Gå till innehåll

Formattering av överlagringar/superimpositions?


ScandiG

Recommended Posts

Hej,

 

Rörande film-och Tv-manus: känner någon till om det finns formatteringsregler för styrande av utseendena på s k 'superimpositions' ('överlagringar' på svenska?)? Dvs, för angivande av detaljer som typsnitt, färg, rörelser, etc., samt för att beskriva varaktighet?

 

Om det finns: är det okay även för spek-manus-författare att använda detta eller anses sådan detaljstyrning inkräkta på annan yrkesgrupps område?

 

Jag undrar också: om en överlagring direkt skall följas av en till dito, skall det anges i manus att den första överlagringen inte skall kvarstå? Och hur är i så fall det korrekta sättet att skriva det?

Länk till kommentar
Share on other sites

Det är i regel inte OK att ha med sådant i ett manus skrivet på spekulation. Det är sådant som tas med när man skriver det manus som ska gå i produktion, Shooting script.

 

Även om du ser texten framför dig, så försök fokusera på att beskriva bilden utan den hjälpen. Ditt manus kommer att ge ett avsevärt bättre intryck.

Länk till kommentar
Share on other sites

Tack!

 

Vad dock gäller min sist ställda fråga: även i ett spek-manus så måste det väl gå att ange om två på varandra följande superimpositioner ska flyta ihop eller visas separata?

 

Dvs, som det i princip skulle stå i manus:

 

SUPER: "X"

 

SUPER: "Y"

 

Eller skall denna formatterings-modell förstås som att den även instruerar om att impositionerna skall följa efter och inte på varandra? Om så är fallet: finns det någon vedertagen formattering för i händelse av att man vill 'kluttra till det i bildfältet', med överlagring på överlagring? Eller gäller 'fri form' i ett sånt fall?

Länk till kommentar
Share on other sites

 

Vad dock gäller min sist ställda fråga: även i ett spek-manus så måste det väl gå att ange om två på varandra följande superimpositioner ska flyta ihop eller visas separata?

 

[..]

 

Eller skall denna formatterings-modell förstås som att den även instruerar om att impositionerna skall följa efter och inte på varandra? Om så är fallet: finns det någon vedertagen formattering för i händelse av att man vill 'kluttra till det i bildfältet', med överlagring på överlagring? Eller gäller 'fri form' i ett sånt fall?

 

Försök i möjligaste mån at inte ha med sådant alls i ditt manus när du skriver på spekulation. Vad finns det för läge där du måste ha med det? Vad finns det som du inte kan beskriva i scenhuvud eller beskrivningstext?

 

Vad det gäller formatering för dessa saker så, ja, det finns säkert en vedertagen formatering som gäller "shooting script". Kan tyvärr inte hjälpa dig där då inget av mina producerade manus har haft behovet. Generellt kan jag dock säga att läsbarhet och tydlighet är viktigare än 100% rätt foramtering för dessa specialfall.

Länk till kommentar
Share on other sites

Försök i möjligaste mån at inte ha med sådant alls i ditt manus när du skriver på spekulation. Vad finns det för läge där du måste ha med det? Vad finns det som du inte kan beskriva i scenhuvud eller beskrivningstext?

 

Rent generellt så tror jag inte att scenhuvuden och beskrviningstext är goda ersättare av superimpositioner. De senare används ju nästan uteslutande för att förmedla abstrakt information som inte enkelt kan ersättas med bild.

 

I det aktuella manuset använder jag delvis superimpositioner mellan korta historier för att tillföra mervärde - för att tydliggöra början på ny berättelse samt för att i någon mån tillföra dimensioner som inte ryms i berättelserna.

 

Enligt vad jag känner till så går detta bra i spek.-manus (dvs, att använda superimpositioner). Vad man däremot tydligen normalt inte gör är att skriva in huvudtitel och krediter i manus (undviker jag).

 

Slutligen gällande frågan om vad som händer när man skriver två superimpositioner i följd: jag skulle tro att betydelsen är att, om inget annat anges, att den första superimpositionen förutsätts försvinna när den andra visas. SUPER: "Y" beskriver ju allt som ska visas i superimpositionen, och bör därmed också logiskt betyda att vad som ingår i föregående SUPER: "X" inte längre visas (men det är alltså bara min gissning f n).

 

Tack för hjälpen.

Länk till kommentar
Share on other sites

Rent generellt så tror jag inte att scenhuvuden och beskrviningstext är goda ersättare av superimpositioner. De senare används ju nästan uteslutande för att förmedla abstrakt information som inte enkelt kan ersättas med bild.

 

Beskrivningstexten beskriver det du ser och hör. Hur menar du att detta är abstrakt och inte enkelt kan ersättas med en bild? Om det inte kan ersättas med bild och ljud har det inget i manuset att göra.

Om du har en scen som utspelar sig i en fransk salong 1850, så är det utmärt information att ange i scenhuvudet, och inget man behöver göra en superinoisition av, då läsaren ändå vet var man är. Om det behövs för filmen är en senare fråga.

 

Av det du beskriver så borde det tänket fungera även för dig. Men det viktiga är att läsaren hänger med och får tydliga bilder och ljud. Om du anser att ditt manus faller samman utan skriva på bilden, så ska du självklart göra det.

 

Enligt vad jag känner till så går detta bra i spek.-manus (dvs, att använda superimpositioner). Vad man däremot tydligen normalt inte gör är att skriva in huvudtitel och krediter i manus (undviker jag).

