Gå till innehåll

En fråga om budskap


trancedanne

Recommended Posts

Har läst att när man skriver ett manus så ska man ha ett budskap klart som ska visas tydligt i filmen. Men vad ger det för fördelar?

Om man gör en film, skriver manus så kommer det väll fram ett budskap eller premiss automatiskt? Detta gäller förstås inte alla typ av filmer då..

Länk till kommentar
Share on other sites

Vad säger ditt manus? T.ex. "Kärlek övervinner allt" - Så som i himmelen. Manusförfattarens syn på världen är förhoppningsvis budskapet i hans manus. Har manuset ett negativt slut har manusförfattaren en pesimistisk syn på ämnet manuset är bygt kring. Roman Polanski ändrade slutet till "Chinatown" (trots att han inte skrev manuset) efter att hans fru mördats (om jag inte är helt ute och cyklar) till ett "dåligt" slut.

 

Det finns också något som heter "Controling idea":

Hur slutar filmen och vad var det som ledde fram till det? "Om du lär dig att lita på andra människor, fast du tidigare blivit sårad, kommer du att få vänner" - Station agent. Nåt i den stilen. Det hjälper dig att få en överblick över din story.

 

Sorry för ett flummigt inlägg jag hade svårt att formulera mig så här innan jag ska sova =)

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=tomasz1985]Vad finns det för mening med en film som inte säger nåt? Såna filmer gillar inte jag iaf.[/citat]

 

 

Du måste tänka på de där superajobbiga actionfilmerna från Hollywood... ;)

 

Men, jag håller med. Jag gillar inte heller sånna filmer. Är mer en drama-fan.

 

Eller komedi förståss, men komedier har väl alla ett budskap. "Skratta mer." :)

Länk till kommentar
Share on other sites

Alla filmer har budskap på sitt sätt. Teamwork roXXors eller slumpen is teh best t ex. Så länge karakären (eller karaktärerba) utvecklas så instigneras tittaren med... något. Gäller även actionfilmer ja. Och tar man ett manus som jag skriver på nu som förmodligen kommer uppfattas som 10x så poetiskt och djupt som en vanlig actionrulle så är det inte säkert ändå att den har ett budskap till människor för hur man ska hantera situationer eller leva, utan består helt enkelt av många små tankevärda partier, som typ John Malkovich eller Adaptation eller Magnolia. Eternal Sunshine dock, den har något av ett budskap i stil med kärlek-blablabla för er som inte sett den.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tror att det är viktigt att veta vad man vill säga med filmen. Inte för att det ska präntas in i publiken i alla repliker, men det är bra att ha kreativa begränsningar. Om du vill säga t ex "Oförmåga till initiativ leder till förlust av kärleken", så kan man utifrån detta resonera sig fram till vilket yrke en av bifigurerna borde ha, eller hur en viss scen ska röra sig för att hamna i synk med resten av filmen.

 

T ex Lajos Egri säger att man måste ha en premiss innan man börjar, men å andra sidan kan man ju börja med ett, och sen under tiden man spånar och skriver märka att det utvecklar sig åt ett annat håll. Då är det bara att köra vidare på det. Det viktigaste är ju att man vet åt vilket håll man ska för tillfället, så att man inte trampar vatten.

Länk till kommentar
Share on other sites

Fast säger man sådär har man nog inga röster som berättar saker för en. Jag t ex vet aldrig vad en berättelse ska handla om, utan den börjar med en öppningsreplik, kanske en dröm jag hade eller helt enkelt bilder jag ser i mitt huvud. Skit i budskap och var kreativ istället, vill du få något sagt och brinner för det så märker folk det i allt du gör, från film till poesi. Onödigt att försöka vara intelektuell bara för att tycker jag.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=BA2]Alla filmer har budskap på sitt sätt.[/citat]

 

 

 

Det försökte jag också prenta in i skallen på mina klasskompisar när vi skulle gör en filmrescention.

De hävdade att vissa Hollywood filmer, typ, National Treauser (hur det stavas) inte har något budskap utan bara är till för att underhålla publiken.

Men jag ska använda det du sa som argument... ;)

Länk till kommentar
Share on other sites

Fick nyss reda på att ordet instignera inte finns, och jag hittar inte det rätta. Inte insuinera och inte det där ordet som man använder till brädor, impregnera. Men något som beskriver något man matats med t ex från tidig ålder. Vi i Sverige har instignerats att nasism är dåligt, men vad fan heter ordet jag letar efter?

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=BA2]Vi i Sverige har instignerats att nasism är dåligt, men vad fan heter ordet jag letar efter?[/citat]

 

Tror bestämmt det måste vara Indoktrinera du är ute efter :)

Fast sen kan man undra hur indoktrinerade vi är på just ditt exempel, eller i alla fall hur många i Sverige som bryr sig. ;)

Länk till kommentar
Share on other sites

När det gäller budskap så tycker jag att det måste vara svårt att inte ha något. Då måste man göra något utan handling, sen om man får fram Budskapet och hur till tittaren det är en annan fråga. Sen om tittaren tycker att budskapet inte tilltalar honom/henne så kommer den tittaren antagligen att säga att filmen sög eller nått liknande. Därför om man vill ha en bred publik till sin film, så bör man skriva om ett budskap som tilltalar en bred publik, eller?

