Gå till innehåll

Mest skrämmande skräckfilm?


Emperor

Recommended Posts

[citat=Christian van Caine]En rulle till jag kom att tänka på som är grymt bra & ruggig, men tyvärr lika okänd & svår att få tag i, är Beyond Dream´s Door!

Den är mörk, dyster, ondsint, & VÄLDIGT surrealistisk.

...& så får man aldrig se monstret i helbild, bara det är värt min fetaste respekt :)[/citat]

låter intressant, har aldrig hört talas om den. hur får man tag i en kopia?

Länk till kommentar
Share on other sites

Faktum är att det har nästan ingen annan heller gjort.Hur man får tag på den? Bra fråga! Är på jakt efter en DVD-utgåva själv, men skitsvår att hitta :(

Jag hittade min version på ett band hemma. Hade tydligen spelat in den från någon kanal på TV & sen glömt det. När jag väl en dag ögnade igenom bandet för att se om jag kunde spela över det fick jag nästan en chock :-)

Anyway, här kan du läsa lite om den!

http://www.imdb.com/title/tt0096919/

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Christian van Caine]Faktum är att det har nästan ingen annan heller gjort.Hur man får tag på den? Bra fråga! Är på jakt efter en DVD-utgåva själv, men skitsvår att hitta :(

Jag hittade min version på ett band hemma. Hade tydligen spelat in den från någon kanal på TV & sen glömt det. När jag väl en dag ögnade igenom bandet för att se om jag kunde spela över det fick jag nästan en chock :-)

Anyway, här kan du läsa lite om den!

http://www.imdb.com/title/tt0096919/[/citat]

jo jag satt och kollade upp den lite grann igår. i en av kommentarerna på imdb står:

 

"I liked it and I'd be curious the see the DVD which may be coming out this year."

 

och den kommentaren är lagd i januari 2005, så den kanske är på väg att släppas? den finns på VHS i usa i alla fall.

 

och enligt den här siten så finns det en DVD (fast det står inget datum när artikeln är skriven)

 

"Interesting sidenote; Thus far, "Beyond Dreams Door" has only been available on VHS, but now, thanks to Johnny J. Young, Jay Woelfel and Young Wolf Productions, "Beyond Dreams Door" has gotten its well deserved DVD release. Loaded with special features, including a behind-the-scenes, a look back section, blooper reel, and too many other things to mention, fans of the film will have many hours of entertainment to scan through. Also, be sure to check out the director's commentary with Jay Woelfel, where he reveals some of the secrets of this wonderful and important film."

Länk till kommentar
Share on other sites

en annan film som är typ nästan lika okänd men också bra är en rulle som heter "I, Madman". (släppt på hyrvhs i sverige när den kom med titeln Hardcover).

 

den finns på DVD, amerikansk utgåva, och går att hitta rätt lätt på eBay (det var där jag köpte min). den är inte särskilt hemsk, men den är klart väldigt atmosfärisk. känslan i den är lite åt samma håll som Candyman eller In the Mouth of Madness, även om den kanske inte är fullt lika bra.

Länk till kommentar
Share on other sites

oj, många bra filmtips för mörka vinterkvällar. synd att man ska vara så förbannat lättskrämd bara. jag vet att The Shining redan är nominerad så jag får väl iaf smyga in en röst på den, den är verkligen ruggig. t o m ungen och frun är ju födda läskiga. nicholson vill man väl aldrig träffa i en mörk gränd men att även familjen ser ut som helvetets avkomma. för den promille av er som missat filmen..jogga iväg och hyr den.

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 10 månader senare...

På något sätt måste man ju försöka minnas hur man upplevde en skräckfilm första gången man såg den. Det gör ju att det ofta är lite åldersrelaterat; när jag var barn skrämdes jag mera än jag gör nu som vuxen.

 

Filmer som har skrämt mig genom åren:

 

The Thing (1952): Nog bland de första skräckfilmer jag såg som barn och gjorde ett beständigt minne hos mig. När jag såg den igen för några år sedan var det med ett brett leende jag mindes mina traumatiska scener. Den är fortfarande bra...

