliga skjutna Academy 35. Jag har massor av favoriter skjutna i Scope också men det är någonting speciellt med Academy som någon smart filur räknade ut väldigt tidigt i filmhistorien. Teorin om att Scope passar blickfältet bättre ger jag inte mycket för. Film ska inte vara en Virtual Reality-upplevelse utan en, av filmregissören, kontrollerad dramtisk berättelse som styr tittarens ögon med montage av bildinformation. Till det är Academy överlägset.

[citat=Munthe]Nej det finns inga andra lösningar som ger dig möjlighet att sätta en Arri-primeserie med PL-fattning på en Canon XL1 och som sedan ger dig samma egenskaper som på en filmkamera.[/citat]Men det finns en adapter som gör det möjligt att fästa gluggar med PL-fattning på just Canon XL1 med endast 2x förstoring som resultat, om man ska tro tillverkarna.

[citat=Munthe]. Film ska inte vara en Virtual Reality-upplevelse utan en, av filmregissören, kontrollerad dramtisk berättelse som styr tittarens ögon med montage av bildinformation.[/citat]Särskilt intressant var det att du sa "som styr tittarens ögon". Om det är vad en regissör vill göra så är väl ändå kort skärpedjup ett bra verktyg?

[citat=Munthe]

Nej det finns inga andra lösningar som ger dig möjlighet att sätta en Arri-primeserie med PL-fattning på en Canon XL1 och som sedan ger dig samma egenskaper som på en filmkamera.

[/citat]

Har inte hunnit/kunnat undersöka Arri:s objektiv.

Jag är för mycket amatör. Men jag vill gärna lära mig.

Vad kan du göra med dessa "gluggar", blev det rätt nu, som du inte kan göra med påskruvade objektiv?

Kan du ge exempel på hur de påverkar bilden.

Eftersom ni nu har blivit sådana stora fan:s av långt skärpedjup, vill jag bara också nämna Roy Andersson. Jag såg en del av hans dokumentär i förra veckan. Hos honom är det tydligen förbjudet att leda publiken till det viktiga i bilden genom fokusering. ;-)