Sen kan budskapet vara svårfångat eller kanske tillochmed oförståligt för någon som inte kan sätta sig in i situationen. Den mänskliga hjärnan kastar då oftast bort den information den får och säger att det är otroligt.

De flesta människor lever oftast i en sån tillvaro där Kärlek och respekt är naturlig, och därför blir det lättare att ta till sig filmer med budskap som hyllar dessa. Filmer som vänder sig emot detta och går in på andra kanske mer Cyniska delar av det "mänskliga" får antagligen därför en mindrepublik. Sen har vissa budskap etsat sig in och gjorts på samma sätt så många gånger så att folk inte längre ser det som ett budskap, utan något naturligt, kanske även banalt. Det är oftast dessa men använder sig av i Hollywood film, de är välbeprövad och vinande, men antagligen så överanvända så att folk tröttnat..

Ja jag rabblar antagligen. Men vad tycker/tror ni?

Länk till kommentar
Share on other sites

Yes, kom på det ordet senare: indoktrinera. Tja, inte för att nasism är bra iofs men jag tycker ändå att det är lite tröttsamt hur man ska matas med det när man växer upp. Blir enklare att konvertera ifall man har doubts då.

 

Du där nere: Ja, du rabblar. :P

Fast it makes sense det du säger, så helt konstigt är det inte.

Länk till kommentar
Share on other sites

Definiera "budskap". Jag är inte helt säker på att det måste finnas något moraliskt att lära från filmen, men helt klart måste det finnas något att berätta annars försvinner lite vitsen med att göra filmen. Man måste ha en historia att berätta annars är det inget kul att lyssna. Man vill veta hur det går. Om det är det som menas med budskap, så tycker jag det skall finnas en sådan.

Om det är moralkakor och lärdomar man skall baka i in i filmen, så tycker jag inte det. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att skriva en film som är helt moraliskt heltokig, tex en historia ur ett ny-nazistisk synvinkel eller en film ur en kvinnomisshandlares synvinkel. Det lär knappast vara goda budskap men säkert en riktig nerv-vridare.

Länk till kommentar
Share on other sites

Gorse: Jo, att skriva ur sånna synvinklar skulle antagligen vara Nerv vridande. Men också abtagligen hårdsmält, med vilket jag inte vill säga intressant. För att en historia ska bli intressant så behöver man tror jag på något sätt sympatisera med huvudkaraktären. Vi kanske inte behöver sympatisera med hans/hennes idéal men någon slags försonande drag behöver den ha.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=John]För att en historia ska bli intressant så behöver man tror jag på något sätt sympatisera med huvudkaraktären. Vi kanske inte behöver sympatisera med hans/hennes idéal men någon slags försonande drag behöver den ha.[/citat]

 

Njae, jag tror inte att jag håller med där. En film kan ju vara bra/intressant även fast man "hatar" huvudkaraktären.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Clown][citat=John]För att en historia ska bli intressant så behöver man tror jag på något sätt sympatisera med huvudkaraktären. Vi kanske inte behöver sympatisera med hans/hennes idéal men någon slags försonande drag behöver den ha.[/citat]

 

Njae, jag tror inte att jag håller med där. En film kan ju vara bra/intressant även fast man "hatar" huvudkaraktären.[/citat]

 

Håller med Clown. Man kan väl säga att karaktären måste vara intressant på något sätt, så att manvill hänga med i filmen, veta vad som händer. Fast jag tänker lite på Hitchcocks "i sista minuten" (North by Northwest) Cary Grants karaktär är inte särskilt sympatisk och nästan lite tråkig dessutom. Här är det handlingen som drar in åskådaren i filmen. Inte så mycket karaktären.

 

Tråkiga karaktärer brukar dock vara döden för filmer. Se på alla dussin-actionfilmer som görs. Det kan vara hur mycket pang-pang som helst, men de får sällan något intresse av åskådaren. Tyckte t.ex. att Fantastic Four var rätt patetisk i sina försök att göra karaktärerna intressanta. Alba i trikåer, visst hon har snygg kropp, men betala hundra pix för att se resten av smörjan?

Länk till kommentar
Share on other sites

Då kanske vi ska säga att en intressant karaktär är det som gör det? Men vad gör en intressant karaktär?

I north by North west så symboliserar Cary Grants karaktär den vanliga tråkiga snubben, han är väl någon slags reklam snubbe? om jag inte missminer mig, han dras in i "ett äventyr" och i Det äventyret så utvecklas han och får ta fram sidor som han och vi inte trode att han hade. Man kan säga att vi sympatiserar med hans karkaktär för att han är oskyldig, inte för att han kanske är en specielt bra människa. Hur som så sympatiserar vi med honom.

