Gå till innehåll

Ny våg av svensk genrefilm


TomStac

Recommended Posts

Den senaste tiden har jag fördjupat mig lite bland svensk independent genrefilm och vad som, i alla fall för mig, avtecknar sig på den svenska filmhorisonten är en ny våg av svensk genrefilm och svenska independetfilmare.

 

Jag tänker främst på filmmakare som Martin Munthe med sina Stinger-filmer och 'Camp Slaughter', samt hans kommande rulle 'Year One' (f.d. Typhoon). Jag tänke också på värmlänningarna på Great World Network och i synnerhet på "Värmlands svar på George Romero", Ola Paulakoski, med hans 'Vietnam 69: The Werewulf Cult Chronicles' och hans nu kommande 'Some Diggin' To Do'. Jag tänker också på 'Kraftwerk 3714' och flera andra nya och unga filmskapare, som bl.a. kan ses på den högst rekommenderade 'Swedish Horror' DVD:n från Njuta Films, t.ex. Micke vonEngströms 'Zombie Psycho Sthlm', mfl. Sist men inte minst måste jag nämna 'Frostbiten' som hör till denna kategori, även om den skiljer ut sig från den allmänna independent/lågbudget-fåran, men folk som Martin Munthe har ju varit inblandade även i denna. Flertalet av dessa sagda filmer har blivit erkända internationellt. 'Frostbiten' vann nyligen pris som bästa film på en spansk fantastisk filmfestival. Martin Munthes filmer sprids över hela världen och även 'Kraftwerk 3714' har fått viss internationell uppmärksamhet.

 

Har jag rätt i när jag menar att vi ser en ny svensk våg av genrefilm? Eller har det alltid funnits en svensk underström av genrefilm? Mig veteligen har det varit ganska glest mellan filmerna på 80- och 90-talet (några av dem finns också representerade på 'Swedish Horror'). För sex år sedan kom 'Sleepwalker' och 'Det Okända', den sistnämnda inspirerad av 'Blair Witch Project' men betydligt mer intressant än förlagan. Efter detta verkar det ha kommit några svenska skräckisar på biorepertoaren, bl.a. 'Strandvaskaren'. Det är ganska många svenska genrefilmer på svensk bio för att komma från vårt avlånga land. Skräckfilmer har varit lätträknade innan milleniumskiftet ('Besökarna' och 'Evil Ed' kommer till minnet). Något har ju uppenbarligen hänt i vårt land under de senaste åren, tycker ni inte det?

 

Diskutera gärna detta här och tipsa gärna (och recensera om ni törs) intressanta exempel på den nya svenska vågen av genrefilm :)

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag är ju egentligen del av en rätt seg våg (som började med gänget kring Evil Ed och Johannes Pinter, fd Runeborg) och en av dom mest karriärsmässigt korkade saker jag gjort har varit att stanna i vårt trångsynta, avlånga lilla land. Men jag verkar ha någonslags inneboende behov av att stånga huvudet blodigt mot betongväggar så jag får väl fortsätta med det... :)

 

Min del i vågen är att jag kom precis efter Anders Nilssons generation. Dvs killarna som jobbade med Mats Helge. Jag började göra film precis när den stora videovågen på 80-talet hade dött ut. Jag skrev flera genrefilmsmanus för Svenska Walthers (bl a War Dogs) som tyvärr aldrig blev av (t ex "The Void" som var en väldigt spektakulär scifi som skulle haft Ernst-Hugo Järegård i rollen som filmens ondska. Jag skrev också ett manus med arbetstiteln "The Interceptor" som får ses som en korsning mellan Mad Max och 28 Dagar Senare som skulle blivit film om inte botten gått ur marknaden - kanske gör jag den filmen någon gång). Efterhand släppte jag det där med genrefilm eftersom branschen hade sin absoluta botten under en stor del av 90-talet och istället gjorde jag över hundra musikvideor, en massa reklam och annat.

 

Det är jättekul att se att det kommer nya förmågor som Ola och Fred! :)

Länk till kommentar
Share on other sites

det här är iofs off topic, men på vilket sätt var Det Okända mer intressant än Blair Witch? den hade ju absolut ingen backstory, tematik eller ens sammanhängande logik medan Blair Witch hade en lång och intressant bakgrundshistoria som fördjupade händelserna i själva filmen något enormt.

De Okända lever ju inte ens upp till The Last Broadcast.

