Jag har en teori: Snygg film är enbart en produkt av filmformatet

Tänkte väl att det var något sånt.

Det är väl det som skiljer de stora pojkarna från oss amatörer. De har en tanke bakom allt. :)

Det som skiljer dem från oss kan man säga med ett ord.

 

RESURSER

 

Tänk vad skönt om du gjorde en film och det enda du behövde tänka på var skådespelar regin.

Jo, den tanken har man ju tänkt. Om man tänker efter så är det just resurserna som höjer produktionskvaliteten. De gångerna jag blir riktigt imponerad av en amatörfilm är när de verkar ha hittat så bra skådespelare, så schyssta inspelningsplatser och så trovärdig rekvisita, och naturligtvis ett genomtänkt manus.

Vid sådana tillfällen kan man lätt inbilla sig att det är kameran som gör filmen snygg men det är väl egentligen resurserna som gör den intressant.

Det finns ingen som tycker att dom har tillräckliga resurser. Särskilt inte proffs. Jag tror att dom flesta som börjar jobba med film saknar friheten och kreativiteten som fanns när man gjorde sina första filmer med kompisar och utan budget. Att ansvara för en riktig budget kan vara en ren mardröm.

Det finns ingen som tycker att dom har tillräckliga resurser. Särskilt inte proffs. Jag tror att dom flesta som börjar jobba med film saknar friheten och kreativiteten som fanns när man gjorde sina första filmer med kompisar och utan budget. Att ansvara för en riktig budget kan vara en ren mardröm.

 

 

Precis! Det gäller att planera, planera, planera, planera & notera!

Det finns ingen som tycker att dom har tillräckliga resurser. Särskilt inte proffs. Jag tror att dom flesta som börjar jobba med film saknar friheten och kreativiteten som fanns när man gjorde sina första filmer med kompisar och utan budget. Att ansvara för en riktig budget kan vara en ren mardröm.

Gött att du skriver det. Blir så trött på dem som tror att om de bara fick Peter Jacksons pengar så skulle de göra världens bästa film. Alla får nog börja från början, hemma, vid en utbildning eller liknande där man får visa om man verkligen kan få ut något eller bara är en drömmare.

Jag tror att dom flesta som börjar jobba med film saknar friheten och kreativiteten som fanns när man gjorde sina första filmer med kompisar och utan budget.

Då är det väl sådana filmer man ska göra? :)

DV och film är två format som båda två är användbara inom spelfilm. Jag tycker att det är en grov förenkling att formatet inte har någon relevans alls för bildberättandet. Det är som att påstå att färg kontra svartvitt inte hade det.

 

För mig är formatet och utseendet i en film en del av berättelsen. Något annat är otänktbart...för mig. Vissa konstnärer väljer att arbeta med kol och andra med oljefärger. Men för att kunna förmedla det som Mona-Lisa förmedlar var DaVinci tvungen att använda oljefärg (eller motsvarande). Tavlan hade inte varit densamma om den hade ritats med kol. På liknande sätt tycker jag att en regissör har olika format för att förmedla sin berättelse på, där det (optimalt sätt) är ett aktivt och konstnärligt val som görs av konstnären. Naturligtvis kan budget också spela en roll (och gör det ofta) för valet av format, men i en ideal värld vill jag se att det är olika berättartekniker som regissören har till sitt förfogande.

 

Vissa regissörer väljer ju att ha olika format i samma film, exempelvis 35mm och Super8, film och DV, live och animerat, etc. Detta tycker jag är mycket intressant och (valet av olika format) är definitivt en del av berättandet.

 

Jag kommer att aktivt vilja välja mellan olika format för att förmedla en känsla eller en antydan, oftast mellan svartvitt och färg. Men jag kan även tänka mig att använda DV blandat med film (så som Danny Boyle gjorde med 28 dagar senare) för att göra en markering i berättelsen. Ett användningsområde jag kan se för DV-tekniken är POV-tagningar, för att få den där fullständiga subjektiva upplevelsen av vad en person ser. DV påminner ju till sitt utseende mer hur våra ögon uppfattar det. Ett annat användningsområde är känslan av övervakningskameror i vissa bildutsnitt, som kan förmedla en speciell känsla. Det finns säkert fler användningsområden...

DV påminner ju till sitt utseende mer hur våra ögon uppfattar det.

Film är närmare om du tänker på kontrastomfånget och färgerna. Det är snarare rörelsen som avgör detta. Personligen tror jag att det blir mer likt bilden våra ögon ser om du filmar i 50 fps med en filmkamera. Du får ett kontrastomfång närmare ögats och du får en flytande rörelse a la video.

