Resultat 1 till 3 av 3

Ämne: Hur lära sig skriva bra långfilmsmanus

  1. #1
    Besatt medlem ghijohanssons avatar
    Reg.datum
    sep 2012
    Ort
    Lund
    Inlägg
    440
    Karma
    6

    Standard Hur lära sig skriva bra långfilmsmanus

    En möjlighet är att skriva något kort, spela in och redigera, försöka få andras kommentarer. När man förstått vad som blev bra respektive dåligt så spelar man in något annat. När det börjar gå bra att skapa korta filmer så är det dags att börja skriva längre manus.

    En poäng är att ju mer man själv filmar, desto lättare förstår man vad som menas i de läroböcker som försöker lära ut hur manus ska skrivas.

    En annan poäng är att lära sig vad som fungerar rent praktiskt. Exempelvis bör ju manus skrivas så att det är lätt att få bra ljud, rollsättningen ska gå lätt, osv.

    Jag praktiserar själv rådet. Efter drygt 400 korta sketcher så skapade jag tre kortfilmer på vardera 26 minuter. Sedan har det blivit två nollbudgetlångfilmer, och nu försöker jag avsluta skrivandet av manus till långfilm nummer tre.

    Nej, än är jag inte nöjd trots att jag lär mig.
    *
    Samtidigt inser jag att långtifrån alla filmare är bra manusförfattare. Motsvarande för skådespelare. Så jag började fundera på varför.

    Givetvis, flertalet skådespelare och filmarbetare är föga intresserade av att bli manusförfattare, så de har ingen anledning att lära sig.

    Det normala är att man blir bäst på det man ägnar mest tid åt. Och det är de som i första hand skriver manus som ägnar mest tid till att lära sig skriva manus. Inte personer som mest ägnar sig åt inspelning och redigering.

    Under inspelning måste man koncentrera sig på att få detaljerna rätt. Då händer det lätt att man gör likadant när man skriver manus. Men när man skriver manus så måste man få helheten rätt, så man behöver tänka på annat sätt.

    Filminspelning är administrativ dårpippi, i synnerhet stora projekt. Så de inblandade är ofta trötta när projekt går mot sitt slut. Eller så är det brått med att bli färdig. Vilket betyder fel tillfälle att lära av det man gör.
    *
    Jag kan rentav se en nackdel med att lära sig genom att själv regissera.

    Så vitt jag kan se är sisådär 95 % av alla nollbudgetlångfilmer inspelade av kompisgäng. Utan kompisgäng så är det alltså svårare att göra stort projekt. Så jag inser att vissa har svårt för att följa rådet. Själv är jag en av få som lyckas göra långfilm utan att ha kompisgäng, och visst hade en del varit lättare om jag haft kompisgäng.

    Jag har fått intrycket att det varje år påbörjas sisådär 1,000 nollbudgetlångfilmer i Sverige. Men bara sisådär 100 blir färdiga. Just det, bara 1/10 blir färdiga med sin nollbudgetlångfilm. Blir man inte färdig så blir man snarast avskräckt från att lära sig något eftersom man förmodligen tappat motivationen att åter påbörja något ambitiöst. Även bland dem som blir färdiga så är det vanligt att tänka "aldrig mer", endera därför att det var så jobbigt eller så är man missnöjd med resultatet.
    *
    Så vad göra?

    För min del fungerar det bra att lära mig genom att spela in eftersom min begåvning ligger på den administrativa sidan. Men alla har inte samma begåvningsprofil som jag. Så här följer några tips.

    Skriv manus så att din film kan inspelas som kasperteater, skuggfilm eller animering. Minimerar administrativ dårpippi trots att arbetsinsatsen blir lika stor.

    Försök bli kompis med någon som är god administratörer. Så att den personen gör så mycket som möjligt av administrationen.

    Själv hade jag svårt för att komma igång med att skriva långa manus. Så jag knöt ihop korta grejer till TV-serier, varpå jag skänkte bort visningsrätten till lokal-TV-stationer.

    De första åren jag filmade så skapade jag dokumentärfilm. En poäng med dokumentärfilm är att man kan skapa film bit för bit genom att lägga korta inslag efter varandra. Så att man vänjer sig vid att göra något långt.
    *
    Innan man börjar spela in så är det bra att få andras kommentarer på sitt manus. Inte helt lätt. Så några tips.

    Skriv manuset som teaterpjäs. Engagera dig i lokal amatörteater. Sätt upp pjäsen. Förmodligen ger det så många insikter att du kan skriva en bättre långfilmsversion. Och om pjäsen varit en framgång så är det lättare att övertala folk att läsa långfilmsmanuset, eller kanske rentav sälja rättigheterna.

    Omvandla manuset till seriealbum. Tar lika lång tid som att spela in och redigera. Det är lättare att läsa seriealbum än att läsa manus så det bör bli lättare att få andras kommentarer.
    *
    En bra tumregel är att framgångsrika människor ägnar en förvånansvärt stor del av sin tid åt sådant som de helst skulle vilja slippa.

    Dessutom bör man givetvis inse sin begåvningsprofil så man inte kämpar förgäves med att bli bra på något som man saknar talang för.
    *
    Så där, nu får ni andra kommentera.

  2. #2
    Besatt medlem Tegelhuves avatar
    Reg.datum
    feb 2009
    Inlägg
    119
    Karma
    10

    Standard

    Bra poänger som alltid, Johansson. Som författare måste man, som du säger tänka på mer än detaljer. Man måste tänka på allt. Till och med på att inte ge regissören en känsla av att man försöker hjälper honom eller henne för mycket. Regissörsanvisningar, är alltså förbjudna.

    Jag skriver för tillfället ett uppdragsmanus åt en skådespelare, som vill slå igenom med hjälp av en långfilm på en inspelningsort. Det skall vara han och två kvinnoroller. Där måste jag utveckla en roll, som framför allt får mänskor att kontakta honom när dom castar sina nästä filmer. Mycket att beakta, verkligen.

  3. #3
    Besatt medlem ghijohanssons avatar
    Reg.datum
    sep 2012
    Ort
    Lund
    Inlägg
    440
    Karma
    6

    Standard

    Tack för vänligheten, det värmer. Och lycka till med ditt manus.

    Fler kommentarer?