Länk till kommentar
Share on other sites

Martin!

 

Jag uppskattar verkligen att du inte tog beslutet att flytta utomlands :) Filmsverige behöver fler folk av din kaliber. Dessutom tror jag att svenska regissörer kan bidraga med originellt till den europeiska filmfloran, även inom genrefilm. Ge inte upp hoppet!

 

Såg förresten din 'Camp Slaughter' för ett par dagar sedan. Blev ganska positivt överraskad. Återkommer med recension senare.

 

Java!

 

Det var inte alls off-topic. Diskutera fritt svensk genrefilm här! För att svara på ditt inlägg tyckte jag visseligen att 'Blair Witch Project' var en intressant och originell film, men jag tyckte att 'Det Okända' även om den inte var lika originell ändå var en överaskning (med tanke på det dåliga mottagandet) och bevisade att man kunde göra en ganska otäck film i Sverige med micro-budget. Jag håller för övrigt inte med dig att den saknar tematik eller sammanhängande story. Nu var det iofs ett bra tag sedan jag såg filmen men som jag minns den är den hyfsat sammansatt och utvecklar sig naturligt, tycker jag. Jag säger inte att den är lysande, men jag blev mer underhållen av 'Det Okända' än jag blev av 'Blair Witch Project', som jag tyckte var ganska seg tills sista 20 minuterna. Dessutom tyckte jag att karaktärerna i 'Blair Witch Project' var lite jobbiga, bitvis. Dessutom är jag extra svag för genreblandningen skräck och sci-fi.

Länk till kommentar
Share on other sites

Mina intryck av 'Camp Slaughter' av Martin Munthe.

 

Måste medge att jag blev ganska positivt överraskad av filmen, med tanke på hur den har mottagits både här på forumet och annanstans. Filmen är inte jättebra, det måste medges, men ändock ganska hyfsad. Framför allt är den gjord med en glimt i ögat som är tilltalande. Den är inte överdrivet komisk men man kan inte låta bli att dra på smilbanden tack vare vissa karaktärers upptåg. Svengelskan var inte alls så illa som jag trodde den skulle bli, och inte heller var skådespeleriet så uselt som vissa har hävdat. Visst, det märktes att det var svenskar som försökte föreställa amerikaner. Här kunde Munthe, liksom i många italienska Eurohorror-filmer, ha anlitat amerikanska röster. Dessutom var det en aning löjligt att karaktärerna hade typiska amerikanska namn, trots att de föreställde svenskar. Men även om skådepeleriet inte är direkt lysande stördes jag inte nämnvärt varken av under- eller överspel, med ett stort undantag: socialtanten. Snälla Munthe, varför kunde du inte ha låtit Bunnyman ha slaktat henne tidigt i filmen? Måste säga att denna karaktär och skådespelaren drog ner helhetsintrycket ganska mycket. Andra detaljer som man kan reta sig på är vissa fjantigheter som begås av karaktärerna i filmen. Det finns en logisk lucka (av stora mått) i filmen när det är svårt att se någon egentlig åldersskillnad på den galna familjen, över ett spann på 25 år. Tack och lov har filmmakarna självdistans nog att skratta även åt detta i kommentatorspåret.

 

Det positiva med filmen är familjen och dess karaktärer. Bunnyman är grym! Han överglänser t.o.m. Jason (vilket inte är särskilt svårt, måste det medges). Skådespelaren är riktigt lysande i att få fram känslan av att han är utvecklingsstörd; jag får nästan sympatikänslor för honom och växlar mellan att tycka synd om honom och känna fruktan. Till skillnad från Michael Myers och Jason ger det Bunnyman en viss personlighet. Anledningen till att han bär en klänning har sin logiska och tragiska förklaring. Detta är nog filmens starkaste sida, att samtidigt skapa en känsla av sympati och obehag. Skådespelaren som gestaltar Bunny gör nog den bästa insatsen av alla i filmen.