 

Ett annat användningsområde är känslan av övervakningskameror i vissa bildutsnitt, som kan förmedla en speciell känsla.

Helt rätt. Där ser det faktiskt bara löjligt ut när man använder sig av en filmkamera och lägger till streck och sånt i bilden. Det ser inte särskilt autentiskt ut. Samma sak när man får se något genom en videokamera i en film. Några filmar det med filmkameran och lägger till en röd prick och texten REC längst ner i högra hörnet. Det ser bara oseriöst ut.

Film är närmare om du tänker på kontrastomfånget och färgerna.

 

Sant. Men på något sätt tycker jag ändå att video har mer av den registrerande känslan som ögonen har.

 

Det är snarare rörelsen som avgör detta. Personligen tror jag att det blir mer likt bilden våra ögon ser om du filmar i 50 fps med en filmkamera. Du får ett kontrastomfång närmare ögats och du får en flytande rörelse a la video.

 

Men hur funkar det om man vill använda 50 fps (interlaced) tillsammans med filmmaterial (25 fps)? Speciellt om man vill blåsa upp på 35mm?

Jo, den tanken har man ju tänkt. Om man tänker efter så är det just resurserna som höjer produktionskvaliteten. De gångerna jag blir riktigt imponerad av en amatörfilm är när de verkar ha hittat så bra skådespelare, så schyssta inspelningsplatser och så trovärdig rekvisita, och naturligtvis ett genomtänkt manus.

Vid sådana tillfällen kan man lätt inbilla sig att det är kameran som gör filmen snygg men det är väl egentligen resurserna som gör den intressant.

 

Ja, och filmmediet är ju en viktig resurs. Jag är helt övertygad om att om att man vinner många poäng i publikens ögon om man filmar på film istället för video. Inte bara för att det ser snyggare ut, utan också för att folk vet att det är dyrare, och dyrare = seriösare. Titta på annonserna på Filmcafé till exempel. Alla som filmar på 16 eller 35 mm är noga med att poängtera det när de söker skådisar, trots att det inte har ett dugg med skådespeleriet att göra.

Men hur funkar det om man vill använda 50 fps (interlaced) tillsammans med filmmaterial (25 fps)? Speciellt om man vill blåsa upp på 35mm?

Det där har jag också gått och funderat på. Det kan ju inte gå? När man filmar i 50fps med en filmkamera så blir det ju slow motion när det spelas upp i en projektor som visar 24fps. Detta har diskuterats i någon annan tråd har jag för mig.

 

Ja, och filmmediet är ju en viktig resurs. Jag är helt övertygad om att om att man vinner många poäng i publikens ögon om man filmar på film istället för video. Inte bara för att det ser snyggare ut, utan också för att folk vet att det är dyrare, och dyrare = seriösare. Titta på annonserna på Filmcafé till exempel. Alla som filmar på 16 eller 35 mm är noga med att poängtera det när de söker skådisar, trots att det inte har ett dugg med skådespeleriet att göra.

Det som skådespelarna bryr sig om är väl snarare var filmen är på väg. Ska den visas på festivaler? På bio? På DVD? På TV? På internet? Det är nästan som att man förväntar sig att det blir biografen nästa när man hör att filmen ska filmas på film. Vad är den största anledningen till att man filmar på film? Jag har fått för mig att att man filmar på film för att det slutligen ska visas i en filmprojektor. Ska det visas på TV eller på internet så duger ju de vassaste videokamerorna också. De vassaste HD-kamerorna är väl inte heller helt odugliga för biografen heller.

Allt detta handlar väl om förutfattade meningar. Står det att filmen kommer att filmas på 35mm film så antar skådespelaren att det finns en ordentlig budget och att det därför kommer att bli en storfilm, och vilken skådespelare vill inte vara med i en storfilm?

Visst verkar det mer seriöst, men det har ändå inget att göra med om det är en bra historia eller inte. Man kan göra fula filmer på film också.

Jag har fått för mig att att man filmar på film för att det slutligen ska visas i en filmprojektor. Ska det visas på TV eller på internet så duger ju de vassaste videokamerorna också.

Eh, va... nä? Slutformatet spelar egentligen ingen roll. En originalfilm för SciFi Channel kommer aldrig att visas på bio, och de spelas ändå in på 35. (Okej, en av dem spelades faktiskt in på HD, men det fick dem att bestämma sig för att aldrig använda HD igen...)