 

I spec-manus ska du undvika kameravinklar, klippinstruktioner, text på bilden etc. Allt som har med själva filmandet att göra. Det viktiga är att förmedla en historia i bild och ljud på bästa sätt och lämna tolkningen till de som ska göra filmen. Det är långt mycket bättre att guida läsarens blick genom ett rum med hjälp av sin beskrivande text än med ANGLE ON. De flesta manus man hittar på nätet är shooting script, vilket är viktigt att komma ihåg. Kolla in Go Into the Story för mer info.

Länk till kommentar
Share on other sites

Beskrivningstexten beskriver det du ser och hör. Hur menar du att detta är abstrakt och inte enkelt kan ersättas med en bild? Om det inte kan ersättas med bild och ljud har det inget i manuset att göra.

Om du har en scen som utspelar sig i en fransk salong 1850, så är det utmärt information att ange i scenhuvudet, och inget man behöver göra en superinoisition av, då läsaren ändå vet var man är.

 

Jag är införstådd med att beskrivningstext är till för att renderas i bild och ljud. Däremot tar jag för givet är att beskrivningstext kan inte utan vidare ersätta avsikterna bakom de flesta superimpositioner. Dvs, det är ju viss skillnad mellan vad manusläsaren ser och vad publiken ser och behöver se (t. ex. "Ardennerskogen år 1943" kan inte utan vidare förmedlas visuellt till publiken).

 

Som jag förstår det så är det helt OK att som manusförfattare - även av spek.-manus - välja att ta sig an uppgiften att ge publiken sån information genom manusinstruktion om superimposition. Det tycker jag också är korrekt att göra av skälet att även vad som skrivs i superimpositioner är en del av vår kreativa gärning (särskilt om det inte rör sig om bara torr faktaupplysning som i mitt ovan exempel, om det istället handlar om ett text-inlägg som verkligen behöver vara f ö r f a t t a t).

 

Superimpositioner tycks f ö heller inte höra till kategorin kamera-instruktioner så jag ser inget formellt problem (jag utgår här bl. a. från "The Screenwriter's Bible"; av David Trottier).

 

Dialog... kan förstås användas för att ersätta alla abstrakta begrepp som förmedlas via textinlägg. Men det är ju inte säkert att det heller passar i alla sammanhang eftersom expositioner kan bli för uppenbara och/eller sinka annars välfungerande dialog. Så är också frågan om n ä r man vill att publiken ska få veta något - och vilket jag förmodar kan ibland motivera superimpositioner framför andra informationsmedel.

 

"Om du anser att ditt manus faller samman utan skriva på bilden..."

 

Jag vill inte gå fullt så långt - men jag tycker att mina superimpositioner i varierande grad tillför värde. Så de kvarstår tillsvidare.

 

Tack för Ditt engagemang och för information!

Länk till kommentar
Share on other sites

Du verkar redan ha en bestämd uppfattning om vad som gäller och jag kan inte se att jag överhuvudtaget hade något att tillföra som svar på din ursprungliga fråga.

 

Du missar dock en väsentlig skillnad mellan ett spec-script och ett shooting-script, nämligen att ett manus skrivet på spekulation i huvudsak ska attrahera manusläsare, inte biobesökare. När läsaren (dvs den som du vill ska köpa manuset och göra film av det) börjar man planera för filmen och ser då vad som behövs för att den som ser filmen ska förstå vad det handlar om. En manusläsare vill ha flyt, smidig och tydlig läsning och att tala om vad det ska stå på bilden kan störa detta. Inte nödvändligtvis så, men det är en risk. Vad någon vill läsa är dessutom en smaksak, precis som så mycket annat. En del gillar inte "vi ser", andra vill inte ha exakt ålder (23) utan en mer runt tjugofem-års-åldern. Det är sånt som är svårt att parera för.

Länk till kommentar
Share on other sites

Du verkar redan ha en bestämd uppfattning om vad som gäller och jag kan inte se att jag överhuvudtaget hade något att tillföra som svar på din ursprungliga fråga.

 

Rörande mina ursprungliga frågor: jag har läst och jag har 'googlat' efter svar. Att du (jag utgår från din sannolika goda erfarenhet) heller inte har stött på info om vad jag frågade om är en god pusselbit som gjorde det lättare för mig att lägga saken åt sidan. Samtal behöver ju heller inte alltid vara späckade med information för att bidra till att hjälpa en att bli klar över vad man tycker och vill göra.

 

Angående "... ett manus skrivet på spekulation i huvudsak ska attrahera manusläsare, inte biobesökare."

 

Det är förstås konkret sant. Men sannare är möjligen: ett manus skrivet på spekulation ska attrahera manusläsare genom att beskriva hur publiken ska attraheras.

 

Som manusförfattare berättar man ju inte bara en historia för manusläsaren - man berättar också hur den skall grundläggande renderas för publiken ("grundläggande"; dvs, jag förväxlar inte mitt jobb med regissörens). Att avstå från ange en superimposition bara för att man skriver ett spek.-manus och är rädd för att man skapar läshinder förmodar jag kan lika gärna leda till att en manusläsare fastnar p.g.a. brist på väsentlig information samt beskrivning av hur den skall renderas. Dvs, allt handlar nog slutligen om att förstå varje situation rätt.

 

Jag tror att vi därmed har med god tydlighet klargjort för varandra hur vi ser på fördelar och nackdelar med superimpositioner, så jag väljer nog att överge ämnet nu (beror i viss mån på om och vad du frestar med i fortsättningen - och om andra gör inlägg).

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...