 

Ett annat stort plus är det tekniska hantverket. Filmen är snygg, rent cinematografiskt, med intressanta kameravinklar och ett personligt bildspråk (uppskattas!) Produktionsdesignen är också bra, i synnerhet det gamla slottet. Överlag gör familjen ett obahagligt realistiskt intryck. Specialeffekterna är också godkända, även om det då och då märks att det rör sig om digitala effekter (jag tänker då främst på det rullande huvudet). Musiken är också bitvis helt rätt, i synnerhet i början av filmen som påminner mycket om Tobe Hoopers kompositioner i 'Texas Chainsaw Massacre'. När den övergick till mer diskodunk så tappade den stinget något. Det märktes tyvärr också väldigt tydligt att filmen var dubbad i en studio; skådespelarna stog för nära mikrofonerna. Bildkvaliteten var dessutom generellt sätt lite tråkig. På min 86 tumsduk blev bilden ganska suddig och fadd. Det kändes ganska färglöst och det märktes att den var inspelad på digital video. Den hade ändå någon slags tilltalade estetik, så det känns lite dubbelt här.

 

Jag tycker sammanfattningsvis ändå att Camp Slaughter är en underhållande och faktiskt helt o.k. hyllningsfilm. Den kan bäst beskrivas som en korsning av 'Fredagen den 13' och 'Texas Chainsaw Massacre'. Den överstiger med råge de flesta av Jasonfilmerna (något som iofs inte är så speciellt svårt). Jag skulle nog ge filmen 5 poäng av 10.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=TomStac]Har jag rätt i när jag menar att vi ser en ny svensk våg av genrefilm?[/citat]

Måste vara en seg jävla filmvåg. Det du talar om är mer önsketänkande än något annat. Finns ingen ny våg, de filmer du nämner är den svenska filmens sista andetag! Dessa filmer sprids lika försiktigt som barnporr.

 

[citat=TomStac]Jag uppskattar verkligen att du inte tog beslutet att flytta utomlands :) Filmsverige behöver fler folk av din kaliber. Dessutom tror jag att svenska regissörer kan bidraga med originellt till den europeiska filmfloran, även inom genrefilm. Ge inte upp hoppet![/citat]

Livet är kort! Flytta utomlands och lev i lyx! Slår vad om att du lever på socialbidrag. Så uppskattat är du här hemma. Lika uppskattad som Vincent Gallo är i USA!

Länk till kommentar
Share on other sites

Det var ju inte direkt ett uppmuntrande svar final_cut ;)

 

Jag har bara observerat att det produceras mer genrefilm än någonsin i Sverige under de senaste 6 åren. Det du pratar om är att etablismanget aktivt har valt att ignorera detta faktum. So what? Filmerna kan uppenbarligen röna uppmärksamhet och t.o.m. sälja internationellt. Tycker ni inte att förutsättningarna är bättre än någonsin jämfört med för 10 år sedan? Det finns en uppsjö med kunniga och hungriga regissörer ute i Sverige. De bryr sig inte om den statsfinansierade filmindustrin. De gör sina filmer ändå, mot alla odds. Det här måste väl ändå vara en unik situation?

 

Jag jag måhända hemfallit åt önsketänkande, men tänk om det vi ser i Sverige idag är symptomatiskt för resten av Europa också? Står vi måhända inför en ny våg av Eurohorror?

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=TomStac]Det var ju inte direkt ett uppmuntrande svar final_cut ;)[/citat]

Tja, jag kan ju alltid ljuga ;)

 

[citat=TomStac]Jag har bara observerat att det produceras mer genrefilm än någonsin i Sverige under de senaste 6 åren. Det du pratar om är att etablismanget aktivt har valt att ignorera detta faktum. Tycker ni inte att förutsättningarna är bättre än någonsin jämfört med för 10 år sedan? Det finns en uppsjö med kunniga och hungriga regissörer ute i Sverige. De bryr sig inte om den statsfinansierade filmindustrin. De gör sina filmer ändå, mot alla odds. Det här måste väl ändå vara en unik situation?[/citat]

Unik i det att vilken idiot som helst kan få tag på en kamera och spela in sin egen narcisism? Jag ser inget unikt i det. För bara nåt år sen var tekniken alltför dyr, idag när man har allt man behöver (utom statligt stöd) vill alla göra genrefilm åt en icke-existerande publik. Frostbiten fick en jävla massa stöd vill jag minnas, mycket snack och reklam, jag vet inte hur det gick på biograferna för den, men jag hör inget om den längre. Så när ni som "känner" mig frågar mig varför jag är så bitter hela tiden och inte gör något eget istället för att bara klaga så hoppas jag att jag svarat på frågan.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=final_cut]För bara nåt år sen var tekniken alltför dyr, idag när man har allt man behöver (utom statligt stöd) vill alla göra genrefilm åt en icke-existerande publik.[/citat]

 

Det är nog en korrekt observation att dagens teknikgenombrott är en av förklaringarna till varför det produceras så mycket (relativt sett) idag. Dock håller jag inte med dig att det saknas publik för genrefilm. Det kanske inte är så stort i Sverige, men vem säger att filmen inte kan exporteras?