 

Exorcisten: Jag var ganska långt i åren komna när jag väl såg filmen (och då var den inte så farlig) men jag minns när jag smygkikade i en av pappas FiB Aktuellt i början av 70-talet som hade ett reportage med MÅNGA och hemska bilder på Linda Blair. Fy f*n vad de skrämde mig!

 

Apocalypse Now: Såg den när den kom på bio (var det 1978?) och jag var 13 år eller något. Gisses vad jag hoppade högt i biofotöljen när tigern hoppade ur buskarna. Hela slutet på filmen med Col. Kurtz, innan han blir snäll, var läskig. I synnerhet huvudet på knäna...jisses!

 

Alien: Såg den på bio i Polen, måste ha varit någongång 1979. Vad jag minns satt jag ganska ensam i en stor biosalong. Känner igen mig i vad Gorse sa. Jag satt stel som en pinne hela filmen igenom. Idag har den en annan men minst lika bra effekt på mig.

 

Djurkyrkogården: Såg den på bio när den kom och denna film skrämde skiten ur mig.

 

Event Horizon: Nog de mest ruggiga visualiseringarna av ett helvete som går att se på film!

 

Ringu: När jag såg filmen så upplevde jag den mestadels som en thriller, förutom de sista 5 minuterna. Men det var ändå inte så farligt. Men efteråt var jag mörkrädd i ungefär en vecka.

 

Motorsågsmassakern: Såg delar av den (eller kanske hela filmen) tidigt på 80-talet (när videovåldsdebatten hetsade som mest) men jag minns inte så mycket hur jag upplevde den, men jag såg om den igen för snart ett år sedan och då var det en klart obehaglig upplevelse. Man blir imponerad hur man med enkla medel luras att tro att man ser mer än vad som visas på duken.

 

The Toolbox Murders: Det är i synnerhet kombinationen av sex och våld i en scen som har satt sig på näthinnan och i hjärnan. Filmen lyckas (i alla fall med mig) göra mig upphetsad i en scen när man ser en (vacker) kvinna mastrubera (ganska realistiskt) i badkaret. Någon minut senare ser man henne bli nitad (bokstavligt talat) genom diverse kroppsdelar och till slut huvudet av en spikpistol av en maskerad mördare. Detta plötsliga hopp mellan känslor av....eh, ja ni vet vad.....och våld, när man fortfarande har den första känslan kvar medan man ser våldet mot denna värnlösa kvinna är minst sagt....oerhört effektivt skrämselmedel. Tydligen Sephen Kings favoritscen dessutom :) Explotation på högsta nivå...

 

Tyvärr är det inte så mycket förutom detta som skrämmer mig längre. Jag älskar genren men jag vet inte riktigt vad som lockar mig längre. Kanske en längtan att bli skrämd som ett barn?

Länk till kommentar
Share on other sites

Mycket läsvärt inlägg, TomStac!

 

En sommar i början av 80-talet körde SVT en drive med klassiska skräckfilmer. Jag kan fortfarande minnas med knivskarp skärpa hur förtvivlat rädd jag o brorsan var efter att ha sett "Frankenstein". Efter filmen tände vi varenda lampa i sovrummet och läste "Bamse". Det funkade. Tills de körde "Drakula" veckan därpå...

 

"Aliens" såg jag 14 år gammal med brorsan o min bästa kompis. Efter filmen var jag helt desorienterad och kunde inte sova på en vecka. Min hjärna var helt övertygad om att något groteskt, spindelliknande väsen stod i dörren till mitt sovrum.

 

Jag har faktiskt ganska lätt att bli skrämd fortfarande, till min fästmös stora förtjusning. När tanten öppnade garderoben i "The others" skrek jag högst av alla i biografen. Men det som funkar bäst på mig är asiatisk skräck. "Ringu" var bra, men "A tale of two sisters" gör att jag vill plocka fram mina Bamse-tidningar igen... Där ligger t o m Shamyalan i lä, även om "Signs" i sina bästa stunder är nästan outhärdlig.

