Gå till innehåll

En fråga om budskap


trancedanne

Recommended Posts

Jag kan tänka mig att en protagonist som genomgår en förändring från + till - kan vara intressant att följa. Och det får gärna vara ganska en stor kontrast mellan +et och -et.

 

Det känns som ämnet är svinkomplicerat. Men jag tror att man måste heja på personen, att vilja att den ska få det den vill ha eller behöver (som i ditt exempel med mannen som vill krama sin syster). Två av mina favorit protagonister snor cyklar och smugglar narkotika men jag förstår varför dem gör det. Jag förstår varför Aileen i "Monster" skjuter den första mannen men inte varför hon mördar män för att sno deras bilar. Det finns inget förnuft i det och jag avskyr henne trots hennes sorliga backstory.

 

I grund och botten finns det något som får oss att vilja att en karaktär ska få det den vill ha eller behöver hur litet eller stort det är. "Har inte sett Ganster no.1"

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 3 veckor senare...

Jätteintressant!

 

Jag kommer genast att tänka på American Psycho. DEN killen är INTE sympatisk. Han har en negativ, men dock, karaktärsutveckling. Filmen funkar tycker jag. Inte för att jag sympatiserar med huvudpersonen utan därför att jag vill se hur det går = när han åker fast!

 

I Gökboet är väl Jack Nicholsons McMurphy hjälten och Indianen protagonisten? Syster Rached antagonisten.

 

I När lammen tystnar har jag alldeles för mig att Clarice Starling är protagonist och Hannibal Lecter antagonist...

 

Sen har jag aldrig riktigt förstått att man har problem med tema och budskap. Vad är det som dyker upp i skallen när man får en manusidé? Jo. Någonting man vill berätta. Varför vill man det då? Bara för att det är cool att skriva manus? Tror jag inte. Det är något man vill säga. Det kan vara omedvetet och dolt och jag tycker då att man ska idka lite självanalys. Typ:

 

Varför känns den här historien viktig för mig att berätta? Svaret på den frågan är filmens tema.

 

Vad jag tror de flesta vill se på film är personer som kämpar, som har ett mål och något som står på spel. Man måste inte tycka om huvudpersonen, men man bör kunna förstå hans/hennes val.

 

Vad jag tycker fungerar allra allra sämst är KORKADE huvudpersoner. När publiken börjar heja på fienden har något gått fel!

Länk till kommentar
Share on other sites

Är väll inget fel att heja på fienden? En "fiende" kan vara ond men samtidigt vara god på ett sätt, att han gör det "onda" pga av någon viktig orsak, att han fått en dålig uppväxt som ung eller att han helt enkelt måste göra detta för att leva. ett exempel är i filmen "Heat" där många står på både de niros och al pacinos sida..

Men då krävs det att man vet mycket om antagonisten och hans förflutna. Han ska ha en minst lika stor roll som protagonisten.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=monic1]I Gökboet är väl Jack Nicholsons McMurphy hjälten och Indianen protagonisten? Syster Rached antagonisten.[/citat]

Jag tror att McMurphy är antagonisten som ställer till mycket problem för avdelnings-föreståndarinnan. Protagonisten är Indianen, den enda figuren som utvecklas i filmen. I min bok om dramaturgi brukar det vara protagonisten som utveklar sin karaktär (om inte minnet sviker mig nu).

 

[citat=monic1]

I När lammen tystnar har jag alldeles för mig att Clarice Starling är protagonist och Hannibal Lecter antagonist...[/citat] Eller tvärtom? Lecter är ju egentligen inte inblandad i konflikten, att finna mördaren? Utan Starling lever livet vidare för Lecter som vanligt. Men det är kanske inte det som är konflikten? Starling utvecklas inte (nämnvärt) medan Mördaren gör det även om vi väldigt sällan ser honom i bild, tackvare Lecters insiktsfulla gåtor. Att Lecter rymmer har jag inte ännu lyckas bestämma mig för om det är en utveckling eller inte. Hursomhelst är det en av mina favoritfilmer och presenteras skickligt (appråpå karatärbiografier). Jag har funderat om det inte är så att Mördaren är protagonisten (som förlorar) medan Lecter är nån sorts likare, men det är kanske lite för järva spekulationer. Så länge lecter är fängslad sitter han ju säkert i sadeln och har ingen konflikt alls.

 

[citat=monic1]Vad är det som dyker upp i skallen när man får en manusidé? Jo. Någonting man vill berätta. ...Det är något man vill säga. [/citat]

 

TADA!! huvut på spiken! Här är ju själva kärnfrågan.

Länk till kommentar
Share on other sites

Hej Snälla Kära FilmFolkET!!!

 

Ngn Snäll Kunnig själ som vet hur & vem man kan skicka sina manus till?

 

Jag skulle gärna vilja skicka manuset utan Risk att Manuset & själva iden blir Stulen!!! För kan tänka mig att sånt händer ofta!!!

 

Folk skickar manus... personen som läser det, tar manuset gör några få små ändringar & helt plötsligt kallar det för sitt egna lilla mästerverk!

 

 

Så om ngn därute vill ge en Orginell Skapande Manusförfattare en hand ut till att Förverkliga ett manus ... Kontakta mig GÄRNA!!!

 

JätteTack & Hej sålänge kära Folket!!!