 

Att göra bra film handlar inte om vad som "duger" eller om hur "enkelt" det är. Det handlar om att göra så absolut jävla bra man kan. David Lean harvade inte omkring i öknen med 70mm-kameror vid inspelningen av Lawrence av Arabien för att det var enkelt. Tvärtom, det var en förbaskad pina. Han gjorde det för att filmen skulle se så bra ut som möjligt, och det är något jag tycker att alla filmare bör sträva efter.

 

/Jakob

Då kan man ju fråga sig varför alla filmer som visas på bio, tv, dvd och internet inte är filmade i 70mm. Någonstans säger ju budgeten stopp. Hade alla medium varit i samma prisklass så hade nog de flesta valt 70mm för att det ser så bra ut som möjligt, men sorgligt nog är man tvungen att välja något som matchar ens budget och ens arbetsförhållanden tror jag.

Sen ska ju inte allt se så bra ut som möjligt heller, som Blair Witch-exemplet ovan.

 

Jag tycker istället att alla filmare bör sträva efter ett så bra resultat som möjligt med de resurser som är tillgängliga.

Jag tycker inte att 4:3 ser särskilt fult ut om bilden är ordentligt komponerad efter 4:3.

16:9 kan vara svårt att komponera bilder i då man inte får så mycket bredare bild, och definitivt inte någon högre. Man har varken bredden eller höjden att spela på.

Det vanliga bioformatet 2,35:1 ger tydligt mer bredd och det är även det som ger svarta streck på en widescreen-tv. Varför ses svarta streck som proffsigt? Kanske för att vi är vana att det är svart upptill och nedtill på bioduken? Personligen vill jag att bilden ska fylla tv:n i den mån att den inte blir förvrängd eller avskuren. Vill man titta på svarta kanter kan man väl hänga svarta lakan ovanför och under bilden. :)

 

men om man hänger upp svarta lakan ovanför och under en 4:3-bild så ser det ju ut som om tvn vore långsmal som sverige. skulle se helweird ut! ;)

 

men jag kan verkligen hålla med om att det faktiskt är lite konstigt att 16:9-formatet betraktas som proffsigt. varför är det så? :/

ingen aning..... Men det ser jäkligt grymt ut! :) Jag använder mig av det. Lägger till små svarta boxar uppe och nere i premiere, och vips ser filmen inte så B ut som den är :D

Skärpedjup är väl det man ska försöka få till för att filmen ska se mindre amatörig ut? Har ingen 35mm adapter så jag har fått filma det mesta på greenscreen och göra bakgrunden suddig för att få det se bra ut, vilket det gör.

Och så återkommer trådskaparen efter nåt år:)

Intressant läsning.

För att återgår till kärnfrågan...

Att filma med FILM blir för mig alltid "snyggast", DV ger ingen go "filmkänsla" och är alltid en kompromiss för att man inte har råd med film.

10 000 åsikter i annan riktining kan inte få MIG att ändra uppfattning.

Men alla andra får naturligtvis tycka nåt helt annat.

 

Efter att ha gjort en musikvideo i super 8 med en del, i mitt tycke, spektakulärt bra scener rent "snyggmässigt" så blev jag än mer övertygad. Men det blev dyrt. Så har nu köpt en enkelt DV-kamera o ska göra ett försök med en liten kortfilm. Men har gjort några testskott och bilden blir inte lika snygg som med film...suck. Men ska göra ett ärligt försök.

 

FILM 4 ever!;)

Bara kameran har 3ccd och möjlighet att ställa in kameran manuellt så handlar det mesta om filmaren. Så jävla mycket snack om kameror, DV-kvalite resp HD-kvalité. Kamerna är ett verktyg och inget annat. Sätt en 100 000 kr kamera i en talanglös filmares hand å det blir bara skit. Sätt en 5000 kr kamera i en bra proffsfilmares hand och det blir snyggare.

men jag kan verkligen hålla med om att det faktiskt är lite konstigt att 16:9-formatet betraktas som proffsigt. varför är det så? :/

 

16x9 betraktas inte nödvändigtvis som något "proffsigt" format. Men det är standard nu när 95% av alla TV-apparater som tillverkas har 16x9 dimensioner.

ingen aning..... Men det ser jäkligt grymt ut! :) Jag använder mig av det. Lägger till små svarta boxar uppe och nere i premiere, och vips ser filmen inte så B ut som den är :D

 

Fast det är inte 16x9. Det är 5x4 letterbox. Det är en ganska stor skillnad.