Länk till kommentar
Share on other sites

Filmen "the entity" gjorde jävligt mycket intryck på mig,blev riktigt illa till mods när man fick följa den ensamma mammans helvet,utan hjälp av nån och med en osynlig demon efter sig!HUGA!

Måste ochså berätta lite,Jag å en polare brukade ängna en stor del av våra sommarlov till att smita in på "15-års" filmer på palladiumbiografen i kiruna,

Den kraftigt överviktiga "biovaktisen"som rev biljetter hade vi inga problem att ta oss förbi oftast(vi var väl i 10-11års åldern).Ofta visste vi inte vilken rulle vi smet in på.

Nu hade vi smitit in på exorsisten!!

Båda två var alldeles skräckslagna efter den upplevelsen och "smitandet" återupptogs alldrig mer!

Länk till kommentar
Share on other sites

såg att någon nämnde The Cube... tänkte direkt på den okända Jim Henzon (mupparna) versionen med faktiskt snarlik handling som kom 1969 http://www.imdb.com/title/tt0291118/

 

Tale of two sisters... det var länge sedan jag blev så skrämd... att huvudpersonen helt plötsligt visslar "låt mig få tända ett ljus" var också freaky ;) Har ni förresten sett den tredje systern i postern/omslaget?

 

Jag har nu även sett japanska Ju-on (the grudge) och som väntat var det bra mycket läskigare. Dock inte såå läskigt som jag väntat mig. Inspelad på miniDV på ett sätt som endast japanska tv-dramor kan vara :P

 

Event Horizon lyckades jag till slut se, jag misstog den alltid med en annan film. Och ja, helvetet var verkligare än någonsin förr, även fast det var en scifi-film...

 

Som jag nämnt i andra trådar så var jag förvånansvärt tagen av nya War of the Worlds, jag vet inte vad, men känslan av total hopplöshet inför överheten och den rena skräcken för både utomjordingarna och galna desperata medmänniskor gjorde att jag satt på helspänn hela filmen igenom. På samma sätt som jag bara hört folk som såg Alien och Hajen beskriva det som.

 

Besökarna är en film som varmt rekomenderas av flera här och även av mig. Och för att vara svensk skräckis är den fantastiskt välgjord.

 

Eraserhead såg jag för några dagar sedan och var i det närmaste traumatiserad flera timmar efteråt... Gav mig en känsla jag inte känt sedan jag var på Dougakon Igen och såg Angels Egg av Mamoru Oshii... Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men särskilt trevligt kändes det inte... Jag rekommenderar båda för er med tåligt sinne.

 

Hajen var en totalt annan upplevelse när jag såg den häromveckan... förut var jag uttråkad av den, men nu var det helt annorlunda. Kom ju på en annan film som kom i kölvattnet av Hajen, Orca The Killer Whale (Djupets Hämnare svensk titel) som jag såg när jag var där runt 14 15 och den var då obehagligare än Hajen, undrar hur jag skulle se det nu.

 

Flera av er har förresten nämnt The Thing, är det orginalet eller John Carpenters remake ni syftar på?

 

JC's The Thing måste jag i vilket fall som helst rekommendera, varghunden där må nog vara den bästa djurskådisen jag någonsin sett på film.

 

The Nun har jag bara fnissat åt när jag sett den i dvd-hyllan men om du säger det så, visst jag kan testa den...

 

The Haunting (svartvita orginalet), Den var väldans intressant, men hela tonen på den gjorde den inte så skrämmande, men väldans spännande och jag beundrar fotot i hela filmen, vackert.

 

Och ja, Jack Nicholson har världens mest opålitliga leende :D

Länk till kommentar
Share on other sites

Man ser inte en skräckfilm för att bli rädd, men för att se hur bra gjorde den är. Vem kan ärligt säga att de blivit rädda av en skräckfilm? Då är väl rysare och thrillers mer vanligt att man blir rädda för. Skräckfilmer är väl en avstickare från humor?