 

http://www.filmonfilm.se

Länk till kommentar
Share on other sites

Finns flera sätt att skydda ditt manus på. Ett av dessa är att skicka ett rekomenderat brev till dig själv med manuset och sedan struntar du i att öppna brevet och behåller så klart kvittot. Ett annat är att skicka in det till diverse organisationer som sysslar med just att skydda manus. Finns några i sverige, kan inte adressen ljust nu men det bör väl inte vara så svårt att hitta på nätet. Sedan så kan man skicka det till usa, där man registrerar sitt manus hos WGA och får betala ett årsbelopp och i retur så ställer de upp med advokathjälp i fall någon har "stulit" din ide.

 

Detta är de olika sätt som jag har hört om...finns säkert fler...ha d:-)

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=krockis]Finns flera sätt att skydda ditt manus på. Ett av dessa är att skicka ett rekomenderat brev till dig själv med manuset och sedan struntar du i att öppna brevet och behåller så klart kvittot. Ett annat är att skicka in det till diverse organisationer som sysslar med just att skydda manus. Finns några i sverige, kan inte adressen ljust nu men det bör väl inte vara så svårt att hitta på nätet. Sedan så kan man skicka det till usa, där man registrerar sitt manus hos WGA och får betala ett årsbelopp och i retur så ställer de upp med advokathjälp i fall någon har "stulit" din ide.

 

Detta är de olika sätt som jag har hört om...finns säkert fler...ha d:-)[/citat]

 

Jag har hört att det där med rekomenderat brev inte fungerar. Sen har jag också hört att WGA inte alls blandar sig i om ett ärende går till domstol. Det bästa är att skriva ett bra manus som ingen vågar stjäla. Ifall ett produktionsbolag snor ditt manus riskerar dem mycket. Manuset kan t.ex. utvecklas hos ett annat produktionsbolag som betalt för det. Det är inte värt risken och manuset kanske ändå inte inbringar mycket pengar. Sen vill dem säkert heller inte bli anklagade för att ha stulit någon annans manus.

 

Produktionsbolag har råd att betala för sig. Priset för ett manus är inte i närheten så dyrt som att betala löner till attraktiva skådespelare t.ex. Skriv ett bra manus

Länk till kommentar
Share on other sites

GORSE:

 

Ja, Indianen är definitivt den som utvecklas = protagonist. Men den som sätter käppar i hjulet för BÅDE Indianen och McMurphy är syster Rached = antagonist. Medan McMurphy är Hjälten. Som i det här fallet "offras".

 

Clarice Starling har en stark inre konflikt. Hon blir av Lecter medvetandegjord, eller påmind om den. Jag tycker hon utvecklas och därför är protagonist. Mördaren = antagonisten och Lecter Hjälten. I en lätt negativ bemärkelse... Att han flyr ser jag inte som en utveckling utan något han med sin personlighet, givetvis tar chansen att göra.

 

Men det där kan man ju ha olika uppfattningar om.

Länk till kommentar
Share on other sites

Monic1 >> I "lammen tystnar", är det inte säkert att huvudkonflikten är vad det ser ut som vid första anblicken. Ditt förslag är lika rätt som någon annan.

 

I Gökboet finns det också många förslag vem som är vem, och enligt sägen är på forumet är det Indianen som är berättaren i bok-versionen.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tycker att rollerna i "Silence of the lambs" är tydliga. Clarice är protagonisten. Hon får ett uppdrag (inciting incident) som ger henne ett mål, att ta fast Bufallo Bill. Det är hennes karaktär som är manusets ryggrad. Jag kan inte se att hon utvecklades något dock. Hon var tuff rakt igenom samtidigt som hon hade en mörk sida. Den enda hon gjorde var att lösa ett mord på ett orginellt sätt. Så ser jag det. Sist jag såg filmen var dock innan jag tänkte medveted på karaktärsutveckling eller tänkte överhuvudtaget så jag kan ha fel men jag kan inte hitta någon utveckling hos Clarice hur mycket jag än tänker tillbaka. Vad har hon för utveckling då?

Länk till kommentar
Share on other sites

Ett: Angående manusstöld etc. Läs igenom reglerna för detta forum. Där beskrivs det ganska utförligt att om du postar ett manus här, har du skydd. Så sätt upp manuset här för granskning, så slår du två flugor i en smäll.

 

Två: Angående karaktärer som går från + till -... I Pitch Black har de ju gjort en helomvändning. Riddick, som börjar på minus, går ju upp mot plus genom filmen, medan Johns går från + till minus. Regissören och manusförfattaren (David Twohy) snackar om det i extramaterialet och menar att detta kan vara svårt att få till, men om det funkar blir det oftast riktigt bra.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=tomasz1985]Jag gillar inte att umgås med folk som jag avskyr eller som är irriterande osv, varför skulle jag vilja följa en sådan person på duken eller TVn i 2 timmar?[/citat]

 

Jag läste klart Jan Guillous Det Stora Avslöjandet för någon dag sedan. Huvudpersonen i den boken, Erik Ponti (troligen Guillou) kunde jag värkligen hata under rätt många sidor för att han skulle vara så smart men ändå gick på dom största minorna och sen uppförde sig som ett svin. Men jag tyckte ändå att boken var så bra att jag läste ut den, sen var det ju spännande och se om han skulle reda ut allt som han trasslat in sig i.

 

Vad jag vill ha sagt med detta är att karaktärerna i en film eller en bok slipper man ju leva med men de kan ju vara så intressanta så man ändå dras till att se eller läsa klart boken, filmen eller manuset.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...