Länk till kommentar
Share on other sites

Än en gång, jag kallar det önsketänkande. Var är den publik du talar om. En publik är inte en skara människor som är nyfikna, ser filmen och sedan lämnar biografen för att aldrig återvända, såsom fallet var med Frostbiten. Det är inte en publik, det är nyfikenhet.

Länk till kommentar
Share on other sites

Problemet är inte att den svenska publiken skyr genrefilm. Det är väl bara att titta på tittarsiffrorna på utländsk genrefilm i Sverige. Problemet är snarare att den svenska publiken har lågt eller inget förtroende för SVENSK genrefilm. Detta är förståeligt. Svenska filmmakare har traditionellt inte haft någon känsla för sci-fi och skräck. Antingen har de varit för mesiga eller kopierat sina amerikanska förlagor. Vi har tidigare saknat hantverkskunskaper. Men att rakt av kopiera amerikanarna är också dömt att misslyckas. Istället borde vi skapa en egen stil och känsla, även om vi kan lära oss grunderna från amerikansk film. Jag tror dock att saker och ting håller på att ändras. Jag blev t.ex. överaskad över Martin Muntes förmåga att använda intressant bildspråk och skapa effektiva skräckscener i 'Camp Slaughter' (tyvärr hemfaller Munthe åt misstaget att kopiera amerikanarna för mycket). Jag blir också imponerad när jag tittar på Micke vonEngströms 'Zombie Psycho Sthlm' (den filmen känns jäkligt fräsch).

 

Men återigen (det verkar som du inte orkar läsa igenom mina inlägg ordentligt), vad är det som säger att Svensk genrefilm inte kan bli attraktivt i utlandet? Även om den svenska publiken kommer ha mycket fördomar mot svensk skräck och sci-fi för många år framöver (en trend som kanske på sikt kan förändras) så innebär inte detta att alla andra i världen har samma uppfattning. Tvärtom kan de vara nyfikna på vad vi kan producera i vårt avlånga land. Vem hade gissat för 10 år sedan att Japan skulle slå igenom som en stor producent av skräckfilm? Inte jag i alla fall.

Länk till kommentar
Share on other sites

"Istället borde vi skapa en egen stil och känsla", säger du. Fast sånt skapar man väl ändå inte, det finns i blodet. Dessvärre smittas även utländska filmmakare efter långa vistelser i landet, såsom Josef Fares och Colin Nutley för att ta några exempel. Sverige har redan en egen stil och känsla. Jag kan tänka mig att Michael Haneke lätt skulle kunna jobba i ett svenskt miljö med sina ultra-gråa människo- och miljöskildringar.

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 2 veckor senare...

Roligt Tomsac att du tar upp oss.

 

Jag tror på en ny svensk skräckfilmsvåg. Martin Munthes filmer är knappast en liten parantes i svensk independent filmshistoria och utveckling!!! Martin Munthe är ju i fronten just nu och en stor inspirationskälla för vad jag själv gör. Har lärt mig oerhört mycket av den regissören och jobbar på olika sätt varje dag att kunna öppna dörrar för svensk genrefilm. Genom att nätverka mig regionalt. Även internationellt för samarbeten budgetmässigt, är planerna för vi ska även åka till Cannes i vår o försöka jaga presales på projekt vi har under rockärmen. Jag tror det bästa sättet att få genrefilm accepterat i sverige är genom att inte hålla sig för sig själv, utan dela med sig av vad man gör även till prettoskallarna.:) Jag blir lätt frustrerad annars om man måste vara grupperad.

 

Jag har även fördelen att ha god kontakt med Mats Helge Olsson. En levande legend, med oerhört mycket praktisk och teoretisk kunskap som han gärna delar med sig av.

 

Munthe är ju dagens Mats Helge, fucking obvious! Jag säger bara Year One kommer o kick ass allvarligt, jag är först att säga det men fan ni kommer alla säga det sen. Just wait.:)

 

Iaf, viktigt är att vi genrefilmare håller ihop! Genrefilm är vad jag vill göra. Munthe känner mig och vet att jag är rätt envis om den saken. Så räkna inte med nå Fares omvändningar med mig.