 

De enda gångerna som skräck har skrämt mig är i spelform.

 

Och visst, skräckfilm var hemskt, när man som nioåring tjuvtittade på dem.

Länk till kommentar
Share on other sites

Flera av er har förresten nämnt The Thing, är det orginalet eller John Carpenters remake ni syftar på?

 

JC's The Thing måste jag i vilket fall som helst rekommendera, varghunden där må nog vara den bästa djurskådisen jag någonsin sett på film.

 

Jag syftade på Howard Hawks version från 50-talet. Jag älskar John Carpenters version men jag tycker att den är mer (nagelbitande) spännande än skrämmande, även om en del effekter är ganska ruggiga. Jag blev mer skrämd som barn när jag såg originalet på TV än när jag såg remaken på VHS som vuxen på 80-talet. Jag tycker fortfarande att scenen i originalet när den avhuggna handen plötsligt börjar att röra sig är otäck.

Länk till kommentar
Share on other sites

De enda filmer som skrämmer mig är de byggda på verkliga händelser. Det behöver inte vara så på riktigt, utan det räcker med att det går ett rykte om att den skulle ha varit sann. T.ex. hostel fick ett sånt rykte, men jag trodde inte för fem öre på det. Dock ska jag nog inte ta in på ett rumänskt vandrarhem och ta droger i första hand.

 

Det blir svårare att skratta bort något som skulle kyunna vara sant, t.ex. Exorsisten.

 

En film som jag varmt vill rekommendera i ämnet är "The Mothman Prophecies" Den fick jag gåshud av och är forfarande rädd för och det den handlar om är inget man skrattar åt.

Länk till kommentar
Share on other sites

När jag var 10 ungefär var jag helt knäckt av Det (býgger på en Stephen King bok). En otäck clown som lurar barn in i döden och som dyker upp från ingenstans. Eller rätter sagt; dyker upp i duschen, toan, handfatet och alla andra former av vattenledningar! Man gick inte upp och pissade mitt i natten på den tiden kan jag säga!

 

The Shining är en av de bättre spökhistorier som gjorts.

 

Likaså Ringu med det överrumpland slutet. Usch!

 

Alien har vi nämt nåra ggr.

 

En som jag kommer att tänka på som inte alls är i skräckgeren är Guds stad.

Såg den ensam på bio och när jag skulle knalla hem gick jag bara och väntade på att en snorunge skulle blåsa skallen av mig! Det var riktigt läbbigt fakiskt.

Länk till kommentar
Share on other sites

Besökarna ^^

 

Håller med. Klart underskattad skräckis. Scenen där Kjell Bergqvist stänger in sig med barnen och något stort och tungt börjar hasa sig nerför trappan är lysande! Och Johannes Brost som spökjägare!! Kan det bli bättre? :-)

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag upplever inte skräck som läskigt, senaste minnet av att jag var skrämd av en film måste varit när jag var 6-7 och såg ET.

 

Därifrån tycker jag bara att skräck antingen är fåniga försök att skrämma mig eller bra action/trillerrullar :)

 

Det som skrämmer mig idag är snarare rullar som Eternal Sunshine of the Spotless Mind, jag kunde verkligen sätta mig in i paniken och uppgivenheten av att ens minnen försvinner. Känslan utav att något är så nära men ändå så långt borta liksom.

 

Hajen och Poltergeist var iofs riktigt spännande när man såg dem första gången. Älskar 70-talskänslan av att allt är magiskt och familjeinriktat på något skruvat sätt, haha.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag upplever inte skräck som läskigt, senaste minnet av att jag var skrämd av en film måste varit när jag var 6-7 och såg ET.

HEHE! välkommen i klubben :P

 

men jag har blivit skrämd några gånger efter dess också... men som du säger, det är låångt emellan dom som lyckas och dom som inte gör det ser jag endast som taffliga försök att tjäna pengar... finns liksom ingen vilja i dom... :(

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.


×
×
  • Skapa nytt...