Jag har inte sett fantastic four, men jag kan tro att den är dålig, då det är svårt att sympatisera med Superhjältar.

En film som använder sig av superhjälte, men som egentligen handlar om en aldeles vanlig kille som dras in i något större, är Spiderman. Peter Parker är vad man kan kalla för nörd och de flestas hackkyckling. Sam Raimi använder sig här mer av Peter Parker än av hans alter ego Spiderman, för att få fram hans inre kamp och svårighterna aom han måste gå igenom. Vi sympatiserar med Peter för att han inte ger upp. Som antagligen de festa andra hade gjort.

Sen så behöver man kanske inte sympatisera med huvudkaraktären men oftast med hans mål. OCh om man sympatiserar med honom så har vi vunnit halva segern i att vinna över publiken, Det finns självklart många andra sätt att vinna över publiken på, film är ett rätt spektrum. Men jag tror att det är ett plus om publiken kan sympatisera med karaktären, där med säger jag inte att man måste det. Fattade mig kort längre upp..

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tror att jag förstår vad du menar men jag tror inte att sympatisera är rätt uttryck (iaf inte ur min synvinkel). Man måste förstå personen, personens handlingar och vad personen utsätts för men man behöver inte sympatisera med dessa. En film ur t ex Hitlers ögon skulle enligt mig vara en väldigt intressant film men jag skulle ju aldrig sympatisera med Hitler eller med Hitlers handlingar...

Länk till kommentar
Share on other sites

Frågan är då vad det är vi ska titta på... En film om Hitler har förövrigts redan gjorts, eller rättaresagt en serie, Där får vi följa hitler från hans barndom och framåt. Sympatisera med honom kanske man inte gör, men däremot förstår vi honom, nog kan det vara så att Sympatisera är fel ord, men då kanske man kan säga sätta sig in i den personens situation? Hitler är dock ett sånt fall där vi redan hatar honom... Men om man gör en film om någon fiktivperson som vi inte känner, så håller jag fast på min tes. Varför ska jag se en film om en person som jag inte bryr mig om? Det betyder inte att personen måste vara en genomgod snäll, underbar person. Utan att personen måste ha något mänskligt som jag kan personifera med.. Som jag känner igen.. annars blir nog karaktären för omänsklig och därmed ej trovärdig...

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag förstår nog vad du menar men jag tycker att en huvudroll kan vara intressant enbart av att man avskyr/hatar honom och att man kanske t o m sympatiserar med huvudkaraktärens antagonister. Men jag håller med dig till viss del med att det är större chans att filmen blir intressant om man kan sympatisera lite med huvudkaraktären.

Länk till kommentar
Share on other sites

Man måste inte sympatisera med huvudkaraktären. Rätt verb är mer "att heja". Man hejar på en karaktär och vill att den ska nå sitt mål, behov eller ändra på sig från något negativt till något bra. Jag tycker ibland det kan bli jobbigt att heja på karaktärer som skadar andra oskyldiga människor. Det finns en gräns för hur jävlig man kan vara på duken utan att jag slutar heja på den karaktären.

 

Ta Aileen i Monster t.ex. som mördar helt oskyldiga människor. Hon har haft en tuff uppväxt och ett hårt liv men jag kan inte hoppas att hon slipper undan och lever lyckligt med Selby och får den kärlek hon aldrig fått när hon släckt andra liv och skadat familjer och vänner till alla offer hur orätvist livet än vart mot henne.

 

Man kan också heja på en jävlig karaktär om dem runt om kring är mer jävliga.

 

Men budskapet med filmen är som jag tidigare skrev författarens/författarnas syn på världen och filmens utgång tillsammans med konflikten huvudkaraktären kämpar mot. En man träffar en kvinna, blir tillsammans med henne och älskar henne och filmen slutar med att han blir lämnad och sårad. Budskapet skulle kunna vara: Om du anstränger dig för att finna kärlek kommer du bara blir sårad.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Clown]Varför måste man heja på huvudkaraktären? Kan inte en film vara intressant även fast man avskyr karaktären bara för att visa hur ond och hänsynslös en människa kan vara?[/citat]

 

Jag gillar inte att umgås med folk som jag avskyr eller som är irriterande osv, varför skulle jag vilja följa en sådan person på duken eller TVn i 2 timmar?

Länk till kommentar
Share on other sites

För ett det kan vara intressant att se hur människor fungerar, det tycker jag iaf men alla är ju olika :)

Fast jag kan erkänna att jag tror att det är svårare att göra en film intressant om man varken kan heja eller sympatisera lite med huvudpersonen. I mitt första inlägg skrev jag så här "En film KAN ju vara bra/intressant även fast man "hatar" huvudkaraktären." och det står jag fast vid, men självklart är det trevligt att sympatisera med huvudpersonen.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...