 

Im gonna do my thing until i fucking die!:)

Länk till kommentar
Share on other sites

Undertecknad blir åxå hedrad av att i förbifarten bli omnämnd i Tom Stacs försök att se en genrefilmsvåg i Sverige. Jag hoppas på den analysen.

Att pubertal och barnslig skräck slår tillbaks efter att ha blivit förtryckt och instängd i garderoben i decennier av Den Goda Smakens väktare. Jag hoppas Genrefilmsvågen blir så tydlig att den åxå upptäcks av "etablissemanget" och därmed får mer energi, alltså pengar och publik... Efter småvågor på den svenska filmens ankdamm såsom den mycket lyckade nysvenska vågen (Jallajalla mfl) och den med unga förtryckta tjejer i huvudrollen (HiphipHora mfl)...

Det krävs dock beeeetyyydligt mer kraft, intelligens, känsla, nyskapande, samarbeten och vilja för att Genrefilmsvågen verkligen ska bli av... Då kanske man kan börja drömma om en riktigt rejäl tsunamivåg som Franska Nya Vågen, Tyska Expressionismen, Italienska Neorealismen - eller det svenska tennisundret... =P

 

kolla gärna

http://www.digitalcinemareport.com/

"coming soon"

=)

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=final_cut]Slår vad om att du lever på socialbidrag.[/citat]

 

Vill bara poängtera för dig att du snackar en massa skit. Jag har drivit eget produktionsbolag i mer än tio år vilket totalt diskvalificerar mig från möjligheten att lyfta någon som helst form av bidrag. Varken socialbidrag eller A-kassa. Jag jobbar hårt för mina inkomster och betalar massor av skatt så att staten ska kunna finansiera mängder av totalt osäljbar film.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=final_cut]Dessvärre smittas även utländska filmmakare efter långa vistelser i landet, såsom Josef Fares...[/citat]

 

Ja det måste ha varit en svår omställning för honom att komma som etablerad långfilmsregissör från Libanon och börja göra film i Sverige... Ha, ha. Vad är det du röker för någonting? :D ;)

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=final_cut]Än en gång, jag kallar det önsketänkande. Var är den publik du talar om. En publik är inte en skara människor som är nyfikna, ser filmen och sedan lämnar biografen för att aldrig återvända, såsom fallet var med Frostbiten. Det är inte en publik, det är nyfikenhet.[/citat]

 

Var publiken är? Min senaste film Stinger har setts av mer än tio miljoner tittare. Vem bryr sig om en sunkig mikroskopisk svensk biografdistribution med bara trettiotusen besökare? Måste vara någonslags ekonomisk självmordspilot eller någon som får hela kalaset pröjsat av två filmmakers-turned-statstjänstemän på SFI.

 

Men jag är tveksam till om det är någon "våg" vi ser. Det är ju bara jag och Fred Anderson som aktivt och oavbrutet gör långfilmer och Freds grejer är väldigt bra men lite för "arty" för att kunna klassas som "genre" tycker jag. Kortfilm är ju kul - men det finns inga distributionskanaler för kortfilm som fungerar. Solid-gänget kommer ju säkert loss nu (dom har helt klart kunskaperna) men fortfarande handlar det om en film som tagit väldigt lång tid att göra och genrefilm måste vara snabbproducerad för att kunna fungera effektivt på marknaden. Det går helt enkelt inte att producera genrefilm på premissen finansiering -> tre års produktion -> leverans till distributör -> 18 månader till avkastning. Det är helt omöjligt. Marknaden är för snabb och dynamisk för såna betongprojekt.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Micke E]Undertecknad blir åxå hedrad av att i förbifarten bli omnämnd i Tom Stacs försök att se en genrefilmsvåg i Sverige. Jag hoppas på den analysen.

Att pubertal och barnslig skräck slår tillbaks efter att ha blivit förtryckt och instängd i garderoben i decennier av Den Goda Smakens väktare. Jag hoppas Genrefilmsvågen blir så tydlig att den åxå upptäcks av "etablissemanget" och därmed får mer energi, alltså pengar och publik... Efter småvågor på den svenska filmens ankdamm såsom den mycket lyckade nysvenska vågen (Jallajalla mfl) och den med unga förtryckta tjejer i huvudrollen (HiphipHora mfl)...

Det krävs dock beeeetyyydligt mer kraft, intelligens, känsla, nyskapande, samarbeten och vilja för att Genrefilmsvågen verkligen ska bli av... Då kanske man kan börja drömma om en riktigt rejäl tsunamivåg som Franska Nya Vågen, Tyska Expressionismen, Italienska Neorealismen - eller det svenska tennisundret... =P

 

kolla gärna

http://www.digitalcinemareport.com/

"coming soon"

=)[/citat]

 

Jag hoppas verkligen inte att genrefilmen upptäcks av etablissemanget! Ingen som sitter i etablissemanget har en aning om hur man gör den typen av film så den tegelstenen runt foten behöver vi inte släpa runt på. Genrefilm och statliga kulturbidrag är två extrema motpoler. Statsbidrag innebär alldeles för lång turn around ur ett rent marknadsmässigt perspektiv. Den statliga filmen har aldrig gjort film för publiken utan för den goda smaken och det politiska intresset. Och vi som gör genrefilm måste till fullo förstå hur underhållning fungerar. Det diskvalificerar statsstyrd monopolfilm direkt. Förstår man inte det fattar jag inte varför man vill göra genrefilm alls.

 

Den enda insats staten skulle kunna göra för en fungerande filmindustri är att lägga alla pengar på kommissioner som underlättar för samtliga produktioner att jobba i landet. Att gå in med pengar i projekt dödar vilket genrefilmsprojekt som helst oerhört snabbt.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Munthe]Vill bara poängtera för dig att du snackar en massa skit. Jag har drivit eget produktionsbolag i mer än tio år vilket totalt diskvalificerar mig från möjligheten att lyfta någon som helst form av bidrag. Varken socialbidrag eller A-kassa. Jag jobbar hårt för mina inkomster och betalar massor av skatt så att staten ska kunna finansiera mängder av totalt osäljbar film.[/citat]

Ja, hoppas det är värt det. För alla inblandade.

 

[citat=Munthe]Ja det måste ha varit en svår omställning för honom att komma som etablerad långfilmsregissör från Libanon och börja göra film i Sverige... Ha, ha. Vad är det du röker för någonting? :D ;)[/citat]

Jaha, kör vi den gamla visan? En svartskalle från Libanon kommer till möjligheternas land... Undrar vad det hade blivit av hans ambitioner om han hade hamnat i USA och upptäckt film där istället. Vissa namn kommer upp i huvudet på mig, såsom Robert Altman, Paul Thomas Anderson, Josef Fares osv. ;)

 

Men i allmänhet så tycker jag att genrefilm i Sverige är där den förtjänar att vara. Jag har sagt det förr...ingen är interesserad av förutsägbara historier med förutsägbara karaktärer som gör förutsägbara val. Tummen ner. Kan man istället dra en gammal visa på ett sätt som är helt respektlöst dess traditioner så har man något. Utöver det är ja inte interesserad av genrer.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jaha, kör vi den gamla visan? En svartskalle från Libanon kommer till möjligheternas land...
Men herregud, han var bara en liten grabb när han flyttade hit.... Typ 9-10 år. Så jag tror nog att hans filmplaner började här i sverige.. Inte att han smittades av svenska filmspråket som vi "har i blodet...."!

 

Hur man nu kan ha det i blodet... Tror inte att rasbiologi är orsaken att genrefilmen inte är så stor här i sverige....

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=louis cyphre]Men herregud, han var bara en liten grabb när han flyttade hit.... Typ 9-10 år. Så jag tror nog att hans filmplaner började här i sverige.. Inte att han smittades av svenska filmspråket som vi "har i blodet...."![/citat]

So what, jag var ännu yngre när jag flyttade hit och trots mina filmplaner började här har de dock ingenting med Sverige eller svensk film att göra. Däremot är den svenska filmindustrin och den svenska publiken en törn i ögat på mig, jag vet inte vad jag ska göra av det hela.

 

[citat=louis cyphre]Hur man nu kan ha det i blodet... Tror inte att rasbiologi är orsaken att genrefilmen inte är så stor här i sverige....[/citat]

Jag vet inte vad du tror, men jag tror inte att du är en idiot som inte förstår vad jag talar om. Handlar inte om ras utan om folkslag. Handlar om olika mentaliteter. Spanskt blod skiljer sig avsevärt från svenskt blod, för att ta ett exempel. Försök att göra en film som "Kärlekens matadorer" i Sverige så får du se hur långt du kommer med det.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.


×
×
  • Skapa nytt...